Ibland har jag tagit ett djupt andetag och kastat mig utför ett stup som egentligen bara var att ta ett steg framåt och säga hej. Någon gång har jag svalt nervositeten och klivit upp till en talarstol. En annan gång skuttade jag helt tvärtom ut på en scen helt utan tvekan trots att 600 personer väntade på att jag – jaaag – skulle prestera stordåd. Flera gånger har jag med kaffeskeden grävt hål i bordsduken i väntan på att the very avslappnade toastmaster skulle säga ”å så har Lotten förberett ett tal som ….”.
Man skulle ju kunna tro erfarenheterna efter mina flyttar och alla första skoldagar i ännu en ny klass har gjort mig hårdhudad och grym på att ta kontakt. Men icke. Jag spanar i nya sammanhang in den som ser snällast ut och försöker le mycket. Tyr mig till dem som pratar mycket. Och vips, är svetten borta, tunghäftan väck och svadan ymnig.
Och därmed går vi över till inbjudan till Bloggpicknicken i Rosendals trädgård på Djurgården, söndagen den 20 augusti, ungefär klockan två på eftermiddagen. Jag tänker ta med mig en anskrämlig rosarosig filt, en Bästisgranne och en jättestor baguette som jag ska kleta Boursin på. Sedan måste jag ta med mig lite champagne, för det har jag lovat att sippa på med Petra. Dock är jag förfärligt dålig på att hantera alkohol med bubblor på blanka eftermiddagar, så vad som händer sedan ansvarar jag inte för, men jag hoppas att ni andra tar hand om mig.
Ni som inte vågar komma och liksom jag vill hålla i någon: håll i mig. Jag är snäll.
21 kommentarer
