Att ”shoppa” som normalt folk är en omöjlighet när man måste vända på slantarna – och faktiskt jättetrist. Tycker jag. Därför var jag igår på loppisen på Bernauer Straße, som sägs vara något i hästväg. (OBS! OBS! OBS! OBS! Bara öppet på söndagar!)
Det visste inte min mamma, som i morse mejlade att jag ju borde åka dit:
”Bernauer Strasse blev en del av muren. Folk hoppade ut genom fönstren. Du kanske redan har varit där? När jag var där 1987 fick man klättra upp på ställningar på västsidan och titta på no mans land mellan öst och väst och och se hur folk i Östberlin promenerade på gatorna, kanske en och annan Trabant. Inga färger, ingen reklam.”
Att ta sig dit är lika enkelt som att ta sig vartsomhelst i Berlin. Man bara går ner till tågen och eftersom det inte finns några biljettspärrar, känns det så vansinnigt enkelt och ljuvligt. Inga köer, inget krångel med plånboken upp och ner igen och bara underbart.
Men tillbaka till nutiden.
Biljettkontrollanterna (som enligt mig inte är många) är civilklädda och dyker upp var som helst. De går inte från en tågände till den andra utan kan bara plötsligt (eller går de på misstänksamhet?) sätta igång att kolla med fantastisk effektivitet och stora leenden. Om någon ser lite stressad ut och hoppar av tåget, följer de efter och tar betalt ute på perrongen. Böterna är på 30 euro, vilket i sammanhanget inte låter så mycket.
Skyltarna finns överallt och är fantastiskt tydliga. Jag kan tyvärr inte rekommendera att man frågar ortsbefolkningen om råd, för de svarar glatt och vänligt helt uppåt väggarna. En resa som sades ta sisådär sju minuter tog närmare trekvart och en rar själ pekade mig i riktning mot Danmark när jag skulle tre stationer söderut.
Därför har jag lärt mig allt om tågkartan! Den är så enkel! Men det kändes inte riktigt så från början, när den var så här läsbar.
Jag och tunnelbanekartan är numera såååå tajta. Men fastän jag nu är proffs i detta ämne, gör jag liksom vetenskapliga forskare tankefel. Resan till loppmarknaden på Bernauer Straße kunde ha gjorts på detta sätt:
På väg till loppisen på Bernauer Straße ska man tydligen besöka Ost-West-Café (alldeles när man kommer upp ur tunnelbanan) – men jag var så irriterad på mitt felåkande att jag inte ansåg mig vara värd nån fika.
Direkt när man kommer in på loppisen (efter tio minuters promenad längsmed Bernauer Straße), drabbas man av en kompakt mättnadskänsla. ”Detta kommer jag aldrig att orka” och ”varför tog jag inte ut mer pengar?”
1.
Du orkar. Det finns mat och öl inne på området. (Och toaletter.)
2.
Du kan ta ut pengar på andra sidan Bernauer Straße, snett mittemot loppisen – bort från tunnelbanestationen och mot muren.
Vid ett av stånden var det lite upprört. De båda försäljarna var jättemegasuperbakfulla och hade bestämt sig för att sitta under sitt loppisbord med solglasögon på näsan. (Sina näsor, inte bordets.) Eventuella kunder fick lyfta på duken eller krypa in om de ville pruta. Detta krångel gillade inte kunderna, så försäljarna bad dem dra åt helvete.
Utanför loppisen kan man sedan ta spårvagn till U-bahn, vilket man vill eftersom det då är väldigt långt att gå ens två meter. Väl hemma tar man fram en gammal varm öl och går till receptionen och ber om lite is. (Förlåt Broder Jakob, jag vet att man inte får göra så mot den stackars ölen.)
Och där låg jag och sippade på en öl, sedan spillde jag ut ett halvt glas rödvin i sängen. (Det var nog inte meningen att jag skulle dricka det.) Tittade på basketmatch gjorde jag också, där den streamade bilden bara funkade i timeouterna, under en tyst minut (coach som dog i en bussolycka) och vid straffkasten.
Och så till det femte hörnet i mitt hotellrum! (Hörn 1. Hörn 2. Hörn 3. Hörn 4.)
