Igår träffade jag en kompis i baskethallen, och ifrågasatte klocklaget klockslaget för hans närvaro:
– Men, sa jag, vad gör du här så sent på kvällen?
– Gah. Letar efter hörlurarna.
Han höll upp ett tomt plastfodral, och förklarade att antingen är fodralet borta, eller så är hörlurarna det. Han hade efter kvällsmaten kört till baskethallen för att leta, och kände att det var ett himla slöseri med kraft och tid. Jag föreslog en återgång till forna tiders öronmuffar med spiralsladd à la dialogtelefon, vilket ju var drygt och onödigt av mig – för vem vill väl vara bakåtsträvare (bakåtströvare kan vi väl kalla detta?) vad gäller teknisk utveckling?
Tidigare under dagen var det en kollega på SFI som svor över ännu en parkeringsapp, någon som fick ringa på IT-avdelningen eftersom datorn dog, och jag själv som fick stryka kopieringsmaskinen medhårs och gulla med den eftersom touch-skärmen flimrade som en gammal tv-apparat.
– Vad gör jag nu? sa jag till vaktmästaren.
– Norsk omstart, sa han och slet brutalt ur nätkontakten och räknade till 25 innan han satte in den igen.
Det funkade förstås.
Många av SFI-lärarna har utomsvenskt ursprung, och de berättar hur digitaliseringen inte alls har kommit lika långt hos deras föräldrar i hemlandet. Så här låter det i fikarummet när de talar om kontanter som gamla släktingar utomlands hanterar på ett annat sätt än här i Sverige.
– Pengar i madrassen!
– Nej, huvudkudden!
– Alla stora sedlar i instoppade i bokhyllan!
– Småsedlarna i skorna på dagen!
– Kolla, jag hitta en 200-lapp i fickan!
– Va, får jag se hur den ser ut?!
Så … vad tror ni om den digitala frammarschen, som jag har hyllat sedan min första Mac-upplevelse 1986? AI och appar, digitalt duttelidutt, sociala medier och stegräknare och inloggningarnas inloggningar …
Själv har jag börjat (är det åldern?) att fantisera om att köpa hönor, designa en bil med fönsteröppningsvev och att uppfinna en tv som har stora, klumpiga knappar som säger KADONK när man med sina muskler trycker på dem.
Eller så går jag åt andra hållet och önskar mig de digitala uppfinningarna som saknas?
- Är maten dålig-appen som fungerar på bakterienivå.
- En till 100 % pålitlig mojäng som enbart presenterar hantverkare som kommer när de ska med alla verktyg i bilen.
- Hem-röntgen för dagliga statusuppdateringar i knäregionen.
- Betala-räkningarna-Siri som är röststyrd: ”Hej Siri, betala den där vägtullsavgiften som jag har förträngt sedan i höstas och vars avi jag inte kan hitta.”
På samma sätt skulle en söka-jobb-Siri lyda om jag sa: ”Hej Siri, sök jobbet på Volvo Construction Equipment Customer Center, men ge mig bara feedback om jag blir kallad till intervju.” Det skulle säkert funka eftersom alla företag med självaktning idag låter en dator läsa av alla ansökningar i jakt på i förväg listade nyckelord. De ansökningar som direkt åker ner i dokumentförstöraren pga. brist på dessa ord, får ett automatgenererat mejl om att tjänsten har tillsatts, medan resten sållas genom ännu en datorgenomläsning. Nu kom jag på en till!
5. Pojken med guldbyxorna-appen som är en digital ficka som man stoppar in i sin egen.
Fotnot:
Jag vill inte jobba på Volvo Construction Equipment Customer Center, men har förstås sökt sådana jobb ändå. Puh! Sicken tur att jag inte visste att jag skulle proppa in nyckelorden i mitt cv!
Visst finns lösningen på alla tidsproblem redan i inläggets första mening? Eller inläggningens första mening, kanske mer korrekt. Ett skrivfel (antar jag; ingen skugga över det, vi är alla mänskliga) och en felläsning (mitt bidrag till inläggningen) är ingredienserna i klocklagen. Klocklagen måste vara det optimala för att konservera och spara tid. En vätska där man kan sänka ner tid som ska sparas till senare, så den står sig och inte blir för gammal. Inget mer carpe diem, häpp!
Tack M! Heders! Hihi, men jag MÅSTE ju korrigera felet!
