Se här, ett ämne som jag inte vet något om emedan jag är så himla ung: sexdagarsvecka för skolbarn!
Wikipedia påstår att regeringen den 19 mars 1968 (jubileum!) lade fram en proposition om övergång till femdagarsvecka i skolan. Vid en snabb faktakoll visade det sig däremot att förvirring råder:
”Från 1930-talet pågick strävandena att förlänga skolåret från 34 till 39 veckor. Detta blev nationellt giltigt från 1959. År 1968 förlängdes skolåret med ytterligare en vecka. Samtidigt bör vi hålla i minnet att femdagarsveckan infördes 1967.”
Nå, det är tydligen snurrigt i luntorna för att man på prov införde femdagarsvecka för di små under 1967, och trots demonstrationer mot påfundet lyckades klubba igenom det 1968 för att sedan genomföra det i hela Sverige under 1969.
(Förklarande parentes: under 1960- och 70-talen demonstrerade man ganska ofta. Jag – som alltid har varit för betyg – hetsades i sexan till att under en vårlig snöstorm skolka för att istället demonstrera mot betygen. Dock drabbades jag plötsligt av en besvärlig snuva och fick stanna hemma.)
Jag frågar runt lite om hur det var att (så underligt) bara vara ledig på söndagar. Tänk bara på alla basketmatcher som inte hann spelas! Min pappa berättar:
”När jag läste två betyg (40 poäng) i kemi på Stockholms Högskola, som det hette på den tiden (1957) laborerade vi till kl 20 må–fr, men på lördagar fick vi sluta redan kl 17! He ble söm mötje laborerande, he.
En uppenbar skillnad i samhället som helhet var att fredagskvällen inte var en inledning till helgen, utan precis likadan som övriga vardagskvällar. Man fick som vanligt läxor till på lördag.”
Tant Britt, som var inneboende i Sundsvall, slutade 14:50 på lördagar. Det innebar att hon fick springa till bussen som gick hemåt kl 15. Hon fick alltså vara hemma endast ett litet skruttigt dygn per vecka.
Min svärmor berättar:
”Jag minns bestämt att jag i andra ring hade undervisning till 15:25 på lördagar. Veckans sista lektion var matematik – absolut bortkastat!
Jag cyklade varje dag hem på frukostrasten och mamma hade lunchen redo. Men på lördagar hjälpte hon till i som biträde i sportaffären och då gick jag hem till moster Elsa som bjöd på pannkakor (något min mamma aldrig hade tålamod att göra).”
Ok, man lider ju inte av något man inte vet att man saknar, som t.ex. lediga lördagar. Sägs det. (Mina barn lider förmodligen av att jag inte gör pannkakor.) Men jag lider banne mig av att inte alltid ha lediga fredagar. Och torsdagar. Kanske en och annan måndag? Äh, som man säger på skånska: ”jubbet bara sinkar”.
Nej, jag har inga djupare tankar om lördagsskola, annat än att det låter uschligt. Men jag har hittat ett klipp om en skola med fyradagarsvecka. Och en bild från när jag gick i 7A! (Men alltså aldrig på lördagar, för då spelade vi basket hela bunten.)
Övre raden från vänster: Mats J, Mats P, Bittan, Anki, Karin, Sussie, Ann-Catrin, Gun, Lattjo.
Mittenraden från vänster: Kicki, Maggan, Eva Se., Lotten, Eva Su., Lena, Helen, Janne, Johan W.
Nedre raden från vänster: Lars-Erik, Roger, Johan S, Raimo, Maria, Helena, Katta.
Se, massa eftertraktansvärda, ovanliga förnamn som man kan ta istället för Chonnie, Zahndrah, och Rhobijn: Ann-Catrin, Lars-Erik, Mats, Eva och Jan!