Stockholmskällan är en källa till underbara ting.

(Jag går här som en äggsjuk höna och försöker få ett helt annat inlägg godkänt av högre instans, och kan inte annat än surfa runt och fastna på än det ena än det andra. Fast nu ljuger jag, som Pippi Långstrump säger. Jag kan visst göra annat: packa inför Berlinresan [flyger imorrn], plocka upp mina kläder från golvet, redigera två artiklar, skriva en bokrecension och sylta vinbär. Men jag väljer att äggsjukt surfa runt istället.)

Kolla nu här hur man för 190 år sedan skulle ikläda sig och förfasas inte över dagens modebloggare, för så här jädra petiga är de i alla fall inte!

Här måste jag nog fokusera på några ord för att inte fastna i alla uppenbara särskrivningar.

krusflor, sorgflor i form av ett kravattband av svart siden.
sidensars, sidentyg.
aigrette, ägrett, huvudprydnad i form av en uppstående fjäderbuske (häger eller struts).
gros de Naples, tjockt sidentyg.
Barège-tyg, tunt, silke- och gasbindeliknande tyg, oftast av ull.

Pomerans är uppenbarligen myrten och gula skor är något fullständigt normalt. Okej kanske för Kennet Andersson 1998 och Kim Källström idag, men annars?

Så här illustrerades modet ovan – men helt utan fokus på de gula skorna!

Men misströsta inte ni män med modeambitioner och rutiga brallor – se här så snyggt det var när man inte hade byxlinningen mitt på Gluteus Maximus och fötter som är så små att de faktiskt skulle kunna komma undan med till och med gula skor.

Seså, pallra er iväg till Stockholmskällan och berätta vad ni hittar!