Hoppa till innehåll

Månad: augusti 2006

Bloggpicknicksrapport (uppdat.)

Under lågt hängande moln satte vi oss under ett äppelträd och en handskriven lapp med ”Blogg-picknick” på. Vi var:

Stationsvakt
Bästisgrannen
Lotten
Christer
Otroligt rimligt
Julia
Anna
Sally Klee
Kista Chic

och några barn, äkta män, pojkvänner och …

men …
va …?
vem …?
det ser ju ut som …

Där kom min kusin som jag inte har träffat på 30 år! Och min andra kusin, hans fru och dotter som jag inte har träffat på 20 år! Och vi som inte har skickat ens julkort till varandra!

Söstra mi – Orangeluvan – hon må tycka att jag är en nörd som gläds över att få blogga från Medborgarplatsen. De som mumlar ”bloggandet är som ett knark” får mumla bäst de vill. Men min släkt läser min blogg utan att jag vet om det och kommer på bloggpicknickar och … och …. jag är lycklig som ett litet barn på julafton! (Som kommer att blogga även på julafton.)

Nu hände det förstås fler saker på picknicken. Jag spillde (förstås) champagne i trosorna, Annas cykeldäck sprack eftersom hennes man har så starka pumpmuskler, jag och Sally Klee spurt-sippade på lite champagne, Stationsvakt visade upp sin dotter, Otroligt rimligt-Ami visade upp en vansinnigt cool cykel och Bästisgrannen visade upp sig själv. Som den matbloggare jag är, hade jag förstås med mig läckerheter som tog timmar att fixa. (Nej, den blåa filten matchar inte alls. När jag blir modebloggare ska jag förstås se till att allt matchar med allt.)

Share
15 kommentarer

Cykling och Medborgarplatsen

Ja, ja, om bara ett eller två år kommer det att vara gammal skåpmat detta med att smälla upp datorn var som helst och surfa loss. På Medborgarplatsen hittar jag i detta nu 16 nätverk som inte är lösenordsskyddade. Här finns en miljard små barn, tuffa tonåringar som läser Bamse, reggaemusik, öl i långa banor och vilsna löpare som är nervösa inför Midnattsloppet. Jag känner mig lite hemma här eftersom jag en gång bodde på Skånegatan. Jag skulle gå hem till Anna, men jag och Tolvåringen kan inte gå mer än fem meter i taget eftersom vi har ätit för mycket mat, alldeles nyss på Pizza Hut. (Som måste ha stans fulaste heltäckningsmatta.)

Men det var ju inte det jag skulle berätta om. Jag ska berätta att jag imorrn tänker cykla ut till Bloggpicknicken. Man kan hyra cyklar och jag har skavsår, så det kommer att funka så bra så. Förra gången jag tog mig för att hyra något på Djurgården, handlade det om rullskridskor – sådana där med två hjulpar. Det slutade med att jag for med näsan före i en grusbacke inför en kille jag så hemskt gärna ville imponera på. Brallorna gick sönder, knäna såg ut som köttfärs och jag bara log.

När Bästisgrannen och jag var små, cyklade vi. Hej, vad vi cyklade. Överallt. Hela tiden. Dygnet runt och året runt. Även om det var 30 grader kallt, cyklade vi. Man cyklar inte lika mycket nu, väl?

Bästisgrannen hade en orange Crescent med en miljard växlar och extremt hög sadel. Jag hade en grön Monark utan växlar som aldrig aldrig aldrig gick sönder eller fick punka. (Jag köpte den av min mamma för 100 kronor, men efter 15 lyckliga år tillsammans blev den stulen utanför Delphi i Lund.)
Det här är de åtta barnen jag oftast cyklar med till badsjön. Och de har alls inget med Bloggpicknicken att göra utan kommer med här bara för att illustrera ordet ”cykel”.

