Hoppa till innehåll

Tejakt med champagnegalopp

Champanj borde det faktiskt stavas. Med tanke på champinjon om inte annat. Te stavas ju te och inte the eller té. Om man inte är tysk, för då heter det Tee. Som i golf och curling.

Men nu var det alls inte stavning jag skulle fundera över, utan om hur det är att vara i Berlin. Det är nämligen

  • fantastiskt
  • underbart
  • varmt
  • soligt
  • bildande
  • tröttande
  • jävligt ont om te.

Jag har idag cykelturistat (mer om det imorrn) och till och med blivit lite röd på näsan (och det var inte lunchölens fel) och fått skrapsår på ena knogen efter närkontakt med en regeringsbyggnad. Jag har även fnissat åt att tre av 13 deltagare på cykelturen såg ut så här utan att vara släkt:

– Three ginger beards! sa jag förtjust när de kom och satte sig mittemot mig. (De trodde att jag sa "ginger breads".)
– Three ginger beards! sa jag förtjust när de kom och satte sig mittemot mig. (Fast de trodde att jag sa “ginger breads”.)

Sedan har jag vandrat längs Kurfürstendamm och tänkt att hejsan hoppsan vad många H&M-butiker man kan ha – tre butiker i inom 100 meters radie är tydligen helt okej. Och plötsligt stod jag framför ett av mina mål utan att ens ha satt upp målet: Gedächtniskirche.

Den såg ut så här innan den bombades sönder och samman under andra världskriget.
Den såg ut så här innan den bombades sönder och samman under andra världskriget.
Sedan den inte renoverades utan bara stagades upp för att vara ett minne över hemskheterna, har den sett ut så här – där det enda som egentligen är kvar är entrén.
Sedan den inte renoverades utan bara stagades upp för att vara ett minne över hemskheterna, har den sett ut så här – där det enda som egentligen är kvar är entrén.
Och naturligtvis ser den ut så här nu när jag kommer dit eftersom den ju måste renoveras precis nu.
Och naturligtvis ser den ut så här nu när jag kommer dit eftersom den ju måste renoveras precis just nu.
På insidan av den delen som är kvar såg det ut så här strax efter kriget – innan man kom på att det nog inte var säkert med alla fallande tegelstenar och så.
På insidan av den delen som är kvar såg det ut så här strax efter kriget – innan man kom på att det nog inte var säkert med alla fallande tegelstenar och så.
Nu är det nyrenoverat och helt ofattbart ståtligt. Kan det bli bättre än så här? tänker man …
Nu är den lilla delen som klarade sig 1945 nyrenoverad och helt ofattbart ståtlig. Kan det bli bättre än så här? tänker man …
… tills man kommer in i den nya delen, som ser ut så här.
… tills man kommer in i den nya delen, som ser ut så här. (Jodå, jag har sett detta på bild förut. Men väl där på riktigt blir man nästa relischös på kuppen.)

Eftersom jag hade blivit beordrad att sätta mig ner och filosofera lite just där, i  Gedächtniskirche, gjorde jag det. Och kom omedelbart på att jag var hungrig.

När jag hade gått vilse en liten stund, kom jag till närmaste tunnelbanenedgång, som …

… för det första bevakades av Ögonkakao och …
… för det första bevakades av Ögonkakao och …
… för det andra var stängd för reparation – vilket man omedelbart måste associera till ”De överlevande” eller bara jordens undergång i största allmänhet. (Pun intended.)
… för det andra var stängd för reparation – varför man omedelbart måste associera till ”De överlevande” eller bara jordens undergång i största allmänhet. (Pun intended.)

Jag åt kvällsmat på en ypperlig, indisk restaurang alldeles vid mitt ganska bedrövliga hotell. Kyparen tog hand om mig som vore jag hans sedan länge försvunna dotter och gav mig specialsås som var extra stark (bara för mig), en extra portion grönsaker (eftersom jag såg ut att behöva mer vitaminer än alla andra gäster) och dessutom när jag hade betalat trollade fram ett glas xxxx – som var en snaps.

