Nämen huuu, hörni. I lucka 19 var det ingen ände på bedrövligheterna. Alla dog, helt enkelt.
Men i båset var det lattjo!
Skogsgurra:
”Min enda kommentar får bli: God morgon!”
embryo:
”min ändå kommentar får bli: grod natt!”
Wickmanskan:
”Jag stärker mig med kulturstudion där Sven-Bertil Taube framför sånger av bl a fadern Evert. Jag hoppas på att en av mina favoriter, Inbjudan till Bohuslän ska framföras.”
Flygbengan:
”Jag är en ledtråd.”
Babs:
”Nu är allt som vanligt! Jag är sen till båset och har ingen aning om som är HB. Mysigt med sällskap här på läktaren!”
Brid:
”Jag tror vi ska ge oss ut i skärgården. Det växer blommor även på skären.”
Smultronblomman:
”Spännande att ens dotter blir ens svägerska! Jag älskar komplicerade släktförhållanden. Själv är jag syssling med min mamma och brylling med mina egna barn.”
Yes. Äntligen fick vi tillfälle att grotta ner oss i Emilie Flygare-Carlén (1807–92)!
Så säger jag för att det är så sällan man faktiskt får anledning att leta fram 1800-talsförfattare som egentligen inte har ett enda dugg att säga oss, nästan 200 år senare. Om vi tar Emilie som exempel och tittar på hennes verk, så ser vi långa beskrivningar av förvecklingar, många utförliga dialoger och massor av sorg och olycka samt obesvarad kärlek.
Å vi ba:
– Gäsp. Vem fan bryr sig?
Men hör nu här. Emilie Flygare-Carlén var ett unikum i sin tid. Och samtidigt (förmodligen) en så himla ledsen människa.
Hon föddes som fjortonde (fjortonde!!!) barnet i en bohusländsk familj som hette Smith i efternamn. Nu tar vi en paus och tänker på mamman Margareta som födde 14 barn. Och för all del alla andra mammor som föder obegripligt många barn. Mina fem är ju en västanfläkt.
[beundran-för-barnaföderskan-paus]
Pappa Rutger Smith var på sin mammas sida av släkten Belfrage (hej Fredrik), och han drev minsann skeppsrederi och såg till att familjen hade det relativt gott ställt.
De bodde i ett stort hus i Strömstad, och lilla Emilie fick som liten palt följa med på seglatser och ta alla möjliga olika sorters ansvar för både det ena och det andra.
Som var brukligt på denna tid, gifte sig Emilie redan som 20-åring med en doktor Axel Flygare, och hon fick sedan i rask takt fyra barn med honom. Två av dem är namngivna, men de blev inte gamla: Edvard (1829–52) och ”Mimmi” (1831–37), vilket bara det är hur sorgligt som helst när man ser att Emilie själv levde ända till 1892. Vi måste ta en paus igen.
[paus]
För nu fortsätter ju sorgligheterna. Blott 25 år gammal blev Emilie änka. Nämen WTF! sa hon och fokuserade på de två ännu levande barnen medan hon funderade på hur hon skulle kunna försörja sig. Nånstans på vägen fann hon kärleken i en jurist som hette Jakob Reinhold Dalin. De förlovade sig, planerade bröllop och Emilie blev skamligt nog gravid i den vevan … och så fick Jakob kallbrand och dog.
[paus]
Tydligen var han – juristen – en hyvens karl som peppade Emilie att ta för sig av lifvet, så när han dog sträckte hon på sig, födde barnet (som som vuxen hette Rosa Carlén, vilket ni strax ska få förklaring till) … men inte fick Emilie behålla barnet, ogift änka som hon var. Den döde Jakobs släktingar Jonas Bågenholm och Andriette Charlotta Ekelund adopterade den lilla dottern. Men varför har denna flicka då inte gått till historien som Rosa Bågenholm-Ekelund? Svaret kommer strax.
[tankepaus]
Men DÅ dör dottern Mimmi! Bara sex år gammal.
[dra-efter-andan-paus]
Emilie har nu ett nyfött, bortadopterat barn (Rosa), en levande son (Edvard), tre döda barn, två döda barnafäder och ingen inkomst. Så hon blir inspirerad av Fredrika Bremer, börjar skriva, flyttar med lille sonen hem till sin mamma i Strömstad och sätter sig och skriver, skriver och skriver. Emilie Flygare författardebuterade därför 31 år gammal med ”Waldemar Klein” (1838).
