För ett par veckor sedan plingade telefonen till och det kom ett sms från den nyblivne civilingenjören, ergo Tjugofyraåringen som vi kan kalla Erik, som berättade att han var i bryderier. Jag visste att han satt i tyst avdelning på tåg, och såg framför mig hur han hade gått ut till tjoffa-tjoff-dragspelsavdelningen för att kommunicera med mig.
Hm. Det hade han förmodligen inte alls; den där skarven finns ju inte på moderna tåg. Och sms:a kan man göra helt ljudlöst. Men jag tänkte mig att det var där han stod. Ungefär som att jag tänker mig att alla tågtoaletter är öppna ner till spåret och att dörrarna fortfarande har sådana här fina lås.
Men tillbaka till bryderierna. Så här låg det till: han hade sett en idol. Och visste inte vad han skulle göra. Men det visste jag.
Jag är själv bedrövlig på att approchera mina idoler, och när jag väl tar mig i kragen och gör det, blir det bara pinsamt. Men Erik gjorde det på detta vis:
Jaaa. Man måste dokumentera. Ju.
Och med detta hade historien kunnat ta slut. Men … Sydsvenskan hade i förra veckan en artikel om Sven Nordqvist:
Vi måste zooma in lite:
Sensmoral: nu när alla idoler går och dör på löpande band, är det dags att vi skriver till dem och gör dem lite glada. Fast inte som jag gjorde när jag skrev till Carl Z. (Jag skäms så jag blir alldeles röd om öronen nu.)
Heja Erik (mer känd som 24-åringen)!
Fint! En god vän fick syn på Sven Delblanc i ett väntrum och hon tog sig samman och gick fram och berättade hur mycket hans författarskap betytt för henne (jag gissar att hon såg lite blyg ut) och han blev tydligen ungefär lika överrumplad och glad.
Man behöver ju inte pussa folks fötter, men ändå.
Exakt så! Bara ett lugnt tack räcker. (Och man ska inte förolämpa dem heller, som jag plägar göra.)
Jag tror att det är uppriktigheten , och avsaknaden av översvallning som gör att ett sånt brev som Eriks berör en konstnär.
Det är ett fantastiskt brev, som säkert glatt vem som än fått det.
Mycket klokt! Jag kommer för evigt ångra att jag inte tackade Magnus Härenstam för allt när vi råkade befinna oss i samma tågkupé. Nu är det för sent.
Nu kommer vi att sätta på captcha-kontroll i bloggen under en tid – jag får inte ordning på all spam som publiceras i gamla inlägg. Låtom oss hoppas att ni orkar kommentera ändå! (Tror tyvärr inte att det blir av den färgglada, gamla vingliga typen som var så rolig ibland.)
Förgyll det du kan förgylla! Karl Gerhards motto, som Erik följde. Så klart att skapande mänskor blir glada när dom för höra att deras verk uppskattas, särskilt så där fint och diskret.
De där spammen har ett bisarrt underhållningsvärde i mina ögon (Inga båsjämförelser i övrigt). Hur dum tror spammarna att man är, och hur dumma framgår de inte som?
Vet ej om jag länkat denna tidigare men ni överlever nog en repris. 😉
”Emirates A380 and Jetman Dubai Formation Flight .”
Här är slutresultatet av det som videon ovan handlade om:
https://youtu.be/_VPvKl6ezyc
1-0 till Sverige mot Tjeckien.
Sverige ökar på till 2-0 genom ett sh-goal av Martin Lundberg.
Tjeckien reducerar. 2-1 till Sverige efter ungefär halva matchen.
Mycket bra gjort, alla behöver vi beröm. Den bok av honom som jag tycker allra bäst om är Minus och stora välden. Den var jätterolig att läsa högt och jag gillar alla hans små figurer som man måste följa från sida till sida.
Var är min syster har jag med en dedikation till mig i. *mallig*
Som liten tolvåring hos mormor i Båstad bad jag en gång om Jan-Erik Lundqvists autograf efter en lyckad match. Han spände ögona i mig och skällde på mig för att jag inte sade ”tack”, blyg och osäker som jag var.
Han hade förstås rätt, men kunde ha skött det snyggare. Allt sedan dess har jag genom åren undvikit att komplimera folk, annat än när vi har haft med varandra i yrket att göra. Då inte för artighets skull, utan för just att vi uppskattade varandra och jobbade bra ihop, om än minuter i taget under en vju eller så. De jag borde ha skällt på, skällde jag inte på. Det räckte med att vi i kontrollrummet tittade på varandra.
