Hoppa till innehåll

Månad: september 2006

Denna dag … ett liv?

kristallkronaI ena sekunden föreläser man i en sanslöst häftig lokal i ett hus från 1915, fyllt av sammet och parkett och historia.

kycklingburgareI nästa sekund äter man en delikat supé på tåg och stör medpassagerarna med doften och kladdet.

dinosaurieFör att slutligen komma hem till den normala världen där dinosaurier vaktar toaletterna. (Det är Olle som har satt upp lappen.)

Kanske börjar detta citat bli litet slitet, men jag måste påminna mig ibland:

Alla dessa dagar som kom och gick
inte visste jag att det var livet.

(Stig Johansson, Den kapsejsade himlen 1984)

Jag är genuint lycklig. När jag slår sönder pepparkakor i tre delar och måste önska mig något, vet jag inte riktigt vad jag ska ta till. Det är kanske inte så kul att läsa det jag skriver nu om man sitter med foten i kläm eller har en spik i foten eller (för att lämna de nedre regionerna) är en nagel i ögat på någon. Förlåt, men jag är glad.

Det dyker upp mejl från Tyskland och USA. Dels från en okänd kvinna som har lärt sig svenska i vuxen ålder, dels från en snart 80-årig okänd dam som flyttade från Sverige när hon var två år. Jag hittar karamellfärgsfärgad mjölk i kylen, jag äter sushi på Hamngatan i Stockholm, jag torkar smör ur pannan på min sexåring, jag tar okända människor i hand och säger goddag, jag får skavsår på hälen och jag dricker automatkaffe som ärligt talat smakar pyton. Det kommer mejl från en okänd femtonårig tjej och från en okänd 62-årig man och jag dammsuger köket medan jag bloggar och där kommer min svärmor vilt gestikulerande medan Bästisgrannen står på huvudet i vårt kylskåp.

Jag tillagar en gryta av okänt och känt och kryddar med en varm höst.

Share
46 kommentarer

Jag är en glad basketspelare

Igår på träningen var vi 16 tjejer. Det är många – så många att man tänker ”äsch, nu måste vi ha många avbytare och får inte spela så mycket”. (Detta kallas egoism.)

Med jämna mellanrum måste jag faktiskt skriva lite om basket. Lay up, screen, hook, uppe på high, bredda spelet, snabba pass, break, ner på base, reverse. Sexton spelare samlas sent en onsdagskväll! Det är ju helt fantastiskt!

Såja. Min basket funkar som gladpiller. Man kan jämföra det med ett sjusärdeles lyckat genomfört schackparti, en perfekt saltomortal eller en färdigstickad tröja. (Alla tre exemplen är tagna från verkligheter långt ifrån min egen verklighet. Jag lärde mig inte att spela schack som liten, är inte särskilt vig och stickade fyra tröjor 1982–83 och ingen sedan dess.)

När vi tränar är det flax, fladder och flams från början till slut – mitt i explosiva ruscher, pass som går perfekt från ena planhalvan till den andra, klockrena trepoängare och brutala blockar. Vi kör så det ryker och svetten stänker, och hela tiden med breda leenden. Laget består av tjejer och kärringar (födda 1960–85) och vi har egentligen bara basketen gemensamt. I pauserna kan det låta så här – spridda repliker i ett surrande sammelsurium:

– Det svider när svetten rinner ner i ögonen.
– Jag har inte ätit sedan lunch.
– Här, ta en banan. Inga protester, öppna munnen.
– Min bästa kompis har plötsligt drabbats av svår diabetes.
– Men min mamma också! Hör här …
– Det svider när svetten rinner ner i ögonen.
– Kolla här vad ditt knäskydd gjorde!
– Men du blöder ju! Vad coolt! Kom ska jag …
– Jag har bestämt mig för att bli lärare.
– Öh, ni fyra som är lärare, kom och applådera!
– Hallå! Det svider när svetten rinner ner i ögonen.
– Och i mitt sår! Kom! Ska vi spela eller ska vi spela?