Pfionnnggg! Ka-tjing! Emilie Flygare gör stor succé med sina böcker och får råd att flytta till Stockholm! Hej vad det går! Hon får massa hjälp av sin förläggare (ack, den som ändå hade en förläggare) och kan bo ståndsmässigt med sin nyupphittade make som ger henne ett extra efternamn: jurist-författaren och den glade fyren Johan Gabriel Carlén. Som har en bror …
[cliffhanger-paus]
Och det är nu det blir komplicerat i släktlängderna. För medan Emilie skriver böcker och gör sig ett namn – ett mycket känt namn – som författare, medan hon plötsligt får uppleva 23-årige sonen Edvards död och medan hon flyttar än hit, än dit i Stockholm (Ladugårdslandstorg 19, Regeringsgatan 64, Humlegårdsgatan 10, Humlegårdsgatan 29, Kaptensgatan 5, Grev Turegatan 55 och Humlegårdsgatan 43), gifter sig den bortadopterade dottern Rosa 1856 med makens bror: Richard Carlén.
[lyft-blicken-mot-taket-paus]
Bröderna Carlén, som nu var gifta med mor och dotter, hade förresten en författande syster som hette Octavia – men som skrev under de med moderna mått mätt synnerligen svårbegripliga signaturerna med jättelånga streck:
- O—a C—n, O—a
- O. C—n
- Octavia C.
- Octavia C—n.
Fast det hör faktiskt inte alls hit. Men hon såg så här rolig ut.
Året efter Edvards död, tog Emilie sig 1853 an en fosterson, som senare skickades till sjöss, där han redan under sin första resa dog i ”hetsig feber”.
[men-tar-det-aldrig-slut-paus]
Och så dog maken 1875 och dottern Rosa 47 år gammal 1883 – och när Emilie själv dog 1892 var hon helt ruinerad.
[nu-orkar-vi-inte-längre-läsa-paus]
Men skriva, det kunde hon; Emilie översattes till massa olika språk; hennes verk finns som filmer och teateruppsättningar – och hennes böcker fanns i var mans hem under åtminstone 100 år.
Idag säger vi ”vem?” när hon kommer på tal.
Nääää, nu har vi fått nog av döden, döden, döden. Det är dags att ta fram Plommonstopet, Plommonstopet, Plommonstopet.
Rafs, rafs.
Nu drar jag en liten lapp. Förhoppningsvis är det en liten människa, för de små tischorna är fler. Och mindre. Babs! (Fast jag har även stora tischor.)
Lucka 21 (den näst sista 2020) kommer på måndag morgon!
Nu hittade jag ett oemotståndligt stycke i ”Ord & bild” med förvånande insikt i hur Emilie resonerande när hon skulle välja make:
Friare hade
hon flere, av skäligen olika typer. Filosofen
Snellman, ganska enträgen, avvisades; för
den äktenskapliga vardagen torde hon funnit
hans skarpa intelligens besvärande. Något
sådant hinder bjöd som bekant inte kapten
Anders Lindeberg, men med all beundran för
hans romantiska heroism ansåg fru Flygare
denna kanske något äventyrlig. Så tog hon
Johan Gabriel Carlén, vars beryktade
republikanska morskhet var av det beskedliga
slaget; han tog väl »den mörka punkten» med
jämnmod, så ock hustruns skiftande lynne och
ibland något burdusa sätt. Därtill var han den
yngste, sju år yngre än hon, och en
förträfflig hjälp i litterära ting, kunnig och
noggrann som han därutinnan var.
Ja, det är ju klart att man inte kan äkta en alltför begåvad karl….
”… kunnig och noggrann som han därutinnan var” – det låter ju som valfri båsist, som med sina fina lettrådar fick min talgdank att gå upp samt polett att trilla ner precis efter midnatt. Vill ni gifta er med mig – fast utan att för den skull kola vippen sedan?
Grattis Babs!
Jodå Hakke, det skulle väl ha gått an, men du är ju alltför flink i diktandets konst så det går bort. Och så är visst bigami förbjudet.
Grattis Babs!
…. fast det var ju inte jag som bidrog med nåra förlösande trådar heller …
Babs min gode båsgranne i dubbel bemärkelse (vi har delat kontor tidigare) grattis! Man kanske kan få titta på tischan live nån gång.