[Autografen i fråga är kasserad. Så krengt blev jag].
Oj vad du var långsint, LarsW! Jag skrev en gång till Allan Edwall och bad honom att vara min coach när jag skulle prova in på Scenskolan och fick inte ens ett svar. Det glömmer jag visserligen inte – men jag kan verkligen inte klandra honom. Förmodligen uttryckte jag mig dumt, för det gjorde jag på den tiden. Dumma, lilla Lotten.
(Hoeckymatchen missade jag tack och lov pga. basketspel. Så hemskt att gå från 2–0 till 2-4!)
Du skriver ”långsint”. Jag vill påstå att jag blev ”präglad” av en vuxen som borde ha vetat bättre. Tänk på detta när ni från ett överläge skäller ut en tolvåring ni aldrig har träffat tidigare. Vid den åldern är man gammal nog att minnas.
I hast och totalt OT, en norsk läsövning: förhistorisk bläckfisk porträtterad med sitt eget förhistoriska bläck! 95 miljoner år. (Å ja ba’ oooooooh)
Lotten, du hade nog haft större chans hos Allan Edwall om du ringt honom eller sökt upp honom. Han var inte oemottaglig för kvinnlig charm om man säger. Lite kokett var han också och döv på vänster öra. Jag jobbade med honom på Mälarpirater och de samtal som fördes mellan honom sittandes i passagerarsätet och fotografen Rune Ericsson som körde och var döv på höger öra var tämligen surrealistiska.
Oh Jessica Christ, jag vet inte hur det är med er andra, men jag skäller oerhört sällan ut främmande tolvåringar.
Man kan ju också tänka sig att man efter dryga femtio år kommit över någon annans dåliga dag.
Oj vad jag blev inspirerad att åka till Gamla Stan och strö beröm över den där ***H*O*L*L*Y*W*O*O*D*S*T*J*Ä*R*N*A*N*** som går omkring där!
Tänk – i Sverige!
Så. Och vad var det nu jag egentligen skulle säga?
Jo, först och främst att det var en fin lapp, och värmande att Sven Nordqvist satte så mycket värde på den att han nämnde den särskilt i en intervju.
Hm, jag skrev inte brev till Stig Claesson (”Slas”) en gång för länge sedan. Men jag skrev till Aftonbladet där han hade skrivit nån spalt om nånting. Och jag gillade spalten men den innehöll ett faktafel vilket jag råkade känna till de rätta förhållandena om, och det påpekade jag i munter ton till tidningen (tillsammans med min uppskattning av spalten i övrigt). Några dagar senare fick jag ett handskrivet brev — reservoarpenna på finaste lumppapper! — från Claesson där han mycket vänligt tackade för rättelsen och uttryckte sin glädje över att någon ”håller reda på mig”. Det brevet ligger förvarat i På palmblad och rosor. För där ska det ligga. Jag är normalt inte särskilt intresserad av autografer och sådant, men brevet från Slas är jag fortfarande lite kär i, efter sisådär trettio år.
(Kolla lustig märklighet — när jag slängde in bläckfisklänken förut blev jag inte ombedd att skriva nå’ captcha, men det blev jag med Slas-pladdret!)
Den är sprillans, sprillans ny, nykterhetskontrollen här!
Åhå, aha. Ja, jag undrade just, eftersom du skrev om saken tidigare i dag.
Allt är förklarat. Catch-as-catch-can!
Jettejobbit med den där kollen. Nu måste man ju både tänka och anstrenga sig exstra. Inte minn grej lixom.
När ni nu använder er av spamkontrollen, får ni gärna ge feedback. Är den för svår, för ful, för trist, krånglig, svårförstådd eller bara irriterande?
Jag har kvar den tills spamklustret lämnar bloggen.
Seså, Skogsgurra, det är ju matematik för din skull!
Det kan vara bra att veta om svaret ska skrivas in som siffra eller med bokstäver. Det tog ett tag innan jag fick det rätt. Men vi jettejobbar jettegerna, man kenner sej intälligänt lixom.
Jag vill mä va intliggent och antellektell.
Dä blir en hännä på blåggen. Å en får träna intelläktet uttav bara fanken.
Jag gillar den här sorten bättre än både svajiga bokstävlar och suddiga foton på skyltar med siffror, för i bägge dessa senare varianter händer det att bilden faktiskt är genuint svårtydd (jag har gjort fel mer än en gång på såna).
