Hoppa till innehåll

Var glad medan du lever – man är ju död så länge

– Döööhden! brukar jag mullra ibland för att ta udden av allvaret.

Det är inte alltid populärt. Men jag kan respektera både död och sorg med en blinkning, så det så. Om mina gener inte spelar mig ett spratt, har jag runt 50 år kvar och det räcker gott och väl för att fundera ut en lattjo begravning och en cool gravsten. Kanske kan prästen och kantorn spela upp en liten dialog? (Fuska nu inte. Läs orden.)

 

Döden: Jag sågar ner ditt träd eftersom din tid är ute.
Skat: Det går inte, jag har inte tid.
Döden: Har du inte tid?
Skat: Nej, jag har min föreställning.
Döden: Den är inställd, på grund av dödsfall.
Skat: Men mitt kontrakt?
Döden: Ditt kontrakt är uppsagt.

Eller:

 

Mr. Praline: He’s not pining! He’s passed on! This parrot is no more! He has ceased to be! He’s expired and gone to meet his maker! He’s a stiff! Bereft of life, he rests in peace! If you hadn’t nailed him to the perch he’d be pushing up the daisies! His metabolic processes are now history! He’s off the twig! He’s kicked the bucket, he’s shuffled off his mortal coil, run down the curtain and joined the bleeding choir invisibile! THIS IS AN EX-PARROT!

(paus)

Owner: Well, I’d better replace it, then.

Igår svamlade Swanberg för sista gången – i sin egen dödsannons.

”Det spelar ingen roll om det är en svart eller vit katt, så länge den fångar råttor är det en bra katt”, lär Deng Xiaoping ha sagt. Bara så att ni vet.

Humor och populärkultur kan förstås vara på dödligt allvar. Den vackraste begravningsmusiken jag har hört var t.ex. Sunny Side of the Street på min farbror Stens begravning. Själv funderar jag förstås på instrumentala versioner av Knocking on Heaven’s Door eller helt tvärtom Highway to Hell samt ont-style: italic;”>Another One Bites the Dust. Sådär så att mina inhyrda gråterskor ler mellan hulkningarna.

Aaaah. Nu vet jag:

Just nu.

Tillägg från kommentatorsbåset:
Från Graham Chapmans minnesstund.
Robert Klein intervjuar Pytongänget om sorgen efter Chapman.
Massa rolig läsning.
(Tack Pseudonaja, Ö-helena och Cecilia N.)

Share
Publicerat iBloggen

39 kommentarer

  1. Jag håller helhjärtat med rubriken :). Och allt annat. Med ett tillägg, man ska LEVA medan man lever, itne bara existera.

    Jag har bestämt mig för att inte ha några synpunkter på min egen begravning annat än att jag har gett lite hintar. Annars är det min övertygelse att begravningar är för de levande mer än de är för de döda. Mycket kan sägas om liv och död och med respekt för alla olika uppfattningar som finns. Lev medan tid är.

  2. Jag håller också med! Men i vardagen är det ju så lätt att glömma … Bra att du påminner oss Lotten!

    Hörni, är det bara hos mig det sker? Prova följande: starta YouTubeklippet och rulla sedan ned på sidan så att klippet försvinner uppåt. Hos mig sjunker volymen för att helt försvinna när jag inte ser klippet. (Det kanske alla visste redan men jag tyckte det var kul.)

    Förresten, någon har organiserat!
    1 april kl.18.00 händer det på Stockholms Central. World Freeze Organisation ordnar.

  3. Detta är ett fantastiskt minnestal. Det är John Cleese som håller på Graham Chapmans minnesstund. Sorgen över Chapmans alltför tidiga död, glädjen över att fått känna honom och den pythoneska galenskapen; allt finns där. Det är underbart! Naturligtvis avslutas det hela med den mest kända sången, som de gjorde, och har den någonsin varit mer passande?

    href=”http://www.youtube.com/watch?v=9JuJMDrj2M8

  4. Det finns ju folk som har sin egen begravning färdigplanerad många år innan de trillar av pinn. (Jag har en sådan närstående.) Det är väl i och för sig skönt för de efterlevande att slippa tänka ut detaljerna, men är det inte lite sjukt ändå? Vad spelar det för roll för begravningsföremålet egentligen? Hon är ju dö!

  5. ab

    Tack för länken, presudonaja! 🙂

  6. Urk. Ledin. Ja, det skulle vara på ens egen begravning, så att man slipper höra’t.

    Nu har w.h. audens “Funeral Blues” blivit lite trivialiserad av “Fyra bröllop och en begravning” (eller kanske inte?), men om någon engelstalande kan komma förbi och läsa den på min begravning, får den det. (Är inte så förtjust i översättningen.)

  7. “Just nu vill jag leva” skulle ju bara ta knäcken av en på en begravning!!! (Jag tänkte på texten alltså, inte på att det är Ledin även om han också driver en musikälskare till förtvivlan…) Liket levers “Levande begravd” är väl given annars?! Jag är även mycket svag för sådana där New Orleans-begravningståg (jazz funerals).

