Jomen håll med: förutom att jag fyller år, är ju februari årets tristaste och mest utdragna månad – även de år som det är inte är skottår.
Men helskotta, det är ju skottår i år! (Plötslig insikt: det är inte 21 dagar kvar utan 22.)
Eftersom jag ju har bott överallt i hela Sverige – Luleå, Täby, Stockholm, Eskilstuna, Eslöv, Lund – så vet jag precis hur vädret är i februari och att det faktiskt bara är en enda lång transportsträcka.
- Luleå: fortsatt snövinter, ba.
- Mälardalen: ostadigt väder med antingen snö eller is eller (Stockholm dårå) barmark.
- Skåne: fortsatt höstväder, ba.
Därför måste vi hitta på nåt kul att göra resten av månaden. Vi kan ju googla webbkameror i olika delar av landet och se om det är snö eller ej!
Sedan kan man ju ägna sig åt att laga mat som man inte har gjort förut. Tydligen är pasta med citron och chiliflingor något alldeles i hästväg.
Någon som heter Melissa Clark har gjort N.Y. Times populäraste recept, och antingen klickar ni på länken ovan … eller så gör ni så här:
- Ta fram citroner, pasta, olivolja, salt, socker, smör, chiliflingor, parmesanost, svartpeppar och kanske lite persilja.
- Riv citronskalet på två citroner. Skala och ansa och pilla iordning de andra två så att det liksom bara är citron kvar av dem.
- Koka ”citronköttet” i saltat vatten i två minuter. Plocka upp och låt det torka.
- Lägg pastan i citronens gamla vatten och koka. (Spara lite av vattnet när pastan är färdig.)
- Stek under tiden det stackars ”citronköttet” i olivolja och krydda med både salt och socker (som inte tar ut varandra) i 3–5 minuter; det ska liksom se lite karamelliserat ut. Ta upp och lägg på tallrik.
- Blanda smör i citronens gamla olja och stek chiliflingorna och citronrivet. Häll i lite av pastavattnet, pastan, juicen från en citron, parmesanost, peppar och salt. Häll i det stekta citronköttet och den evetuella persiljan.
- Servera, kanske med lite mer ost, lite mer olja, lite med av allt annat? Själv tycker jag att det låter som om rätten saknar både vitlök och krämfräs, men vad vet jag?
Så. Nu har vi roat oss med webbkameror och matlagning. Vad kan man mer göra? Inte åka Vasaloppet, inte resa till Thailand och inte skaffa nya löständer – sådant behöver man ju liksom inte uppmanas att göra. Ah, nu vet jag!
Ät lunch utomhus minst tio gånger!
Alternativet är förstås att gå i ide och invänta mars … men är den månaden så himla mycket bättre?
Själv anser jag att det är November månad som borde förbjudas. Vi har varit bortresta både tre och fyra novemberveckor de senaste åren, och kommer att göra om det. Februari är ett hopp om ljusning och därför uthärdligt, speciellt om man pauserar ett par veckor på Teneriffa 😉
Aj fan, skottår. Det hade jag glömt nu igen. (Jag instämmer alltså helt i åsikten att februari är årets längsta månad fast den tekniskt är kortast, och en dag till äl inte lolig, nä.)
Vad ska vi hitta på i februari? Än så länge väntar vi på att min andra hälfts brutalförkylning ska gå över, så det återstår att se vad det blir. Utöver grubbel på den eviga frågan: hur kan kroppen producera snor i sådan mängd och sådan hastighet, var kommer allt ifrån?
(Nåja, jag läser. Och läser. Jag läser aldrig så mycket som så här års — förut i dag tittade jag på en liten boktrave på ett bord vilken jag trodde innehöll några lästa och några olästa böcker, men till min förvåning såg jag att jag hade läst allihop.)
Min olästa boktrave bara växer, och växer. Jag kallar den Babels torn och inväntar katastrofen.
Vält, och mät hyllmeter i stället. Själv har jag styvt en och en halv meter olästa böcker. Korsorden kom i vägen.
Ingen snö i Lund. Vi har 7–8 grader varmt och lite regn nu i kväll. Hasselhängen, snödroppar och vintergäck är tidiga i år. Skapligt med sol i dag. Morgondagen bjuder på blåst men fortsatta plusgrader om än något färre. Rätt mycket moln, blåst och regnskurar framöver. Någon liten minusgrad ett par nattimmar i kommande vecka. Men förvåren är definitivt här.
