Ring ring!
Det ringde i den vanliga telefonen hemma. Då är det 1) en säljare av något slag 2) någon som vill tala med de minsta tre barnen. Det spelar ingen roll – jag svarar motvilligt vem det än vara månde.
– Lotten Bergman.
– Öh … hej, det är Robin. Jo att vahettere …
Det blev tyst och jag hörde musik i bakgrunden. Jag känner ju ingen Robin, men tänkte att det nog är någon som är lite blyg och tänkte att jag skulle kunna hjälpa honom:
– Hej Robin, vem söker du?
– Jo alltså sommarjobb, har du … ni … ni … menar jag … sånt?
– Nej, tyvärr, vårt företag är så litet och vi bru…
– Jomen alltså jag letar efter sommarjobb. Jobb på sommaren.
– Jo, jag förstår, men vi jobbar nästan inte alls på sommaren eftersom förelä…
– Men kan jante … alltså, vad skulle jag kunna göra?
Sedan följde en absurd ordväxling där Robin hela tiden avbröt mig och jag tålmodigt förklarade att vi varken hade råd med eller behov av sommarjobbare.
– Du, Robin, hur gammal är du?
– Nästan 17.
– Ok, du vill inte ha lite ströjobb med gräsklippning och …
– Nä, fan heller! Jag ska bara jobba med data.
Nu är Robin inte den ende som ringer till oss. Men hej och hå allihop: presentera er med för- och efternamn, berätta tydligt om era kunskaper och acceptera ett nej!
Vi får mejl också:
kan ja ringa dig ?
är du bra på att skriva CVn?
jag skulle jätte gärna vilja göra ett och tralalala.
har tänkt på nåt inom data kanske?
Jag ska banne mig skriva en vett- och etikettbok. ”Det var annorlunda förr ..?”
26 kommentarer