Great minds think alike! Nu vill Elon Musk, Applegrundaren Steve Wozniak och den svenska AI-forskaren Max Tegmark, med många fler, pausa ai-utvecklingen, eftersom den riskerar att löpa amok. Hörde jag i någon nyhetssändning.
Mmm, jag skulle väldigt gärna ha uppfinningen nummer 2. Framför allt för rörmokare, de vi träffat här i Houston verkar behöva besöka en affär för minsta lilla rör som man ju skulle kunna tänka sig att de har i sin stora skåpbil. Har man otur ber man dem göra två saker och då måste de besöka affären TVÅ gånger. Frmfpph.
Fast sist vi hade problem under köksvasken kom det en kille på utsatt tid, han skruvade snabbt med grejer han hade med sig och han städade och plockade in i underskåpet efter att han var klar – jag blev nästan tårögd och religiös på kuppen :-).
Åh. Fönsteröppningsvev. Tydliga mekaniska lösningar rent allmänt. Som en klok kamrat sa ”det är så svårt att felsöka luft”.
Jag satt och pratade med DDM i förrgår (snillen spekulerar, vi har ju båda bott i Lund) om ditten och datten och farorna med den digitala utvecklingen och AI. Jag tror faktiskt att AI kommer att lösa en del av de typiska problemen med teknikkrångel, styrkan ligger ofta i det som kan definieras hyfsat väl och som följer givna regler (schack, men också tekniska pryttlar). Men samtidigt får vi en hoper andra utmaningar. Skräddarsydd anpassning på individnivå innebär total övervakning på individnivå. Full tillgång till världens samlade korpus av kunskap ger nya verktyg till både snäll och elak. Och så vidare.
Mer analoga aktiviteter som orientering och gammalt hederlig brevskrivande anbefalldes, ni kanske kan gissa av vilket snille. Jag kunde inte annat än nicka och hålla med.
Vi borde alla samlas i smågrupper och ventilera tankar och idéer, uppfinningar och spaningar! Just nu sitter jag blott i smågrupper med folk som oroar sig.
Mina hörselgångar är inte konstruerade för sickna där earpods, Även när jag använder inear-lurar med sladd vägrar de, namnet till trots, att hålla sig där (i örat, alltså). Sladdlösa skulle jag tappa bort på första lyssningen.
Jag har hört att tricket för att få skrivare och kopiatorer att funka som de ska är att låtsas som att det inte är något viktigt som man vill skriva ut/kopiera. Så fort maskinen anar det minsta att det man vill ha är viktigt, och kanske dessutom bråttom, uppstår papperstrassel eller något annat jobbigt fel.
Sedlar i skorna låter både obekvämt och ohygieniskt.
Gammalt hederligt brevskrivande, ja. När en av oss fyllde 50 och släkt och vänner hopades i sofforna kom äldste sonen dragande med en ask med brev som Lille M och jag utväxlat medan L M var på västkusten en vecka för uppmätningar( ?). Sonen läste valda delar högt och alla log rart. Jag minns att jag längtade efter min då fästman så gräsligt så jag hade ont i hela kroppen. Och jag oroade mig för om jag nu skulle känna igen honom när jag hämtade honom på stationen; han hade ju varit borta så länge! Alla minnen som dök upp när de gamla breven kom fram. Vad blir det av vår mejlkorrespondens? Försvinner som en rök i cyberrymden.
Jag skrev ju pappersbrev till C*th*rin* Gr*nba*m (asteriskerna eftersom jag inte är säker på att hon vill att alla ska veta det) för att hon skickade ett förtjuuuusande pappersbrev med bok till mig häromåret. Och jag visste fan inte hur man skriver brev längre!
Ökenråttan: Jag har sparat ALLA dina mejl till mig.
Med ljusblå sidenband om …?
CtLDPT, skönt att höra(!) att det inte är bara jag som är felkonstruerad. Jag har prövat ett antal in-ear varianter med lika nedslående resultat. Det vore så skönt att kunna ha ett par små hörlurar i fickan att ta fram vid lämpliga tillfällen.
Och du vet väl att det är skrivare bandet Rage Against the Machine rasar mot?
Niklas: ”And now you do what I told you!”
Problemet är att om man kan låten vet man vad skrivaren svarar 😉
Är det någon som fnular på uppfinningen EN parkeringsapp? EN?
