Om vi nu bortser från de stora problemen och sorgerna i världen och för ett ögonblick går ner på en löjlig pyttenivå och tänker på t.ex. Hipp Hipps i-landsproblem, så skulle jag vilja slå ett slag för gamla tiders självuppsmällande rullgardiner och tv-apparater med endast två kanaler. (Hipp Hipp har ingen vettig sajt. Tänk om de kunde blogga, Hipphipp-Johan och Hipphipp-Anders.)
Rullgardinerna som man idag kan köpa på bl.a. Jysk och Ikea, är mekaniska. Det är helt ok, jag har ju muskler och god koordination. Men de går sönder. Rullgardinssnörena tappar spåret i livet, de förlorar inriktning och syfte och trasslar in sig i sig själva och ropar stundom på samtalsterapi. När jag pratar med blommorna under bevattningsrundan brukar jag även säga några vänliga ord till rullgardinerna. Förmodligen räcker det inte med en gång varannan vecka, för blommorna och rullgardinerna slokar på samma sätt. 
Ni ser? Plasten har gått sönder, snöret har tappat funktionen och någon har med våldsam kraft försökt dra rullgardinen från väggen.
Tv-apparaterna vi har, är av den gamla stammen. De är så oplatta tv-apparater kan bli. (På Coop, där jag handlar, har de i dagarna hängt upp säkert 20 platta tv:ar som rullar reklam dagarna i ända och jag tror nog inte att de märker om jag tar med mig en hem.) Jag gillar tv, även om jag numera inte hinner se allt som jag egentligen vill se. 
För det tar ju en sådan evinnerlig tid att hitta rätt sladd. Och rätt fjärrkontroll. Och rätt apparat, för den delen. Här ses sladdar som vi rycker ut och in beroende på om vi vill se video, dvd eller ”kabel-tv”. (Ja, vi vet att vi måste ha kopplat fel eftersom andra människor inte behöver fäppla med sladdarna som vi.) Den fina köks-tv:n som jag kopplade in till OS i vintras, står sedan övergången till digital-tv död och dammig kvar som ett minne.
Som tur är, har vi inga rullgardinssnören i närheten av tv-sladdarna. De hade säkerligen funnit varandra och sladd i snöre vandrat mot ättestupan.
(Jag tycker att det i sammanhanget är mycket intressant att jag har tagit dessa ointressanta bilder. Jag har de facto stått på en stol och siktat mot döda, ickefunktionella ting och med ett leende konstaterat att det här blir ju jättekul att få skriva om. Bloggandet genererar många, många bilder av människor som tittar bortitok och många, många bilder av trista ting.)
Meeeen den där rullgardinen har vi i vardagsrummet. Jag har monterat dom alldeles själv! Två är lagom att dra rep i. Den tredje är för håååård. Ibland tror jag att den ramlar snart.
Sen inte för att tala om kablar och sladdar.. Jag älskar att vira dom till en knot och så.. Men när man drar TVbänken så är det stopp!
Det är jättebra att du bloggar om såna världsliga saker:-)
Tack Anne-Maj, bröst och rullgardiner, skor och köttfärslimpa. Jag är en djuping jag.
Hatar ”manuella” rullgardiner! Det känns som jag kölhalar nå’n när jag står där & drar! 😉
Vet inte var i tillvaron du befinner dig, men uppe i Bollnäs på Albert & Herbert (jo den heter faktiskt så!) har de utmärkta expemplar av den självrullande sorten till bra priser.
Har du inte tid att sitta i bilen & åka x antal mil för att få lite svung i fönstren så tror jag mig ha sett några på både Coop & Bauhaus också, dock till mindre facila priser.
Och jo, rullgardiner är viktiga grejor, hur skulle man annars kunna sova en svensk sommar?!
Jag har lyckats lösa sladdproblematiken till alla apparater och TV-n i min värld. Men när lillgrabben och hans kompisar kommer med diverse TV-spei i plastpåsar så dras det ut och det är lögn i helvete att återskapa den gudomliga ordningen igen. Man kan tänka sig att barnen skulle använda de TV-apparater som jag köpt till deras rum och särskilt när lillen fick ta över en 50 tums storskärm som jag fått över i något sammanhang. Men då säger sonen. Vi tycker det är skönare fåtöljer i vardagsrummet. Huvva!!
wv: yfjtsk måste vara en omskrivning för det nya ordet ytfjäsk, som från denna dag ska vara en del av min vokabulär.
