Hoppa till innehåll

Dag: 21 mars, 2008

Svårformulerad hjärngympisk bokutmaning

Saom ”utmanar” … men vänta nu. Är det inte dags att byta ut det ordet? Det handlar ju näppeligen om en utmaning. Att krypa upp på Himalaya eller bo i en väldigt liten soptunna är rejäla utmaningar – alltså en kamp eller en tävling.

Men det här handlar väl mer om en stafett?
Eller ett skickavidaretema?
Ett skepp kommer lastat med inspiration?
Kanske är det rentav ett hörfel så att vi egentligen skulle ha kallat det blogguppmaning?

Följ mig i förändringens vindar och kalla utmaningarna något annat – såsom vi har lyckats etablera sekrutt och fissla! Upp till kamp! Uppdatering: BLOGGKAVLE ska det heta! (Skapare: Ö-helena. Som vanligt.)

Nu ska jag formulera uppmaningsinspirationen bloggkavlen (den är lite luddig hos de andra):

Tipsa om din favoritbok för de små grå cellerna – en bok som funkar som mental styrketräning och som spär på (det eventuellt) existerande intellektet.

Och det tänker jag inte alls göra. Däremot ska jag berätta om hur feruktansvärt intellektuell jag är.

Svenska Akademiens ordlista, upplaga 9–13.

 

Somliga dagar slår jag upp olika upplagor av SAOL och jämför uppslagsord. Som juice. Och tejp. Man kan från ett hörn höra mig utropa HA! och NÄHE? samt DRA PÅ TRISSOR!

Svenska Skrivregler, som (pukor och trumpeter!) kommer i ny upplaga i höst!

På kvällarna tar jag fram skrivreglerna som ligger under kudden och läser här och där på måfå för att få sucka ”Håhåjaja, jag kan ju allt” eller ”Självklart, vem visste inte det?” och sedan somna med ett leende på läpparna.

Hendes Verden (1962).

Ibland läser jag böcker på utrikiska. Den gutturala danskan, t.ex. Eftersom jag har bott i Skåne i 23 år av mitt liv, tror jag mig behärska språket.
Inget kunde vara mer fel. Jag kan inte uttala rätt och får aldrig fram ”det danske stød” på rätt sätt och måste nästan läsa högt för att hålla mig vaken och koncentrerad. ”Hendes verden” handlar om allt en dansk kvinde behövde veta på 1950- och 60-talen och … den kunskapen kan man säkert få användning av någon gång.

Se bara här på bilden ur boken – danska män har skägg i hela ansiktet, röker med händerna i fickorna pipor såsom Julia Cæsar lyssnar med hjälp av örontratt och så flyger små danska burkar med T-röd omkring i luften.

Men när är man då som intellektuellast? På toa förstås.

Jag är mycket förtjust i en av mina böcker från när jag låg i Lund. Den handlar om stilfigurer och jag har som mål att innan jag dör kunna rabbla dem alla med tillhörande exempel i bokstavsordning. Boken är ”Stilistik & stilanalys” och den är nästan alltid borta från toahyllan.

Peter Cassirers ”Stilistik & stilanalys” kontra ”Soldl Mtrl”.

Den bok som jag däremot på toa alltid hittar – i tron att det är den andra – är soldatinstruktioner angående materiel för armén. Snacka om mental styrketräning.

Share
28 kommentarer