Månad: december 2018

Understundom lämnar Julkalendern svårhetsdjungeln och går ut på stadens gator som en vanlig gåta. Då kan nästan alla lösa den!

Därför är kommentatorsbåset till lucka 3 fullproppat av ledtrådar, såpass att man nästan inte ser djungeln för alla katter, mucklor och pannkakor. Redan i kommentar nummer två visste Christer tLDPT besked, och sedan ramlade ledtrådarna in. Jag drar upp några som associerar till andra verk av HB:

Dammråttan:

”Vinlusen är ju ett känt varumärke och trevlig bekantskap. Annars finns det en filosofisk betraktelse av en stol att njuta av i ett annat, men relaterat sammanhang.”

Brid:

”Tassar upp på läktaren och kollar om syrran är där.”

Hannoia:

”Mamma hörrödu! Jag sa ju att du kunde.”

Citronen:

”Det som göms i grönt gräs är svårt att hitta, så alltid min mormor.”

Karlbergs kök:

”Man kan äta gräs. Om man är en ko.”

Kommentatorn HK kallade sig till och med för ”Kråkan”, som hemlisbloggarlösningen har gjort tillsammans med Jujja Wieslander.

Så nu har alla listat ut att det var bl.a. mucklorna, Findus, hönorna och tuppen som gömde sig i luckan – eller Sven Nordqvist (f. 1946) eftersom det ju är han som ritar och skriver de sanslöst fina Pettson-böckerna. Han drivs (enligt intervjuer) av att han njuter så av själva skapandet:

– Det är nog arbetsmomentet att sitta och måla, teckna, bygga, lyssna på böcker och vara för mig själv i min egen värld. Det är den situationen jag tycker om.

Precis som i Julkalenderverkstan, där jag sitter och njuter i en 240 cm bred säng, nedbäddad med böcker upp till öronen och gardinerna fördragna så att solfan inte stör. (Jag sa verkligen så idag när solen lyste så vackert i den annars så mörka december: ”Stick, solfan, jag måste skapa!”) Eller så är jag bara lite decemberintrovert kanske?

En annan favorit är Nasse, som hittar en stol som han inte riktigt vet vad han ska göra med.

Men det är inte bara bilderna – även texten till just Nasse är så förtjusande roliga och finurliga. Den här beskrivningen får Nasse när han gång på gång misslyckas med att använda stolen som det är tänkt:

– Benen ska inte vara i vädret, utan ryggen upp och fötterna ner. Och sitta på sitsen och inte på marken och luta ryggen mot ryggen förstår du, va?

I just den här boken har den nuvarande Tjugosexåringen markerat revir:Denna nu 26-årige Erik är samma barn som råkade hamna på samma tåg som Sven Nordqvist för drygt två år sedan. Han skrev en fan-lapp – och jag fick blogga om det och Sydsvenskan skrev om det.

Det märkligaste med Sven Nordqvist är faktiskt att han inte är i min ålder. Jag tyckte nämligen att han var det på 1990-talet när vår beundran var som intensivast. Då var han redan etablerad författare som tog arkitektexamen på LTH ungefär när jag föddes. Obegripligt.

Om ni undrar hur lucka 3 tillverkades, så var det främst med hjälp av ”Tuppens minut” (1996). En passus snodde jag rakt av, eftersom jag blev så överraskad – det här hade jag komplett glömt bort!

Gå nu ut allihop och köp på er ett gäng Sven Nordqvist-böcker att ge bort till både unga och gamla i jul. Peka på bilderna och skratta åt

• hönan som försöker fånga en limpmacka med salami
• mössens badkar under stuprännan
• minikossan i minihagen
• pottan Snurf
• telefonstolparna burken i snickarboden
• gäddan i ryggsäcken
• hönornas tebjudning
• skruvtvingen som håller fast en kudde på Findus huvud …

Nu ska plommonstopet fram och jobba igen! En farlig massa lappar och en hel hoper kommentarer blev det idag – tack för gott samarbete allihop! Och ni som fortfarande sitter uppe på läktarn och inte förstår hur man listar ut svaren; det gör inget! Ni bor i hatten ni också!

Blädderi, blädderaaa, rör jag om. Ni vet att tröjorna inte kommer på ett tag, va? Jag drar … och slänger, för den personen var inte med i båset idag. (Ska inte nämnas vid namn, kanske orsakar jag sorg då.) Och nu drar jag … Agneta uti Lund! Som inte hade en aning, men gick iväg och åt julbord såpass att fjällen föll från ögonen!

Lucka 4 kommer på fredag morgon och är en gästlucka författad av Ökenråttan! (Detta för att jag inte kommer att ens hinna andas, klä på mig eller kolla mejlen på fredag och lördag.)

Psst! Besök gärna båset för att läsa om embryos mandelor.

– PITT!

Jag tror att vi måste inleda med den här gamla godingen – förklaring kommer längre ner, förstås.

Föga anade jag att det var nedåt den här vägen som kommentatorsbåset skulle ta i lucka två. Men oh, så passande.

PK inledde (kanske) med en ogissning:

”Flygsemester hör ihop med turister och en som spelat turist är Johnny Depp. Hans okrönte kusin och dubbelgångare är Brad LågenergiPitt.”