Åh, jag vill gärna påpeka att den där traven bara var en bland flera (här ligger alltid böcker lite överallt). Och att jag faktiskt ställer de flesta nya böcker i hyllorna direkt för något annat vore löjligt, det skulle bli en alldeles omöjlig jättehög annars. Det är bara det att ibland blir en del liggande ett tag innan jag kommer mig för med att sortera in dem. Och så tror jag att jag inte har läst dem för de är ju alldeles nya och …
… ja. Nåväl. Hur gick nu den där dialogen, och vem var det som sa’t? Något i den här stilen:
(Hemma hos person vars hem är fullproppat med böcker)
Gäst: Har du last alla de här böckerna?
Värd: Nej oh nej.
Gäst: Men varför har du så många då?
Värd: För att jag vill läsa dem!
Jag har läst mellan hälften och tå tredjedelar av alla böcker vi äger, skulle jag gissa. (Men jag kan då sannerligen inte gissa hur många böcker vi äger. Ingen aning.)
Å vad roligt, ”tå tredjedelar” fick jag just se att jag har skrivit! Undrar vad det skulle kunna betyda.
(En tredjedels tå är ju inte så stor. Hm, en tredjedel av tårna måste innebära att alla ytterlederna är borta och då är det nog svårt att gå.)
Även här travar sig böckerna. För några år sedan gjorde jag en överslagsräkning och fick det då till drygt 4000. Några hundra har tillkommit. Jag har tvenne hyllplan i en smal hallpassage med nytt oläst. När några därav blivit lästa sorterar jag in på rätt plats. Det är alltid lite knepigt eftersom det då oftast blir rockader i hyllsystemen.
Åter till Lund. Här kan man
snabbskåda vädret den senaste månaden:
Men vad bra att mina fördomar om vädret i Lund stämde! Även om ”förvåren är definitivt här” låter helt vansinnigt i mina öron: här har vi ju definitivt vinter fortfarande, och inget annat än vinter.
Boktravar luktar gott. Och vet ni att jag och Agneta uti Lund har nästan samma innehåll i vissa av våra löpmeter? Det var faktiskt underligt att se: jag drog med handen över bokraddan och sa ”den har jag, den har jag, åh, den är bra, och dom har jag … och … och …”.
Februari är den bästa månaden! Så är det.
Visst kan kölden slå till ytterligare någon gång. Men i februari är det ju hopp om bättring. I oktober eller november finns inget egentligt hopp om nånting.
I slutet av februari brukade vi gå ut på trappen och gemensamt gratulera varandra till att vi klarat ännu en vinter. Det var i gammpörtet. I nypörtet var inte ens -27 C särskilt jobbigt. Vi gick ner i spiselrummet och eldade några vedträn. Och då kändes kylan nästan lite trivsam.
Se där. Den 29 februari ska jag ta DDM i handen ute på trappen och gratulera till avklarad vinter!
Ja, gör det! Det är en fin gammal sed – en rit i klass med midvinterblot.
Det varma vädret är ju en alldeles utmärkt ursäkt till varför det inte
blir någon Vasaloppsstart i år heller. 😉
Sedan är det naturligtvis så far Lotten med osanning när
hon påstår att det fortfarande är vinter här. Det är ju varmare
än på midsommar. Att det ska behöva vara på det viset!
Februari är helt okej. Oktober och november med.
Framåt april, då börjar det jävlas på allvar. Det är ljust, ofta skiner blaffan särdeles obarmhärtigt och skulle det, mot förmodan komma lite trivsam snö, så nog är den borta på ett par ynka timma
Folk blir energiska och håller på utomhus och joddlar om hur häääääärligt det är. Det fejas pch planteras och aktiveras.
Men man vet att det blir värre. Det blir varmt, svettigt, soligt, barbent och ödsligt. Folk är och förverkligar sig på semestern, och tidningarna är fyllda med relationstips, magsjukor, myggbett och allt som sod i tidningarna redan förra året. Och tjugo somrar dessflrinnan.
Så att visst är det lite trist med februari. Det skönt avslappnade halvåret är på väg att ta slut.
Nu är du nog lite enögd, Ninja.
Man behöver inte putsa, feja, röja, klippa, bygga. Och pladdra om det både före, under och efter pågåendet. Då tycker jag nog att den verkliga hetsen är större månaderna före jul och nyår. Inte det minsta avslappat.