Alla rapporter från Berlinresan 2013:
Tips till alla som nu har drabbats av resesug
Tyskarna anlägger minnesmärken och funderar på Vergangenheitsbewaltigungen
Loppmarknaden på Bernauer Strasse
A: Vad kostade kragstövlarna? (Inte för att jag behöver ett par, men för att jag på något vis inte skulle ha särskilt mycket emot att äga ett par.)
B: Bordet skulle jag personligen inte ha köpt, men jag förstår lusten.
C: Snygga pjuck du ändå köpte.
Sedan ser isbitarna ut just som de kan göra när man (ja, ”man” inte jag, han är man, hahaa) öppnar frysen för ofta och stänger för långsamt.
I övriga nyheter meddelas att samlade intervjuobjekt från södra Närke godkänner hörnrapporten, emedan denna travelogue har innehållit fler och bisarrare hörn än världen vanligtvis består. (Som di säger apropå Lovercraft och alla hans efterföljare: non-Euclidean geometry!)
Är det mitt fel eller är de snygga stövlarna av olika höjd?
Kragstövlarna var verkligen snygga, och om jag kommer och hämtar dig med pilen, kan du köpa dem åt mig då? Du får ta med bordet då om du vill.
Vad är storleken på stövlarna?
Man tänker sig naturligtvis att de robusta bussar som burit dem en gång var resliga och ståtliga och storlek 45, fast om man tänker efter på sängarna de pläga halvsitta i, i deras generation så är väl dojorna små 39:or?
Vi skulle väl kunna åka och hälsa på Katarzyna på båsbussresan?
Mycket bra idé! Har kollat deras hemsida. I krogbranschen, verkar det som. Dålig på polska. Men ser bra ut. Hon kommer att bli såå glad.
OJ vad jag tänkte fel på de andra ”bussarna”, och vad roligt det blev inne i det här huvudet.
Innehållsrika hörn.
Var försäljarens pass äkta eller förfalskningar?
Javisstja, nu kom jag ihåg vad det var jag skulle undra också.
Hittade Lotten något paraply? Alternativt, slutade det regna?
(Hur ser nudelfrippan ut vid det här laget?)
Ninja, jag förstår att du tycker att stövlarna ser olika höga ut,
men jag är rätt säker på att det är en synvilla.
Den stöveln som är till höger i bild ser ut att luta lite samtidigt
som marken inte verkar helt plan (kan iofs vara Lotten som
hållt* kameran snett).
*Jag hävdar att hållt är en bättre böjning än hållit.
Som vanligt ett kanontrevligt inlägg om min favoritstad. Jag tror du är vår nya Ellen Rydelius!
Lotten, härnere kan man ta med cyklar på Pågatågen och Öresundstågen:
Tåg
Cyklar får tas med på tågen i mån av plats.
Det är alltid tågvärden som avgör hur många cyklar som får plats. Men generellt gäller:
Gamla Pågatågen: max 10 cyklar/tågsätt
Nya Pågatågen: max 6 cyklar/tågsätt
Öresundstågen: max 9 cyklar/tågsätt. Cyklar får även tas med på sträckan Alvesta-Kalmar.
Ersättningsbuss: Cykel får inte tas med.
Köp biljett för cykeln innan du stiger ombord på tåget!
Men hutlös kontrollavgift!
En kontrollavgift på 1 000 kr tas ut vid en kontroll om biljett saknas eller är ogiltig på tåget. Detta gäller per person och oavsett biljettyp (barn, vuxen eller cykel). Cykel räknas som en person.
Fantastisk loppis! Hade nån köpt benprotesen som jag spanade in för några veckor sen?
En del säger att ett samhälle kommer att dömas efter hur de behandlat sina svagaste. Det låter vackert och är säkert sant, men jag vill påstå att kollektivtrafiken kommer ingå i bedömningen också. Toppbetyg för de städer som har insett att det är bättre ekonomi och mycket trevligare att lita på folk och skippa spärrarna. Så enormt civiliserat!
Kan meddela att bussarna går punktligt mellan byarna i Österrike, såvida inte en rad med 1387 kossor ska paradera genom byn. Då får anslutningabussen vänta lite, så blir alla glada ändå.
