Som vi har väntat!
När vi på Nationalencyklopedins redaktion runt 1989 kämpade på som värst med dölinjerna och faktiskt hade tagit oss igenom intervallen a-ale, alf-ano, anp-ass, ast-bau, bav-bog, boh-bru och brv-car, var vi inne på cas-cob. Men i artikeln om Arthur C. Clarke blev det under all nattlig övertid fel. Vi tog död på honom:
En granne till Arthur C. Clarke ringde till redaktionschefen och sa att han (Arthur) i alla fall på håll såg helt levande ut. Tyvärr kopierade redaktörerna på Bonniers lexikon felet utan att kolla i rättelsebladet, så dödsfallet höll nästan på att bli sanning. Inte nog med det – sedan kom även Lexikon 2000 och skrev av samma fel:
Jag har ju de flesta svenska uppslagverk i min ägo eftersom det är som att ha många gympaskor, handväskor eller barbiedockor – man klappar på dem då och då och viskar uppmuntrande ord. Bara så att ni inte förväxlar just dessa i fallet Clarke:
- Nationalencyklopedin (1989–1996).
- Lexikon 2000 (1995–99, omarbetning av Bra Böckers gröna lexikon).
- Bonniers lexikon (1995–99, ny upplaga av 60-talsversionen).
- Bonniers lexikon (1961–67).
- NE:s famösa rättelseblad som skapade krigsstilsrubriker.
Nu ska jag läsa ett rättelseblad. (Vi felfinnare har oftast rätt kul.) Hihi:
STÅR: Lars
SKALL STÅ: hans
Jag är som Frans G:s favoritläsare:
1917-2008 = Ganska imponerande.
Jag har aldrig tidigare hört talas om denne man.
Herostratisk ryktbarhet kan man dock knappast tala om – det är ju inget illdåd (i varje fall inte från Clarkes sida…)
När jag läser länken om H. blir jag å andra sidan fascinerad av att man vet det exakta datum 21 juli 356 f Kr.
Antikens nine-eleven!
Men hur uppstod felet från början då? Även om man är utarbetad och sinnesförvirrad och gör det mesta fel hittar man väl inte bara på saker sådär? Det kräver ju fantasi, något man ofta har ont om i uttröttat tillstånd.
Rubriken fick mig att sätta kaffet i vrångstrupen, som man säger, fast jag dricker inte ens kaffe men! Hann iallafall bli helt upprörd innan jag läst vidare. ACC var en av mina favvoförfattare, hade jag fått bestämma hade han fått leva och skriva i minst hundra år till.
Om felskrivningar: i tidningen Journalisten kan man varje vecka läsa roliga tryckfel och i veckans tidning fanns ett med från Expressen.se som jag tyckte var ganska kul: Sexdömda får jobbar med barn.
Clarke var i många stycken en fantastisk författare. Jag läste mycket science fiction under mina tonår och får återfall även i vuxen ålder.
Vad som gjorde Clarke lite speciell var att han förutom att vara en stor berättare även förutsåg och beskrev tekniskt satelliter runt jorden samt rymdsonders resor mot andra planeter i solsystemet. Detta skrev han om decennier innan det blev verklighet.
2001 är ju dessutom ett storverk av Clarke och Kubrik.
Jag är medskyldig till två uppslagsverk. Det ena är Lilla Focus från 2000, och kan meddela att även i den har Arthur C. Clarke varit död i 21 år.
Det andra är sista (?) upplagan av ”stora” Focus, men det fanns bara elektroniskt och inte för Mac, så det kan jag inte kolla. Men det mesta ur ”Lilla” är hämtat från ”Stora, så han levde väl betydligt kortare även där, stackars människa.
Det var värre att med den högst ofrivilliga parningen mellan Tjörn och Orust. Har fortfarande inte hämtat mig riktigt från det.
Ganska intressant att EN man kan heta halvgudshär. Består inte en här av flera (personer)?
Eller så var han ett vackert litet barn, fast en vild en …
När jag hade min science fiction-period i tidiga tonåren så läste jag en massa böcker av Clarke. Det jag kommer ihåg mest är två saker:
1. Jag lyssnade på ”Eagle” av ABBA medan jag läste ”Natten faller på”.
2. I en roman som handlade om turister på månen så var det en tjock tant som hade åkt dit för att hon skulle känna hur det var att bara vara en sjättedel så tung.
Sambandet mellan litteratur och vetenskapliga framsteg är nog större än de flesta tror. På många sätt och vis kan man nog påstå att författare visar på styrkan av visioner; de skapar utmaningar som vetenskapen sedan tar sig an. ”Det borde gå att …”, ”Vad händer om …”
När det gäller SciFi-författare som imponerar tycker jag nog att Jules Verne är ett strå vassare.
Att föreställa sig månfärder och ubåtsfärder i en tid där hästen och seglet var de främsta drivkrafterna (ångmaskin en nymodighet) tycker jag är imponerande.
Ö-helena: Den dåvarande redaktören för litteratur (som inte var jag, jag hade ämnena kemi, dans och drama då) fick in Clarke-artikeln av en annars mycket pålitlig skribent, och kollade inte årtalet — förmodligen av tidsbrist.
Redaktören led alla helvetes kval och fick felet skrivet på näsan hela tiden.
Tjorust och lite mer.
Och då undrar man ju var den pålitlige skribenten fick det ifrån …
Hade den pålitlige skribenten skrivit artikeln idag, hade man kunnat ana slarvkopiering eller ett gammalt dokument som mall … men detta tillkom på den gamla goda tiden när nästan alla manus skickades in på karbonpappersmanus som stoppats in i en skrivmaskin.
(Joodå, visst fanns det skribenter som hade dator. Och till och med floppy disk. Men de var få 1989.)
Jag undrar jag om man skulle kunna gå ner i ett manusarkiv och hitta originalmanuset.
(Ska fråga.)
Anna — du som har ACC som favvis — kolla klippet på Youtube. (Via Stationsvakt.)
Japp, jag jaikuade om den videon i morse. Han var en riktigt spejsad gubbe faktiskt! Läs gärna ”The Light of Other Days” som han skrev 2002 tillsammans med Stephen Baxter, den är ganska tankeomtumlande.
När jag läste alla kommentarer skulle jag just tilll att fråga hur det blev med Orust etc ;).
De förde in en dödsruna på en musiker här i stan medan han fortfarande levde. Han hade visserligen cancer men levde ett år till.
PS Jag har det från en säker källa att det inte är någon slump att just ACC blev dödförklarad i förtid. Det beror på en temporal rubbning – i ett parallellt universum dog Clarke just 1987, och den informationen gled igenom ett maskhål till vårt universum. Framtida forskare är i detta nu i full fart med att korrigera felet.
Gott så. Jag meddelar genast den olyckliga redaktrisen. En sten kommer att falla.
Fantastiskt egentligen att NE är så pålitlig att fel som står där förs över som sanningar i andra uppslagsverk också. Lantmäteriverket måste ha varit smått obstinata som inte reviderade sina kartor efter NE:s direktiv med den nya ön Tjorust.
Myndigheter kan vara ganska envisa …
/tjänsteman