(Tillägg efter tillfälligt avbrott: Nu måste jag bara lära mig att komma ihåg grejen också …)
Intill läkten. Jag gissar på takpapp och garderar med ett getingbo.
Nu har jag skrivit in lite anvisningar så att ni ska slippa göra fel. Oooooh. Jag ser nu att man kan ge fripass till kommentatorer som mutar bloggmamman!
Räcker det som muta att jag är fena på att posta samtidigt?
(Annars har jag ett litet konto i Panama som … nej vad säger jag?)
Här kommer en stor, fet muta!
Puss på’re!
Bara ett ’t’?
Ursäkta, det är tillfället och den relativt sena timmen.
Den relativt sena timmen gör att åtminstone jag ursäktar. (Samma tid är väl orsaken till att jag behövde läsa flera gånger innan jag ens fattade …)
Jag vill berömma Jan Lööf för hans fina bilder! Bonnier kan vara stereotyper själva! Eller ska vi säga stereotypiska?
Är Erik redan färdig civ.ing.? Det känns ju som om det var igår som man löste om flytt till Lund.
Va kul att captcha är tillbaka. Har saknat den ibland.
*springer och hämtar räknestickan* * kommer på att jag inte har någon ränkesticka* *har aldrig haft någon räknesticka* *kanske har någon av ungarna tid att lösa matteuppgiften på datan*.
Kära Captcha. Jag var sjuk den dan vi hade matte.
Världens 50 bästa stränder enligt The Guardian.
Jag är så glad att jag hann stanna och säga några ord till en favoritpoet på Bokmässan när-det-nu-var. Tyvärr var han ganska onykter så jag vet inte om han uppfattade situationen.
The Guardian har aldrig varit ute på min strand på Stor-Krån. Den är knölig och stenig och full av fina bitar av mjukslipat glas. Ingen vettig människa skulle frivilligt lägga ut en handduk där.
Men den är min så den är bäst.
Jag tror att det var Bang som skrev ett fint kåseri om att tala om för någon att det de gjort betytt något för en själv (svenska språket ÄR fantastiskt!). Det lilla besväret man har med att skriva och skicka en liten not är ett intet mot glädjen mottagaren känner över berömmet. Men man skjuter upp och så är det för sent. Dags att gräma sig då.
Jag trodde att jag var rätt så bra på det där att skriva och tala om vad vissa personer betytt för mig. Bengt Anderberg blev alldeles förfärligt glad och vi skrev till varandra några vändor. Och så dog han.
Cordelia Edvardsson gjorde starkt intryck på både mig och Hyttis. Vi skrev lite till varandra och hon var mycket trött på slutet. Trött och ganska desillusionerad. Hon missuppfattade nog vår årgång några decennier och lyckönskade oss i vårt fortsatta liv. Och så dog hon.
Sören Brunes, vi var klasskamrater. Vi klättrade på taken i Gamla Stan och jag var perifert inblandad i det som senare blev Pistolteatern. Bland annat det berömda mötet i Z-salen i början av sextiotalet. Jag tänkte skriva till Sören vid många tillfällen. Men där hann jag inte. Nu blev han ju ändå uppskattad som få – så egentligen spelade det ingen roll om jag hann eller inte.
Men, för sjutton, sätt er ner och skriv precis som ni känner. Nästan alla blir glada och många får lite extra kraft av ett uppriktigt menat brev eller mail.
Jag hann aldrig tala om för Diana Wynne-Jones att jag uppskattade precis allt hon skrivit, att jag tänkte så länge och så mycket på det hon skrivit.
Men ta mig mårran, idag ska jag skriva till Ursula K. LeGuin. Ska jag banne mig.
Nu är det pluttifikation i captchan!
Men alltså … ”Skriv en siffra i lilla rutan!”. Nu står det 3 x fem pluttar och svaret bör alltså bli 15. Ska jag bara skriva en siffra måste jag ha minst 16 som bas och då blir svaret F. Eller ska jag skriva femton små pluttar (•••••••••••••••)?
Fröken, jag förstår inte!
Du vet att biblioteksdamerna har lite svårt med tal och siffror. Men kommor och andra fnuttar är dom jettebra på.
Hittade just ’gubbdrunkning’, som införskaffades på Z-salen. Med intakt skiva. Spelar den som liten hyllning till avlidna personer.
