Hoppa till innehåll

Dag: 1 oktober, 2006

Lasarett och riktigt

En ung person som jag träffade i veckan tyckte att benämningen ”lasarett” lät ålderdomlig. Men en googling visar att ordet lever i högönsklig välmåga över hela vårt avlånga land: Helsingborgs lasarett, Skellefteå lasarett, Karlskoga lasarett och så vidare.

Vid en närmare titt visar kan man konstatera att benämningarna på landets inrättningar för sluten vård varierar vilt. Titta till exempel på namnen på Region Skånes tio sjukhus:

  • Centralsjukhuset Kristianstad
  • Helsingborgs lasarett
  • Hässleholms sjukhus
  • Lasarettet i Landskrona
  • Universitetssjukhuset i Lund
  • Universitetssjukhuset i Malmö
  • Sjukhuset i Simrishamn
  • Lasarettet Trelleborg
  • Lasarettet i Ystad
  • Ängelholms sjukhus

Ordet ”lasarett” har för övrigt en spännande historia. Ett spår leder tillbaks till ett pestsjukhus utanför Venedig som hette Santa Maria di Nazaret, ett annat spår för oss till Lasaros (it. Lazarus), de sjukas skyddspatron. Någonstans på vägen blev ”Nazaret” och ”Lazarus” till ”lazzaretto”.

Den Lasaros som avses är inte den man som Jesus väckte till liv i Johannesevangeliet, utan Lasaros som nämns i en liknelse i Lukasevangeliet (16:19–31).

Share
Lämna en kommentar

Kära dagbok

Vaknade alldeles för tidigt igår. Gick ner och kollade vad som hände i köket.

Eftersom jag tycker om stillhet och lugn och ro, var det särskilt spännande och trevligt att få äta denna frukost tillsammans med tolv andra lika lugna och sansade människor som jag. Eftersom treåringen just igår fyllde fyra, sjöng vi “Ja må han leva” och öppnade paket med dinosaurier i. Alla dinosaurierna hade batterier och inbyggda morrmaskiner. Det är tur att vi har så högt i tak.

Eftersom jag njuter så av lugn och ro samt stillhet, åkte jag sedan till Ikea med Bästisgrannen och två barn. Det var även några andra människor där denna lördagsförmiddag. I restaurangen trillade köttbullar och barn omkring som, tja, en hejarklack under ett fotbollsderby.

Under sena eftermiddagen tog jag mig i stillhet en lugn, förskönande dusch och fick då sällskap av endast sex barn och en make. Nya barn och människor dök upp. Eftersom våra fjorton barnvakter inte riktigt räckte till, kom även Olles storebror med två av sina barn på besök. Klockan fem drack några eftermiddagskaffe, några åt tårta, några åt lunchrester medan några andra lagade kvällsmat och en nybliven fyraåring lekte med morrande dinosaurier samt en kusin lärde sexåringen att spela gitarr. Jag blev sminkad av min syster, som hade vässat kajalpennan med morakniv.

Strax därefter åkte Olle, jag, Bästisgrannen och Skotten till en sorgfri 30-årsfest med drygt 30 personer utspridda på ungefär 30 kvadratmeter. Stillheten och tystnaden på festen gav mig det sinneslugn som gör mig till den sansade människa jag i alla lägen är.

”Otium cum dignitate” sa Cicero, och menade med det ‘vila med värdighet’. Det gjorde jag ovanpå värdinnan, som jag runt tvåtiden på natten tacklade omkull så att tavlorna föll från väggarna.

Idag var vi bara elva till frukosten.

Fotograf: Olle med mobilens kamera.
Tidpunkt: 02.37.
Motiv: Lotten.
Underligt: Att flaskan är full.

Share
18 kommentarer