Skottår! Då äre (räkna, räkna) 24 år eller sex skottår sedan jag friade till Karlsloken. Enligt någon gammal tradition är skottdagen den enda som tjejer får fria på och eftersom jag gillar allt udda fick det bli så!
Webbkameror har jag googlat på halva februari (i jakt på snösverige) men sedan en vecka med influensa är det ointrassantare än ointressantast, så här kommer mitt bästa februaritips: Beställa (eller rota fram sina från i höstas torkade) frön och plantera i små minidrivbänkar.
Förra året lyckades jag med tomater för första gången, så i år har jag fått blodad tand. Fänkål? Kronärtskockor? Broccoli? Vad ska man satsa på? Jag är ingen naturbegåvning, växter måste ha lite egen livskraft för att klara sig hos mej.
Zucchini har till och med jag lyckats odla, Pysseliten.
LL99 har rätt: just nu är det ”varmt” här. Men till helgen blir det massa minusgrader igen …
Ninja: Du får komma och vara med oss istället för alla dom där som far omkring och visslar, odlar och är energiska! Vi liksom bara pääääser. (När vi inte spelar basket.)
Nä, nu dök chiliflingor upp igen här. Måste ut och skaffa mej lite och förnya matrepertoaren, känns det som. I brist på snöflingor, dårå.
Håller med om att november är jobbigare att uthärda. I november 2014 var maken och jag på safari 2 veckor i november och vips var den månaden slut. Det var en stor lättnad. När februari kommer märker jag hur dagarna blir längre, speciellt att det blir ljusare på morgonen. Så här ser det ut i min stad idag. Jag befinner mig 200-300 m från byggnaden som syns i nedre, vänstra hörnet. Fortsätt i hörnets riktining, ungefär. En rätt vacker vårdag med ett par plus grader, ingen snö. Behöver inte mer den här vintern heller.
Lotten fast kollar man på prognosen så ska det bara vara kallt
över veckoslutet i princip sedan väntar temperaturer runt noll.
Haru sagt det så, Lotten!
SG, nej man behöver verkligen inte, men folk gör’t ändå!
Ökrenråttan, du skrev chiliflingor men jag läste det först som
cliffhanger och undrade vilken cliffhanger då? 😉
Du får nog se till att bli diktator eller nåt annat verkningsfullt och schejpa upp i måsteträsket, Ninja. Busschaffis är nog en bra bit på väg. Då har man makt. Men som elektríker har man mera makt. Kom ihåg att:
Det är du som är elektríkern.
Det betyder att:
* Du har Ansvaret, Auktoriteten, Borrmaskinen, Kabelsaxen och Platsen vid Fönstret i Futten.
Arbetets organisation:
*Du leder och fördelar arbetet.
*På tal om fördelar så är det du som ska köra undan allt kopparskrot från arbetsplatsen.
*Som kopparskrot räknas allt ledningsmateriel och alla skenor som är en aning för korta. I tvistiga fall kan ’en aning’ även vara ’nästan’.
Arbetstid och planering:
*Var alltid på arbetsplatsen före lunch men kom ihåg att det finns sena luncher.
*Måndagar måste du vara på ’kontoret’ och ordna material för veckan.
*Räkna inte med att materialet levererats på tisdag – ingen idé att besöka arbetsplatsen. Det skulle ju dessutom se illa ut om du var där utan att göra något.
*Det är ju inte heller bra för miljön att köra bil utan anledning – åk och fiska istället.
*På onsdag ska du absolut åka ut och kolla om materialet har kommit.
*Det visar sig då ofta att något saknas – eller att du inte har rätt verktyg.
*Berätta för beställaren att han orsakat problemet genom att tveka beträffande förstagsupphängningsförkopplarna – han hade ju lovat lämna besked! Visst hade han?
*Torsdag blir det kontoret och reda ut detta med förstagsupphängningsförkopplarna.
*Fredag måste du åka ut till beställaren och få arbetssedlarna attesterade – VIKTIGT!
*Fredagar ska du inte arbeta efter lunch – det gör ingen – så det kan bli stressigt att hinna få pappersarbetet klart på fredag. MEN DU MÅSTE FÖRSÖKA!
Allmänna förhållningsregler:
*Berätta alltid om andra idioter som du gjort jobb åt. Det stärker samhörigheten.
