Målningen den 12 augusti ligger fast! Från klockan tio delar vi ut penslar till alla!
Japp, ni är fortfarande inbjudna.
Vi superade nyss på vår vingliga veranda och sneglade stundom uppåt väggarna. Huset är verkligen randigt som ett cirkustält, det måste målas mesgult å det snaraste. Jag sippade på rött Montepulcianovin för att hindra demensen att sätta klorna i min hjärna. Treåringen konverserade med oss samtidigt som vi vuxna försökte hålla samtalsämnena på rätt köl.
– Jomen, GTD – Getting Things Done – skulle man kunna applicera på allt. Inte bara i vårt företag utan samh… sa Olle, men blev avbruten.
– Kan man dö på riktigt? undrade Treåringen.
– Jaa. Om man … började jag.
– … men jag känner en som dog! deklarerade Treåringen.
– Ojdå, vem var det? (Jag råbarkar mitt sargade minne, vem tänker han på?)
– Men han var en som var gammal och fet.
Trots försiktigt petande och påtande i Treåringens medvetande och fantasi, kom vi inte längre än så. ”Gammal och fet”… det är lika främmande i hans mun som vilken svordom som helst.
– Avril Lavigne är ett geni, sa Tolvåringen och dansade till musiken runt oss så att verandan for omkring som en hula-hula-dansös.
– Oj, sa jag när vinet dansade med och strax rann mellan plankorna ner på cyklarna som vi borde ha lagat för länge sedan.
– Vi behöver plåster! sa Sexåringen och Nioåringen samtidigt i inövad korus när de fnissande visade upp varsin sargad tå. (Det är mina gener, vi har problem med tåkoordinationen.)
– Oj, sa jag, och spillde vin på en gäst.
– Vad skulle hända om jorden slutade rotera? sa Fjortonåringen.
– Många hade flyttat till varmare breddgrader, svarade jag med en snabb blick på Olle som alltid förväntas komma med vetenskapligare svar.
– Får jag ta en bild på min hustru? sa Olle istället, och tog denna:
Visst. Här sätter man på mascara och väljer en kjol som passar till tröjan. Och visst, jag märkte ju att jag spillde men tänkte att eftersom jag då höll på att redogöra för Angela’s Ashes samtidigt som jag drog vettiga paralleller till något jätteviktigt, så kunde jag strunta i det där världsliga kladdet. Men så tas det bildbevis! Pah!
Och härmed knyter jag ihop dagens kletiga säck: när alla kommer hit och målar vårt hus den 12 augusti kommer jag att vara kladdigare än så här.
(Måste sluta; Olle anar vad jag håller på med, men gästerna tror att jag bara är på toa.)
22 kommentarer