Och så sätter det igång igen. Jag gillar att spela försvar på dem som är störst, knuffigast och brötigast under korgen. Ibland påminner det lite om handbollsbrottning. Andra tycker bäst om att springa runt, runt och irra omkr… nej, det är visst jag som gör så också. Åter andra tycker bäst om att vråla och skri… ja, nej, det där är också jag. (Springa snabbt, hoppa högt, skjuta snyggt och tänka ut snillrika anfallssystem överlåter jag åt de andra.)

livselixir [lif`s-] subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: livs–elix-ir-et
• ngt som ger livskraft och livslust: att lura myndigheterna var för honom ett ~
HIST.: sedan 1835; jfr ty. Lebenselixier med samma bet.

Men NE! Vilket dumt och negativt exempel! Att lura myndigheterna! Kom igen, kommentatörer och kommentatöser: vad är er ”basket”?

Uppdatering:
Hej Nationalencyklopedin.
Här kommer ur kommentarerna ett fåtal förslag på livselixir som man kan ha som exempel istället för det som står idag:

Att höra ens egna sånger sjungas av andra, att komma på den perfekta kombinationen av ord, bild och lite humor, att laga invecklad mat till musik, att ligga sked, att mysa mops, att sniffa bäbis, skogspromenader, att simma långt i kallt vatten, att springa, bad, barnen, basketspel, bloggning, dans, ett paket böcker, familjen, fiske vid en norrländsk älv en sen sommarkväll, fotografering, hästar och ridning, hemma-uppvisning i dans, kallsim, konserter, körsång, läsning, långa promenader alldeles ensam längs havet, legobygge, maken och pussar på honom, mellansvensk tallskog med finskuren topografi och en bra kartasamt lätta fötter och doften av ett lätt regn, promenad med kamera, scrapbooking, stickning, tonåringar, träningsvärk, tv-spel och slutligen vindrickning med galna grannar.

Share
31 kommentarer

Jag är en ledsen Pippi

Utan internet i tre dagar försmäktar jag på denna ö.

Det där var en variant på Pippi Långstrumps nödrop (som jag citerar ur minnet). Så här gick dialogen, som jag nog har hört en miljard gånger i mitt liv:

– Skriv så här: ”Utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö!” sa Pippi.
– Men så kan jag ju inte skriva, det är ju inte sant. Inte kan jag väl skriva ”utan snus”? sa Tommy.
– Jasså inte? Har du något snus? svarade Pippi.
– Näe.
– Har Annika något snus?
– Nej, det förstås, sa Tommy.
– Har jag nåt snus?
– Nää, det kan hända …

Vår Pippi Långstrump-LP hade precis här ett hack – så jag vet inte riktigt vad som hände sedan. Nålen hoppade alltid till nästa kapitel, när Pippi, Tommy och Annika kommer tillbaka till Villa Villerkulla och Pippi ropar ”Paappaaa” och hoppar upp i hövdingens över Kurre-Kurreduttön (alltså salig Beppes) famn.

Jag är alltså Pippi Långstrump utan internet just nu. Jag är starkast i hela världen, har konstig frisyr och föreläser i en internetlös lokal på universitetsområdet i Stockholm (som ju nästan är en ö) hela dagarna. På kvällen åker jag hem till min syster Orangeluvan, som har en trasig modemsladd, skrällig hosta och grannar med jätteoåtkomliga, lösenordsskyddade nätverk. Däremellan åker jag tunnelbana, vilket är min räddning: man springer upp till Centralen och kopplar upp sig på Homeruns trådlösa för att skriva i alla fall en kommentar eller ett litet inlägg. (Fast just nu sitter jag på Medborgarplatsen och huttrar.)

Är detta skriv- och läsberoende enbart av ondo? Bör jag läggas in på avvänjningsklinik? Anonyma bloggare kan ju få en underavdelning hos AA, men får man som ickeanonym vara med? Kommer ni alla att rätta mina minnesluckor när det gäller Pippidialogen? (Ja tack.) Har jag löst alla världsproblem om jag uppfinner internet som finns gratis överallt och hela tiden? Aaah. Ungefär lika åtkomligt som luft.

