Jag är på väg till en förfärlig match i Söderköping. Förra gången vi var där kom vi med åtta halta och lytta, gamla och kantstötta spelare. Men med tofsar i håret och balsam i själen samt ett himla vinnarhumör. Dock skulle vi möta tolv uppnosiga tjugoåringar som sprang två mil om dagen och tog 500 kg i bänkpress.
När det var fem minuter kvar av matchen var läget detta:
- Jag var (som alltid) o utfoulad.
- Den enda tjugoåringen vi hade med oss var utfoulad.
- Den allra äldsta i laget var utfoulad.
- En tjej låg vid kortlinjen med en panikattack och stukad fot (och en barnmorska ur publiken som viskade ömma, lugnande ord).
- En tjej satt på bänken med stukad armbåge.
Detta gav oss tre spelare kvar på planen (man är fem egentligen). Dessa var:
- En Bästisgranne med för tillfället förfärligt dålig kondis.
- En halvgamling med ont i ett knä.
- En tjej som inte hade spelat basket på tio år.
– Helplanspress! ropade motståndarcoachen.
Detta innebär att man spelar man mot man på hela planen; man backar inte hem i försvar. Våra tre spelare kom inte över halvplan ens, och vi förlorade med ungefär 100 poäng.
Detta bryr man sig som ickespelare inte alls om. (Ni förstår att jag fiskar efter ojojanden och tips på positivt tänkande?) Därför ska jag nu berätta om ett annat bekymmer.
1. Det heter omständlig – med ett L där på slutet precis som i ”krånglig”. Omständighet är en helt annan sak.
2. Det heter öppenhjärtig – utan ett L där på slutet. Hjärtlig är det trevligt om man är, men det har inget med öppenhjärtig att göra.
Fakta 1: Det är viktigt att man är korrekt om man vill att ens budskap ska gå fram.
Fakta 2: Mer än hälften av alla som använder dessa två ord säger och skriver fel (enligt min egen helt ovetenskapliga undersökning).
Frågeställning: Ska man då börja skriva och säga fel själv för att inte irritera majoriteten …?
Absolut inte! Men om man är lite smart kan man säkert lära de flesta i sin omgivning att det är man själv som har rätt, utan att folk ens behöver fatta att man rättar dem. Exempelvis kan man ju smyga in det lite pedagogiskt i ett blogginlägg …
vilken frågeställning! Såklart inte. Jag irriterar gärna omgivningen genom att rätta deras språkliga fel jämt och ständigt. Extra irriterande blir jag om jag samtidigt bär min Språkpolis-tröja. Men detta om öppenhjärtigt och omständligheter hade jag inte en susning om. Lika bra att införa det i ordförrådet för att bli ännu en smula mer irriterande.
Hur gick basketen? Man kanske skulle börja lira sånt när man kommer upp, även om jag anser att man bara får rivmärken och dåligt självförtroende av det.
Gjorde det mer ont att ge walk ower?
Min gamla baskettränare berättade om en match som var nära att inställas pga få spelare, så han hoppade in med kryckor på spelplanen och gick efter startsignalen!
Aldrig ge avkall på det korrekta språkbruket!
Såklart ska man inte skriva och säga fel själv, för att ”anpassa” sig! Hur kom du på den tokiga tanken… ? 🙂 Att man sedan gör det ändå ibland, av misstag, det är ju en helt annan femma…
Ett ord som jag aldrig lyckas lära mig om det ska vara med ”d” eller ej, är ”följdaktligen/följaktligen”… jag tror att det ska vara utan ”d”, och det tycker jag är så ologiskt – det handlar ju om något som är ”till följd av” något annat…? Ja, det finns så många härliga ord i svenskan, som man kan skriva fel… 😉
Såsom varande av förkrigskvalitet är jag en fena på stavning…
Jag är mycket mer intresserad/okunnig när det gäller följande del av framställningen:
” Jag var (som alltid) outfoulad.”
” Outfoulad” Vad är det för ord. Om inte annat är det FULT – särskilt på skånska.
ha ha – jag känner verkligen igen mig där – det är vansinnigt många såna där missuppfattningar i omlopp…som språkmänska blir man ju galen men får oftast hålla käft förstås!
jag har en annan jobbig sida dessutom; jag står inte ut med att alla svenskar – med nåt litet undantag – konsekvent klappar i marschtakt när man är på konsert och lyssnar på uppenbart rytmisk dansmusik där tv-fyran ska markeras – dvs samma som trumsetets virveltrumma och inte dess baskagge!
