Gittos länk där upp funkade inte.
Lämna en kommentarden skrattande språkpolisen
Dag: 12 mars 2008
Jag sitter här och klockan är före sex. Med gröten och teet och morgontidningen och så lilla radion med den dåliga antennen … Och plötsligt spelas ”Sailing” och jag blir 11 år igen.
Se en ung Rod i ögonskugga och puffärmar, vilt flaxande (1975). Han säger numera att nääää, av det där 70-talet minns han faktiskt inte ett jota. Man anar det.
Precis så här i ottan och ensam satt jag ju när jag var liten! I trean, fyran och femman gick jag nämligen i en skola som innebar promenad och buss eller låååång cykeltur medan resten av familjen hade närmare till jobb, skola och dagis. (Och ja, jag hade förstås halm i skorna fastän det varje dag var snöstorm.)
Men nu ska jag ju inte till skolan utan få åka till mitt morgonradiojobb och prata strunt.
Halå, hörni. Musik på radio. Vad vill man inte höra? Jag blir nämligen alldeles matt när i mina öron helt fel musik spelas där jag står i studion. För att inte färga era åsikter, ska jag inte berätta vilken musik jag menar.
1. Vilken musik vill man inte höra?
2. Byter man kanal om ”den där jävla dunkadunka” eller den där mesproppslåten återkommer för tredje gången samma vecka?
3. Struntar ni helt i radiomusik kan ni väl berätta om ny, bra musik istället!
Ser man på, nu kom den djefla mannen upp ur sänghalmen (samma halm som när jag var liten förstås).
– Morrn. Vad du är tidig!
– Mhm. Jag vaknade av att jag hade en cd-skiva innanför tröjan.