Här kommer en idé till kommuner som vill ha fler invånare: gratis trådlöst och en fin cykel till alla som bor där. (Blir förstås dyrt i Kiruna, men himla billigt i Bjurholm.)

Share
39 kommentarer

Retorik?

Jag är på väg till Stockholm för en tre dagar lång föreläsningsserie i ämnet ”Konsten att sälja in sitt budskap”. Det konstiga i sammanhanget är att det är jag som ska hålla föreläsningarna.

Vem? Ska jag? Va? Jag, som inte kan sälja ens en väl fungerande bil (gick till slut för 1 kr) eller en alldeles perfekt fungerande lägenhet (gick till slut för 5 000 kr mindre än vi hade köpt den för). Fast ännu konstigare är ju uttrycket ”sälja in”. In i vaddå?

De som ska lyssna på mig arbetar i en bransch som på fullt allvar skulle kunna säga ”Vi ska evaluera initieralskedet för att möjliggöra implementeringen, som ska styras upp för att kunna involvera tänket för verksamhetens ökade profit.”

Tänk om jag skulle ta och inleda föreläsningen med en rejäl prutt.

Share
12 kommentarer

Nya Sportspegeln

Jag är en kuf som blir ledsen när jag missar Sportnytt på var- och lördagar och Sportspegeln på söndagar. Igår presenterades ”Nya Sportspegeln” med ny vinjett, ny inredning i studion, lite allmänt nya idéer och ny logotyp (eng: logotype). (Jag brukar säga ”logga”, men det brukar anses slarvigt. Bara så att ni vet.)

Igår funkade nästan ingenting för dem, men det gjorde inget. Vi fick se några halva reportage och några reportage två gånger. Det är roligt med misstag och nerver.

Men loggan! Förlåt, logon. LOGOTYPEN! Jag (som inte är journalist med tillgång till alla pressreleaser) kan inte hitta en bättre bild än så här, men det står faktiskt:

sport
Spegeln.

Kan ni se framför er hur denna idé föddes?

– (Gäsp.) Alla bara tittar på Jihde. Ingen tittar på mig.
– Mhm. Ingen tittar på logg…
– Exakt! Ska vi hitta på en ny?
– Ja! Och om vi skippar bindestrecket ser det coolare ut. Bindestreck är fula, skapar liksom obalans i textmassorna.
– Mjaeh, jag gillar bindestreck.
– Men om du får en punkt istället?
– Ja! Punkter är liksom definitiva på ett liksom finit sätt!
– Fast då vill jag ha en versal på ett konstigt ställe, det bryter av på ett så himla intressant sätt.
– Ok. Men då vill jag ha punkter på alla andra skyltar i studion.
– Bra. Ska vi låta programledarna få nya tänder också?
– Ja, vi kan vi ju i alla fall sandpappra av eventuella ojämnheter.

Share
24 kommentarer

Ja, det är löööördag morgon … och mitt huvud …

Jag har faktiskt aldrig förut gått hem med eller ens sovit i en helt främmande människas säng.

Förrän igår.

Kalla mig gärna mes, men mina vilda ungdomsår var inte särskilt vilda. Jag är helt enkelt en skötsam person som på sin höjd ljugit lite och pallat äpplen samt stulit mina kompisars barbieskor. När jag nu tänker efter så har jag även åkt till San Antonio med en för mig okänd miljonär som påstod sig vara fotograf bara för att han hade en Hasselbladare. Jag har också sett en känd, svensk, hårig skådespelare naken, men det är preskriberat sedan länge.

Men man kan hinna med mycket på en kväll i Göteborg: kissa på toan i en hotellsvit vars toadörr var av glas, intervjua en journalistlegend som var nervös inför en stor intervju som äger rum idag, flirta med ett grått nyhetsankare i förfärliga skor, dra en tornedalsk författare i skinnkavajen genom ett folkhav, av misstag spotta en liten jordnötsbit på en framstående förläggare, krama en fotomodell, träffa bloggpersonligheter på lyran och äta tjeckisk mat strax bredvid en av skådespelarna i ”Svenska hjärtan” samt stå väldigt nära en person som en gång var gift med en av medlemmarna i tidernas absolut största band. Ett oräkneligt antal gånger sa någon till mig:

”Men det får du inte skriva om i bloggen.”