Hjälp mig nu: vad heter den där drycken? Jag kan ju inte sitta här och sitta med ett blogginlägg med xxxx-snaps!
Hjälp mig nu: vad heter den där drycken? Jag kan ju inte sitta här och sitta med ett blogginlägg med xxxx-snaps!

Så kom jag då äntligen hem till hotell Spree, och insåg – efter en läsning av bloggbåsets i korus utropade diskvalificering av tyska teer – att jag var tvungen att ge mig ut på tejakt. Ut igen!

Via en resa åt fel håll (trots all ypperlig skyltning), tog jag mig tillbaka till Kurfürstendamm där jag tidigare hade spanat in en sån där amerikansk kaffeshop. Men utanför en stor klädbutik stannade jag till eftersom den obegripligt nog vaktades av brittiska gardets björnskinnsmössor och en saxonfonlady medan en stor folksamling stod och tittade på en utrullad, röd matta. Jag började filma den absurda situationen, när en man kom ut och sa åt oss att vi var välkomna in.

Och där inne fick jag champagne! Det som händer i slutsekunden är att jag får en goodiebag med allehanda reklam, en muffin och världens finaste, knallvita anteckningsbok.

Som behövs, eftersom jag just nu för ner mina flyktiga minnen på ett komplicerat löskortssystem.
Som behövs, eftersom jag just nu för ner mina flyktiga minnen på ett komplicerat löskortssystem.

Champagnen dämpade inte tesuget det minsta lilla, så jag uppsökte Starbucks, där personalen bestod av två undersköna 22-åringar som gjorde mig lite knäsvag av pur trevlighet.

– Ein Tee, bitte. Ein großer Tee.
– Large tea! Nice, we like tea drinking people! Are you from Sweden?
– Jaaa…
– Tak schå myyyket. Let’s take two bags of tea!
– Oh, danke, in Sweden that would cost me tw…
– Not here, you need two bags for all that water! Here you go, darling!
– Vielen dank, liebling!

Och där skrattade mina unga älskare så att de höll på att tappa fotfästet.

Fem hundradelar efter att denna bild togs, råkade jag tappa muggen och hälla ut allt te på marken och fick då anledning att gå in till Starbucks och pojkarna igen. Till en kostnad av en te lyckades jag förbruka fyra tepåsar …
Fem hundradelar efter att denna bild togs, råkade jag tappa muggen och hälla ut allt te på marken och fick då anledning att gå in till Starbucks och pojkarna igen. Till en kostnad av ”en stor te” lyckades jag förbruka fyra tepåsar …
Väl hemma i hotellrummet igen tog jag ännu en bild på ett av rummets fem hörn. (Spännande följetong va?)
Väl hemma i hotellrummet igen tog jag ännu en bild på ett av rummets fem hörn. (Spännande följetong va?)

Alla rapporter från Berlinresan 2013:

Idag vaknade jag i Berlin

Tejakt med champagnegalopp

Tips till alla som nu har drabbats av resesug

Tyskarna anlägger minnesmärken och funderar på Vergangenheitsbewaltigungen

Loppmarknaden på Bernauer Strasse

Share
Publicerat iBloggen

85 kommentarer

  1. Du har en naturlig fallenhet att råka in i situationer. Det måste vara den positiva och nyfikna attityden. Nästan alltid av godo. Och om motsatsen någon gång inträffar så är det sånt man får ta. KUTGW!

  2. Jo, en pinsam felläsning av rubriken: Tyckte det stod “Tjejakt” och då erinrade jag mig ett mycket tidigt besök på lokal i Hamburgs glädjekvarter. Där förekom det tjejakter. Tänkte mig att du varit på något liknande i Berlin. För det kan väl inte ha varit “Tjejjakt” – vilket ju är OK numera. Även om man är fruntimmer själv (Hasse Alfredson).