Share
18 kommentarer

En låt på skallen

Ibland fastnar ju en låt i skallen. Man nynnar den på insidan utan att någon hör något, ja ni vet. Plötsligt öppnas munnen och man liksom måste pysa ut lite av musiken. Så från att gå omkring och vara helt tyst och putsa lite här och där med trasan i köket exploderar munnen i ett:

SOM EN BANG! EN BOOOOOOMEBOOMERANG! Dammidammdammi dammidamm damm …

(Det där med trasan i köket hittade jag bara på. Ville en liten stund låta påskina att jag är huslig så här på lördagsmorgonen. I själva verket satt jag tyst och stilla och läste morgontidningen.)

Denna dags explosion skrämde dock barnen från vettet. De hade inte hört låten! Men åh! Svenne & Lottas ABBA-bidrag från Melodifestivalen 1975! Den nioårige svordomspolisen deklarerade dessutom att inte ens på engelska får man svära när man sjunger. (Damn.)

Nåväl. Barnen var så vänliga och gav mig efter ett rådslag en ny sång att humma och nynna och lyssna på inne i huvudet: ”Du gamla, du fria …”. Tack. Tack. Tack. Intressant är att inledningsraderna från allra allra första början sjöngs ”Du gamla, du friska”. Oj, måste pysa.

– DU FJÄÄÄÄÄÄÄÄLLHÖGA NOOOOOOOOOORD!

Share
7 kommentarer

På söndag kan man picknicka

Ur Nationalencyklopedin:

picknick, subst. ~en ~ar
ORDLED: pick-nick-en
• utflykt med måltid i naturen: picknickkorg; picknicksällskap; åka på ~
BET.NYANS: om enbart måltiden: de åt sin ~ under en stor ek
KONSTR.: () ~, ( el. under el. vid) ~en
HIST.: sedan 1853; av eng. picnic; av fra. pique-nique med samma bet., trol. till piquer ‘(att) sticka’ och nique i en äldre bet. ‘liten, värdelös sak’

Vabaha … kolla … ”liten och värdelös”, vad intressant. Vad var det för litet och värdelöst man kan ha stickat? En liten stickad haklapp? Fast en sådan hade ändå varit ganska värdefull om man hade haft på sig en elegant, prickig picknickklänning under.

Uppdatering: Som jag tidigare har berättat är min mamma frankofil, vilket under barndomen tyvärr fick mig att känna aversion mot det franska språket. Trots två års studier kan jag säga nästan bara [schö nö parl pa fransä]. Nu rättar Aequinoxia (tack!) mig i en kommentar: sticka är inte ordet man använder när man pratar om att sticka strumpor och haklappar utan som att sticka gaffeln i ett litet grodlår …

På söndag ska vi alla hur som helst inte vara små och värdelösa på bloggpicknicken. Anna på Stockholmsbloggen har koll på vädret och de stora ekarna ute på Djurgården, och om det skulle regna får vi väl hitta på något annat intressant. Ni som är blyga kan repa mod här.

Det här är en picknick vid min farfars båt 1966. Mamma har Broder Jakob i magen och hon tar ett foto på pappa som tar ett foto på oss. Jag släpade redan då på en barnvagn. Mamma var här 29, pappa var 28 och med sina lärarlöner kunde de ha den japanska barnflickan Takako [tackakåå] anställd.

Share
23 kommentarer

De sju

Jag visste väl att det skulle bli intressant med fakta om släkten (se gårdagens inlägg, längst ner).

Alter Egos svar (som hamnade i kommentarerna eftersom hon inte har egen blogg längre) kan ni läsa här för att få lite inspiration:

1. Min mamma …
är en sjukt komplicerad typ, men när hon vill kan hon charma vem som helst.
2. Min mormor …
blev fanatiskt religiös efter en bilolycka som nästan tog hennes liv. Men snäll var hon, mot oss barnbarn.
3. Min morfar …
har jag aldrig träffat. Han hängde sig i 40-årsåldern, samtidigt som sin älskarinna. Det blev förstås en jätteskandal i den lilla byn.
4. Min pappa …
har långkalsonger fram till midsommar.
5. Min farmor …
är 96 år, helt klar i huvudet och styr fortfarande alla sina sju barn med järnhand. De 20 barnbarnen har hon stenkoll på, men barnbarnsbarnen har hon börjat tappa räkningen på.
6. Min farfar …
dog när jag var 1 år, men var tydligen världens snällaste.
7. Jag …
är beroende av cola och mörk choklad. Och är ruskigt intuitiv.