  8. Det finns nån talk show over there som bjöd in Cleese m fl och de hade med sig Grahams aska i en urna.

    Nån som hittar den på Youtube?

  9. Jag minns också den, Cecilia. Jag hittar inget på Youtube, men det här verkar vara en skriftlig uppteckning av den där scenen. Man får föreställa sig hur John Cleese och de andra levererar sina repliker, så blir det hemskt roligt!

  10. ab

    Jag såg hela programmet med askan – djupt seriöst – det blev en fruktansvärd chock när olyckan inträffade. Otroligt!

  11. Precis. Olyckan var ju … förstummande!

  12. Jag har ett citat på försättsbladet till min almanacka som jag läser varje dga. Det står:
    “En dag
    ska vi alla dö.
    Alla andra dagar
    ska vi det inte.”
    Det tycker jag är ett befriande konstaterande i sin enkelhet.

  13. Ö-helena:Vad spelar det för roll för begravningsföremålet egentligen? Hon är ju dö!

    Jag som närmar mig stunden för avsked från detta jordelivet vill kommentera:
    Om man får behålla hälsan, särskilt mentalt, och i dagens Sverige med god pension och internet så ÄR livet strax innan det snöpligen tar slut så trevligt att man gärna vill tänka sig att finnas kvar.
    Det kan man ju göra genom att
    – skriva sina memoarer
    – förfärdiga en blogg!
    MEN också genom att litet regissera sin egen begravning – då finns man ju liksom där inte bara som ett kadaver utan även i andanom!

    t.ex
    Så bryter jag opp
    och reser min väg
    från sädesärla och trast
    från glänsande revlar i havet
    där våg mötte våg
    och brast

    Hjalmar Gullberg

    Och för oss som ju aldrig träffat Swanberg IRL är han ju lika närvarande med sin galghumor i dödsannonsen som om han fortfarande levde.
    Ännu ett citat av WA Auden:

    “Dikten ger oss två saker. dels tillåter den oss att umgås med de döda, “to break bread with the dead”. Dels kan den, som Samuel Johnson en gång sa´,lära oss att glädjas åt livet litet mer – eller åtminstone uthärda det litet bättre”

  14. Och ö-helena: Jag håller med, och mot. 🙂
    För mig spelar det ingen roll alls vad släktingarna gör med min kropp när jag är död – men för släktingarna själva kan det vara väldigt fint att veta vad den avlidne skulle ha gillat.

    Och malinka: Funeral Blues har jag alltid trott är skriven för att driva med genren? Och sedan gjorde John Hannahs fantastiska framförande att dikten blev folkkär .
    Eller har jag hittat på alltihop? Det gör min hjärna ibland.

  15. Loppran: Sådär gör min hjärna ofta. Jag tror mig bestämt veta att Louis Armstrong fick sina lungor utbytta mot grislungor.

    Det har under pinsamma former visat sig vara helt fel.

  16. Det är var ju jättekul! Jag har bara ett önskemål, det är att det på min gravsten ska stå skrivet:

    “Här vilar en kvinna som alltid hade för vana att skjuta upp saker. Dock på sista dagen bättrade hon sig och dog verkligen den (datum).”

  17. Heléne Piraten förmodar jag?

    Jag hoppas jag blir helkroppsbegravd, med alla reservdelarna på plats.
    Ja, det är förfärligt snålt av mig gentemot alla som skulle kunna tänka sig att sno en njure eller ett hjärta eller nåt, men jag vill det.
    (Fast jag tror att jag kommer att dö i cancer så de kan nog ändå inte ta nåt. Statistiken från pappas sida hävdar detta.)

  18. Heléne: Men, men … det citatet är stulet från (åååh, guldfiskminne!!) Mark Twain? Nej. Oscar Wilde? Nej. Kipling? Nej.

    Ja, Fritiof Nilsson Piraten var det ju (tack Cecilia N).

    Lotten: Mitt första inlägg idag handlar om att det som hände på New Yorks Central när ett antal människor frös i tiden (som du tyckte kunde organiseras här) nu kommer att ske. Jag inser att det bara framgår om man följer länkarna.

  19. Jag förstod det, Dieva, men blev bekymrad över datumet. Kommer folk att komma?

  20. Jag sitter nu på Thank God it’s Friday och laddar inför Hamletföreställning på Dramaten. Tar man upp datorn inför efterrätten?

    Ja.

  21. Bra fråga, Lotten. Jag tänkte inte ens på det. Fast det är kanske tänkt som ett aprilskämt för de “icke-initierade”.

    Jag funderar själv på om det är värt att flytta träningspasset för. Jag passerar alltid Centralen till och från jobbet och kl.18 är ganska vanligt att jag passerar i alla fall (fast hade tänkt att träna just den dagen).

    Berätta om Hamlet är värt ett besök (vi har presentkort hängande på anslagstavlan).