  3. Men var är puderdosan?

  4. Man blir ju alldeles reslysten av att läsa dina rapporter. För min del kan jag meddela att champagne fungerar utmärkt för att dämpa tesuget. Vi har förmodligen olika genetiska variationer därvidlag.

  5. Agneta uti Lund

    Varför är du i Berlin? Är det en studieresa? En semesterresa på egen hand? Ska du lära tyskarna svenska skrivregler? Eller … ? Undrar nyfiken uti Lund.

  6. En sak som tyskarna (och övriga världen) skulle behöva lära sig är att slå hål i papper så att de kan sättas in i pärmar på ett vettigt sätt. Tyskarna har både två och fyra hål. Det skiljer dessutom mellan 80 och 85 mm hålavstånd och några andra.

    Tacka vet jag vårt urgamla (Tengwall, tror jag) system med två par hål som är så placerade att man inte sliter sönder det yttersta hålet när man bläddrar i pärmen och dessutom gör det möjligt att sätta in A5 i en A4-pärm. Det går dåligt med den tyska hålslagningen.

    Lika illa i andra länder. Det är blott Sverige som svenska hålslag har!

    Där har du en uppgift, Lotten! Svenska skrivregler får du nog ingen framgång med i Fjärde Riket. Men svenska hålslag!

  7. Den där kyrkoresten får mig att tänka på den andlösa upplevelsen då jag, knappt artonårig, och mamman var i Coventry och besåg katedralen gånger två, alltså dels den sönderbombade ruinen och dels den nya. Oerhört starkt (rekommenderas för den som får tillfälle).

  8. Agneta uti Lund

    Drycken på bild härovan är kanske ouzo, pastis eller raki. Svårt att se.

  9. och

    Katedraler är pampiga byggnader. Klarar dagens fuskbyggare av sådana projekt? Bygga hus som står i tusen, eller flera tusen, år?

    Hm, lite orättvis är jag. Dåligt bygge är inte något nytt. Såg i ett av de brittiska husprogrammen att även en del av deras imponerande country houses på landsbygden är rätt fuskbyggda.

    Men finns det byggare i Sverige idag som kan bygga en katedral? Utan moderna maskiner och datorer, dessutom?

  10. Pastis tas sällan efter måltid. Kanske en Limoncello? Men den ser lite för grådaskig ut. Snaps kan det inte vara – sådana är alltid klara. Mysteriet tätnar.
    Jag ska dra ner genom Europa inom några veckor och passerar ett flertal tyska värdshus. Nu får min resa plötsligt en mening – jag ska identifiera den där gråa drycken!

  11. Ami

    Tack Lotten för att du lydde mig och satte dig att filosofera i Gedächtniskirche! De filosofiska tankarna nådde ända hit till Sverige så nu känner jag mig inte riktigt lika Gedächtniskirchetom som innan.

  12. Brid

    Varför öppnar F-secure Bankskydd när jag öppnar Lottens blogg? Är Lotten bank?

  13. AndersGM

    Vilka tjusiga champagneservitörer de hade på varuhuset (Karstadt tror jag?)!

  14. AndersGM

    Tillhörde de kanske någon sekt?

  15. Agneta uti Lund

    Kanske Winzersekt? Eller Crémant om de kom från Österrike.

  16. AnitaL

    En grånad läsare minns en andaktsstund i den nya kyrkan vid Gedächtniskirche 1965. Det är visst den nya kyrkan som är puderdosan medan klockstapeln är läppstiftet. Rätta mig om jag misstar mig.

  17. Mina tyskakunskaper är inte ens patetiska, de är på nivå en grad Kelvin, men ett översättningsskämt kan jag, tror jag.
    “Der Greis rief seine Kinder und sprach” Grisen rev sina kinder och sprack.
    Ett till, kom jag just på: “Es ist Unser In Der Luft, bald kommen die Löwen und die Bären” Det är vår i luften, snart kommer löven och bären.

