Vi spelade så bra, så bra.
Vi sprang, vi höll humöret uppe och vi kämpade som blådårar och gjorde allt rätt eftersom vi
- kastade oss på golvet efter förlupna bollar
- inte klagade på domslut (ibland klagar man bara för klagandets skull, vilket är dumt)
- sprang på egna returer (= man skjuter och springer in och tar returen själv istället för att stå kvar och beundra sitt skott)
- sprang tillbaka i försvar när vi egentligen inte orkade
- log mot alla och envar
- lyckades jobba ikapp ett underläge.
Vid full tid (efter 4 X 10 minuter effektiv tid, vilket innebär ungefär 90 minuter efter matchstart) stod det 63–63, vilket är ganska många poäng för att vara en division 3-match. Men ingen basketmatch på elitnivå (hrm) får sluta oavgjort, varför det blir 5 minuters förlängning. (Det kan alltså om det vill sig illa bli tio förlängningar – man fortsätter tills något lag har vunnit.) Vi pratade ihop oss och beslutade oss för att vinna.
Pang, tjoff, bom, foul, trill, gnissel, duns (inte dunk), KÄMPA PÅ och massa satta straffar!
Och så förlorade vi ändå med 74–72. Tandagnisslan, buttra miner, svordomar och stamp i golvet följdes av matchanalys, duschprat, omklädningsrumsältning och det gemensamma glädjebeskedet att vi vann de inbördes mötena med 6 poäng. Ha! Pukor och trumpeter, fanfarer och serpentiner!
– Ses imorrn på träningen!
Men varför berättar jag detta? Jo för att mitt i allt förfärliga med en fotbollssupporters död i Helsingborg, så fortsätter idrotten att glädja, förbrödra, utbilda och skapa gemenskap. Jag är liksom alla andra förskräckt och bedrövad efter att ha följt det alldeles förfärliga som hände för att två idrottslag ska leka tävling med en boll – men det är inte idrottens fel.
Låtom oss fortsätta jaga bollar och glida omkring på snö och hoppa långt eller högt på det mest larviga sätt och på något vis sprida glädje omkring oss – och därmed sabotera för rötäggen som nog egentligen faktiskt inte bryr sig om idrotten utan bara vill bråka.
Nej, sport och våld hör verkligen inte ihop! Och i vårt moderna samhälle med videokonferenser och webexföredrad vore det väl fan om man inte kunde gå på fotbollsmatch utan att få en flaska i huvudet!
Skulle detta funka: Hemmamatcherna irl, med motståndarnas publik på skärm (så båda lag blir påhejade!) och bortamatcherna på storbild på hemmaarenan?
Nu ska jag ta upp kampen om vem som somnar först med PK. Jag brukar vinna, så idag fick han lite försprång.
Ha, vilken rolig idé, Pysseliten! (Det finns åskådarfria matcher som straff — men det här skulle ju vara en bra idé permanent.) Tänk vad poliserna skulle få mycket tid till inbrott och cykelstölder då!
Nej, en del huliganer må i och för sig kunna vara idrottsintresserade också, men det är näppeligen för idrottens skull de huliganar och har sig.
I mina mer cyniska stunder tror jag, och har länge trott, att det där gäller huligantyper över huvud taget. Förutom sportens vidriga svansar, sådana som våldsamma högerextremer, våldsamma vänsterextremer, sk djurrättsaktivister som hotar och mordbränner och så vidare — jag tror på fullt allvar att för många av dem är det helt slumpartat vilken rörelse de ”bekänner” sig till. Om det inte råkade vara den ena kunde det precis lika gärna vara någon annan klubb/ideologi, för hela meningen är våldet i ett sammanhang som ser tillhörigt och därför liksom lite ”legitimt” ut. Det blir den rörelse de träffar på först.
(slut på litet utbrott)
Poliser som har tid till inbrott låter … Ahaaa.
(Nu blev jag gladare igen.)
Hihi! Haha! Jag blev plötsligt också väldigt glad.
(Det får stå kvar.)
Mera aktuellt än önskat blev det.
Haha! Vilken idé Lotten, alla huliganer får bli poliser!
(och så HADE han fått en flaska i huvudet – jag som bara hittade på det.)