…och nu ger jag mig ut på sjön Björken i Kaj-Åke. Då kan det bli gubbdrunkning på riktigt!
Arkipelagens fyra öar, Norrholmen, Mellanön, Sydön och Storön, upptäcks, namnges och annekteras just nu av mig. Alla fyra öarna är obebodda, men visar spår efter hominider. Sydön uppvisar liten fin lagun med sandstrand och Storön är hittills helt outforskad men ser på Google Earth ut att ha en större lagun mot norr.
Så läckert det låter, SG.Vi kommer. Vi har ingen Kaj-Åke men kan medföra glatt humör. Och Lille M. snickrar säkert i hop nåt flytetyg till oss, han är så händig, så det ska nog ordna sej.
Hur har du det med snuset, SG?
Nämen jösses amalia, får ni tvåsiffriga resultat? Mittåt, Niklas, här ska ändras i instruktionerna!
(Vissa felmeddelanden och instruktioner kan jag ändra i. Andra inte alls.)
Jorå, Ninja. Inte så att jag försmäktar. Men den gamla oöppnade burken Ljunglöfs Ettan, med bäst-före-datum 01-07-06 börjar skramla betänkligt. Den ligger där mest för att för att vi ska slippa just försmäktandet.
LM och ÖR – ni och många andra är mycket välkomna. Nu på fredag/lördag är det musikalisk salong hos Percy Helin och alla är bjudna. http://www.kopparbergarn.se/ett-samtal-med-percy-helin/ men han behöver ha besked så att sateringen funkar.
Ta tåget! Det stannar mitt i byn. Eller bilen – parkeringsplatser (gratis, det ni) finns det massor av.
Att klara av det där nya ifyllandet borde automatiskt ge tillträde till Mensa.
Men, Satan i Gatan. Jag klara’t!
Jag har behärskat mig länge, men sanningen måste nog fram. Nämligen om hur en kajaks form kan tolkas. Den historien har varit big news en tid så jag kan tyvärr inte glömma den hur gärna jag än skulle vilja.
(Frågan inställer sig ju då om Kaj-Åke verkligen heter Kaj-Åke, eller om hen i själva verket heter Kaj-Anki …)
(Skogsgurra, jag ber redan nu om ursäkt för hur jag ställer till det och bär mig åt!)
Nä, nu tar vi någonting annat. Hur har vi det med jåglarna egentligen? Just jag följer just nu en familj holländska pilgrimsfalkar där det finns fyra ungar.
Och en begynnande familj skator i träggårn, men skator är synnerligen ögontjänande så man måste smyyyyyga på dem för att ens se dem krypa in i respektive hoppa ut ur det stora risboet.
Liderliga sällar (eller sällor?) som du, Annika, borde vara lite mera återhållsamma med associationerna. Tänk på att jag nu måste leva med insikten att strändernas folk kommer att betrakta mig och Kaj-Åke med undran och avsky. Det förtar den fina naturupplevelsen och jag kanske tvingas välja något annat, mindre kontroversiellt redskap vid min fortsatta utforskning av naturen.
Att Kaj-Åke har två hål aka sittbrunnar gör inte saken bättre. Vad ska strändernas folk tro om vårt förhållande och om Kaj-Åkes sanna natur? Det är ju en jäkla tur att han inte har en maststump också.
Tihii. Eller förlåt mig, igen. Eller tihihiii!
Nu blev det synd om dig, SG, vojne, vojne!
SG, du kanske ska avstå från att klistra Jörkblunds nya logga på Kaj-Åke trots allt.
Klockrent meddelande! Begåvad yngling den där tjugofyraåringen.
Japp. Det är geeeeeenerna, det har jag sagt hela tiden.
OT:
Tänk att jag har druckit champagne med Ökenråttan nu ikväll. Alldeles nyss! Vid midnatt ska jag cykla hemåt genom ett nattsvart Eskilstuna som är proppfullt av skjutande pistoler. Om detta är det sista ni hör av mig, så ska ni veta att min sista måltid var av högsta klass och att bubblorna stod som spön i gommen.
Captcha
Nu stod det 9 X ** (två fyllda punkter) Blir ju 18 .
Ingen siffra, men ett tal.
Ergo: Kan du änddra din text från ”siffra” till ”tal”
Fungerade. Skrev talet 18.
Nu dominobricka med 8 prickar X blank = thirty two.