    Egengtligen borde dessa ha kommit fram långt tidigare, men Båsskapet kanske är finkänsligt?

  18. Örjan

    Kvällens match- kan du på något sett se den i Berlin?
    Men det kanske vore farligt med tanke på resultat och din gamlal statistik.
    Nåväl,noterar att Google idag uppmärksammar “uppfinnaren” av cykelsparken. (via Doodle)
    Vore tillfällighet om vi får se en likartad i dagens match.

  19. Eftersom tråden verkar handla om tyska och grammatik ska jag passa på att få synpunkter på en text som jag skriver inför mitt nedsipprande genom Europa. Jag har försökt få texten övertygande, lite halvtung – och förhoppningsvis korrekt. Finn Fem (eller flera) Fel. Tacksam för gratishjälpen. Och samtidigt beklagar och beundrar jag tyskarna som klarar av detta dagligen.

    “Nach mehreren Jahrzehnten aktiver Arbeit im Bereich Antriebstechnik und Automatisierung ist es uns klar, dass dieser Umstand ein Problem ist. Wir werden, zum Beispiel, immer wieder gefragt verschiedene Papierfabrike und andere industrielle Anlagen zu besuchen um verschiedene Mängel abzuhelfen und wir haben dann feststellen können, dass die Probleme sehr frequent ziemlich trivial sind, und dass das Problem mittels einer Messung mit Oszilloskop oder Schnellschreiber am richtigen Messpunkt – und richtig interprätiert – in kürzester Zeit eliminiert werden kann.”

  20. Jo, Lars. De där skämten hade jag lyckats glömma. Tillsammans med Als er fort ging begegnete er einen Armen och Der Vater ging mit seinen Söhnen zur Stadt. Med kända svenska översättningar.

  21. Jag har varit på lokal med Tjejjakt! (Skogsgurra kl. 09:46.) Det var 1989 i Leipzig (före murens fall) och jag och DDM fick ostörda skåda “Die Dame mit der Schlange” – en nakendansös som hade hängt en sovande orm runt halsen och sedan vickade på höfterna – och den efterföljande jakten.

  22. Me hörni, ÄR den tyska kringlan nåt annat än torrt, väldigt salt bröd?

  23. Nu ber vi alla en bön för Brid, som hamnar på banksajten när h*n bara vill hit.

    Ni som nu undrar över det väldigt insatta pratet om läppstift och puderdosa (vilket jag faktiskt borde ha nämnt, men å andra sidan har ni ju en finfin länk till Wikipedia som klargör allt):

    Läppstiftet = den väldigt högsmala (för tillfället stängda) byggnaden intill ruinen.

    Puderdosan = den plattare, runda (öppna och på insidan väldigt blåa) byggnaden intill ruinen.

    Och tänk att jag aldrig har ägt varken puderdosa eller läppstift.

  24. Apropå hakkes kommentar om reslust: Jag och Dieva (och några andra) har flera gånger försökt få till en bloggtågsresa ner till Berlin. Det har mest stupat på mina egna finanser, men nu hoppas jag att Nobelpriset (av ännu okänd anledning) landar hos mig inom ett par år. Eller om en stor sponsor dyker upp. Kanske kan Google köpa några svindyra akter i Bergmans Bokstäver eftersom man hamnar på lotten.se vad man än söker på?

    (Avd. hybris.)

  25. Jag har precis ätit en hel mögelost och drabbats av skrivklåda.

  26. Jag tillönskar dig Stimmung und Gemüse i ditt fina hotellrum.

  27. Örjan

    Tysk mögelost? Wie heisst der? Hat gut gescmeckt?

  28. Vielen Dank!

    (Jag äter kvällsmat i detta nu. Mer om det senare.)

    Fler svar på uppstådda frågor:
    Jag är i Berlin för att DDM har en plan med framtiden. Jag rekar, kan man säga. (Inget kommer att hända, alla hans planer slutar ett “hoppsan” samt “jaså inte det”. Men jag får ju åka till Berlin!)