Tyvärr har han ju avlidit av sina skador, det är otroligt att sport kan få folk att göra sånt!
Men jag tror precis som Annika att det mer handlar om att läktaren blir en arena för det våld dessa personer har inneboende.
Lille Maken har berättat om djurgårdsmatcher i hockey som han bevistat med rolige svågern. Hårdmetallmusik i högtalarna, fyrverkerier och rökutveckling när spelarna tågar in, en uppbyggd tuff stämning. Han föreslår att man spelar Frank Sinatra i stället för death metal och hoppar över rökutvecklingen åtminstone, så det blir en softare stämning. Då kanske busarna lugnar ner sej.
Ja! Eller ABBA! Djurgården får springa in på planen till ”Hallå du gamle indian”!
Jag har formulerat samma idé när det gäller MC-klubbar. Alla deras attribut skulle man SNO och göra liiiiite mindre coola. Alla 65-åringar får en Bandidos-väst i pensionspresent till exempel. Pappalediga får inte gå ut med barnvagn om de inte har MC-hjälm på … och så vidare.
Oj. Hm, vi kan ta popmusik som brygga så ser detta ut som en naturlig övergång …
Svårartad svengelska observerad i vilt tillstånd: Jag skumläser en artikel (TT-artikel återgiven i lokalblaskan) om att Orup ska vara med i nästa omgång Så mycket bättre. På frågan om vilka av sina låtar han vill höra i andras tolkningar svarar han:
”Jag kan inte singla ut en speciell låt […]”
Bleargh!
Annika, kanske var det singla slant han tänkte på?
Tomtebloss istället för rökutveckling!
Tomtebloss it will be, Lotten.
Singla slant var ordet, sa Bull.
Nu ska jag fylla tårta till lillgrabben som i sin tur fyller en massa år och ska komma hit på middag.
Titta, jag har hittat en Wikipediaartikel från år 3012:
Fotboll [fopoll] var en viktig sportgren i både det svenska riket och det övriga Europa, för att inte säga världen och, liksom idag, bevakades sportevenemangen av välorganiserade och entusiastiska supporterklubbar, de s.k. huliganerna. [Källa behövs] I det svenska riket delades supportrarna upp i många olika fraktioner som fick sina namn efter färgen på fotbollsspelarna kläder eller lagnamn: ”Di blåe”, ”Järnkaminerna”, ”Diffarna” och ”Sillastrybarna”. På 2010-talet återstod egentligen bara två fraktioner av betydelse: diffarna och di röe. Statsminister Reinfeldt stödde di blåe eller diffarna. [Faktakoll]
Dessa supporterklubbar var en kombination av kriminella ligor och supportrar som återspeglade den sociala hierarkin och de sociala motsättningarna i det svenska samhället.
… eller så handlade det om något helt annat …
(Läs om Nikaupproret.)
Serpentiner, Lotten! Serpentiner kan dom ha på hockeymatcherna; det är festligt! Eller …?
Serpentiner är jättebra! Och alla som har rosett i håret kommer in gratis!
Alla med tyllkjol borde också släppas in gratis. Åtminstone om de har rosa trikåer till. Ska de nödvändigtvis bråka kan de ju få flärpa varandra med flärpor.
Fast egentligen tycker jag att fopollspelarna borde strejka så länge sur-portrarna slåss! Men svenska idrottsmän har ju aldrig varit särskilt kända för sina raka ryggar. (Jo, jag vet att det finns undantag. Obs, undantag.)
Eller med bloggtofs försedd. – Usch, det här är inget att flamsa om.
Varför kan man inte bara förbjuda rånarluvor och andra maskeringar undrar jag som faktiskt försökt att kolla varför. Jamen ansiktsmålningar… säger invändarna då. OK. Jag förstår, men ändå inte. Jag tror att de olika lagen kan spela sina matcher även om det inte sitter (står) en massa krigsmålade supporters på läktarna. Bort med rånarluvorna och om inte det hjälper: bort med ståplatser, gruppbiljetter och… och… nä, nu har jag nog inga fler förslag.
Jomen jomen, man kan visst flamsa. Jag tror att man ur flamset kan finna alldeles oflamsiga lösningar!
