Igår rymde jag och den djefla mannen hemifrån – utan barnvakt! De fem barnen for vind för våg med hjälp av pizza och dvd-filmer.
På tåget mot Stockholm tänkte jag på en timme hinna
- slå upp och memorera en Fakirenreplik
- uppdatera aktuell filmkunskap
- kontrollera punktens placering i komplicerade citatmeningar.
Tyvärr somnade jag två sekunder efter att bilden ovan togs.
Vårt hotellrum var så nyrenoverat att jag inte kunde ta en enda mögelbild. Förfärligt. (Ni ser väl att den djefla mannen har legat i vänstra sängen med fötterna på morgonrocken? Total dekadens.)
I tunnelbanan såg det ut som i Beneath the Planet of the Apes. Fast liksom tvärtom.
Ser ni så fint lamporna smälter in i konstverket? Not.
Ta en bild när jag kramar Dramaten! (Har hon joggingskor? Är hon inte uppklädd? Skandal!)
Jomen. Vi såg alltså på Hamlet med unge herr Malmsjö i titelrollen. Om man ska se den? Jo, som en intressant happening kanske. Men den enda gången det riktigt bränner till är när Barbapapa Börje Ahlstedt plötsligt drar en monolog ur ”Fanny och Alexander”. Det må låta absurt, men var jättecoolt. Fast om man nu gör om hela Hamlet till modern tid med fula kostymer och stoppade soffor samt referenser till Dramatens 100-årsjubileum, varför får aktörerna då inte prata lite … slappare? Jag skulle ha bett om denna replik om jag hade fått bestämma:
– Ur led är tiden, och det är då själva fan att det är jag ska fixa skiten.
19 kommentarer