    Den mystiska nubbens gåta är ännu olöst!

    Matchen går inte att ses, Örjan! (Snyft. Ni får gärna tala om vad som händer.)

  29. Jag ser på Expressens textrapportering att vi ligger under med 0-1.

  30. På tal om Läppstiftet så försökte Göteborgs fäder undvika det göteborgskt naturliga namnet “Vattenståndet” (kolla bilder på den massiva, höga byggnaden med röd (yess!) och lite snett avrundad topp så inser ni) genom att kalla det just för Läppstiftet. Klart misslyckande. Det ropas ut som Vattenståndet av vissa lokaltrafikpersoner. (Var är Ica?).

  31. Jag kan anordna en båsbussresa till Södertälje, om intresse finns?
    Om ni ber vänligt kan det tänkas att den är gratis.
    Centralen tur och retur, tid c:a tre timmar.
    Champanjen får smygdrickas.

  32. Örjan

    Tydligen oavgjort enl rapport på AB.
    Kanske bör gå och slå på Tvn. Viken kanal gäller? Har begränsat urval.

  33. Femman, Örjan! Jag har perfekt ljud (irländskt, dock), men kass bild. Elmander kvitterade och nu gnäller han som vanligt medan Albin Ekdal får gult kort … och nu äre halvtid. (Men varför rapporterar jag det?)

  34. Agneta uti Lund

    Cykelturism i Berlin låter skoj. Ser fram mot morgondagens rapport.

  35. och

    Var inte båstågresan avsedd att gå till Prag?

    Nu blir man ju nyfiken på DDM’s planer. Filial i Berlin? Hitta tyska pengar för en långfilm om en basketspelande språkexpert som… eh… räddar världen? Det lät ju i alla fall som om det gällde något väldigt lukrativt.

  36. Örjan

    OK femman. Tillhör inte mitt minipaket.
    Får lita på på dn rapportering via Berlin.

  37. och

    Kan vi inte åka båsbussresa till den fina lilla staden Sandefjord i Norge, Ninja? Så slipper jag vara schå enscham där, och man kan äta kransekake och titta på Hvalfangstmonumentet.

  38. Tror ni Ninja är “busschauffören som tänkte att va fan!”?

    Lockande tanke: En fullständigt oorganiserad båsbussresa runt i Åjropat med strandhugg i alper, på slätter och på stränder (där de ju egentligen ska ske). Adresser och kontakter finnes här och troligen på många andra ställen.

    Jag inser risken att totalt krig mellan olika deltagares helt naturliga preferenser kan komma att uppstå. Jag kan tänka mig att det blir rätt mycket fopoll och basketboll. Men dom problemen skulle vi väl kunna lösa? Det får inte bli nåt Robinson. I värsta fall finns ju flyktvägar i form av Norwegian och Ryan Air.

    Knäpp tanke? Jovisst. Men tål att tänkas.

  39. Örjan

    Oj. Kvällstidningar rapporterar . Tydligen nytt svenskt mål via Svensson.

  40. och

    Båsfesten gck ju bra, SG, så det går nog att hålla sams. Men man kan inte bara ha en stackars chaffis när man kuskar runt, hon måste ju få ledigt också! Och vad jag vet är Ninja enda busschaffisen här? Med Södertälje som yttre gräns.

  41. Lo

    På natten är gede…kirche tvärtom. Dvs blå på utsidan!

  42. Alltså, jag ställer upp på en båsbussresa runt juropa. På villkor att den är totalt oplanerad.
    När?

  43. och

    När jag har spelat in min kortfilm. Kan vi se Pompeji? Är vi framme snart?

  44. Veckan före midsommar 2014!

  45. Skit, nu visar de upp en blodig Rooney på tysk tv. Har de gjort de i svensk tv?

  46. och

    Jag vet! Vi finansierar hela tjotahejtet genom att göra en film! (Nu låter jag som: Jag vet! Vi startar ett band!) Niklaaas – du och jag gör filmen!