Jag bor *räknaräkna* 30 mil söder om Bollnäs, Ninnibeth. Får kolla på Coop. Fast rullgardinsinköp skulle kunna få mig att åka uppåt — jag har ju aldrig varit i Bollnäs. Bara namnet borde ju ha lockat mig genom åren.
Och, Source, ytfjäsk ska vi banne mig få in i SAOL om sisådär tio år. Jag klurar på en definition så här i valtider. Mycket ytfjäsk i de kretsarna.
Johan och Anders brukar vara försiktiga med i vilka sammanhang de ska medverka. Försökte övergyta dem om att göra en krogshow en gång i tiden, men det sprack redan på tankestadiet. Ingen hade tid.
De är stöpta i en form där det finns vansinnigt många roliga människor, men av dessa hör de till eliten. Jajamensan.
En gång skrev jag att jag ville vara med i OS-studion och prata sport. Då berättade en kommenterare här att h*an hade känningar i den branschen och att h*n var kompis med grabbarna i studion.
Nu är vi där igen.
Här talar Peter om att han känner Johan och Anders. *lycklig suck*
Peter, du ska påminna Johan om att han och jag en hel natt 1990 satt på golvet i Tornrummet och dryftade … händelser. (Johan pratade, jag lyssnade. Sedan gjorde Ben Stiller en film som om han också hade talat med Johan.)
Med den rubriken var jag säker på att ämnet för dagen var solljus. Men tänk så fel jag hade.
Min rubrik för dagen är dock, tyvärr, precis det man tror.
/Herr R
Hm, man har tur/inte tur, då som INTE hittar rullgardiner till sitt sovrum??? Behov finnes av mörkläggningsgardiner nämligen. Ett rum som ÄR ljust tapetserat (hrm, någon som skulle göra något åt det under semestern tror jag, men inte jag…), och dessutom ÄR det TRE fönster – varav två ÄR djupa, dvs höga – och sedan är det en altandörr… snacka om att det ÄR ljust i detta rum. Ja, till detta kommer då alla lister runt fönster och dörrar och ett valv. Lister modell 10cm ungefär, i vitt!!! Man kan bli bländad för mindre, suck. Sedan skiner då solen in, även om jag älskar den så vill jag inte ha den in hit ibland… Man ser ju allt damm i hörnen… Så, vad göra??? Nä, jag tänker INTE måttbeställa – tippar nämligen inte på lotto alt inhandlar triss för storvinst i tvn…
Hrm, de där bilderna… Ja, det skulle kunna vara jag som hade tagit dem annars… totalt meningslösa bilder, som man slänger ut på bloggen och skriver ett antal rader om… Kul, eller mindre kul för andra, MEN jag har kul under tiden jag gör det, ;). Senaste bloggandet, dvs söndag, blev en bildeblogg… så, där finns det gott om nonsensbilder, men kanske blev de lite bättre med text… jajaja, LITE skrev jag, :).
Må så gott… en Sjöbackabo på irrvägar ute på nätet… kramis, ngn som borde sova lite istället… hur botas huvudvärk utan än mer mediciner??? bläää…
http://sjoebacka.hotserv.dk
Bim: Man skulle kanske kunna ge ut en bok med ”Meningslösa bilder” i stil med ”Fula frisyrer” och ”Tråkiga vykort”?
Rullgardinen i pojkarna sovrum är fastsatt på exakt samma trekvartsiga sätt.
Monstren hade sett på Tarzan och tog självklart rullgardinsnöret för en lian och försökte svinga sig själva mellan sängarna.
Det gick inte.
Förutom att de kunde fått snöret runt halsen och blivit hängandes så går det nu bara att hjälpligt få rullgardinen att stanna uppe.
Men den höll! 19kg svingande vilding och den höll, det är väl alltid något att bli imponerad av?