I Italien kommer bussen ”i anslutning till tåget” varför både tidtabell och separat hållplats är helt onödigt.
Vad säger ni om det här då? 😀 :
BrianMayCom @brianmaycom
Spamalot @drBrianmay as #God
Brian May är en superhjälte! Det som grämer mig (oss) är att när vi råkade vara i London vid dronningens (Elizabeth II) femtioårsjubileum när vi såg allt möjligt kul, tog vi oss inte fram till Buckingham Palace för att se honom lira på taket. Vi såg det bara lajv på teve (trötta, för vi hade stått på Pall Mall och … varit vähäldigt anglofila och sett alla paraderna och hört musiken och sett överflygningen och det där, och det var inte ens meningen …).
Nå. Jag känner ett oförståeligt behov av att visa en jättebra låt med en jättekonstig originalvideo. Um. Verkligen, verkligen konstig. Men jo, jag har alltid gillat Kate Bush.
Om jag blir Ellen Rydelius blir alltså en av mina döttrar Ria Wägner?
Nu ska vi se här – Lars W:s kommentatorsprenumeration är fortfarande trasig och bloggtomten inte underrättad. Måste fixas.
Benprotesen var inte kvar, Luleå-Anna. (Men det fanns en låda med 100 nässkydd.)
Nu ligger jag i en soffa i Bandhagen och fantiserar om när jag blir kung och får bestämma över allt i hela världen och då ska jag bestämma att alla bussar inväntar alla tåg och att alla spärrtillverkare får byta bransch eftersom vi alla ska bli mycket mer civiliserade än vi är idag. Och alla ska cykla överallt och forsla cyklarna på tågen som i Skåne.
Och så ska jag riva Schönenfeld – dagens tristaste flygplats. (Fast den skulle visst ha rivits redan för flera år sedan om det inte vore för det där med fuskbyggeriet av den nya flygplatsen.)
Kragstövlarna kostade 500 kr och mina nya snörstövlar är inte olika höga, för då hade jag som Hermann Göring blivit låghalt.
De antika passen (som är tillåtelsedokument mer än pass) var äkta. De finns i driiiivor överallt och är inte ens makulerade. När jag öppnade för att kolla vilka som hade gett bort sina pass, han jag bara se att personerna var av skiftande ålder – sedan blev jag utskälld igen.
Jag hittade inget paraply (personalen på hotellet kunde idag varken engelska eller tyska, bara ryska). Jag tog på mig ett linne, en blus, en kofta och en herrskjorta och begav mig ut. Nudelfrippan är frippigare och frizzigare än någonsin – lite som ett John Bauer-trolls frisyr.
Är Brian May sådär blond nuförtiden, LL99?
Bandhagen vet jag att det finns, men jag var fantamej tvungen att wikipedia* för att få säker koll.
* Om man googlar när man använder Google och andra sökmotorer, så tycker jag att man wikipediar när man av allmän slapphet går till W*** för att kolla ett ord. Äre bara jag som har hittat på detta verb?
Femhundra kronor för kragstövlarna — ojrå, vilken tur att jag inte var där, jag hade nog köpt dem …
Men de var liksom i storlek 52, Annika! (Tro mig: jag har ett öga för basketskors storlek och konverterade denna kunskap till kragstöveldito.)
Att googla känns mer verbaktigt än wikipediar. Jag varken saolar, saobar eller near. I dessa verk slår jag upp, tittar i, söker i, läser i, kollar, konsulterar och annat i den vägen.
Man kan stoppa strumpor i tårna, eller bomull eller fönstervadd (som vi har gott om ity vi har innanfönster), eller så kan man ha dem som conversation pieces på ett middagsbord.
Nå, jag slipper hitta på ursäkter för att ha köpt dem, vilken tur!
Agneta uL, jag håller nog med dig. Lite. Det var bara tanken som slog mig, att just Wikipedia är en sådan s.k. resurs som alla människor går till, och oavsett hur bra eller dålig den är (bra ibland, inte så väldigt bra ibland) så är den överallt. Ungefär som brännässlor och kirskål. Och Google.
