Den djefla mannen, även känd som Olle, är som bekant orienterare. Idag när jag var på basketträning, sprang han till skogs och höll inte på att komma hem igen.
Jag satt lyckligt ovetande på ett golv när det hela skedde. Ohängda människor drällde vatten in på vår plan så att jag fick sätta mig och torka på det här viset:

Inget barn med bil eller körkort fanns i krokarna, så Olle försökte frenetiskt att få tag på mig, medan jag glatt svängde in på Ica på vägen hem eftersom allt te ju var slut och det är lite lattjo stämning i matbutikerna strax före stängning. Men så svarade jag äntligen i telefonen:
– HALLÅ! Jag … mobilen dör snart, men nåt helt osannolikt hände. Jag sprang, men när jag kom tillbaka till bilen var bilnyckeln helt borta!
– Var hade du gömt den?
– Under en liten tuss med mossa.
– Inte under en sten …?
– Nej, men det var en ganska stor tuss …
Aliens och vålnader samt ett par zombier hade förmodligen tillsammans bestämt sig för att skoja lite med honom. Eller en skata kanske? För där Olle springer, där finns det inte busar, banditer, tjuvar eller nyckelfetischister.
– Okej, jag handlar färdigt, åker hem och hämtar andra nyckeln och kör ut till dig. Var är du?
– Jag är vid XXX mellan YYY och ZZZ och om du kör till ÅÅÅ via ÄÄÄ kan du se ÖÖÖ …
Jag kände inte igen ett enda av alla geografiska namn han rabblade, så jag sa:
– Eh. Jag kollar på fajndmajajfone!
– Men jag har väldigt lite batteri …
– Ok! Oj …? Hallå?
Aha. Naturligtvis tog jag fram mobilen och letade upp honom och sparade vyn trots att hans mobil redan var stendöd.

Jag körde och körde och kom på att detta ju måste dokumenteras.

Efter ungefär 20 minuters körande, fick jag det stora nöjet att använda tutan. TUUUT! BRÖÖÖL! TUUUUT! Detta hörde Olle, som avslutade sin timslånga jakt på bilnyckeln och ställde sig mitt på vägen. Jag tvärnitade och tog en bild.

Så … om nu någon vill stjäla HEJ-bilen, så är det lätt gjort; man går bara ut i skogen och letar reda på bilnyckeln och åker sedan hem till oss och kör iväg.
Det är i det läget man plötsligt önskar sig en metalldetektor, tänker jag.
Förresten, lämplig skala på kartan, för det lär inte vara lätt att se var, närmare bestämt, nycklarna torde ligga.
I övrigt gissar jag på mördarsniglar, för absolut ingenting är för lågt för dem. (I flera bemärkelser, insåg jag just.)
Liten tuva stjäler ofta stort lass med bilnycklar!
Ooooh, sickna vidsomsord!
(Jag är alldeles uppe i varv – kan ni tänka er att jag körde lite som Björn Waldegård?)
Det kan vi tänka oss. Det är roligt att köra som Björn Waldegård.
Skator vardet inte för det är en myt att de samlar på blänkande saker. Men tvättbjörnar gillar glitter och bling.
Babsan gillar också glitter och bling.
Så var det förstås! Babsan låg i buskarna och väntade och högg som en orm mot den lilla mosstussen så fort Olle älgade iväg!
Lärt mig nåt. Det gör man alltid hos Lotten. Nästan hela min världsuppfattning är numera byggd på information som kommit till mig via lotten.se
Right back at ya, Skogsgurra: tänk vad mycket mer jag kan om underliga, mekaniska ting sedan du klev in i båset.
(Du visste inte att Babsan gillade glitter och bling, va?)
Exakt det. Men också att Hakkes texter kräver noggrann läsning. Det står inte sällan mer än man tror i dem.
Jag har hört att det bor allsköns oknytt i skogen. Kanske kör skogsrå eller småfolk runt med er bil nu? Eller har gjort ett fint halsband av nycklarna? Då blir det svårt att lura av dem nycklarna, kräver avancerad förhandling.
(Lästips: alla ”Bland tomtar och troll”, där kan finnas ledtrådar på förhandlingsmetoder).