*Säg aldrig något negativt om den där jävla idioten som var på plats före dig – men du kan antyda att brandrisken är stor. Inte ditt problem egentligen, bara ett tips i all vänlighet.
*Kalla frun i huset antingen för ’Hon’ eller ’Lilla frun’ och säg gärna ’Gullet’ om maken inte är närvarande.
Det kanske går bra med ”lilla hon” också! (Eller är det alltför pilsnerfilmigt?)
Jag är ju en sån som odlar, och det är en av huvudanledningarna till att februari känns så lång — frösådd inomhus är det ingen idé att jag börjar med före andra halvan av mars (runt vårdagjämningen). Och ordet förvår passar inte häromkring. Just i år, just nu, är det ju löjligt varmt, men i vanliga fall är februari avgjort kallast och snörikast (det säger all statistisk, inte bara min egen känsla …). För ett år sedan hade vi ungefär fyra decimeter snö (skulle jag inte ha kommit ihåg om det inte hade påtalats i lokaltidningen nyligen).
Snart är det mars, den ljusaste månaden på året. Innan löven kommer och skymmer.
Menar du att det är för tidigt att så i februari, Annika? Jag hade fullt sjå med att få upp mina små tomatplantor till stadig storlek innan dom skulle ut förra året.
Ju äldre man blir desto fortare går tiden…
= desto närmare slutet!
Fortast går tiden 1/4-30/9
DÄRFÖR
har jag blivit mer och mer förtjust i februari!
En månad då man har tid att tänka efter:
VAD vill jag egentligen göra?
Jag håller med ANNIKA =LÄSA.
Under min aktiva tid= mellan 30-50 år med barn och jobb och 2 fastigheter var det en sensation om jag fick tid och energi att läsa någon kvalitetslitteratur över huvud taget,
Mellan 50-65 lyckades jag läsa EN kvalitetsbok under semestern…
Sedan trodde jag att som pensionär…
MEN
Det är först som änka det blev tid!
Inget ont som inte har något gott med sig.
Pysseliten, det beror alldeles, alldeles på vad du har för placeringsmöjligheter för uppdrivningen inomhus! (Och därtill vad du har för växthus eller var du nu ska ha tomaterna i odling, vilket avgör hur snart du kan flytta ut plantorna ur huset.)
Jag för min del har urusla inomhusdrivningsförutsättningar — inga svalare platser än vanlig inomhusluft, inga platser med stort ljusinsläpp (och ingenstans att ställa i ordning extra växtbelysning även om jag skulle vilja ha sånt) — så om jag drar upp plantor för tidigt blir de rangliga och slankiga och klena och inge’ bra, helt enkelt. (Även om rangliga plantor också kan räta till sig bara de kommer ut.)
Många människor sår tomater i februari, men det funkar inte just hos mig!
Står ut? Februari är en månad som uthärdas.
(November är inte mycket bättre men det är liksom fortfarande i början av tristhalvåret.)
Fast det är klart, det börjar bli lite aningens ljusare en del morgnar.
Aha, tack Annika!
Nu ska jag läsa ut boken, ingen stress med fröerna.
Läsa var ordet. Det finns många fördelar med att inte pendla till jobbet, men en nackdel är att man inte får 2 x 40+ minuter för ostörd läsning dagligen.
Gamla akvarier som man kan få för en spottstyver på blocket är utmärkta drivhus och belysningen passar oppanpå.
På tal om tidig vår i Lund.
I dag har vi någon grad svalare än i går, blåsigt och regn till och från.
Så, då kan jag berätta att jag kokat den ifrågavarande spaghettin.
Jag blev tyvärr inte till mig i trasorna, måste jag säga. Smaken var lite för endimensionell: bara citron, som tog överhanden över eventuell chili och parmesan. Två minuters koktid på citronerna är inte heller riktigt tillräckligt för att få bort det bittra ur skalet (som ska vara kvar enligt NYT-receptet – det verkar inte riktigt så i Lottens tolkning).
Jag skulle nog modifiera receptet genom att eventuellt
a) ta lite mer chiliflakes
b) inte hälla i saften av en pressad citron på slutet
c) lägga till något annat som balanserar citronsmaken – kanske kyckling, svamp, eller mycket mer persilja eller kanske koriander
d) kanske använda mina redan inlagda marockanska citroner om man ska ha citronbitar i, de som hunnit bli obittra.
Så. Mina 2 örtugar.