Ja …
Lotten, nej han är gråhårig inte blond.
Dock passar hårfärgen honom alldeles utmärkt då han ju inte
bara är rockmusiker utan även Dr. i astrofysik.
Dessutom så har jag läst att han ibland kallas för Isaac Newton
eftersom en del tycker att de är lika till utseendet.
Utskällning när man fotograferar i Tyskland är mycket vanligt.
Det kan inte hjälpas. Tyskarna är OTREVLIGA, också. Inte bara trevliga.
Jag tror att det funkar så här (scenen är ett loppis i Tyskland, svensk medborgare kliver in):
1. ”Kolla! En kund! Ser lite smådum ut. Säkert skandinav, troligen svensk. Då kan det bli lönsamt. Tur att jag inte har satt prislapp på dom där stövlarna.”
2. Svensken* noterar jähättestövlarna. ”Synd att dom är så stora” tänker svensken. ”Men häftiga”. Vandrar vidare, lyfter på lite grejer. Hittar DDR-pass. Kanske partiböcker. Kanske gamla körkort. Tänker: ”Men vaf! Här ligger ju historiska dokument! Bara sådär! Ojj – dyrt!”
3. Kan inte låta bli att titta på stövlarna igen. Nej, alldeles för stora. Men billigt för så mycket skinn och läder. Hmm…
4. Tänker: ”Måste ta en bild av alla dom där DDR-passen. Sen drar jag. Hur ska jag förresten få med mig stövlarna på flyget?”
5. Tar bilder på passen.
6. Ståndspersonen (ursäkta, det råkade passa just här) ser sin chans att bli av med stövlarna till ett bra pris: ”Verdammt, meine Dame. Was machen Sie eigentlich? Fotografieren ist hier streng verboten. Also, ist gibt ja Leute für Alles. Nein, meine Dame. Gerät, bitte. Muss unmittelbar gelöscht werden!”
7. Skandinaviskan börjar tycka att det är lite obehagligt. Tänker att det kanske är bäst att köpa dom där förbannade stövlarna ändå. Inte för att dom behövs, men för att få lite bättre Stimmung.
8. Köper stövlarna. Kanske går jättebra ihop med norbergspälsen. Verkar inte vara prutläge. Satan!
9. Lämnar platsen. Undrar vad som egentligen hände.
10. Ståndspersonen: ”Gott sei Dank – es funktioniert Jedesmal!”
Jag vet hur det är. Been there. Done that.
*Saknar könsneutral ändelse. Vill inte avslöja om han eller hon. Men hen-tanken är inte färdigtänkt. Vi behöver hen-ändelser också.
Skogsgurra: ”Den svenska medborgaren”? Lite långt kanske. Och fortfarande har vi det där med svenske/a.
Lotten, det ör After Work i Huddinge på O’ Learys i kväll. Trevligt sällskap utlovas.
Jag är f ö född och uppvuxen i Bandhagen.
Svenskhen?
Lotten, du är den borna pedagogen, regn eller ej! 🙂 Har du tänkt på att du skulle kunna skriva reseguider som verkligen tar med allt som skräckslagna och trötta turister behöver veta för att få tröst och mod och uppmuntran?
”Var inte rädd för tunnelbanan, den är egentligen jätteenkel!”
”Gå in på loppis bara, det finns mat där inne och allt fixar sig!”
Och så får du ju en helt legal och dessutom lönande anledning att resa överallt, sova på billiga lopphotell och gå vilse precis var som helst!
Om du skriver reseguider, eller snarare resekrönikor, på det här sättet finns det nog möjlighet att de blir jättepopulära. Min mamma skrev reseguider, roliga och instruktiva, t ex från Mallorca (nytt resmål då) och New York (ännu nyare) och hade väldigt kul. Vad jag förstår behöver man vara a/äventyrslysten, b/systematisk och c/ rolig, så då är ju saken är klar…”Berlin på mitt sätt”, ”Vilse i Petersburg”, ”Hittade i alla fall en massa öl i Prag. Och bron!”
Snygg avslutning med Femte hörnet!
