Alla är väldigt upprörda, har ni sett det? Det rasas och talas ut och kritiseras från alla håll och kanter. Själv kan jag inte utan att kasta sten i glashus kritisera en enda människa emedan jag är en lögnaktig fuskare. Tänk vilken kompetent kultur- och idrottsminister jag hade varit om jag … tja, för det första kanske … hade varit politiker.

Men då skulle jag först se till att bli ren. Jag skulle bli tvungen att erkänna

• snattning av liten godisburk av plåt i oktober 1977, hetsad av de coola tjejerna i klassen
• oavsiktlig stöld av stort vällingpaket 1992, som liggandes på barnvagnens underrede helt enkelt glömdes bort vid betalning
• lögn och förbannad dikt i flertalet för en spottstyver sålda kåserier sedan 1999
• vansinnesutbrott och kränkande mjölkuthällning på den blivande maken 1988
• anlitande av polsk, under bordet betald städare tre gånger 1992
• anlitande av svensk, under bordet betald städare i tre ljuvliga månader 1994
• egenmäktigt i mig själv utan läkares order hälld receptbelagd hostmedicin med röd triangel.

Å andra sidan kanske det jämnas ut av

• aldrig utnyttjad möjlighet till skatteavdrag och jämkning
• bortglömd ansökan till starta-eget-bidrag
• mången på grund av slarv outnyttjad föräldrapeng
• vård av sjukt barn utan försäkringskasseanmälan, endast löneavdrag
• anlitande av överbetald, väldigt vit och öppet deklarerad samt skattepålagd städfirma som inte städade utan bara slog sönder våra saker.

Nej, jag får nog inse att jag är en oförbätterlig brottsling. Jag har ju glömt att berätta det allra värsta. Ibland mutar jag barnen och ibland är jag helt inkonsekvent i min uppfostran av dem. Dessutom erkänner jag mycket sällan att jag foular under basketmatcherna.

Man skulle kanske kunna inrätta ett renande stålbad med automatisk botgöring i de avlagda valstugorna? Bakom återanvända (i och för sig lite väl sladdriga) valbås kunde tilltänkta ministrar, blivande landslagscoacher och tilltänkta melodifestivalartister gå in och skamset viska:

– Förlåt mig ty jag ska bli offentlig person.