Men ni måste ju tillbaka i dagsljus och leta reda på nyckeln eller åtminstone bekräfta att den är helt borta. Min hjärna klarar inte olösta mysterier.
OM det hade varit JAG som hade sprungit i skogen gömt nyckeln under en mosstuss, hade PK (som fått hämta mig) genast börjat leta överallt UTOM under just mosstussar – och hittat nyckeln under en sten eller hängande på en gren eller (mitt favoritgönställe) på framdäcket.
Jag behöver väl inte säga att det mycket väl hade kunnat vara jag …
Fast när jag slarvade bort vår (ENDA!) bilnyckel hittades sen två veckor senade bland LP-skivorna …
När jag låg där och krafsade i mossa och lingonris hann jag drabbas av den där overklighetskänslan som kan slå till när man blivit av med något — ungefär som att borttappningen är mest av drömkaraktär och att man bara ska trycka på Esc-knappen för att hamna i Oborttappad mode.
Ja, inte vet jag. Den tjocka mosstussen låg precis på rätt ställe men det var tomt, tomt, tomt på föremål tillverkade av människohand under den. Däremot hittade jag ett system av gångar under stubbe och sten som verkade bebott; kan hålgrävande små däggdjur släpa iväg med en nyckel och avlarmarknapp?
När det blivit för mörkt för att leta gick jag ner på vägen och gick fram och tillbaka för att hålla värmen. Ett rådjur skällde bortikröken, en fladdermus dirrade över den mörknande himlen och min älskade hustru var på väg; det fanns inga skäl att inte vara lycklig. (Men jag ska fixa en ny nyckel så fort jag kan.)
Utmaning till båsets kollektiva intelligens och erfarenhet: hur ska jag arrangera en borttappnings- och tjuv-säker metod för bilnyckelgömning?
Ja, PGW. Det finns många knep när man förhandlar med troll. Ett är att äta ikapp med dem. Sten kan vara bra att tävlingsäta. Sedan kan man ju ta till olika lingvistiska knep för att övertyga trollet att man vunnit. Man kan till exempel fråga trollet om det är mätt? Och det är ju trollet aldrig. Sedan ber man trollet mäta sitt (ditt/mitt, inte trollets) midjemått och fråga om man är riktigt mätt. ”Uhhuu-jaa. Riktit mätt! Uhhuu, jo du är allt riktit mätt – dä ä du” svarar trollet. Och eftersom tävlingen gick ut på att äta tills man blev riktigt mätt så har du förstås vunnit.
Om man vill vara riktigt illslug så säger man till trollet att det blivit vackert. ”Uhhuu – ä ja?” svarar trollet förvånat. Du ber trollet spegla sig i vattnet och när det gör det behövs bara en lätt puff så faller det i och sjunker precis som de stenar det just ätit.
Sedan gör man ett märke i båtkanten (stenätningen försiggår givetvis i en liten roddbåt på en sjö som troligen heter Möckeln eller Uckeln) så att man senare kan hitta trollet och ta reda på alla gullringar som det har i öron och näsor. Sjön kan förresten heta Gullringen också. Som i Småland.
Förr brukade man ta med sig nycklarna. Fastspända med två gummisnoddar så att det inte skulle göra något om den ena gick sönder. Men moderna elektroniska mojar kanske inte tycker om väta. Om färden skulle gå via vatten, kärr eller syra.
Din poetiska skildring gör att jag ser förlusten av nycklarna som ett lågt pris i förhållande till upplevelsen.
Du får väl ha nyckeln med dej i en typ ficka eller en liten sportrygga. I ryggan kan du ha en liten flaska vatten, en gel och första förband. Även en riktigt liten ryggsäck hittas lättare än en nyckel under mosstussar i skogen.
Just det, PK. Varför hade inte Olle nyckeln på sej?
Jag har en liten ficka fastsydd i mina byxor där jag har bilnycken när jag springer. (Bra om nyckeln tål fukt!) Ibland lägger jag nyckeln på en bänk ihop med vattenflaska och tröjan som jag alltid tar på för mycket. Springa med rygga gör jag bara inte, men ryggan kan man ju hänga i en gran. Sedan har jag ett reflexbälte (ser ut som ett polisbälte/säkerhetsbälte, både om höften och över axeln) med fickor och plats för mobil, men den har jag hittills bara använt när jag springer på vägarna i byn när det är mörkt, annars är den riktigt bra och bekväm.