För övrigt brukade jag på mina kurser fråga folk vad de tyckte var årets botten. Ungefär 75 % svarade november; ungefär 25 % sa februari/mars.
Vaff… vi har en provlagare i båset!!!
Det var ju utmärkt – själv tror jag ju på massa krämfräs. Jag kommer när jag tillagar detta (vilket jag alltså inte har gjort än, jag har bara hört hur faaantastiiiiic it is) definitivt att drälla på massa koriander.
Bra där, Jonas.
Ja, krämfräs skulle definitivt kunna balansera upp det.
Att koka pastan i citronvattnet var utmärkt!
Väldigt gott (och snyggt) blir det också om man geggar ner saffran och olja i nykokt pasta.
Beträffande det här med februari vill jag påpeka att vi idag trots allt kommit ut ur hundradagarstunneln!
http://blindhöna.se/2016/02/valkomna-ut-ur-tunneln/
Min tunnelingång är bred och ljus och blir bara smalare och smalare ju längre in i februari vi kommer! Men PANG, den 1 mars är jag ute på slätten igen!
Vill ni vara lite wild and crazy med chiliflingorna rekommenderar jag Santa Marias krossade habanero, http://www.foodieliving.fi/sv/home-bistro/mausteet/chili-jalapeno-krossad-30g-spice-islands-1.html
chiliflingor för dig som gillar lite tryck!
Jag har lärt mig att någon gång i mars -beroende på var man är- kommer solen så högt att ljuset biter på isarna i stället för att reflekteras. Mitt vårtecken.
Jonas B H: Dom där syltade (eller vad det heter) marockanska citronerna tror jag på. Färsk citron ger ju ett väldigt genomslag i smaken. Man får dosera försiktigt.
Då är du lite som Sam Ask, som skrev i ett brev till Piraten (kanske): ”Nyss utklämd ur Simplontunneln breder jag nu ut mig över Po-slätten”. En vacker och anslående bild.
Nej, det var väl ett vykort, har jag hört? (Jag skrev en artikel om den väldigt fyllige Sam Ask i Pålsjö Ängsblad runt 1986.)
”Marockanska citroner” säger ni, som vore det den naturligaste saken i världen.
Själv har jag serbisk bacon i kylen. Och en finne på näsan.
Om du säger vykort så var det vykort.
Jag medger att parallellen inte var helt lyckad. I synnerhet vad gäller volymen.
Jag frekventerade i slutet av femtiotalet gamla Löwenbräu och förundrades över att någon (Sam Ask – vem annars) kunde fastna i telefonhytten som fanns under trappan till muggen, som låg på övervåningen.
Sam Ask, skriver ni som vore han alldeles självklar. Härinom mig uppstod dock endast ett eko så svagt, så svagt att jag måste slå upp karln — och si, där står citatet också — och då mindes jag. Att jag har hört talas om honom förr, alltså.
Nå och väl, jähättestarka chiliprodukter inkommer icke i detta hus ty vad gäller sådana tycks jag vara extrasensitiv. Jag kan verkligen, verkligen inte äta ”stark” mat. (Vi känner en thailändska som är duktig på mat, men när hon lagar sin husmanskost kan jag inte äta den. Alls. Jag har försökt exakt en gång, och iiiiiiihhh aaaarrghh fyyyyy!)
Snapsvisa:
Titel: När jag kissar överallt
Melodi: På himmelen vandrar
På gator som trampats av Ask och von Platen
På stenar sorn blickat på Broman, Piraten
På Lundagårds träd som har skuggat Tegnér
På allt har jag kissat och lustfyllt blött ner.
Snapsvisor.nu #2053
Jag tror inte jag kan den melodin, Agneta uL.
Månen vandrar sin tysta ban…?
Eller Skånska slott och herresäten?
Agneta uti Lund ombedes omedelbart sjunga in och lägga ut På himmelen vandrar på Youtube! Lägg ut, lägg ut!
(Jag har försökt sjunga några olika melodier till texten ovan såpass intensivt att Trettonåringen kom och frågade hur det var fatt. Ikväll kommer vi att sjunga snapsvisor till semlorna.)
Skånska slott och herresäten – det stämmer.
https://www.youtube.com/watch?v=tbpm3T8Ph1s
Hjalmar Gullberg & Bengt Hjelmqvist
På himmelen vandra sol, stjärnor och måne
och kasta sitt fagraste ljus över Skåne,
på höga och låga, på stort och på smått,
på statarens koja och ädlingens slott.