(Eller så hittar jag bara på det för att verka lite intressant.)

Ser ni vad dörrarna sitter glest? Det är för att bakom dem finns det hotellsviter.

Javisstja, var har jag har sovit inatt? I den helt nya bekantskapen Översättarhelenas sons säng.

Share
19 kommentarer

Bildsafari i hufvudstaden

Igår kväll firade jag och mina syskon – Broder Jakob och Orangeluvan – att mamma fyllde 70 år.
Vi var här. (Någon som känner igen stället? Stamgästerna har suttit här sedan 1961. Man måste stå i en otroligt nervös kö och riskerar att inte ens få sitta bredvid varandra om man är fler än en – och vi var ju fyra.)

På väg hem till Broder Jakob gick vi förbi Operan, där en liten tusenbroder hade tröttnat på livet och lagt sig på ett lejon.

Strax utanför gamla Riksdagshuset såg Stockholm ut som ett vykort. När jag var liten och utomlands skickade jag sådana här vykort till nästan alla klasskompisar. Jag skrev med min fula handstil vad jag ansåg var otroligt roliga och helt osanna skrönor om vad jag gjorde utomlands.

I Gamla Stan tog jag denna bild under de andras suckande, huffande och puffande. BH-affären för stora brön på Västerlånggatan sägs vara den bästa och den roligaste. (Jag har själv ingen erfarenhet.)

Så här ser Broder Jakobs ”gardin” ut. Allihop i korus nu:

”Neeeeej, har han hängt upp en Viola Gråsten? Den har ju gått sönder!”

Förfäras åt syndarens illdåd.

Nu flyger jag till Umeå. Schas, väck, flyg fula flygkapare och flygplansmotorstopp!

Share
20 kommentarer

Procent eller procentenheter?

Här följer en bloggartikel i repris från förra valet (2006-09-16, den numera nedlagda bloggen Språktips):

Så här, dagen efter valvakan, kan det vara på sin plats med en repetition av skillnaden mellan procent och procentenheter.

Ta Folkpartiet, till exempel, som hade sån framgång. För fyra år sedan hade man 4,7 % av rösterna, nu fick man 13,3 %. Antalet röster ökade alltså med
• 180 % (enligt uträkningen [13,3 – 4,7] / 4,7)
• 8,6 procentenheter.

Att hävda att deras andel av rösterna ökade med 8,6 % är alltså fel! (Notera för övrigt att det ska vara mellanslag mellan siffrorna och procenttecknet.)

Share
1 kommentar

The terrible hotellgäst attacks

Jag är en farlig hotellgäst. Månget hotell skälver av rädsla när jag närmar mig. Små familjehotell har inget att frukta – men de som utger sig för att vara finare än de är … Buh! Jag har nyss hittat damm bakom elementen, flera års damm på ovansidan av dörrposterna och suttit på toa med handfatet rätt i nyllet. Men det gör faktiskt inte så mycket.

Att duschskynket (oj, kolla, fem konsonanter i rad) var muggigt och hade blivit lite svartprickigt i nederkanten, att kakelfogarna var svartprickiga och att toadörren krockar med en garderobsdörr utanför, är lite mer irriterande för hotellinspektör Bergman.

Nere i lobbyn finns bilder på berömda gäster fotograferade i hotellmiljön så att man ska förstå att man kanske har sovit i samma säng som en kändis, även om det inte var samtidigt. Dessutom har de präglat kändisarnas namn på en liten guldglänsande skylt och satt upp på blå sammetsbakgrund. Ernst Billgrens skylt sitter inte bland de andra i räta rader utan på sniskan längst ner.

Utanför ramarna, jag vill vara en outsider, stäng inte in mig med de andra fåren! kan jag tänka mig att han sade, Ernst.

Micke Dubois har lossnat från sina fästen och ligger på väg ner mot Bo Åkermark.

(Här kan ni se förra årets inspektion – skrolla ner till 14 och 15 augusti.)

Nu ska vi inspektera hotellfrukosten. (Leverpastejen avslöjar allt.)