  47. Bra idé!
    Ja, jag är me påt (som fröken Larsson säger i Guatemala).
    Kan bli alldeles otroligt konstig och bra film. Filminstitutet nästa!

  48. Det blir en Fool on the Hill-film, va?

  49. SG: De där klykade jag inte.

  50. The tragical history tour.

  51. Taube, Frieri i Guatemala.

  52. och

    Men jag ska tala om vad det INTE blir för film. Det blir INTE en reality show-film där folk börjar gräla och sedan sitter och talar om för kameran hur dumma de andra är!

    Och var och en ska få hålla låda vid något tillfälle (utan att bli avbruten av “naturligt småprat”) om sitt favvoämne, be it basket, semikolon eller annat! Och inget snyft om “traumat jag fick när min farbror bröt lilltån” varpå alla gråtter och kramas… Det ska vara humor! Äventyr! Champagne i varuhus! Sköna vyer! Soppatorsk! Konstig mat! Hotellmögel! Skogshurra som fixar elavbrott i nepolitanska gränder!

  53. och

    Vilken praktfull undermedveten felskrivning – Skogshurra istf Skogsgurra – lovar gott för projektet.

  54. och

    Och så kan vi ha med dikter av DDM och Ninja-Malin. Så klart.

  55. AndersGM

    Båsbussresan gav mig genast associationer till Paasilinna, fast positivare!

  56. Jo, jo, jo, och!!! Vi måste ha med kjamiz-kalas där vi gjåtej ut om våja tjauman!! Åh, jag kan bejätta så mycket om min bajndom så, den vaj stundtals hemskt jobbig. Tjauma, tjauma, tjauma. Vi kan bjottas i chokladpudding och gjåta, och sen tjöstaj vi vajandja. Kjamiz, kjamiz.

    Eller vi kan göra en sån där film där vi letar efter nånting, och det ska vara rätt trivialt, en tysk würst som ska vara nånting i särklass, men ingen vet var vi kan få tag på den, och så går vi in och ut ur små würstaffärer och slakterier, och upp och ner längs gator och frågar lokalbefolkningen, som för det mesta inte vet vad vi pratar om, men en lagom tjock farbror i mellanbrun kostym och hatt, som luktar obytta kalsonger vet besked, och guidar oss runt på gatorna framför kameran och sen var det fel würst i alla fall, och sen när vi lite uppgivet och alldeles uttröttade och desillusionerade åker hem, lite bakfulla på färjan, så där, så plockar nån vid bordet bredvid upp just den sorts würst vi letat efter i 50 minuter film, och så får vi smaka den och så slutar filmen med att vi tuggar på skivor av würsten och så har vi olika ansiktsuttryck allihop, så att filmpubliken inte vet om vurren var så god som den borde vara för att motivera att vi gjort filmen som de just offrat en tisdagskväll för att se.

    Men veckan före midsommar 2014 tar vi och spikar härmed, som båsbussreseveckan.

  57. och

    Neeej! Jag vill inte tillbringa hela veckan i Tyskland!

  58. JAG HÅLLER FÖRRESTEN PÅ MED EN NY DIKT OCH DEN BÖRJAR SÅ HÄR: (och här kom jag åt Caps Lock, men är för lat för att skriva om allt)
    (Kan sjungas på ‘Med en enkel tulipan’)

    Jag är en vansinnig poet,
    som dessutom är fet.
    Jag äter tryfflar,
    jag skyfflar knyfflar
    och mycket mera.

    Jag får små infall då och då,
    det borde jag inte få,
    för resultatet,
    ja själva dikten
    den blir så usel.

    En liten versrad så här skanderad,
    och vrålad ut, rätt i det blå
    ger Orrefors som är krackelerad
    och snart uti skärvor gå…..

  59. Det var bara ett eksempej, och, vi kan joddla i Österreich också. eller Italien.

  60. och

    Den var ju bra ju.
    Men hur ska en vecka räcka?