Source svarade även han i kommentarerna – men eftersom han har en egen blogg får han inte specialbehandling som Alter Ego. (Jag är diktator över mitt bloggrike!) Andra som har släktbloggat De sju frågorna:
Tvillingmamman
Erikapik
Bästisgrannen
Lotta (i kommentarerna)
Pernilla (i gårdagens kommentarer)
Bim
Flinn
En djefla man
Carl (i gårdagens kommentarer)
Monica
hakke
Salt (som hotar att censurera sig själv inom kort!)
Bloggblad
Anne-Maj
Elisabet (massa gamla bilder också!)
Pladdertanten
Kulturbloggen
Monica med yffen
Fru Babsan
Flärdskrivaren
Skriv med skruv
Gammalt och nytt
Vredens barn
Sassa

… och här uppdaterar jag både idag och i morgon, men sedan hoppas jag att alla kastar sig på släkttåget av bara farten. (Hjälp, tänk om jag inte kan uppdatera för att det bara är jag som är intresserad av era släkter …) Är man blogglös kan man förstås skriva långa kommentarer här!

Nu ska jag svara på dessa frågor som kommer från Treåringen under varje vaken stund på dygnet:
Varför får bilarna inte köra på barnen?
Varför har man kinder?
Varför vill man bada?
Får hästar gå på gatan eller trottoaren?
Varför föds inte barnen upp ur munnen?
Varför får man inte dö?
Får alla mammor ha barn?
Varför är både månen och solen gul?
Finns King Kong på riktigt?
Har alla människor armbågar?

Share
18 kommentarer

Bokfrågorna … och en ny spännande utmaning!

1) En bok som förändrade ditt liv?
Näe. Nu har jag tänkt i tre dagar. Men näe. Fast den allra senaste boken – ”Angela’s Ashes” (’Ängeln på sjunde trappsteget’) av Frank McCourt kommer att förändra mina barns liv. Om lille Frank överlevde trots sin barndom, så kan mina barn banne mig överleva en dag utan ost om osten är slut. Till exempel. Jag har aldrig varit en curlingförälder, men efter att ha läst ”Angela’s Ashes” är jag bestämt en … skridskoförälder. (OBS, nytt ord.) Jag snör på barnen stadiga, nyvässade skridskor under ett par år, reser dem upp, puttar på och ger dem fart och hoppas att jag har gett dem kraft att svänga och hålla rätt kurs.

2) En bok du har läst mer än en gång?
Ja, alla barn- och ungdomsböckerna. ”Anne på Grönkulla”, allt av Enid Blyton, ”Den vita stenen”, ”Kastrullresan”, ni vet. Men som vuxen, nej. Fast jag är övertygad om att t.ex. ”Strändernas svall” och ”Hundra år av ensamhet” håller för ett par tusen omläsningar.

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
En tom. Med blanka sidor och inga bokstäver. Fast då krävs det ju att jag skulle få ha med mig en penna också så att jag kunde skriva dagbok i den. Det här handlar inte om att jag sedan skulle sitta och med stort nöje läsa mitt alster utan om att jag mår bra när jag skriver. Kan ju inte sitta där på en öde ö utan ens Captain Sparrow och en flaska med rom och må dåligt i min ensamhet. (Om det här är ett ogiltigt svar, kan jag ändra mig och svara SAOB. Om det också är ett ogiltigt svar eftersom den är uppdelad i en miljon band, svarar jag SAOL. Ja, så mycket tycker jag om SAOL.)

4) En bok som fick dig att skratta?
Min egen. (Nämen så patetiskt, skrattar hon åt sig själv? Jahapp.)

Den senaste boken som fick mig att skratta var ”En smörgåsätares bekännelser” av Torsten Ehrenmark. Jag saknar verkligen sådana texter som han, Kar de Mumma och Gits skrev. Är det bara jag som gör det? Eller finns dessa finurliga skribenter, fast jag kanske inte ser dem?