Jag tror nog att en nyfiken liten fyrfota vän knyckte nyckeln.
Vänta nu, fladdermöss som dirrar?
Ställer mig frågande till detta påstående.
De enda fladdermöss som brukar höras är nordisk fladdermus vars parningsläte kan höras om höstarna.
Hur länge har Olle egentligen varit ute i skogen?
Råkade skriva faddermöss härovan, det kanske är de som gjort gångarna?
Tål fukt? Klarar nycklarna att ligga under en mosstuva så torde de väl klara en träningsöverhalare.
Poetens frihet, Ninja.
Hehehe, du har så rätt, SG.
Nästa gång kan du väl låsa dörren och kasta in nyckeln?
Hänga den i ett snöre i röret till bensintanken? Om det inte är lås på locket förstås.
Gömma den i rävsvansen som sitter på antennen?
Låta den sitta kvar i låset, fast på passagerarsidan?
Lägga den framför ett hjul och putta bilen över?
Sätta den på en lång fiskelina och kasta upp den i en gran?
Svälja den och låta den komma ut den naturliga vägen?
Göra hål i örat och hänga den där?
Jag röstar på Maj Korners förslag ”göra hål i örat och hänga den där”. Eventuellt måste det till nyckel och hål även i andra örat, för balansens skull, men nycklarna kommer aldrig att tappas bort.
(Här kom så många trevliga förslag att jag nästan glömde vad jag tänkte på: Det där med fuktkänslighet är knappast ett problem, eftersom en liten plastpåse plus tejp eller gummisnodd är allt som behövs.)
Jag röstar med Eva-L, örhängelösningen är underbar.
Ett helt annat alternativ vore att ta med lite skräp — hopknölat hushållspapper, en tom drickaburk, en gammal dagstidning — och lägga i en hög ovanpå bilnycklarna. Väl synligt. Ingen bryr sig om att röra sopor mitt i skogen nuförtiden!
Med nosring slipper man balansproblemet.
Så sant! Och lite, lite framtung gör ju inget om man är när man springer (så som mycket små barn tycks lära sig springa: de lutar sig framåt och benen spontanrör sig för att de inte ska tappa balansen …).
Vilka bra och kreativa förslag båset kommer med. Så här första dagen tillbaka i jobbselen efter utmattning känner jag mig lite fyrkantigt tråkig och föreslår magnetisk nyckelgömma med kodlås som kan fästas på bilen.
Alla moderna byxor har väl en liten ficka för just nycklar?
Använder Olle moderna byxor, Orangeluvan?
Använder Olle byxor?
Problemet med kodlås är att man lätt glömmer koden och måste skriva ner den och då får man ju el liten lapp att hålla reda på och den kan man ju lägga under en mosstuss så man slipper ha den med sig när man stör djurlivet i skogen.
Jag röstar på förslaget att svälja nyckeln och låta naturen ha sin gång.
Man kan ju också tänka sig att man fäster den där fiskelinan i nyckeln innan man sväljer den. Så kan man komma åt den från två håll, så att säga. Säg, är inte det listigt?
Fisklinor i halsen är inte alls bra. Det kan tyckas vara smart att hänga nyckeln på kroken och svälja den. Men man kan lätt skada matstrupen när man drar upp den igen.
Man bör också betänka att många metaller kan skadas i miljön i magsäcken. Dess pH-värde är ofta extremt lågt.
Jag, som är en näst intill idiotiskt tillitsfull person skulle nog lämna bilen olåst. Eventuellt med en väl synlig lapp på många språk som säger:
”OBS låst bil! Det finns förresten inget att stjäla i den”
Sådana där midjeväskor, använder inte sådana nuförtiden?
Förresten så ser jag att Lotten nu har lyckats ändra Captcha texten.
Nä, åttiotalet ville ha tillbaka allihop.
Offra en get vid nästa fullmåne den 21 dennes klockan 23:16 och kom sen tillbaka före midnatt, så har nog Knytten lagt tillbaka nyckeln.