  22. Piraten it is! Han får gott finna sig i att bli lite snodd från.

  23. Michael

    Hej Lotten! Bra blogg du har. Läser här nästan dagligen. Nu till ämnet. Angående roliga skrifter på gravstenar; En polares farsa sa jämt att det skulle stå “Hans liv bestod av arbete och bekymmer” på hans sten. Men när han väl kilade runt hörnet måste han ha ändrat sig. Hursomhelst, den texten ska jag med lätthet begagna mig av den dagen det blir dags.
    Och angående Kjell Swanberg.. Vilken kille! Jag skulle gissa att en sisådär 60% av min DN-prenumeration upprätthölls enkom pga av hans finurliga små spalter.
    En stor förlust för mitt frukostbord.

  24. Jag läser just nu en essä-bok av Amos Oz: Hur man botar en fanatiker.
    Han kommer fram till att det gör man INTE.
    Jag citerar:
    Om ni lovar att ta det följande med en rejäl nyp salt, ska jag berätta att jag åtminstone i princip tror mig ha uppfunnit botemedlet mot fanatism. Sinne för humor är en fantastisk kur.

    Prättan Schöös´skaldekonst slår, enligt mitt förmenande, alla nymornade PC-kritiker av OS på fingrarna!

  25. Jag ska definitivt stå dödsstilla på Centralen den 1 april kl 18.

    (På min gravsten kan det ju stå “Hennes liv bestod av barn, basket och blogg. Och en vild jakt på öl.”)

  26. Hm. Är man fånig när man vill plocka bort en kommentar för att man stavat fel på faksimil?

    Njaäum. Njaeaaa. Ja.

  27. Nope, Malinka, man är alls inte fånig! Däremot är det ju roligare att skriva ännu en kommentar och fråga om man är fånig än att ta bort kommentaren.

    “Jag skrev fel”-kommentarer brukar vara väldigt roliga. Till exempel:

    “Ursäkta, måste gå och rulla mig i tjära och fjädrar. Glömde ett kommatecken till bisatsen ovan.”

  28. Jaha, det avgör saken. Jag måste också passera Centralen kl.18 på tisdag.

    Det finns alternativa träningspass.

  29. Anonymous

    Var hittar jag mer information om happeningen 1/4? Länken i Dievas första inlägg funkar inte för mig. Tips någon?

    //Lilla SYVtanten

  30. ab

    Centralen första aprillo…? 😉

  31. Nej, f’låt. Jag såg att jag hade lyckats med ett stavfel i länken (och jag kan inte gå in och ändra).

    Vi får väl hoppas att det är fler som hittar dit och “fryser” – annars kanske ingen märker något.

  32. Problemet är ju att man måste samlas någonstans först för att snacka ihop sig. Väl? Eller ska man bara gå dit och stanna prick 18?

  33. Ja, informationen från organisationen är väl knapphändig måste jag erkänna.

    Vad sägs om att träffas en stund innan, sägs om en kvart-tjugo minuter innan vid Pocketshop på övre plan och planera lite?

    Efteråt kan jag tänka mig att ta en sushi på Arigato (runt hörnet). Maken är i Lund och sönerna kan ordna sin egen middag.

    I morrn ska jag öva på att stå still 5 minuter – det verkar vara väldigt länge.

  34. Uurk. Omtag (inte hjälpte förhandsgranskning – det var inte jag, det var vinet!).

    “… en stund innan, säg en kvart-tjugo …”

  35. ab

    Det ska tydligen stannas vid “spott koppen” (icke min sär skrivning), även kallad bögringen.

    Undrar om det blir häftigare om man står på ett ben, som om man stannat mitt i ett steg? Eller ska man kanske stanna mitt i ett samtal, med öppen mun, gestikulerande? Möjligheterna är oändliga!

  36. För min del spelar det som sagt ingen som helst roll vad mina anhöriga gör när jag är död just för att jag är död. Det vore trevligt om de mindes mig som levande snarare än som död men mitt eftermäle är inte mitt att styra över. Och allvarligt så behöver jag inte den sortens kontroll längre men jag hade det innan jag hade upplevt hur skört livet är. Då tänkte jag att det går ändå inte att styra det här ändå så det är bara att leva. En av mina favoritsånger/-låtar är Cornelis Vresvjiks En stund på jorden.

    Jag läste en bok där en änkeman hade haft fruns aska på spiselkransen i femton år. Så får sen 30-åriga sonen ett yrväder till flickvän som en dag städar. Har ner urnan, som går sönder. Varpå flickan sopar upp askan och slänger den i soppåsen och byter soppåse. Kalabalik när man upptäcker det men efter en stund så kommer pappan ut med kaffebricka som vanligt för eftermiddagsfika nere vid sjön, mitt i vacker svensk sommar. Och den där askan slutar ha ett sådant fokus. “Fint med städat”, säger pappan och så var det med det.

    Hic iacet otium får det gärna stå på min gravsten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.