Uppdatering: Den skivade leverpastejen hade börjat få rynkor och det överkokta ägget var grönt av avund, sneglandes på baconet som tvärtom inte hade fått vara i värmen tills knaprighet inträtt. Teet var visserligen enligt en förklarande skylt ekologiskt, men endast serverat som påsar som doppas i pyttesmå muggar fyllda med ljummet vatten. (Som tekonnässör är detta ett motto jag lever efter: Te ska drickas hett i baljor, inte jonket i decilitermått.)

Toadörrens handtag hade tappat en skruv och höll på att lossna. (Ni ser den läckert bruna plastknoppen till garderoben utanför och hur smidigt toalettens dörr krockar med garderoben?)
Den alltgenom superfläckiga heltäckningsmattan i korridorerna och trapporna var så sjavig att jag hellre hade sett vårt blommiga plastgolv i dess ställe. Jag har fem foton till – tagna på andra ställen. På alla bilder ser mattan ut så här.

Den fina brödkniven, vars skaft hade tejpats fast, gav naturligtvis en extra krydda till det annars välsmakande brödet som var skrynkligt sådär som gårdagens bröd plägar vara.

!

Share
23 kommentarer

Bröllopsdagen

När jag igår gav mig åstad för att köpa finkläder, såg jag ut såhär. Detta är vad man kan kalla en uniform. Jag ser alltid ut så här, om jag inte har basketshorts eller en liten kjoltrasa istället för jeans. Och alltid har jag en nudelsoppa till frisyr.

Igår tog jag alltså med mig den stora kappsäcken med gullpengar och gick in i en tantaffär (”den där på hörnet”, för er som undrar). De brukar ha väldigt fina finkläder och väldigt tantiga tantkläder. I sandaler, jeans och säckig kofta var jag denna gång som Pretty Woman i sina arbetskläder.

– Det är väldigt vad ni har fina sidenklänningar, den här röda är ju underbar! småpratade jag med damen som jobbade med armarna i kors och blicken på mig.
– Mhm.
– Jag brukar gå hit när jag behöver något när jag ska vara riktigt fin, fortsatte jag.
– Jaaadu.

När jag gav upp, approcherade hon en tantkund och kvittrade något om det underbara vädret.

Jag fortsatte med de vanliga affärerna – en snabb titt in räcker, sedan går jag vidare. Men plötsligt stod det KRISS med stora bokstäver och KONKURS med ännu större och HALVA PRISET PÅ ALLT i enorm stil. Där inne såg det ut ungefär som på mitt skrivbord.

Trettio pensionärer stod med stora leenden och sprittande skratt och miljoner galgar och ryckte i bedårande sköna kläder. Alla pratade med varandra och personalen (som jag tycker hade all anledning att vara lite ledsen över affärens öde) skuttade omkring och gav goda smakråd. Jag hittade direkt en kjol, en klänning, en blus, en kjol till, en kavaj och några plagg som jag inte riktigt kan namnen på. Men kön till provhytterna var längre än en jättepyton, så jag frågade:

– Är det ok om jag ställer mig i den där skrubben och provar?
– Tihi, ja, men du kan inte stänga om dig och det finns ingen spegel så du måste komma ut och visa alla oss andra hur du ser ut. Den där kjolen, vänta, jag har en perfekt överdel till den.

En liten stund senare kom jag ut, vacker som en glass. Jag vände och vred på mig och njöt.

– Det där sitter jättebra på dig, det passar dig verkligen! sa en daaaaam.
– Vet ni, jag tror att idag passar allt på mig! svarade jag, totaldrabbad av hybris.

Hela affären skrattade och några började nypa i överdelen och sade att jag nog skulle bli tvungen att sy in lite här och lite där. Så det gjorde jag.
Det är säkert ett etikettsbrott att på sin blogg visa upp de kläder man senare under dagen kommer att ha på sig på bröllop. Det coola är att kjolen är längre bak än fram … och sprundet, ser ni sprundet där mitt på och på överdelen finns det små sprund som visar min filé till mage. Och skorna! Gör jätteont!

Share
29 kommentarer