Ninja, jo fast längdskidåkarna har ju olika sorters midjeväskor.
Jag hittade en liten smidig variant där DDM även har plats
för en flaska med trevligt innehåll.
Då behöver han ingen bilnyckel, han kommer ha det så trevligt så, dr han är.
När jag var liten kunde man låsa in nycklarna i bilen, blev jag påmind om idag. Lämna bilen olåst tycker jag verkar vara ett bra alternativ. Det praktiserar jag ganska ofta och ofrivilligt och än så länge har bilen och innehållet fått vara ifred.
Nu blev jag springsugen, men både knä och hamstringsmuskel bråkar, så jag får gå omgivningen på nerverna istället.
Man kan fortfarande få nycklarna inlåsta i bilen, men på moderna bilar är funktionen automatisk. Man behöver inte låsa själv, det gör bilen och larmar dessutom.
Jag TROR att det är nåt elektroniskt.
Jag tänkte leta upp ett skrymsle på undersidan där jag kan stoppa in en tubsocka med nyckeln i. Vad säger ni om det?
Jag tror att fjärrkontrolldosan till HEJ tar mer stryk än nyckeln av magsyran. Gillar iden med fiskerlina men tycker att det är en lite för enkel lösning. Vad sägs om en pinne som tex en cykeleker mellan öronen att hänga nyckeln på så den inte åker ner i magen? Om man låter fiskelinan löpa över den så kan man ju reglera nyckelns höjd över magsäcken till en bekväm nivå och och surra fast fiskelinan i en hörntand.
Nejnej, jag tror att vi är inne på fiskelina, plastpåsar eller magneter – pfffft, tubsocka!
Dessutom har jag fått tipset om att kontakta brukshundsklubben alldeles intill din springskog. Men … jag tror att spåret kallnar snabbt … för det har jag lärt mig av Hollywood.
Olle, ett skrymsle på vems undersida? Din?
Jag är helt inne på PK:s lösning!
Nu vet jag inte om HEJ:s nyckel kan fjärrkontroll, men det spelar ejengkligen ingen roll eftersom alla bilar med mekaniskt tändningslås går att låsa upp med nyckeln till detta om batteriet skulle vara slut ellet kortat.
Passa dej Lotten så att Olle inte tar med sig dej ut i skogen. Tubsockor i undersidoskrymslen låter besvärligt.
Köp en sån här, det har jag, som är windsurfare, gjort, en låsbar och fastlåsbar låda för bilnyckeln.
http://store.surfers.se/sup/tillbehor/nyckelforvaring-surf-logic
När jag bytte bil för några år sedan uppstod dock ett problem ety den nya bilen är så modern att har vad säljarna kallar ’keyless go’, vilket betyder att nyckeln bara behöver vara i närheten av bilen för att bilen ska vara upplåst och körklar, så numera får jag fästa min Surf-Logic i något som är tillräckligt långt från bilen 😉
Eller ett sånt här: http://www.runnersstore.se/articles/flipbelt-flipbelt-neongroen/Article.aspx?BrandId=125&SubCategoryId=117
Fö funderar jag lite på hur den lilla bilnyckeln behövde gömmas under mossa medan den stora iPhonen fick följa med på löpturen, vad hade nyckeln gjort för ont, den ville kanske också se världen?
Han kanske fäste en fiskelina i ajfånen och svalde den och hade därför inte plats för nyckeln i strupen.
Ajfånen låg förstås i den olåsta bilen. Mest praktiskt så. Hittar man inte nyckeln om är gömd utanför kan man i alla fall ringa hem.
Ett annat alternativ är att låta bli att låsa bilen och täcka den med mossa.
Försök i alla fall inte att ha bilen på ett snöre i halsen.
Men om man täcker bilen med mossa så finns ju risken att den inte är kvar där när man kommer tillbaka från löpturen.
Nåt litet djur kan ha dragit ner den i en liten grävd gång, menar du?
En sån här förstås.
Poetens frihet i all ära, men jag tror inte fladdermöss gräver så värst många gångar.
Hur stora är fladdermössen som dirrar runt i eskilstunaskogarna?