Skrivare kommer från helvetet. Men är bra att ha när de funkar.
Skulle vi börja skriva pappersbrev säger ni? Ja, trevligt! Tänk om vi skulle börja skriva brev till Lotten så fick hon, eller en praktikant kanske?, skriva in dem i båsen? Eller tänk om vi skulle skriva brev till varandra allihop, gruppbrev liksom med kopior till allihop? Så skulle Kgl. Postverket kanske komma tillbaka för att det blev så mycket att göra så de vore tvungna att få det att fungera igen?
Men det skulle kosta en del pengar förstås… vad är portot nu? 15 spänn? Ojoj.
Ja, min djefla man har ju blivit alldeles manisk vad gäller pappersbrevskrivande, så åtminstone 300 kr har i alla fall härifrån gått till ”posten” den senaste månaden.
– Pfffft, säger vi, det är det värt!
Jag tjänar ju 190 kr/h på SFI (= 1 000kr per dag efter skatt), så strikt talat kan han ju på min lön skicka runt 60 brev per dag om vi bara äter lök och potatis.
(Men nu ska ni höra. Nu har han blivit galen i pennor. Han beställer den ena pennan efter den andra och jag inväntar nästa period när han kommer att börja sniffa bläck och käka vattenstämplat brevpapper.)
Hallå off topic (eller kanske lite on). Hur lyckas algoritmerna koppla ihop mig och DDM på en kurs i grekiska, där jag just lärt mig att giraff heter kamilopárdali och betyder spräcklig kamel. Jag får uppmuntrande tillrop från DDM, men lyckas inte hajfajva tillbaks. Så jag får göra det här. Är det till att läsa grekiska? undrar jag, eller är alla olika språk hopkopplade på något sätt, eller är det en AI-robot som hejar på mig?
Du menar att du läser grekiska via Duolingo, Karin? I så fall: det är helt absurt.
DDM läser via Duolingo polska, latin, spanska, ukrainska och nåt annat medan jag fokuserar på spanska. ”Jag är en häst” kan jag till exempel säga. Man får poäng, halkar upp och sedan ner i rankinglistor och kan gratulera avlägset bekanta och barndomsvänner om de också har lyckats skrapa ihop X antal poäng.
Jag struntar i all tävling och allt gratulerande och fortsätter traggla glosor, jag. Igår lärde jag mig: ”Min bästa vän är en katt. Han heter Juan och undervisar i engelska vid universitetet i Mexiko City.”
Japp Duolingo-grekiska! Och absurt var ordet sa Bull. Deras uppfattning om vad som är ett grundläggande ordförråd skiljer sig en hel del från det jag tycker att jag skulle behöva lära mig (mer om detta i en blogg nära dig). Men å andra sidan är det hela rätt roligt upplagt, man lär sig språket lite som om man var barn. Mycket Aha!
Var lite för mycket ’bells & whissels’ för min smak på Duoling när jag försökte portugisiska där. Tog upp halva dedikerade tiden. Använder numera Memrise vilken jag även använde för att damma av polska och tyska när det behövdes.
AI … På gott och ont, som det mesta. Men ju mer AI, vad behövs vi för?
Så länge det inte är kejdebrev, Maganini. Vet inte hur många vykort jag som barn skickade vidare utan att få ett endaste en av någon. Förutom den som var för mig då’ra.
… före mig … så klart.
Jag har funderat på Duolingo, för att borsta upp ryskan (eller italienskan kanske), men det känns som om det skulle bli en sak till jag borde göra men inte kommer mig för med. Memrise har jag inte hört talas om, är det bra?
Jag tycker Duolingo funkar fint och har inte märkt av de ”bells & whissels” som Dina skriver om. Det är ungefär som att ha en virkning i handväskan (skulle jag tro), behändigt att plocka fram på tunnelbanan, i väntrummet, eller närhelst man har några minuter över mellan aktiviteter. Jag bara plöjer på, lektion efter lektion, och missar säkert en massa genom att jag inte klickar på olika förslag som dyker upp. För att få lite bättre överblick över verbformer och sånt har jag skaffat ett lexikon med en liten grammatikdel.
Tror det är en smaksak:
Duolingo är animerad, inte Memrise.
I M kan du gå tillbaka och repetera. Kommer inte ihåg om det går på D.
Båda har gratisversioner och köpta versioner som ger lite mer.
