När man köper t.ex. en ny tvättmaskin, kan man agera på tre olika sätt:
1) Jahoo och trallalalaaaa, vad kul, jag trycker här och där så blir det bra och nähe, kanske lite där istället, men så himla kul detta äääär!
2) Jag börjar med instruktionsboken. Instruktionsboook. Alla som säger ”manual” är dumma. Dumma. Sidan 1. De som börjar med felsökningen är också dumma. Man ska börja med sidan 1. Och texten på svenska ska komma först, annars kanske man sitter där och läser spanska beskrivningen och inte fattar någe. Sidan 1. Kontrollera sladdarna. Check!
3) Iiih. Många knappar. Kan ingen annan sätta på den? Jag tvättar imorrn istället.
Så här är det med ny teknik – många hoppar i det kalla vattnet direkt, andra analyserar och tänker efter, åter andra sitter än idag med skrivmaskin och förtalar datorerna. Nu ska jag fastslå en sak först:
En RSS-läsare är en bra uppfinning eftersom den underlättar bloggläsandet.
Dessa läsare finns ibland inbakade i webbläsarna, men man kan också ladda ner dem – ofta till och med gratis. (Se där, där tappade jag 1 000 läsare vid ordkombinationen ”ladda ner dem”. Kom tillbaka, det är inte farligt!)
Om man använder nyligen.se kan man också ha koll på sina favoritbloggar – men om jag glömmer att pinga (vilket betyder ungefär ”säga till att jag har skrivit ett inlägg”), så vet inte nyligen.se att jag har skrivit en ny text. Därför är RSS-läsaren så praktisk: den känner när jag har uppdaterat min blogg.
Kolla på denna lista (det finns mååååååånga sådana listor) och ladda ner ett av programmen – eller leta reda på ett som är inbyggt i din webbläsare (FireFox, Safari, Explorer, Opera, Netscape).
Om du nu – när du läser här – tittar högst upp i adressfönstret, så ser det ut ungefär så här:
Klicka på den lilla blåa rutan med RSS, så börjar du raskt och omedelbart att prenumerera på min blogg. (Ok, du måste ju först ha skaffat dig RSS-läsaren, och i vissa program ska du istället kopiera in länken.)
Varje gång jag har skrivit ett nytt, världsomvälvande och fruktansvärt intressant inlägg, syns det i din RSS-läsare. Klicka runt och kolla om du kan skapa mappar precis som i mejlprogram, markera olika bloggare med färger eller låt allt bara vara som det är från början. Ibland syns det inte någon blå RSS-ruta i adressfältet, och då får man istället leta i bloggarens marginal. Då kan det se ut så här:
Klicka på RSS, och du skall vara en ny prenumerant, är ett känt ordspråk.
Du ser i din RSS-läsare när dina favoritbloggare har skrivit något – och kan läsa texten i RSS-läsaren. Du förstås också klicka på inläggets rubrik och raskt hamna i bloggläsaren för att läsa där istället. Om man är på väg till ett ställe utan internetåtkomst (aka Universitetsområdet i Stockholm), kan man i RSS-läsarprogrammet spara alla olästa blogginlägg.
Nu uppstår förstås en mängd frågor – men jag kommer att uppdatera här om det behövs. Och ja, varje gång jag uppdaterar, syns det i din RSS-läsare. Varje gång jag ändrar ett meningsbyggnadsfel, syns det i din RSS-läsare. De bloggare som petar och ändrar i antika blogginlägg, ska veta att det syns i allas RSS-läsare. Själv undrar jag huruvida RSS-läsarnas krafsande runt omkring på bloggarna registreras som ”besök” – vilket är viktigt för dem som kollar statistiken. (Vilket jag rekommenderar att man inte gör.)
Om man som jag har en www.lotten.se-adress, måste man in och pilla i koden. (Mejla mig om ni vill veta hur.) Återkommer!
Återkomsten:
Min djefla man, han har i sin marginal lagt in ett RSS-flöde på ett fåtal bloggar som han vill skylta med att han läser. (Jag försöker hålla koll på 193 bloggar just nu, så de får inte plats i min marginal.)
Om man väljer Bloglines (som inte är ett program utan en webbtjänst), ligger allt på nätet (som R Skriverier beskriver i kommentarerna). Detta är praktiskt om man sitter vid olika datorer huller om buller. Om man – som jag – sitter vid en och samma slitna, kantstötta dator med vassa kanter på olika ställen hela tiden och väldigt ofta hamnar off-line (utan tillgång till internet som på Universitetsområdet i Stockholm, se ovan), är det praktiskt att ha ett program i datorn istället. Jag har NetNewsWire eftersom jag har Mac.
Läsa lite mer kanske?
Load average zero
Wikipedia
Salt
Frihetens vingar
Åh, en liten RSS-skola:
Copyblogger
En till!
How to explain RSS the Oprah way