Ejengklien?
Förslag till C-uppsats på Södertörns Högskola: Vättar och di sma undar jordi – en analys av en patriarkal konstruktion för att dölja egna tillkortakommanden
Jag försöker förstå hur battarna gör när de dirrar. Mitt dirra har med gitarrsträngar att göra, som i Oxdragarsång. Battarna chirpar väl mera?
Beskows bilder är alldeles fantastiska. Det var fantasy långt innan fantasy fanns.
Chirpar är väl mer fuglalåt?
Battarna mer sisar.
Jag har en känsla av att Olle citerar någon med ordet dirra.
”En stark och fyllig; dirrande ton som från en basfiol” kanske?
Eller det här snömoset från Victor Rydberg?
Mina nerver däremot! De ’dirra’ vid minsta dallring af etern. Mina ögon se det ultravioletta i spektrum. Mina öron uppfatta hundradedels intervaller. Känselnerverna, som genombäva mina slanka lemmar, ’dirra’ av vibrationer och reflexer, som du ej förnimmer. Visa mig vördnad, du vackre skurk!”
Eller så irrade de bara?
Tjädrar sisar och kluckar när de ska locka fruntimmer.
Forskat lite: https://en.wikipedia.org/wiki/Chirp
Battarnas ekolodspulser (knäppningar) består av korta skurar med varierande frekvens. De kallas just chirp i tekniska sammanhang. Och benämningen chirp är lånad från fåglarnas läten.
Det kan bli en mycket förvirrande C-uppsats av detta.
Jag försökte mig på en Martinsonare – att vara så sagolikt uttrycksfull som poet att SAOL:s ord inte räcker till utan att jag måste hitta på neologismer.
Tror en sådan finns på första sidan i Nässlorna blomma – gruset ”kramsade” under träskorna. (Nu gräver jag i halvsekelgamla neuron – det kan vara helt bortitok.)
Annars dirras det i Oxdragarsång.
Google gillar inte dirra, utan föreslår nu att jag istället ska söka på diarrhea, och det första som dyker upp i listan är ”How do you know if you have diarrhea?”
Well.
Nu måste Ninja vara på sin mammas grusgång! Bolle, Klockrike och all that.
”You may have an urgent feeling that you need to have a bowel movement”
Bara så du vet.
Jag skulle nog inte säga att någon av mina basfioler dirrar, det känns som ett alltför högfrekvent verb. Burrar, möjligtvis.
Jag backar på det där med Fantasy. Redan de gamle grekerna. För att inte tala om Vådra Förfädrer Vikeningarne. En midsommarnattsdröm. De stora företagens redovisning. Allt är ju för sjutton Fantasy! Beskow är i det perspektivet en blek nybörjare. Men bra.
Farfars fiskhamn, han var från Malmö, där hans mor sålde fisk i hamnen. Far hans var från Ven och drunknade under en fisketur, men annars så.
Men jag kan höra grus som kramsar, det är ganska finkornigt då.
Kan inte badfiolen brumla?
Nu har Karamellen snott ett garnnystan igen!
Då är det inte mycket nystat kvar utan mer en fulhärva.
Badfiolen måste svimla!
Och balfiolen vimlar!
Barfiolen stimmar.
(lite lågt) bakfiolen pruttar( /lite lågt)
Jag vet inte riktigt vad jag hade för mig med de små tecknen …
Skogsgurra, fantasy är grundformen för berättande; realism, däremot, är ett nypåfund om man ser till litteraturhistorien …
Ellips, ellips, hvi älskar jag dig så?
Annika, menar du möjligen total e(c)lipse of the heart? 😉
Nej, elvips, elvips, kvifor elsker eg deg så?
Jag måste faktiskt säga att den här captcha-additionen har befrämjat båset. För visst måste det hänga ihop?
Nej, med 80 kommentarer på ett dygn har det väl inte hjälpt?! Eller så var det inte så du menade! Och jag bara lite efter hela tiden, eftersom det finns så mycket kul i båset att läsa också.
Nu är det fredag hörrni! Imorgon är det öppethus på Wiks folkhögskola, alla studenter visar upp sina arbeten från året: konst, musik, teater bla. och verkstad för barnen och kaffe för dom vuxna. Det blir livat!