5) En bok som fick dig att gråta?
Nämen åååh. Jag gråter av ilska och frustration, inte av sorgliga böcker. Man kan kalla det okänslighet – men kanske beror det bara på att jag inte väljer att läsa gråtböcker? Gråter jag på bio? Nej, jag går numera bara på pang-tjoff-bloood-och krasch-filmer. Gråter jag framför tv:n? Ja, men i smyg eftersom jag skäms åt att bli så totalmanipulerad av producenterna bakom ”Extreme Home Makeover”. Vänta. Jag tror att jag grät lite när jag läste ”Anne på Grönkulla”, jahadå! (Hurra, jag har fortfarande svarat på alla frågor!)

6) En bok du önskar hade skrivits?
Shakespeares memoarer.

7) En bok som inte borde ha skrivits?
Pass. Jag sitter här hemma med ungefär 1,5 meter böcker som verkligen ingen borde ha gett ut. De som skrev dem kan få skriva bäst de vill, men att de gavs ut är enligt mig helt onödigt. Det handlar inte om innehållet, där har jag hög tröskel. Det handlar om det svenska språket – där är jag hård som ett äggskal när man trycker på det från alla håll. (Men man kan fortfarande peta hål på skalet med en nål, förstås.)

8) En bok du just nu läser?
”Notes From a Small Island” av Bill Bryson. (Det går trögt.)

9) En bok du tänkt läsa?
I skåpet ovanför min säng står de på väntelista sedan ett halvår:

”A Confederacy of Dunces” av John Kennedy Toole
”Labyrinth” av Randall Sullivan
”Kitchen Confidential” av Anthony Bourdain
”How Do You Want Me?” av Ruby Wax

Oj, ser nu att alla är på engelska. Är det månne därför jag aldrig kommer till skott?

10) Skicka vidare till fem personer!
Nejnejnej … fast nu kom jag på … ah. Vänta.

Jag ska nu ge igen! Gissa hur stolt jag kommer att vara när jag går till historien som varande den som hittade på detta!

Alla har vi släkt, och det är kul att läsa om släkter. Jag svarar bara kort på frågorna själv, fastän jag egentligen vill skriva låååångt. Man skulle ju kunna göra det till ett inlägg per dag under en vecka, med bilder och allt, ah such a relief när blogginspirationen har sinat. Kom igen nu, alla!

1. Min mamma …
kan prata en vansinnig massa språk men inte kommentera i en blogg.
2. Min mormor …
födde min mamma utom äktenskapet och var nästan hela tiden arg på mig.
3. Min morfar …
var tydligen i sin stora mustasch godheten personifierad, men dog innan jag föddes eftersom han föddes redan 1878.
4. Min pappa …
kan vifta på öronen och har vunnit SM i pingis.
5. Min farmor …
födde min pappa när hon var 42 år och var aldrig någonsin arg på mig.
6. Min farfar …
såg ut som Clark Gable och var längst på kompaniet.
7. Jag …
har aldrig velat sluta med basketen.

Kopiera de sju punkterna och utmana varandra! (Berätta gärna här i kommentarerna när ni har skrivit.)

Share
47 kommentarer

Hemligheten med vädret

Jag har läst en lista på vilka rubriker som garanterat får läsaren att vilja dyka ner i brödtexten. Nu tror jag inte riktigt att det funkar så i bloggvärlden eftersom rubrikerna (utom i sällsynta fall) slängs fram utan vidare eftertanke. Hemligheten med vädret? Japp, ni är lurade. Det ska jag skriva om lite längre ner. Först får ni användbara rubriker. (Reklammakare och PR-genier ska inte läsa vidare. Denna min tappning är säkert gammal skåpmat för er.)

Ropen skalla, ___ till alla!
Fast lite riskfyllt är det, läsarna kanske tycker illa om att bli påminda om politiska demonstrationståg på 1970-talet. Eller så fattar de inget, för de var inte med på 1970-talet och tycker inte att man ska behöva känna till sådant som skedde ”förr i tiden”. Vi tar en säkrare, men mesigare variant:

Vill du också att ______?
Funkar bra på valaffischer och helsidesannonser också. (Gääääsp.)

