Det var länge sedan vi träffades – 1985 – och man skulle ju kunna tro att vi känner varandra utan och innan. Men tänk, jag blir fortfarande storligen förvånad över vad som kan hända när man egentligen bara trampar omkring och tänker frukost, lunch, middag, sova. Gonatt och gomorron. Och så börjar allt om igen.
En gång glömde han ett barn hemma när vi åkte på utflykt.
En annan gång glömde han vilken dag det var.
Om jag inte är hemma glömmer han bort födelsedagsrutinerna!
Dessutom är han stört omöjligt att ha i möblerade rum på möten.
Idag fyller han år, och då får man önska sig kvällsmaten. ”Spagetti med köttfärssås och sedan semlor”, sa han.
Vi kommer att vara nio runt bordet, så då blir det för dyrt att köpa färdisemlor. Medan jag lagade maten åkte min dyre make och husbonde och handlade med en fin handlingslapp i näven.
- vispgrädde
- florsocker
- mandelmassa
- vetebullar
- olivolja
Förmodligen var det olivoljan som ställde till det i handlingsfokuset. Eller det faktum att han pratade i telefon med sin gratulerande mamma. Eller bara hjärnan som hellre fokuserar på slagfält, kungalängder, kemiska formler och orienteringskartor. För han kom nyss hem med detta:
Men ääääääsch! Det blir säkert jättebra!
___
Pssst. Förklaring till vinbilden.
Grattis gamle Olle! Och Lille maken instämmer.
Kortleksålder!
Hurra
hurra
hurra
hurra!
(Det finns en ost som heter Gamle Ole, fick ÖR mig att tänka på. Den kan få folk att associera till ostanekdoten i Tre män i en båt. Låt oss genast glömma den!)
Nu är det ju också så att just kortleksåldern kan vara extra kritisk. Det betyder ju dubbel otur – två gånger om, dessutom. Kvadrupelkontrabonnör som det heter i Grönköping med omnejd.
Så det var vad min fader (den jordiska, så gammal att jag blivit religiös är jag inte ännu) brukade kalla funktionalistisk drumlighet, dvs en bra grej, att glömma bort vilken dag det är.
Må det fortsätta så!
Just nu ligger vi på 19 poäng. Men Jennys låt går vi bet på.
Grattis ni bägge till varandra.
Ahaaaa … ”funktionalistisk drumlighet” … han var inte dum, den fadern!
Grattis DDM/Olle!
Funktionalistisk drumlighet! Oh så mycket finare än avsiktlig slarv.
Förresten måste jag träna lite på att skriva kvadrupelkontrabonnör också. Kvadrupelkontrabonnör. Kvadrupelkontrabonnör. (Så, nu börjar det gå ganska fort. Jag är stel i nacken och har ont i benen, men fingrarna är det visst inget fel på!)
(avsiktligT hetere. Avsiktligt. Blah.)
Som den kortlek jag är innehåller jag både lankor, knektar och ess. Eller som Walt Whitman uttryckte det: ”I am large, I contain multitudes”. Pastan och semlan var båda fantastiska, och sällskapet likaså.
Jag är en djefligt lyckligt lott(en)ad man!
Annika: Då kan du äta sushi. Där gäller det att ha fingrarna i trim. God sushi har vi fått på Miss Voon och Sushi Yama. Tecksempel.
I Ståkkålm, då? Jag får ta och åka dit. När jag blir pigg och kry och så.
Man skulle nu kunna läsa Olle som ”my name is Legion” men det blir väl för otäckt.
**skräckfilmsmusik börjar pipa och pingla och ha sig**
Nu är det nästa dag således. Något försenat grattis, Olle!
Ja, nu är det nästa dag och jag har inte ens blivit hungrig än.
”Låt dem äta semlor” sa hon inte heller, Marie Antoinette.
Himla mycket grattis till DDM! Må han fortsätta på den inslagna vägen. Det finns ju så mycket annat som är viktigare att tänka på än vilken dag det är eller för den delen olivolja. Även om olivolja i sig är bra.
Ett litet psssst till det fåtal som fortfarande inte har fått sina Julkalendertischor: nu har jag tjatat hål i huvvet på tröjtryckaren och får lämna tillbaka tio jättetält till tröjor och i gengäld få några lagom små att skicka ut. Misströsta icke!
Jag är lite nyfiken på hur kanelbullesemlan såg ut, finns det möjligen bild?
Mia, kanske t.o.m. en olivoljemarinerad kanelbullesemla?
Grattis på födelsedagen! ? ? ? ? ? ?