Grattis Babs!
En annan är ju i storlek S…
Skall framöver försöka hålla mig vaken till de senare lettrådarna. Kanske hjälper det.
Åter en spännande HB jag aldrig hört talas om men spännande att läsa om.
Grattis Babs!
Attans. Här hade jag tänkt ut så fiffigt att det var Orlando (Viginia Woolfs) som var HB; både man och kvinna ömsevis. Så slugt av Lotten; då skulle ju jossilurens få rätt f.f.g. – Fast göra en Schubert. Intressant läge.
Sen tänkte jag att det var ’Liftarens guide till galaxen’, nåt uppåt himlen så där. Fel igen. Hittade sorgliga damen med båsets hjälp. Tack båset.
Grattis Babs!
Det var en klurig lucka. Har aldrig hört talas om Emelie Flygare-Carlén tidigare.
Grattis Babs!
Emelie har jag faktiskt läst men det är ju tydligt att det är om hennes liv som jag borde läst. Det var ju minst lika dramatiskt som hennes romaner. Någon av hennes romaner blev tv-serie inspelad i mormors hemtrakter (har för mig Peter Falck var producent) så hon har alltid funnits i mitt medvetande.
Tistlarna och nån sorts intuition ledde raskt rätt, även om jag inte kunde ett barr om E F-C:s privatliv innan. Några volymer står i hyllan – mellandagsläsning månne?
Grattis Babs! Frid och hälsa etc.
Vredens karmosin – vilket underbart uttryck!
Igår hade jag återigen en turlig googling och fann Emilie. Som har skrivit om Bullaresjön, där jag har firajulmedsläkten. Om man törs.
Grattis Babs!
Är ni alldeles säkra på att det inte är Julius Caesar, Snoopy’s ärkefiende Röde baron eller Woody Allen?
Rosen på tistelön gick som radioföljetong nyligen (=förra året, eller kanske förrförra). Riktigt spännande.
Grattis Babs!
Feelingen av feeligen är intressant.
Tja, det var väl allt.
)Blir nog ingen utflykt idag heller. Hä rann liksom åv ôss(
Grattis Babs!
Denna lucka förtränger jag helt. Så.
13 maj vad var det med detta datum?
Många fruntimmer fanns det som ofta skrev under pseudonym. Kan rekommendera Aurora Ljungstedt som står sig väl än idag.
Lite av gårdagens lärdomar: 13 maj 2021 är det Kristi flygare (tistelkrona skulle kunna passa men…), Adolf Fredrik föddes den 14 maj (nästan…), Nicole Kidman räknas visserligen som australienska men föddes på Hawaii, Balzac skrev visserligen realistiskt men ingen lettråd passade, och inget passade heller på Freddie Mercury.
Om HB har jag inte hört. Hoppas verkligen att dagens gymnasiecurriculum innehåller mer författarinnor än på min tid!
Men – då blir det ju inga pestskyltar!
Och inte kan jag maila en passande skylt heller. Så det får bli liten bild.
Varning för otäck skylt – öppna inte om du är en känslig person.
Nämen oj! Vad kul!
Emilie känner jag bara till namn och utseende. Detta då jag har mitt sommarviste i norra Bohuslän och har passerat hennes byst (den av brons) hur många gånger som helst. Men inte tänkte jag på det när jag funderade över luckan! Nej, jag förirrade mig mig till Bullarn (vem var det som lurade mig dit?) och kom aldrig därifrån. Bullarbefolkningen har inte så vidare gott rykte i det inre av Bohuslän och mycket riktigt hittade jag inte en enda känd, intellektuell person därifrån. Men där är vackert!
Förlåt, Babs, det var jag! Emilie skrev boken En natt vid Bullarsjön, och jag blev så glad eftersom jag har släkt där. Inflyttad, är väl bäst att tillägga, om de inte är så väl sedda, människorna där.
Grattis Babs!
Eftersom det nämndes att HB jämförts med Liza Marklund så utgick jag först från att det var en deckarförfattare det handlade om och blev så glad när jag insåg Christie flygare, men sen hände ju inget mer. Men det var Flygbengans kommentar som fick poletten och Tom Cruise att trilla ner och när jag sen såg släktträdet med en lång lista Smith så visste jag att jag var rätt. James Stewart har jag fortfarande ingen aning om.
