Facit till Julkalendern 3 december 2009

Det är förunderligt, detta. Fredrik I kom till lucka 3 på rätt svar redan strax före sju och var såpass diskret att endast ett fåtal hängde på. Översättarhelena sammanfattade så fint att jag trodde att hon hade kommit på rätt svar, medan Mikael nog var inne på samma spår som Fredrik I och sedan Smultronblomma. Kolla:

Fredrik I: ”För vi ska till ett grannland, tror jag. Åka över en bro. Få sig en pils kanske?”

Översättarhelena: ”Minsta gemensamma nämnaren mellan Yoko Ono, Linda Evangelista och lejonet Elsa alltså? ”

Griskindspatrik: ”Tyra, Linda, Nadja och Emma då. Lennon och lejonet Elsa står jag fast vid. Mycket frihet, död, kärlek, tvärvända. Måste hemlisen skriva böcker?”

Mikael: ”Man kanske vill ersätta grädde för att det inte är så fräscht?”

Och så Smultronblomman, som jag inte riktigt är säker på är på rätt spår eftersom jag inte har kollat var hon jobbar: ”Finns här en koppling till Linda Evangelista? Någon som har med med samma land som mitt nya jobb ligger i? Mjölkprodukter?”

Helt fel har däremot nästan alla andra, inklusive Citronen: ”Samtliga ledtrådar är nu nedtecknade på ett blädderblock i form av en "mindmap" och jag har därmed lyckats att klura ut följande:
Modellens mamma jobbar(ade?) inte långt från BG i Sanda vilket gör Lottens referens naturlig. Huskvarna är synonymt med tändstickor som görs av träd. Kalle har troligtvis ingen koppling till modellen, men hon är fin. Kollegan till modellens man har samma förnamn (50%!) som Selmas påg. Selma och Semla innehåller samma bokstäver och 1961 fick Ture Sventons upphovsman Nils Holgersson-plaketten! "Wiklundskan" bodde dessutom inte långt från A6, som är en motorväg i Tyskland där författarens pappa var soldat. En ståndaktig sådan.”

Extra guldstjärna till Gitto, som gissar i sonettform och alla som rimmar och Pysselitens karlslok (numera PK) som deklarerar vad han ska rösta på i nästa lucka. Och så önskar vi alla nyko(m)lingar välkomna!

Och vet ni: i skrivande stund står det inte kommentatorsbåset vem det är vi har klurat fram.

Men det var alltså Suzanne Brøgger (f. 1944) som hemlisbloggade. Fast egentligen har hon tre efternamn:  Preis (efter pianist/direktörpappan) Brøgger (efter adoptivpappan) Zeruneith (efter författarmaken). Själv gifte jag mig med Den djefla mannen så att jag skulle få heta som Ingmar. Men nu vill jag ta mig några fler namn och byta ut Charlotte mot Lotten även i kyrkböckerna. Lotten Stenson von Kræmer von Düben Bergman kanske?

Brøgger (se studentbild från 1964), som är journalist i botten (därav intervjustilen), måste vara rätt nöjd med sin uppväxt med tanke på omväxling, upplevelser och den skiftande karriären. Tänk vad man kan skriva mycket om mögel och konstiga toaletter om man ideligen flyttar och far mellan Danmark, Colombo, Sri Lanka, Thailand, Indien, Afghanistan och Algeriet med en suicidal, vänstrande mamma, en icke närvarande, omogen biologisk pappa och man dessutom har en gift, fransk diplomat som älskare. När hon så småningom – efter att ha provat på skådespeleri och modellande – blev journalist, reste hon på 60-talsvis till Laos, Vietnam, Sovjet, Uzbekistan, Israel och Libanon. Och skrev och skrev.