  61. Vi måste ha regler! Min första är Robinsonregeln: Det ska inte bli nåt Robinson.

    Vi ska förstås hälsa på i den lilla affären i Belgien där man kan köpa Kaasplank och där innehavarens hustru är så hårt sminkad att det ligger sminkflagor på ostarna.

  62. Min enda regel skulle vara:
    Utgå ifrån att det är umgänget med båskamraterna som är huvudsaken med resan, och att du oavsett om du får igenom ditt förslag, kommer få fantastiska upplevelser, eftersom vi är en sån fantastisk grupp männscher.

  63. Ninja, du menar att det är resan som är vägen? Eller målet som är planket? Eller vägen som är krokig? Eller någonting helt annat? Eller så menar du ingenting. Eller hur?

    Inför resan vore jag tacksam om alla repar in det här.

  64. Nämen båstågsresan skulle ju till ölen i Prag! Vad dum jag är! Eller vad dåligt minne jag har!

    Spela roll: Prag är ju inte så dumt det heller.

  65. En vecka räcker inte.
    På en vecka kan man göra en liten tur ner i Nordtyskland via Rügen och sedan upp via Hamburg/Flensburg/Skagen till Gbg och hem igen.

    Två veckor behövs för att göra något mera substantiellt som då lämpligen omfattar litet värdshus utanför Nürnberg, Hofbräuhaus i München, Weisses Rössl (ett av många) i Sydtyrolen, Benito i norra Italien, små ensamma fiskar i Piedmonte, ballettdansande polis i Pisa, det för alltid nerlagda hotellet utanför San Remo, Medelhavets strand, Mont St Victoire (lite religiös upplevelse), gamla hamnen i Marseille (med Bouillabaisse och avstickare till If), Camargue med salt, hästar, oblodig tjurfäktning, flamfåglar och en massa annat. Sedan kan det vara dags att ta sig mot Perpignan och frossa i ostron vid Port Leucat innan vi ger oss ner till Ceret och sedan upp i Pyrenéerna, högslätten Cerdagne, Andorra och – – – Va, är vi så långt hemifrån? Och de två veckorna är slut!

    Nej. Då får vi planera om. Tre veckor, kanske? Eller fyra? Vi måste ju hinna ner till Figueras och sedan har vi Guggenheim i Bilbao och – – – Nej. Det går aldrig. Uj uj ujjejuj.

  66. och

    Låter väldigt frestande, SG… Vi säljer bussen i Andorra (där får man säkert ett bra pris för den) och flyger hem!

    (Sitter just och ser isländsk film. Det är vinter och kallt, skitiga fiskare i odiskade kök super och röker och ger sig ut på havet i rostig båt, och nu har båten vält och de är i plurret. Behövde en paus.)

  67. Ni ska få tjuvkika på projektet som Lotten rekar för:
    http://smartdeco.tictail.com

    Det går bara att titta än så länge, men snart öppnar butiken. Och leveranserna till fysiska museibutiker runt Östersjön, förhoppningsvis.

  68. och

    DDM och Lotten: Intressant! Lycka till! Kunskapsspridande i angenäma former.

  69. Agneta uti Lund

    Ett möjligt tips:
    Jag känner till ett gäng från Lund som varje år gör en bussresa runt om i Tyskland. Här är de förevigade i Stralsund, i hela sexton korta YouTube-avsnitt, av en Klockspecialist med förmånliga priser.

    »Die Schweden sind los. Zumindest auf dem alten Markt in Stralsund. Am Anfang sah es aus wie ein Flashmob aber dann hat es sich extrem positiv entwickelt. Die Show und die Musik ist beeindruckend. Ich kann es nur jedem empfehlen, der mal die Möglichkeit hat.«

    Är det någon som ser i vad givmilda åskådares euron insamlas?