Då brukar jag ibland demonstrativt klappa två-fyran medan alla omkring mig oförtrutet klappar på i stabil marschtrummestil -vilket gör att musikerna nästan kommer av sig. Tro mig, detta händer ALLTID!
Gissa om man uppfattas som djävligt strebrig och besserwissrig!
HA HA – det där var kul!!
jag skrev av misstag ”tv-fyran” och skrattar ihjäl mig när jag tänker på hur alla nu lägger pannan i djupa veck; va fan menar hon med TV-fyran??? Är det TV4 hon pratar om???
nej, nej – jag menade 2-4 – två-fyran….alltså att markera det andra resp fjärde slaget i en takt…
Tillbaka! Vi vann med 49 poäng och spelade ljuvlig kinaspelsbasket och … skit, oj, panik på barnfronten!
Återkommer!
Blandade småklapp på tre-femman, sliriga synkoper, tralliga trioler och bulgarisk baktakt. Då blir det svängigt, minsann!
Såja.
Nej, naturligtvis tycker ju inte heller att man ska börja säga och skriva fel för att det stör färre. (Helt korrekt tolkning, Nya Flinn.) Jag provocerade för att jag hör detta så ofta:
– Varför ska du bestämma hur jag ska skriva?
Anne-Maj: Du har spelat basket? Och vilken cool coach! (Jag har träffat en baskettränare som bröt benet under en match. Som coach. Han bröt benet när han coachade!)
Visionary soul: Jag har en lista på sjusärdeles svårstavade ord, där följaktligen ingår. Man får tänka ”det är något som fööööööljer” istället för att tänka ”följd”. Att det sedan faktiskt blir ett litet d där i mitten beror på assimilation: bokstäverna krockar liksom i munnen och gör nya ljud. Jag, t.ex., är ju väl medveten om att jag alltid presenterar mig så här eftersom n och b krockar:
– Lottem Bergman.
(Tyvärr är jag superkoncentrerad på vad jag själv heter och glömmer vad den jag hälsade på hette.)
Oj, barnpanik igen! Återkommer!
Bara lite mardrömmar. (Fyraåringen slogs med en dinosaurie.)
Den blyga: Jag hade ju skrivit fel! (Rättat nu!) Men jag har ju i och med detta skapat ett nytt, diftongspäckat ord: outfoluad. Det är väl när man har 1–4 fouls?
Sanningen är ju att ”utfoulad” också är ett oskönt ord. Särskilt för mig, som ju naurligtvis blev just detta även idag. (Jag borde ha blivit brottare eller handbollsspelare.)
Hakar på Petra där: En mycket minnesvärd bal jag var på en gång hade hyrt in Arne Domnerus orkester (och det är oerhört egentligen!) och jag vågade mig fram och önskade på följande vis:
”Går det att dansa i 5/4-takt?”
”Varå, tänker du på Take Five?”
”Japp”
”Det är lugnt, grabben”
Och sedan presenterar Dompan låten med följande ord:
”Vi har fått ett önskemål här. Det är en låt som går i 5/4-takt. Men det är bara att skita i. Dansa på som vanligt”.
wv: uknfrwnv (stön)
Nästa wv blev migoklot.
Nytt bra ord?
Blev inte riktigt klar över hur många foul du brukar få, Lotten.
Som norrlänning: o-utfoulad
eller som i svengelskan: out-foulad?
Jag säger nog glatt fel på alla de tre som kommit som exempel här.
Däremot börjar felstavningarna i vår tidning göra mig osäker.
streck-sträck. ”Flera dagar i str*ck”?
Det borde vara sträck, men nu har jag sett streck så ofta att jag snart tror det ska vara så.
Fylld till BrÄdden vet jag dock, fastän många envisas med att stava med e…
Studiomannen och Petra: jag är helt taktlös!
(Men jag har uppvisningsdansat … i bugg! Med Robban Broberg i publiken.)