Jag har försökt kolla hur det är med rånarluvor och masker och vad jag kan se, ÄR det ju förbjudet. På offentliga platser … eller hur är det nu? Någon som är i ämnet bevandrad?
Inte alls bevandrad, men såvitt jag förstår är det inte förbjudet på idrottsarenor, men man kom just på (i dag) att det vore bra att utreda (igen).
Serpentiner är inte så bra. De fryser fast i isen och då kan spelarna lätt struppla och slå sig. Inga serpentiner!
Rånarluva eller burka och andra döljande plagg. Tror det blir svårt att hantera.
Tack för information om Nika-upproret. Något jag aldrig tidigare hört talas om.
I sig. – inget nytt under solen alltså, med dagens läktarupplevelser.
Kan inte fopospelarna att sätta sig ner och snottra, alla tillsammans som en enda stor familj, när det blir stökigt på läktarna?
Nu diskuterar de maskeringsförbud på arenorna i Fotbollskväll. ”Det löser inte den gordiska knuten” och ”jag har svårt att se hur det rent logistiskt ska fungera” sa en malmöbo som heter Tony Ernst.
Jag tror att snottring, Frank Sinatra, rosett, bloggtofs och tyllkjol är lösningen.
Det här var inget läktarbråk. Det var ett överfall på en supporter på väg till matchen, Nota Bene. Då hjälper inga maskeringsförbud eller helyllepåbud.
SG: Supportrarna ska kasta serpentiner i glada färger på varann, inte ner på isen.
Lotten, tyllkjol är en klädsel som jag inte vill tillråda. För nåt antal år sen blev Högsta domstolens kanslichef knivhuggen och mycket allvarligt sårad av en karl som bar – skär balettkjol.
Läktarna är numera säkrare än stan före matcherna. Det vet alla. Problemet är just stan före matcherna. Det går inte att begära att polisen ska klara allt. Dessutom var de här gärningsmännen omaskerade och normalt klädda. Ett maskeringsförbud hade inte räddat de här barnens far.
Förlåt mig (än en gång), men Ökenråttan … det var ju jättekul. Förlåt.
ÖR. Jag missförstod – men ville så gärna använda verbet struppla.
Oj, här är man bort på konsert (Henric de la Cour på Södran, grymt bra), och så kommer allt detta.
Here goes:
Rosett i håret? Men vi som inte har något hår längre? Kränkt, I tell you, KRÄNKT!
Och maskeringsförbud, oj, oj, oj, vänta bara; burkor, niqabs, skidmasker, motorcykelhjälmar, solglasögonon, and on and on and on, ja, ni ser ju.
Och slutligen, ’För nåt antal år sen blev Högsta domstolens kanslichef knivhuggen’, det är sånt här som mina (yngre) kollegor säger är en tydlig åldersmarkör, ’för några är sen’ var faktiskt 1998, http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9802/22/brotts.html, det är 16 år sen.
För några år sen är 10 för mig, och båset, tydligen 😉
Ojdå, där gick WordPress vilse bland tecknen, vad jag skrev var alltså detta:
för några år sen är under fem år sen, för ungdomarna,
och över tio år sen, för mig, och båset, tydligen.
(större än och mindre än har magiska html-egenskaper som inte funkar som jag vill)
Botemedel mot huliganism har jag inte mycket, tyvärr. Men såsom då och då påpekas i debatten kunde nog klubbdirektörer och supporterklubbar vara lite tydligare och otvetydigare i sitt avståndstagande från de sämre elementen.
Serpentiner och ballonger! Tomtebloss! Säckpipeorkestrar och Södra bergens balalajkor, kaninhoppning som pausunderhållning … Tja.
Nå. Nu finns ett nytt bås, med pausmusik. Men jag vill också använda struppla, för det är så fint.
Det har strupplat med åtkomsten av denna hära bloggen ikväll.
Så. Nu känns det mycket bättre.
mikaels: Åldersmarkören, fniss, fniss. Helt rätt observerat.
I tidningsreferatet står det att knivhuggaren i HD var klädd i balett-trikåer men han hade även på sej en skär tutu, en sån där tyllkjol som balettdansöser svävar omkring i.