G’morrn, pojkar och flickor. Idag ska vi tala om kolon. (För det gjorde jag så initierat på en föreläsning för blott läkarsekreterare och fastän jag hade 413 andra saker att tala om, fastnade vi ändå på kolon.)
Kolon är en signal att ”nu kommer det något”. Det kan handla om direkt anföring (följt av stor bokstav):
Då sade han bryskt med rynkad panna: ”Men dra åt pepparn!”
Det kan vara placerat före en uppräkning (och då följs det av liten bokstav):
Mina förfäder var speciella: en ofta arg mormor, en väldigt liten farmor, en relativt stor farfar och en vansinnigt gammal morfar.
Det kan föregå en förklaring (och följas av liten bokstav):
Jag hade varit ganska snygg om det inte hade varit för vissa detaljer: tänderna, öronen, näsan och vårtorna.
Kolon kan också finnas i förkortningar som 12:e och S:t Petersburg och för att markera genitiv som i EB:s (fast det går bra att skriva EBs också).
- Pengar blir extra tydliga när man har några och om man skriver kolon mellan kronor och ören – 59:50 kronor.
- Olles orienteringkartor trycks ofta i skala 1:15 000, men jag tycker ändå att de är svåra att tolka.
- Klockslag tenderar påminna om klockradioapparater (obs, listigt plural) om man pluttar in ett kolon: 07:03.
Nåväl.
Efter föreläsningen kom en av läkarsekreterarna fram till mig och sa:
– Och jag som trodde att kolon betydde tjocktarm!
6 kommentarer