Antager ensiffriga TALET 4 bör fungera.
Nuere en kvart efter midnatt!
En cykel gliiiiider genom den eskilstunska natten. En nudelfrissad person sjunger sjampanjsånger medan hon trampar (å rapar lite, förejörman när man har drucki sjampanj). Världen förundras.
Hallå?
Och vad har egentligen en gerbil me saken å jöra?
Ja va ha gerbiiilen me saken å göra?
Allmänheten förundrar sig och ser cyklisten
sakta swischa förbi
Allmänheten förundrar sig och ser små lyckliga bubblor stiga
från cyklisten som sakta swischar förbi
Allmänheten förundrar sig och hör bubblorna spricka med ett lyckligt ljud när de stiger från cyklisten som sakta swischar förbi
I den mörka tisdagskvällen i Eskilstuna
I den ljusnande framtidens onsdagsmorgon i Eskilstuna
Propparna går som skjutande pistoler, som lyckliga bubblor som spricker med ett lyckligt ljud när de stiger från cyklisten som sakta swischar förbi
I Eskilstuna
(Psssst — säg ingenting till någon, men jag älskar Ninja)
JAG ÖVERLEVDE!
Det var förvisso bovar i varenda liten buske och polispiketer lite här och där, men jag for fram som ett jehu med cykellampor, reflexväst och hjälm som både livrem och hängslen och nu har jag till och med hunnit tömma soptunnan (the bin) och hängt en tvätt samt fyllt diskmaskinen.
… och diskmaskinen går bra?
Jag funderar på om man inte med båsets hjälp skulle kunna ge ut läroböcker som revolutionerar skolan. Man inleder helt enkelt svenskboken med Ninjas bubbeldikt ovan.
Diskmaskinen är en skitstövel som inte alls går bra, men vi hämnas genom att diska extra mycket ägg och avocado i den. Moahahaaa.
JA!
— **saker händer …**
Oh crap, det räcker inte med captcha, man får inte vara för kortfattad heller (jag har fått ”your comment is too short”-skäll). så åkej, jag utropade ”JA” på tal om tanken att Ninjas spontanpoesi skulle vara bra i skolan.
Hurra!
Den där ”your comment is too short” som dyker upp när man inte är mångordig vill jag ändra på. Den låter ju otrevlig … (Men jag kan inte hitta just den inställningen. Letar vidare.)
Humdihum.
— och ett ögonblick senare: Nä, det verkar som om ett ord är fel. (För jag tycker att ”humdihum” är förhållandevis långt …)
Gränsen gick nyss vid 15 tecken, men jag har ändrat till 10.
Hummdihumm!
Tio tecken!!
Jag ställer upp, jag gört, jo det gör jag. Jag är med i läroboken.
**Lutar sig tillbaka och pääääser**
Och hur var det nu med champagnen och Ökenråttan?
**Demonstrerar sin posta-samtidigt-kraft. Fråga mig inte hur jag gör, jag bara gör det.**
Visst är det synd att ’tio tecken’ bara innehåller nio?
Åtta tecken däremot det är tio, det.
Underligt är det matematiska språket.
Jo, vi satt på Norrmalmstorg i en glaslåda och åt räksallad respektive lax med sparris och drack champagne och talade om lifvet och döden med Ami (sällankommentatös) – och mitt i den gassande solen och värmen drog personalen fram ett tak med infravärme över oss.
Det var mysko.
Sedan antastade jag en dam i röda kläder, men hon var fransyska och ville icke umgås alls.
Nämen si goddag, här kommer ju John Blund inklampande som en objuden gäst. Seså schaaas, jag har inte tid att sova.
Ninja, tio tecken innehåller väl tio tecken om blanksteget räknas som tecken och det gör den ju datans värld. I den här värmen så är jag glad att jag slipper tio täcken.
Tänk om?
Håller förövrigt med Örjan.
”Här vare captcha! Skriv en siffra i lilla rutan! *” borde ersättas
med Här vare captcha! Skriv en siffra eller två i lilla rutan! *
Jag försöker! Jag har ändrat och ändrat till massa roligheter – men det fastnar inte!
ÄRTSKOTT! Nu kom jag på vad det var för konstigt med min räksallad. När jag såg den bäras förbi till andra gäster låg det en liten volme med ärtskott på toppen. Skotten tog väl slut när det blev min tur, men jag var glad ändå, fast ärtskott är mitt favoritpiff. Champagnen var Bonnet; inte den dyraste men BRA.