  70. Sån där lasarettspotta?

  71. Jag vill se kupolen i Florens.
    Jag flyger inte under några omständigheter.
    Den som säljer min buss i Andorra får inte skjuts till flygplatsen först.
    Nån måtta får det vara.

    Tysk kultur är mig obekant.
    Kan vi inte ta bussen på en flodbåt och bese Loreleiklippan?
    Två veckor är lagom.
    Sen är vi nog rätt trötta på varandra.

  72. och

    Lovar att inte sälja din buss, Ninja!
    Bara jag får se Italien, så.

  73. Agneta uti Lund

    Det stämmer, Cecilia.

  74. Nejmen oj, det är ju fanken vad roligt alla har om resor bara för att jag var ute på en liten, liten resa. Jag har missat allting känns det som … men å andra sidan har jag ätit en så exceptionellt god trerättersmiddag för ett så exceptionellt rimligt pris att vi säger till varandra att det var det bästa “value for money” vi någonsin har varit med om.

    Um.

    Jag minns den tiden då Ninja hävdade att hon inte var en poet. Det var en märklig tid.

  75. Sen kan man ju undra hur oplanerad Skogsgurra låter den här resan vara. Jag tycker det verkar vara rätt mycket planering i hans inlägg här …

  76. Ingen planering alls, Cessi.

    Bara exempel på hur det kan bli när vi slipper lös. Det kan lika väl bli Prag med fastna i prång med bilen, kolla Lipizzanernas barnkammare och pensionärshem i Piber, hälsa på tekniska universitetet i Graz, åka båt på Donau och upptäcka Hundertwassers kraftstation, diskutera Slovenernas moral i Kärnten (där det stora svampkriget utbryter framåt sensommaren), få för oss att ta en sväng ner i Slovenien för att skicka ett vykort till Marija i baren på Scandiv Mölndal och därvid upptäcka ett jätteberg som vi tack vare koncentrationslägerfångar numera inte behöver åka över toppen på eftersom dom dog som flugor när dom för hand hackade en tunnel på lite lägre nivå och sedan behöva betala 1 + 10 vignetter (vilket blir ganska dyrt) bara för att vi är så spontana och inte tagit reda på vad som gäller i Slovenien. Etcetera etcetera.

    Nej, någon planering präglar aldrig våra resor. Dom bara händer. Vad jag menade är, att om man ger sig iväg på det här sättet så måste man vara beredd på att det inte är en charterresa med allt förberett och att det tar mycket längre tid än vad man tror.

    Därför finns ständigt risk för intressemotsättningar och konflikter. Kan man inte hantera dem blir det ett helvete om man är några stycken.

  77. och

    Sovmask, öronproppar och huvudvärkstabletter bör medtagas, med andra ord! Samt kanske ett militärtält när man får soppatorsk i hotahejti med tre mil till närmaste hotellmögel? Mycket bekvämare än bussgolvet, särskilt för alla med knän, ryggar, fibromyalgi och annat smått och gott! !

  78. Håller med SG, det tar tid och kan bli lite bråkigt i bussen MEN, mitt herrskap ni glömmer några väsentliga saker.
    1. Jag är gammal fältbiolog och fanns det någonting vi gjorde med bravur var att packa in oss i trånga Transit-bussar och fara kors och tvärs. Jag är med andra ord proffs på spontana bussresor.
    2. Jag kör nattbuss! Jamen, det kan ni inte ha glömt? Jag hanterar det mesta som kan dyka upp inne i en buss. Senast i natt hade jag en blandning mellan Tarzan och babian klängandes runt i bussens övre regioner. Hanterade honom med.
    3. Det är jag som vrider på ratten. Jag är snäll. Men hård och rättvis.

    Vi gör helt enkelt så att vi pekar ut en huvudsaklig färdriktning och sen ser vi vad som händer. Kallas bland scouter för linjehajk.

  79. Dieva

    Ligger efter … Och jag kan bekräfta att det var Prag vi försökte få ihop en resa till. Även om det fanns röster för att det skulle vara Pils istället.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.