Rättstavaren Ceclia N: där har du ytterligare två ord på min svåraord-lista. ”Brädd” betyder kanten på ett vattenfyllt kärl och har inget med kärlets bredd att göra. ”Sträck” betyder följd, vilket ju sluter cirkeln med Visionary Soul.
Hur många fouls jag fick och alltid får? Fem. Ut med mig bara!
WV: blandade valutor: ryssusd
I’m back. Jag hade mycket bättre koll på stavning och grammatik innan jag började läsa och skriva så mycket mumbojumbo i jobbet. För att inte tala om engelsk stavning och grammatik efter 11 år på Ericsson (som MS-Word för övrigt autokorrigerade till erection i engelska dokument).
Jag har sedan länge ett utkast till ett inlägg om svåra ord med (eller utan) binde-s. Men jag blir aldrig färdig att publicera inlägget eftersom jag först måste bli tvärsäker på hur dessa ord egentligen stavas. Efter fem misslyckade försök har mitt utkast nog blivit outfoulat.
Hur många homosexuella som lagt till verbet ”outa” i sitt svenska språkbruk torde vara ett ämne som är outforskat.
wv: kemivpbg, vilket troligen är följden av lite blandade assimilationer
Jag brukar säga öppenhjärtlig ibland för att det är så kul när språkpoliserna reagerar. Jag vet att det är barnsligt, men jag kan inte riktigt låta bli.
Som jag och min Besserwisser pappa bråkade om just omständlig när jag var i tonåren. Jag envisades med att säga omständig och han envisades med att pika mig för att ha fel. Det hela var en mycket omständlig procedur. Jag hävdade att det var SAOL som inte kunde stava. Tydligen hade jag ännu inte lärt mig att min pappa alltid har rätt…
Lotten – det var ett nytt sätt att använda ordet taktlös.
Taktlöst av mig att nämna det kanske?
Studiomannen: Jag är de facto i vissa situationer taktlös i ordets både gamla och nya bemärkelser.
Ha! Jag har i min närhet en snart 50-årig person som envisas med att säga: andräktig! Hmm, som en annan pippi. Men jag orkar inte påpeka det felaktiga längre utan tycker mest att det låter kul. Fast undras vad andra tänker när det ordet trillar ur?
Men kära Lotten! Varför kom du inte upp till ”Gasthaus zum Spatzen” och fikade?
Men oj, ligger Tyskland im Söderköping? Nästa gång — jag lovar!
– Kom nu hela laget, seså, trilla på nu, vi ska fika häääär.
””outa” i sitt svenska språkbruk torde vara ett ämne som är outforskat.”
out-forskat? Hihi…
Fortsätter på den raka linjen jag bö(r)jade med.
En tvättlina då. Där lokaliseras något: ”Det hänger på str*cket.”
ä eller e?
Man har ju sträckt linan mellan sina ändpunkter, men den är ju som ett streck…
Men tack – vilken bra minnesregel, den ska jag nog lyckas komma ihåg! 🙂 Det var flera bra sådana, här…
Apropå ”andräktig” kom jag att tänka på när dottern var i åttaårsåldern och testade nya ord… Hon hade just berättat om en ruggig symaskinsolycka som inträffat på slöjden under dagen, och till slut tyckte hon att det blev så hemskt att prata om, så hon sa: ”Ryyys, nej, nu får vi allt ta och byta samtalston!” 🙂
Behöver jag säga att hon inte har fått möjlighet att glömma den lilla ordförväxlingen…? 😉
Såväl min make som min mor hade tidigare en vana att säga ”hålla i schakt”. Detta tills jag en dag påpekade att det korrekta uttrycket torde vara ”hålla i schack”. Som i ”schack matt”. Båda två blev såväl lättade som glada – äntligen lät det de sa rimligt. (Notera det medvetna valet av tankstreck i stället för semikolon! Känns BRA.) Att vara besserwisser kan ibland vara fint. Det får vi inte glömma bort.
En mig närstående och älskad person säger de där två som du sa men även ”luxulös”. Snyggt och extra lyxigt tycker jag att det låter.
Sen har jag märkt att många unga säger ”mysterisk” istället för ”mystisk”. Troligen är det ”mysterious” som ålat sig in från väster.
wv: kwley = roligt, inte sant?