Bäst som vi satt där i den tropiska värmen vände vinden och det blev SVINKALLT. Jag hackade tänder hela vägen hem i blåsten.
Du och Bruno K. Öijer, Ninja! Fast du är lite mer episk, håller inte ni andra med om det?
Övergångsställen som spelar musik? Ut och prova Ökenråttan.
Återkom sedan med dina observationer.
Ni blev väl inte rädda när jag skrev ÄRTSKOTT så där abrupt? Och trodde att det var nån som låg och puffrade på Lotten med ärtpistol när hon kom velocipedande där i natten? Uschäkta, i så fall.
Detta låter som något för dig Lotten med tanke på att du
brukar gilla att åka vilse. 😉
Möjligen så saknar era sekruttbilar inbyggt gps-system?
Det var kallfronten som kom ner från Arktis det, ÖR.
Hundarna och jag njuter av mer mänskliga temperaturer.
Stackars Tippi har legat under husses säng med magen tryckt mot golvet för att försöka bli lite svalare.
Ärtskott är oerhört lättodlat på köksbänken, men det vet väl detta bildade bås.
Nu har jag funderat hela dagen på detta med att ”sakta swischa”. Näre swischar gåre så pass fort att det säger swisch, eller? Då gåre väll inte sakta? Eller?
På köksbänken, Ninja? I jord har jag odlat dem men på själva bänken? Kan man ha dem i sängen också och känna sig kunglig?
I en ärtsäng, så går det fantastiskt bra, Maj Korner.
Jag har en sån där gammal tupperwarebytta som är dubbel, och där den inre byttan är ett durkslag. I det har jag fint lecagrus, där jag sprider de förgroddade ärterna. Trycker sen ner dem lite lätt i gruset och håller det fuktigt. Tar en vecka sen kan man klippa sig ärtskott till mat och mackor.
Det går med blomjord också.
Ärterna själva hittar man i gryn- och bönhyllan, vanliga torkade gröna ärter.
Gråpapper. Sånt som vi entusiaster ansågs skulle hava använt när vi pressade växter. Inte jord. På fuktat gråpapper växer dom så det säger swisch om dem.
Å SG, harunte hört talas om poetiskt frihet, va?
Tare en tur i KajkoKaj, så skaru se att det klarnar.
Hur mycke gråpapper haru dåra?
SG: I morgon ska jag betala fönsterputsningen med Swish. De har hittills skytt kortterminal till förmån för Cash. Få se om det funkar, eller om de väpnat eskorterar mig till uttagsmojen efter förrättat värv.
Bra att veta (inbegripet allt från ärtfjås till betalningsmöjligheter). Börjar själv tänka Swish. Men hantehunte än.
Gråpapperet har blivit förtida arv till naturintresserat barnbarn.Han fick växtpressen också. Tillhörande portör försvann i flytten.
Gråpapperet användes flitigt av jordbrukardelen av Hyttis familj. Mest för att kolla grobarheten hos diverse frön. Två eller tre lager i botten, sedan fröna och sedan ett lager ovanpå. Allt duschades med stänkflaska och när groddarna tog sig upp genom det övre skiktet räknade man hur många det var. Genom att placera ut 100 frön (eller ärter) blev antalet groddar automatiskt lika med grobarheten i procent.
Dagens gråpapper är (lika gärna begagnade) kaffefilter. Funkar Perfa.
Det är skillnad, SG, på Swish och swisch.
Portören försvann åt det här hållet, det vet jag bestämt.
Swish är kul! Känns som man har cash igen.
”Nämen, HEJ John Blund! Vad gör du uppe så här da… Zzzzzzzz”
Vi har varit på nattligt äventyr! (Nästa bås är nyöppnat.)
Men vad i hela friden gjorde Pysseliten uppe så sent?
Ja, Ninja. Vissa saker tror jag att man kanske kan låta vara underförstådda.
Portören hos dig? Hur gick det till – trodde att portören fanns i pörtet. Pörteportör – låter rätt. Eller borde finnas.
Jorå. Hyttis har påmint mig. Allt utrett.
[…] I just den här boken har den nuvarande Tjugosexåringen markerat revir:Denna nu 26-årige Erik är samma barn som råkade hamna på samma tåg som Sven Nordqvist för drygt två år sedan. Han skrev en fan-lapp – och jag fick blogga om det och Sydsvenskan skrev om det. […]