De har olika ordning på vokabulär.
Osv.
Så finns det Babbel också (tror jag det heter). Har inte försökt.
Familjemiddag på lokal och den lilla hunden fick vara med. Vi hade knappt hunnit sätta oss så hade hon redan fått en liten filt att ligga och mysa på, en skål med vatten och hundmenyn. ”Bone appétit” stod det på den. Hon beställde en ”Lollypup” som var en godispinne med fint godispapper omkring. Den vegetrianska fästmön åt bakad morot med diverse intressanta tillbehör och vi andra åt lamm; det är ju snart påsk. Vilken restaurant? Artilleriet, som ligger i Armémuseum.
Artilleriet i Armémuseum! Ja! Där har jag ätit nåt utsökt som … jag inte minns.
Sveriges enda historiska museum, enligt Hans Magnus Enzensberger. Eftersom Historiska museet ska ägna sig åt sånt som hände före 1500 och sedan tar Nordiska museet vid, men då handlar det dock mest om folklore.
Kikade på dotterns läxa och kände kalla kårar löngs ryggen när det i ett SO-material om kartor skrivits vädersträck? Min magkänsla vill stava det väderstreck.
En snabb googling indikerar att skolrelaterade sidor stavar ordet vädersträck medan språksidor, inkl svenska.se, stavar det väderstreck. Att sidor som tillhandahåller material till skolundervisningen inte håller högre standard gör mig lätt rosenrasande.
Båsbarnet, fd båsbebin, verkar ha dragit dyslexilotten i anlagslotteriet. Det gör mig än mer nitisk än förr om att ord i skolmaterial ska stavas rätt. Hur ska hon, och andra barn, annars lära sig att stava rätt?
Ursäkta utbrottet.
Oj, Båthuspernilla, det där materialet är ju inte ens konsekvent. Det står korrekt väderstreck med e på minst ett ställe, och öster förkortas omväxlande Ö och O. Det sistnämnda gäller visserligen i verkliga livet också, men på ett och samma papper borde man kunna bestämma sig för det ena.
Ryt på. Tala med läraren!
Ojojojoj Båthuspernilla! Häng ut författarna och förlaget! Och ryt!
Alla: jag tar gärna emot fler sådana här exempel!
Lotten, om det ändå var så väl att det fanns ett förlag att hänga ut. Detta är en ihophäftad bunt kopior utan ursprungsmärkning som andraklassarna fått i läxa över kommande påsklov.
Nu när jag hunnit läsa lite mer så hittar jag även sakfel i texten. Morrrrrr
Jag har gjort en egen kopia av eländet och jag kommer att fara fram med rödpennan i den innan jag lämnar tillbaka den till skolan. Tänk vad man sakna de tryckta, korrekturlästa och faktagranskade skolböckerna.
*suck*
Skicka de rödmärka kopiorna till mig, Båthuspernilla! Jag använder det komplett anonymiserat! (Och frågar dig först innan det används!)
Läxa över lovet?
I andra klass?
Är det ens lagligt???
Annars njuter jag av de urusla läroböcker i samhällskunskap och historia från Gl**r*ps som H har att plöja enär han läser in de allra sista slattarna på gymnasiet. Gossen är beläst och mycket kunnig och har många, långa och lärda synpunkter på innehållet. Det gläder det gamla, folkbildande mammahjärtat, som får agera detaljkunskapsleverantör allt som oftast.
Sen har vi långa och roliga diskussioner om skillnaden på marknadsekonomi och kapitalism eller huruvida mänsklighetens postlitiska period helst ska kallas bronsålder eller ylleålder.
Fast vi är rörande överens om att uppfinnandet av jordbruket är roten till mycket ont som drabbat oss människor, som karies, kapitalism, inälvsparasiter, förkylning och misogyni.
H har samma ljuvliga humor som Salig Maken, det blir sannerligen dubbel glädje för mig.
Och apropå det här att slå ihop de och dem till dom, så kan man ju slå ihop hon, han och hen till hin. Eller hån.
Eller mig, dig, sig, nig, säg, väg och våg till NEJ?
Ninja, du kan vara lugn. I dotterns klass har de en läxa pee vecka och den delas ut på tisdagen vecka 1 och ska lämnas in på måndag i vecka 2. Läxa över lovet innebär egentligen bara att eleverna får lämna in läxan efter lovet istället för på lovets första dag.