Portaler och tinnar förvittra och ramla
och ständigt det nya förjagar det gamla.
Men högt över vajande vete och korn
syns än krenelerande murar och torn.
O, fästen och borgar, o, grevskap och gårdar
där än traditionerna troget man vårdar
ert lov vill jag sjunga för land och för by
och låter er alltså passera revy.
Se månstrålen in genom blyrutan faller
och tecknar på golvet det järnsmidda galler.
Stolts jungfrun hon drömmer i majnattens ljus
att friare komma till Glimmingehus.
På utflykt till Bokskogen Malmöbon glor upp
mot raden av strålande fönster på Torup.
Att smaka på kaka som bakats på spett
dig ber hennes nåd, friherrinnan Coyet.
Där rådjuren skymta bak´vitgråa stammar
man ser Toppela´gård med broar och dammar
Systemet på sprit och på skatterna sta´n
där lurar belåtet fiskalen Aschan.
Med port genom huset och gamla kanaler
lyss Skabersjö ännu till jaktens signaler.
Själv kungen i nåder far dit från sitt slott
och skjuter fasaner med grevarna Thott.
Och därefter hälsar han på baron Trolle
och jagar och spelar sin sans och sin nolle.
Allt medan baronens gemål
plockar gräs åt rastupp och rashöna på Trollenäs.
Där salarna fordom ha ekat av skrammel
från sablar och sporrar, går Hans Otto Ramel.
Till sitt Övedskloster med glädje han flyr
från hushållningssällskap och skogsvårdsbestyr.
Hans frände på Vidarp förväntansfullt hoppas
att storken skall komma då pilarna knoppas.
Mens bland reaktionsfria ayrshire-kor
patronen på Gårdstånga-Nygård sig snor.
På storkarna tror också Borgeby herre,
fast de här nere i Skåne för vart år bli färre.
När parken vid Borgeby doftar viol
då stämmer Ernst Norlind sin träskofiol.
På Ellinge härskr bland slottsspökens skrangel
herr överhovstallmästare Fredrik Wrangel.
När parken vid Ellinge doftar av slån
då stämmer om arvet man Wrangel med son.
Till lugnet och vilan från dammet och möget
till Skåne från Stockholm far Hans Kunglig Höghet.
Han längtar till lunden där sipporna gro
och drömmer om Sundet och Sofiero.
Från trollen som dansa på sviktande gungfly
stolt ridsdaren rider med hornet till Ljungby.
Skön jungfru hon frälste den junker och då…
Men då är programmet för nästa tablå.
Lyssnade nu och märkte att Edvard Persson hoppade över en del verser.
Zandahls kanon inte att förglömma med text och musik av
en Frans Hodell.
Zandahls kanon låter så här. Jag tror att ursprunget till musiken är okänt.
Hodell? Då borde texten till kanonen vara ungefär så här:
Giiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiv eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeelllllllllllllllld!
Karlskoga Tidning den 19 september 1981
Det handlar om kommunens ovilja att ge anslag till en
snökanon i slalombacken vid fritidsparadiset Lunedet
LUNEDSKANON
En sorglustig visa mig lyster framsjunga
hur våran kommun tänker svika de unga.
Det handlar om prestige och brist på vision,
om ideologi och vår lunedskanon.
I sossarnas skara det saknas visioner
så snart som det rör sig om stadens kanoner.
De vill inte styras av borgarfason
och inhandla ett stycke lunedskanon
Och sômma de sade nog allt vad de tordes
och sômma de var inte där som de borde
och sômma gick på som den värste patron
för att hindra laddning av lunedskanon.
För samhällets snobbar det alltid gått utför
på senare åren dock jobbare utgör
en ökande andel som vill ha motion
förlitande sig på en lunedskanon.
Man tänkt sig en situation så besvärlig,
en yngling som tycker att slalom är härligt.
Han går till sin fader betrodd i vår stad
och uppmanar denne så ivrig och glad:
”Kom med, käre far, och ta laggarna med dej.”
”Ack nej, käre son, någon kunde där se mej.
Jag röstade nej utan någon reson,
när vi skulle ordna en lunedskanon.”
Så därför är bäst att man lyfter på locke´
och plockar fram kosing att inhandla tocké
som kanske kan ge oss turistinvasion
att de måtte nyttja vår lunedskanon.