Och jag kom helt osökt att tänka på en krönika från 2001:
Livets stora mysterier – Sladden
http://www.labyrint.nu/text.asp?id=1270
(Bara bilden är värd en titt)
hipp hopp är bra svängng med det svängngrer mer om räggeje med the wailers and the bob marley
Jag skulle vilja se HippHipp Tiffanys blogg, ’hon’ e ju bara bäst!
Varför har du plötsligt nånstans mitt i kommentarerna till det här inlägget blivit lite formell och börjat använda både för- och efternamn? För att höja den allmänna nivån på diskussionen kanske?
Skarpögd är du, Helena.
Jo, på Silverfiskens blogg såg jag att en som hette Lotten hade kommenterat på ett inte särskilt trevligt sätt. Jag är vansinnigt mån om den vänliga tonen bloggare och kommenterare emellan, och unnar naturligtvis andra (lite motvilligt, visserligen) att få heta Lotten. Men inte vill jag riskera att någon tror att jag skulle kunna uttrycka mig sådär.
Alltså heter jag i fortsättningen Lotten Bergman (som bara en till i Sverige heter). Eller Bob Marley eller Tarzan eller kanske Tiffany Persson. Hur som helst vill jag verkligen inte höja den allmänna nivån, den här nivån ligger alldeles perfekt som den ligger!
Här finner jag nu att 949 personer i Sverige heter Lotten. Fast där är ju jag inte inräknad eftersom jag ju bara kallas Lotten.
Jag ska börja kalla mig Barlotomeus. Eller Lilly Lottstone.
Aha. Lilly Lottstone var annars ett snyggt namn.
Jag för min del har stött på åtminstone fyra-fem bloggare som heter Helena, fast ingen har (peppar, peppar) varit otrevlig än så länge. Men i mitt fall skulle det ändå inte hjälpa så himla mycket att lägga till efternamnet, eftersom jag har både ett vanligt förnamn och ett vanligt efternamn. Det är både praktiskt (aldrig några problem med stavningen) och opraktiskt (man måste alltid lägga till en förklaring när man presenterar sig i telefon).
Strunta i rullgardiner föreslår jag. Gör som i Borta med vinden. Ha stora tunga mörkgröna sammetsgadiner att dra för istället!
Hemma hos oss har vi rullgardiner med hederlig gammaldags fjädring. Tyget har jag bytt ut så att det matchar gardinerna och det är jättesnyggt. Ett litet problem bara.
Männen i familjen har så stora starka labbar så tro inte att de använder det lilla snöret på mitten av gardinen för att dra upp den.
Åh nej! Det grabbas ett ordentligt tag i tyget och så dras det till med kraft så att tyget lossnar från stången av metall där jag fäst det med dubbelhäftande teip.
Kvällar som mornar brukar jag göra en rullgardinsrunda och samla upp tygerna som ligger fallna under elementen. Just nu ligger sovrumsrullgardinen slängd över trappräcket och snart ska det teipas fast igen.
Ska jag säga vad jag säger då?
Näe det gör jag inte. Men det är inte ytfjäsk, det kan jag lova.
P.S jag gillar din blogg skarpt.
(Sant heläkta hederligt ickefjäsk)
Tack, Quid Vis.
Ser ni att det finns en marknad där ute för den som vill profitera på mörkertörstande fönsterägare? Kan man kanske kombinera Lena B:s sammetsförslag med självupprullningsfunktionen?
Nu ser jag ut så här.
Jag var nere i SÅngsalen och hörde glada skrik och var därmed tvungen att leta efter ljuden. Uppe i spexköket satt Johan på spishällen och stekte röv, dvs han och en del andra märkliga män tävlade om vem som kunde sitta längst på en varm häll… 😀
Här har jag gått och känt mig så fasligt unik i 41 år och trott att ingen heter Ami förutom alla som heter Ann-Marie och kallas Ammi med ett eller två m. Men ingen har hetat Ami med långt i på slutet. Trodde jag. Tills du förstörde en trevlig illusion genom en lockande länk. Nu sitter jag här och försöker komma över att jag har 231 medsystrar med samma namn varav 153 har det som tilltalsnamn. Nu återstår bara att försöka inbilla sig själv att dom i alla fall inte uttalar sitt namn som jag. Förutom förlorandet av sina illusioner så var det en jädra rolig länk!