Könsneutrala adjektivändelser: -a är könsneutral. Bara om man speciellt vill betona att det rör sig om manligt kön, säger man -e (om det inte är dialektalt). ”Den jättetrevliga servitören” kan vara antingen han eller hon.
När det gäller djur säger man aldrig -e, det låter bara konstigt. ”Den glade hunden”? ”Den sprallige papegojan”? Nej!
Fantastisk gestaltning SG!
Jag vill mest gulmärka det faktum att Berlin inte har tunnelbanespärrar, något som Stockholm borde ta efter. (Fast helst införa nolltaxa förstås, likt dessa utmärkta städer i världen!)
Berlinarna har dessutom insett att andelen plankare inte ökar i områden utan spärrar – det är när biljettpriserna går upp som det plankas mer.
Fin lista, Anna!
Och vad? Det finns gratis kollektivtrafik i
SWEDEN
* Kölsillre
* Avesta
* Hallstahammar
* Övertårneå (ska förstås vara Övertorneå)
* Kiruna
* Jokkmokk?
Hade jag ingen aning om! Nu måste man ju nästan åka till alla dessa städer och prova.
Jajamen, här i Avesta kan vi åka kors och tvärs i kommunen hela dagarna, alldeles gratis! Nu behövs bara lite uppstyrning av tidtabellerna också, så att det inte tar längre tid att åka de två milen mellan Avesta och Horndal än det tar att åka de femton milen mellan Stockholm och Avesta. Men kom hit och provåk, vettja!
PS. Kölsillre måste vara felskrivet det också, tänkte jag, men det är det inte. Det är: ”en före detta småort i Haverö socken i Ånge kommun, invid länsväg 315. /…/I orten finns numera varken skola eller äldreboende. Sedan den 1/9 2012 finns heller ingen affär på orten.”
Men gratis bussar har man minsann. Visst är det lite imponerande av en före detta småort!
Karin – nu tittade jag in på din blogg och hittade din fantastiska sons underbara dyslexihjälpmedel, som gör det möjligt för alla dyslektiker att spara timmar och åter timmar av onödigt lidande och river muren till otillgängliga texter. Grattis, och måtte detta komma ut på marknaden och nå framför allt alla barn snabbt!
Kölsillre är en synnerligen välbekant ort i min familj. Men inte utanför, enligt vad jag har förstått. Jag har tyvärr glömt exakt vilka släktingar som bodde där.
Här har vi byabussen i Kölsillre! Tydligen anskaffad och vederbörligen invigd ett år innan butiken lades ner.
Orsak och verkan. Med gratisbussen kunde man åka till stan och handla.
Men detta gör mig högst förvirrad. En ”före detta” småort. Vad är den nu då? Större? Så liten att den inte finns? New York City? En prick?
Annika – tack för dagens skratt!
SG: Tror inte det, Bybor brukar stödja sin butik så länge det går. När jag var i Torrbo anno dazumal köpte bönderna mjölk i sin lokala affär, trots att de hade kor själva.
Ninjas after work hade jag definitivt hakat på om jag bara hade varit kvar i stan. Nu sitter jag HEMMA I SÄNGEN och gäspar. Dricker te. Spiller lite. Luktar lite illa om fötterna.
För övrigt är jag lite ressugen.
(Ni vet att det är fopoll ikväll va?)
Strandsatta på en liten ort utan TV5 försmäktar vi utan fopoll. Hoppas på Lotten-rapport!
Och och, 12.09: Tack! Visst vore det skönt om det där med läsning kunde avdramatiseras och de ungar som behöver läsa med öronen i början (i stället för ögonen) kan få göra det.
Karin: Skandal om de INTE skulle få det – och skandal att stödet till dem skurits ner!
Själv har jag en pytte minidyslexi som inte besvärar alls, men jag har lite svårt med dubbel-n i mitt förnamn, och bokstaven m, när jag ska skriva – hur många slängar är det egentligen? Jag kan inte se det, får lita på kroppsminnet. Ofta får jag peta in ett extra streck efteråt. Vilken tur jag har, som inte har det så med allting! Men jag fattar i alla fall att det måste vara otroligt jobbigt.
[…] Loppmarknaden på Bernauer Strasse […]