Rätt kul att ni träffade varandra 1985 för jag träffade min man det året också!
Ett försenat Haderian på fölsedan till DDM.
Hm, kanel och mandelmassa är en välfungerande kombination så jag underskattar inte alls möjligheten att få till mumsiga semlor av kanelbullar. Stor risk för översötmachock, dock.
Här ska vi strax äta ärlig mat, dvs. en produkt som inte kostymerats till en annan produkt utan talar om vad den är: hästbiff. Ja, varför inte? Vi är mycket spända på resultatet.
(Tillredningen blir enkel — ugnstillagad fryst pommes frites av den sort vi gillar bäst [criss cut heter formatet om jag inte minns fel], smör med örter och vitlök, och biffarna stekta i gjutjärnspanna på hög värme kort tid så att de är röa i mitten, ty sålunda äter vi vårt kött om vi kan.)
Undrar också om hästbiff kan vara lika med hästkur, vi kanske blir friska!
/en som knappt kan prata i dag heller **host krax**
Förresten sade jag A utan att säga B i går afse, så för fullständighets skull (i väntan på maten, heh) vill jag gärna visa kapitel 4 ur Three Men in a Boat, ty ostanekdoten finns här, och den ligger tidigt i kapitlet så man måste inte läsa särskilt långt (som om det någonsin vore en plåga att läsa någonting i Three Men in a Boat, vilken jag älskar outsägligt!).
Annika, man får på inga villkor förpesta bakverk med mandlar
eller mandelmassa. I synnerhet inte kanelbullar eller semlor.
Möjligen kan det vara accepterat med nötchoklad under vissa former-
Tyvärr finns det inga bilder, men några av dagens (dagen efter födelsedagen alltså) repliker kan jag dela med mig av:
– Hu. Jag är inte sugen på frukost. Konstigt.
– Jag är inte heller hungrig.
– Jag tror jag dricker lite vatten.
– Vaff… jag är fortfarande inte hungrig, och nu borde jag ju äta lunch.
– Nån som vill ha en kanelbulle från igår?
– Är den med eller utan grädde? Äsch, förresten: jag är fortfarande mätt.
Så det blev verkligen bullar med grädde?! Mandelmassan då?
Vi åt OHYGGLIGA mängder marsipan. Det är förmodligen den som har sabbat aptiten idag …
Jag drömde att jag frågade vad som egentligen föregick vinbilden ovan, och Olle svarade med en mycket lång historia, som innefattade gäster, en gitarr och en faster som ingen mindes namnet på. Sen vaknade jag med huvudvärk.
Brid — jag trodde att jag hade berättat om vinincidenten förut, men kan faktiskt inte hitta bevis för att jag faktiskt hade gjort det.
Men så här var det: någon (jag, för jag är den enda i detta hushåll som dricker vin) slängde in baginboxen i skafferiet under en snabbstädning. Den hade inte en sådan där skruvöppning utan en tryck-öppning. Där låg boxen och hade det bra, tills någon annan slängde in något annat i skafferiet (man slänger vanligtvis inte in saker i skafferiet, man placerar dem lugnt och försiktigt).
Denna andra sak hamnade PÅ vinkranen med tryckfunktion. Boxen lydde och började pumpa ut vin i skafferiet, som inte är isolerat utan har fritt blås under dörrens tröskel. Tydligen lutar dessutom köket lite, för vinet rann ut mot diskbänken. Och ingen av oss var där för att se underverket. När jag kom ut i köket för att kanske ta mig en ostmacka, luktade det väldigt mycket vin – och där låg ju allt vin på golvet och kunde inte annat.
Naturligtvis ber man då sin man att posera som en döing i spillet.
Aha. Den varianten har vi inte provat. Däremot har vi flaskor istället för boxar på bjudning sedan den gången boxen upptäcktes av en ung gäst med Downs, som var tillräcklig lång för att nå den men inte tillräckligt mogen för att inte testa. (Någon såg honom precis i tid, den gången.)
Vilken tur att mattan är målad, annars hade den ju aaaallldrig gått att tvätta ren!
Missbruk Lotten, missbruk.
Flera dagar i efterskott: Grattis grattis grattis, Olle!
Apropå semlor, går det att få tag på några även efter påsk?
Jag såg ju direkt att det var något som inte stämde på den första bilden, något som var annorlunda med Olle. Men nu kom jag på det, han har inte så där stora fräknar.
Haha! Du har tänkt på det ett bra tag, va PK?
[…] Den djefla mannen, även känd som Olle, är som bekant orienterare. Idag när jag var på basketträning, sprang han till skogs och höll inte på att komma hem igen. […]