Jesper fortsatte med en i sammanhanget (kanske) passande stil och ett innehåll som (kanske) andades ultimatum:

”Vad klimatet har med saken att göra vet jag ej än, men som man av kvinna född, plägar jag ej vila heller ej dricka te, förrn svaret träder fram likt osalig ande på slottets murar.”

PK kom plötsligt på gåtans svar:

”LågenergiPitt var visst mer aktuellt än jag först insåg.”

Ökenråttan visste bestämt svaret (tror jag), men låtsades att hon bara spånade:

”Latin, grekiska och papyrus. Antiken poppar upp.”

Karlbergs kök får liksom många andra i båset kanske stålsätta sig den närmaste framtiden:

”Ska bli mycket intressant att se vilken reklam som uppenbarar sig i flödet efter att ha googlat koprofagi.”

Jag ber om ursäkt för svordomarna på slutet – de var strikt talat inte ledtrådar egentligen. Men mustigt trevliga.

Och så kom Agneta uti Lund och en liten stund senare både Dieva, Hannoia samt Godiva och  tog bladet från munnen.

”Själv är jag just nu nere på cirka 500–450 år före vår tideräkning.”

”Men att komma på det är snudd på omöjligt. Men jag gissar på 411.”

”Jag kan ingalunda svära på att det är rätt men jag vill också gissa på 411.”

”Famlar in i båset på målsnöret och vill helst ringa 112 och inte 411.”

Atenaren Aristofanes  (445 f.Kr. till 385 f.Kr.) är en bra gubbe att kunna om man vill hänga med i dramatiker- eller antiken-kretsar. Så här kan man säga:

– Naaäääeh, jag måste säga att jag håller Aristofanes främst bland komediförfattarna.

Sedan kan man hitta på nästan vad som helst om honom eftersom man inte vet mycket mer än när han levde, att han skrev komedier och att han med dagens (nästan viktorianska) mått mätt anses frispråkig, burdus och ful i mun.

– Björn Ferry! Han är ju så aristofanisk! kan man utan att skämmas säga i sportsammanhang eftersom Ferry är just det: fyndig och med bett i replikerna.

Föga anade Aristofanes att han 2018 skulle kunna citeras i en diskussion om amerikansk politik:

– De som inte intresserar sig för politik, riskerar att bli styrda av idioter.

Av hans fyrtio verk finns elva bevarade, och om ni som jag letar efter saker att memorera för att träna hjärnvindlingarna som vore de biceps, är ju elva pjästitlar en bra övning.

De är

1. Acharnerna
2. Riddarna
3. Molnen
4. Getingarna
5. Freden
6. Fåglarna
7. Lysistrate
8. Thesmoforiafesten
9. Grodorna
10. Kvinnornas folkförsamling
11. Rikedomen/Plutos.

Och där står Lysistrate enligt mig i ensamt majestät högst på en Lotten-piedestal.

Våren 1986 läste jag kursen drama-teater-film vid Lunds universitet. Det är den i särklass roligaste utbildning jag har gått och den som jag har haft minst nytta av senare i livet. Mot terminens slut spelade vi upp Lysistrate, där jag hade den stora äran att få överraska institutionens professor Ingvar Holm genom att dra upp honom på scen och läsa några repliker mot honom. Bland annat fick jag klappa honom på magen och påpeka att han nog var gravid. Och så fick jag på hemgjord mumin-svenska säga:

– Voi vittu! Satan perkele! Det är rojsigt för ett fruntimmer att sova ensam. Men hur som helst, så måste vi ha fred för fan!  

Däremot var det inte min rollfigur (Lampito) som fick yttra den mest klassiska pitt-repliken:

Om man har vaknat på fel sida kan man hävda att Lysistrate är en trist, mansföraktande pjäs som gör sig rolig på snoppars bekostnad, men det var faktiskt (eller tyvärr?) inte Aristofanes avsikt, har man lyckats analysera fram. Kanske är Lysistrate inte ens en hjältinna egentligen – och kanske det där med att genomföra en sexstrejk för att tvinga fram fred egentligen jättefånigt eftersom krigsslut dåförtiden inte alls var något att trängta efter. 

Häftigt va? Man kan se Lysistrate och läsa replikerna och komma fram till helt olika tolkningar beroende på tid, person och sammanhang! Och läsa Wikipediaartikeln, för den är proppfull av fakta och länkar. Däremot har jag till min stora förvåning inte lyckats hitta hela pjäsen på nätet – bara små brottstycken här och där. (Här finns den på engelska. Om ni vill kolla vad jag utgick från till lucka 2, sök efter ”To husband or lover I’ll not open arms” så hittar ni eden där.)

Men nu är det dags för plommonstopet och mig att dra en t-shirtvinnare (den är jättesnygg, men inte färdig än) – och jag har fått lägga i massa nya lappar i hatten idag! Och ta bort några stackare. Åhej!

Fast innan jag drar en vinnare, måste jag faktiskt ge bort en bonustischa till kommentatösen Pigga Kristina eftersom hon gjorde en ledtrådsbild som var så fin, så fin! Titta!Men nuuuuu drar jag … åhej! Jesper! Tröjan kommer inte att skickas än på ett tag!

Lucka 3 kommer i ottan på onsdag!