Som 29-åring debuterade hon med en bok om hur äktenskap och
barnalstrande fjättrar kvinnan och hur kärnfamiljen med alla till buds
stående medel bör undvikas. (Fräls oss ifrån kärleken.) Sedan
fick hon en dotter när hon var 42, gifte hon sig när hon var 47 och …
och så ändrade hon sin åsikt. (Har det hänt förr, har det hänt förr?)
Som ung propagerade hon för fritt och experimentellt sex – sedan
ändrade hon sig och skriver nu om hur kärlek och död i dessa tider går
hand i hand och hur man bör vara återhållsam med sina drifter. (Har det
hänt förr, har det hänt förr?) Obegripligt nog upplever många att hon
när hon ändrar åsikt sviker dem och sina egna ideal. Det
begriper jag inte alls – om man aldrig är beredd att ifrågasätta sina
tidigare val och göranden, är man väl bara stelbent och jättetrist?
(Fast min mamma hade en kusin som var en hyvens karl tills han på
ålderns höst sadlade om och blev en elak, synnerligen aktiv nazist. Det
hade varit bättre om han hade varit stelbent och jättetrist.)

Den där klänningen vill jag ha när den har torkat.

SvD intervjuade henne förra året, och hon fick då frågan om hur hon har förändrats av att bli mamma:

”Först efter en lång, lång betänketid säger hon att dottern lärt henne att hon är mer märklig än hon själv trodde. Efter en ny, lång tystnad fyller hon i – med rinnande tårar:

– Det är en djup kärlek.[—]

Hon själv har blivit jazzsångerska, vid sidan av författarskapet.
– Jag orkar inte läsa högt ur mina böcker längre. Jag orkar inte resa runt och hålla föredrag. Vad ska jag då komma med? Att sjunga är mycket roligare, särskilt som jag skrivit texterna själv.”

Stackare. Ojoj. Hon orkar inte. Måste sjunga istället. Hur står hon ut? (Så här elak blir jag av avund.)

Ni som blir nyfikna och vill läsa vidare, ska inte börja med denna artikel i 00-tal, där Jan Henrik Swahn (Jan-Öjvinds brorson) får till det så här djupt i sin intervju med Brøgger:

Swahn:
– Hur är det egentligen med könsskillnaden i själva [sex]akten, vem är långsam och vem är snabb, går det att säga något generellt om det?
Brøgger:
– Det är ju lite svårt att tala utifrån alla sovrums synvinkel. Det går inte att generalisera.

Ledtrådarna i min hemlisbloggartext var dessa:

1. NN är två N, som man kan tolka som NamnNamn, men ett N är det kemiska tecknet för kväve, och Brøggers bok hette just det: Kväve. (Långsökt, ja.)
2. När John Lennon på Yoko Onos utställning hade klättrat upp på den vita stegen och med ett förstoringsglas läst ordet YES, blev han kär. Brøggers bok heter Ja.
3. Man kan ersätta grädde med crème fraîche, som är ett helsickesord när man är noggrann men inte så bra på fnuttar och hakar. På danska skriver man bara cremefraiche, så är det bra med det. Vilket är en titel på en Brøggerbok: Creme fraiche (med mellanslag ibland, ibland inte).
4. Lejonet hette Elsa och Brøggers bok hette Lejonspår.
5. I George Michaels ”Too Funky” är både Emma Sjöberg (som är gift med Hans Wiklund och inte Nils-Petter) och Linda Evangelista med. Brøggers bok hette Linda Evangelista Olsen.
6. Njutningen och paradoxen handlar om hedonism, som Brøgger förknippas starkt med.

Förvirringen i intervjun var faktiskt bara till för att förvirra och roa. Er alltså. Och där ser man än en gång: fokusera inte på det uppenbara. Vad som dessutom är ytterligt förvirrande är att DRT är extremt otydlig och svag idag.

Nu kommer en fotnot som ni kan sortera in under ”sådant som jag inte behöver lägga på minnet”. Jag skrev 1988 de drygt 100 artiklarna om kemiska tecken för grundämnen i Nationalencyklopedin. Se bara så bildat:

 

Det har verkligen en Lottensk klang, va?

Nu tänkte jag ju egentligen sätta mig på tåget mot Stockholm och där dra lappar ur ett vikarierande plommonstop, men vad sjutton – jag kan ju göra det här vid frukostbordet! Så … där drar jag en … en … Niklas! Hurra! Vänta nu, han var ju en av alla ölyrare. (Ja, för så kan det gå: man skriver en julkalender och plötsligt sitter hela kommentatorsbåset och vrålar att de vill ha öl på blanka förmiddagen.)

Lucka 4 kommer snart till en blogg nära dig. Jag ska bara …