Vår käre kung Bore ibland han bedrar oss
med snålhet han slår oss med snålhet han tar oss.
När flingorna sinar vid Lunedets pist
då önskar sig alla en snökanon till sist.
”Mor i Åvävla”
alias hyttis
Kanon canon https://youtu.be/by8oyJztzwo
Kanoner och krut https://youtu.be/hE0HOOD_3as
Nu har vi ätit semlor! Utan snaps och visor.
Oj vad rimrader det finns, tackar!
Februari, ljuset är tillbaka! Och, som en kollega sa för många år sedan, när man fortfarande skulle lämna sin deklaration senast 15/2:
Den femtonde februari är det ljust när man går från jobbet.
Vilket (i Stockholmstrakten) betyder att man slutar vid pass 16.45. Och att man verkligen går från jobbet så dags också.
Som reklambyråmänniska var det inte alltid fallet. Utom just 15 februari, när man inte ville missa folkfesten på Götgatan vid Skatteskrapan. Den var värst senare om aftonen, men just att ha dagsljus fortfarande när arbetsdag var slut, jippi.
Fast ljuset märks redan i medio januari, ju. Ihopa med de första fåglalåtarna, under den där babyintensivtblåa vinterhimlen en molnfri dag. Vårkänslor, i alla fall antydan till dem!
Februari vinner klart över den småfuktiga grå sunkiga yllefilt som är november.
Sammanfattningsvis kan man nu konstatera att november är en värre yllefilt än februari!
*semmelraaaap*
Lite beroende på vädret så tycker jag att februari kan vara
en riktigt trevlig månad. Det förutsätter dock att det är lagom
kallt (5-8 minusgrader) och i alla fall 10-15cm snö.
Oavsett vilken månad det är kan man förströ sig med The Slow Mo Guys (vilket jag egentligen gör alldeles för sällan, men det hör inte hit). Här är några minuter om hur det går om man fångar en tunga i en musfälla och det är så roligt så, tycker jag!
Februari är en trevlig månad där talgoxarna börjar tuta sin enerverande, men hoppingivande vårsång. Har man tur är det minusgrader och snö, men även utan tur kan man glädjas åt att det så sakteliga blir ljusare ute. Som pollenallergiker kan man som regel njuta utomhusluft utan oro, kanske inte mitt i ett hasselbestånd (Stockholmsperspektiv igen …).
Att februari sen avslutas (utom på skottår sen EU-anpassningen av skottdagens placering i månaden) med en av mina namnsdagar är bara grädde på moset.
(Sen börjar mars på topp med min fölseda, men det är en helt annan månad.)
Denna visa passar rätt bra in i den aktuella diskussionen.
Baserad på 9:e symfonin (kortversion).
I dag drällde det av semlor på hela jämrans Fejjan och i hela jämrans båset. Själv har vi haft en resdag från Teneriffa med inget annat än det vanliga på planet. Sent hem kom vi också. Min kontring var elegant, må jag säga:
Vi har knaprat av de sista, avhållna,julpeppisarna från Göteborgs som vi kapade till ett idiotpris i januariutförsäljningen. Det är inte k*ttsk*t det heller.
9:an på torget.
Tiddeldooo alla nattugglor! (Den där flash-mobben är inte att leka med!)
DEn är fin. När får vi se RSO på Sergels Torg, eller –bättre upp– i Tensta?
Sabadill-ättika användes mot löss i håret. Vad är sabadillättika? (Jag gjorde en pedagogisk avstavning där, första gången; lite svårutläst annars, kanske.- Svår-utläst är inte heller så lätt, ser jag.)
Det har förekommit ett par flashmobbar med svenska symfoniorkestrar, GSO och Lundaland. Ingen har gjort det i Stockholm vad jag vet.
Sabadillättika tillverkades av sabadillfrö och ättika.
Fröet av den i Mexico och Västindien förekommande liljeväxten sabadill ( Schoenocaulon officinale). Tror inte att den har något att göra med den spanska staden Sabadell.
[…] Häromdagen serverade jag här förslag på vad man skulle kunna göra nu i februari när tiden går långsamt och allt från väderlek till humörhöjarsysselsättningar är bedrövliga. Vi har inte ens ett OS eller ett simpelt VM att roa oss med! kände jag. (Och fick mothugg. Tydligen är november the cruellest month of all!) […]