Vi bor precis vid busshållplatsen. Busskuren (med just nu ickesönderslaget glas) står alltså en meter utanför mitt hemsnickrade slalomstaket. När jag sitter i den renaste av våra soffor har jag fri sikt ut på dem som väntar – och jag ser allt.
(Nej, jag är inte en brödkavelhyttande elaking som ryter till om slynglar och dunka-dunkamusik eller om bristande respekt för den äldre generationen. Jag bara sitter här och tänker nämen och ojsan och harmansettpåmaken samt detvarsomsjutton.)
Ibland står det halvfulla tonåringar och bättrar på alkholhalten där ute. Jag tittar på när de dumpar ölburkarna i vår trädgård och tänker på panten. Olle, däremot, kan mycket väl tänka sig att rusa ut med en brödkavel eftersom hans blodsystem aldrig har haft någon som helst alkoholhalt och han inte vet hur halkig en ölburk kan bli i sådana lägen.
Just nu ser jag en förfärlig typ där ute. Jag har sett henne vara elak mot andra. Jag har sett henne lura en tjej att leka ”vem kan vara längst under vattnet” i vår badsjö.
(Man säger 1-2-3 och dyker under vattenytan, och den som frustande kommer sist upp har vunnit. Men denna tjej fick tre kompisar med sig när de lurade en femte: de dök inte på siffran tre utan stod och väntade tills den stackarn som var under vattnet var på väg upp – först då dök de. Femtetjejen blev alltmer förtvivlad och allt blåare i ansiktet. Tills Olle sa till dem – dock utan brödkavel.)
Jag har även sett den förfärliga reta lågstadiebarnen för att de har ”töntiga kläder” och jag har sett henne göra grimaser bakom ryggen på … dem hon för tillfället finner … ovärdiga. (Mitt ordval. Förresten, inte visste jag att ”töntig” var ett gångbart ord nuförtiden.)
Nu ser jag henne stå på busshållplatsen med prislapparna kvar i sin nya utstyrsel: tröja, jacka och byxor. Och nu ska jag gå ut och tipsa henne om det. Fast jag tänker vara lite sammanbiten, det tänker jag nog.
Jag är verkligen i sanning en fiiiiiin människa! Egentligen vill jag låta henne vara! Klara färdiga gå! Andas!
Epilog:
– Hej, tänkte bara tala om för dig att du har en massa prislappar på dina kläder.
– Jamen vaihelvete!
– Åh, det var så lite så.