Essy Perssons (Ett köpmanshus i skärgården) autograf har jag däremot i förrådet nånstans.
Men kanske hade det sett ut någonting så här:
Tom Cruise får oss ju oundvikligt att tänka på scientologerna och Ron L Hubbard.
En annan L Hubbard är ju Lord Hubbard i berättelserna om Ture Sventon.
I julkalendern om Ture Sventon så kan vi se Tomas Bolme som Lord Hubbard. Men vem är intresserad av Tomas när det finns dockor?! För jag tror inte att det är någon som har missat att det var Tomas syster Agneta som gjorde rösten till den gulliga lilla figuren Drutten i Drutten och Gena.
Manus och rösten till Gena gjordes av Sten Carlberg som även gjorde musiken till bla Repmånad. Om ni har den filmen på dvd så kan ni ju kika i rollistan ifall det råkar stå att Weiron Holmberg spelar Tove Tallroth istället för ToRe Tallroth, som han då faktiskt spelade.
Från Repmånad är ju inte steget till Lars Molin särskilt långt, eftersom han var med och skrev manuset. Lars sista verk var tv-serien om Ivar Kreuger. En nästan-Kreuger är ju Freddy Krueger från filmerna Terror på Elm Street och vi kan ju nästan utgå ifrån att hans riktiga namn är Fredrik.
En annan av huvudkaraktärerna är ju Nancy Thompson, som spelas av Heather Langenkamp. Heathers slutaudition skedde kanske inte fredagen den 13e maj, men väl fredagen den 13 januari 1984.
En annan nästan-Kreuger är ju Mr Krueger spelad av just James Stewart i Mr. Krueger’s Christmas. Nä men, hör och häpna Mr Kruegers förnamn är Willy och då snubblar vi genast till HB, för Willy får ju oss givetvis att tänka på Will Turner. När vi sen slår i hop det med att Jack (Johnny Depp) Sparrow gjorde sin filmdebut i första filmen om Terror på Elm Street och att han i den spelade Glen Lantz då är det ju ingen slump att vi hamnar hos the one and only Legolantz – HB är givetvis Orlando Bloom.
Där satt den, Jossilurens!
(James Stewart var flygare. På riktigt.)
Men det finns även en James Stewart som är motorcykelförare och som Tom Cruise hade planer för, vilket komplicerade gissandet. Suck.
Legolantz, tihi.
ÖR, hittade också denne motorförare. Och en annan skådis med samma namn! Från Australien. Snacka om komplisserat gissande.
Men hur stavar jag?!
Plissering är väl fint.
Knäcken kokar och närmar sig 114 grader. Men den ska bli mellan 120 och 125.
Är Jossan på riktigt?
Eller har hen en AI-robotaccelerator som hjälper till med associationerna?
I så fall känner jag att det skulle behövas en sån här också.
I annat fall blir en ju inte annat än ljupt impad. Eller hjupt? För inte heter det väl jupt?
Iaf så har vi satt en pestskylt på ytterdörren. Det kanske håller Sista dagars heliga borta. För att inte skrämmas har vi ritat dit God Jul med stora och vänliga bokstäver.
Jossilurens är helt på riktigt – på ett alldeles oerhört finurligt sätt, Skogsgurra!
Här kan jag meddela att corona galopperar omkring i grannskapet men att de som här i familjen är jähätteförkylda fortfarande inte har covid-19. I matbutiken var det munskydd här och där, medan grangubben utomhus var hur ordningsam som helst och nästan inte ens ville ta i min gran.
Själv har jag dragit på mig en liten fisförnäm hosta idag. Hupp, hupp, låter jag.
Jag funderar på vad hon hette innan hon blev Jossilurens på riktigt. Var det Aequinoxia, eller har jag blandat ihop och rört till det nu? (I så fall skyller jag på Legolantz.)
Nej, hakke, Leopardia hette hon! Och i Jossilurens har vi en som har hängt med länge: den första kommentaren i Julkalendern kom redan 2007.
Nämen Gud ! Jag har inte fattat att detta skall börja ! Är väl lite dement. Vad mycket jag har missat.
[…] av samhället kanske kan jämföras med Sveriges samhällsanalytiker (och mest tragiska HB): Emilie Flygare-Carlén. (Men om ni ska läsa det facitet igen får ni vara beredda på […]