Medan vårens blåstar glada dirra
uti takets telefontrådssträng,
byråns katt utav porslin ses stirra
tankfullt ned på Fridas spring och fläng.
Nu min ängels hand med hammarn bankar
broderiet fast vid lätta dån:
»Lägg inunder tröskeln tunga tankar
och din hatt och stav i stuguvrån».
Hmm, blåstar? Tror inte att jag tidigare sett blåst i plural.
I dag har jag fått två saker:
1) Halsfluss
2) Födelsedagspresent
Visserligen fyllde jag den 23 april men vad är väl en och en halv månads försening between friends? Det var äldste sonen som gav mej TVÅ träpuzzle. Han tänker på sin gamla mor. Det ena puzzlet heter ”Vinterkväll” och har cirka 250 bitar, skriver dom försiktigtvis.
På den andra asken har informationsetiketten trillat av. Å, vad detta är spännande.
Förstår ni, vilken lycka. Jag kommer att glömma halsflussen när jag sitter där med mina små puzzle.
OT: Nu har jag tagit mina första e-bloss, detta på en läkarorder ens ingen nu levande eller avliden politiker skulle kunna slingra sig från: Du måste sluta röka. Cirkulationen i ben och fötter är på väg åt pipsvängen. (Det stod inte i brevet, men jag riskerar rullator eller till och med amputation annars).
Jag tog två. Det hade räckt med ett. Yr i huvudet på samma sätt som när jag tog mina första halsbloss för mer än 50 år sen.
Difficulty, som det heter: Jag har femton paket Röda Prince kvar från greklandsresan. Får väl köra parallellt en tid.
Hoppas att det hela funkar, nu när man har både tid och möjlighet att röra på sig.
**Hjärta** till LL99.
Snurr snurr till Niklas.
Hur(k)r(y)a påre till ÖR.
Vape, vape (= lycka till med e-cigg, vars användning ju kallas ”vape” på engelska) till LarsW.
Vink vink till alla andra.
Jag har inte alls haft nån otur — hittills — i dag. Heller. Men jag brukar ju inte lägga märke till när det är fredagen den 13:e. Liksom jag inte brukar lägga märke till när det är pingst, så jag blev jähättehäpen när mamma nämnde helgen i telefon.
(Finns ett gammalt uselt skämt som går ungefär så här:
Två ston står vid ett staket och tittar i fjärran. De står och stirrar, står och stirrar. Till slut frustar det ena stoet, slår irriterat med svansen och säger till det andra: ”Du, det var nog pingsten som var på väg.”)
Jag har en hel trave (mer än 10 i alla fall) träpuzzle inhandlade på en loppis på landet på 70-talet. De kom alla från en och samma familjs sommarställe och de flesta var nyckelpuzzel, dvs. det fanns ingen bildförlaga. Ett av dem hade konstfullt sågade bitar som föreställde diverse ting. Samtliga pussel hade anteckningar på kartongernas botten om när de blivit lagda och av vem. Jag hämtade nu en låda och det är ett Stjärnpussel (stavat med s och inte z):
»Ett LYXPUSSEL
av hög kvalitet
med förnämligt
motiv av konstnärlig
art och i vackra färger.«
Pusslet var familjens 44:de
Lagt 26-5-63 (kanske pingsthelg då?)
27,5 bred och 20 hög. Söt, knepig
Återlagd 20/8 64
Inga läggarnamn på denna kartong, där bitarna är väldigt krusidulliga
MOTIV: DET LILLA SAMHÄLLET
PS. Krya på dig Ökenråttan!
[…] Men den här historien börjar redan den 11 maj, när mors lille Olle i skogen sprang, och en skata/iller/björn/tjuv hittade den nogsamt gömda bilnyckeln och helt enkelt gick iväg med den. Här kan man läsa hela den historien. […]
[…] det inte om älgar. Däremot har han tappat bort BILNYCKELN. Fast eftersom han redan har gjort det en gång tidigare, är det otroligt. Alltså […]
[…] svarade i telefonen, där dagen för sju år sedan, och hörde min orienterande djefla man (aka Olle) flåsa upprört. Han […]