Hemligheten bakom _____
Vädret, till exempel. Skriver du ”en succébantning” eller ”perfekta bröst” är din lycka gjord. Skriver du ”Madonnas gäddhäng” välter du bloggkioskerna.

Hur du lyckas med att ________
Fast det kanske är lite väl rättframt att skriva du? Tänk om någon känner sig påhoppad? Hu! Gör om till:
Så här lyckas _____ med att _____
”Så här lyckas slarvpellar med ordningen i besticklådan!” Ja, då kan även de prudentliga läsa och skrocka lite von oben åt … ehum, hrrrkl … mig.

Det är inte många som känner till att ________
Och nu skingrar jag dimmorna och bombis kommer bara just du att läsa detta och därmed vet du något som inte alla andra vet.

Så här slipper du problem med _______
Här kan man på ett effektivt sätt få folk att inse att de har ett problem. De som trodde att de var lyckliga med snorkråkor hängande ur näsan kan plötsligt inse att … vänta, hjälp å gudars skymning jag har ju sedan 1800frösihjäl ett snorkråkeproblem ….

Ett snabbt sätt att ___________
Ja, här kan man ju dra in snorkråkorna igen.

Nu kan du ____ och ändå _____
Jo, för alla vill vi hitta genvägar. Man kan också skriva:

____ precis som ____
____ fastän du ______
____ samtidigt som du ____
Det här är samma variant som förra exemplet, men funkar bra om man vill dra in namn på ”förebilder” (ett annat ord för ”kändisar”).

Var stolt över ______
Välj något som alla garanterat skäms över. Jag skulle vilja slå ett slag för näspetning. En underrubrik kan vara: ”Jag är stolt över att jag petar näsan men vågar inte göra det i stora folksamlingar!” deklarerar Lotten Bergman.

Tio viktiga fakta om _____
Lista. Lista listor. Alla gillar listor. Det finns författare som gjort sig förmögenheter bara genom att lista listor på 500 boksidor.

(Och eftersom jag är lite bakom flötet har jag inte numrerat och gjort mina exempel här som en lista.)

Hemligheten med vädret? Jo, det är sedan länge bevisat att så länge jag inte nämner väder och vind, är det vackert, soligt, skönt och underbart. Så fort jag kommenterar väderleken, vräker regnet ner. Tacka mig, alla ni skrattande bönder.

Share
13 kommentarer

Dagen efter

De senaste veckorna har det mesta kretsat kring slängaslängaslänga och målamålamåla. Det där med att slänga var alls inte min idé och genomfördes under vilda protester och sabotageförsök av mig … mot mig själv. Jag vill ha kvar allt. Och si, igår visade det sig att jag hade rätt:

– Lotten, har du gamla pytsar och bunkar som vi kan ha färg i till alla målare?
– Nej, dem har jag slängt.
– Lotten, har du någon gammal t-shirt som jag kan ta på mig?
– Nej, dem har jag slängt.
– Lotten, du har inte gamla penslar som jag kan klippa av och använda som oljepåstrykare till ändträet?
– Nej, dem har jag slängt.
– Lotten, har du några gamla traso…
– Nej, dem har jag slängt!

Målningen blev vi alls inte färdiga med (se de förfärligt ofärdiga sidorna i gårdagens inlägg).

Men en sida är klar – förutom då fönsterfodren. Vi tror att de ska bli röda.

Förutom slängerier och målerier måste jag ju fortsätta att bevisa min identitet som ”matbloggare”.
Här är gårdagens chili con carne.

Share
14 kommentarer

Den stora målningsdagen – nu med bilder

Läget klockan 09.01:
Olle bygger byggnadsställning och uppfinner en svamppensel.

(Paprikabilden är med bara för att jag ska räknas som ”matbloggare”.)

Jag bakar ciabatta och häller kummin i chili con carnen.
Barnen hjälper till:

– Jag är en myra, konstaterar Fjortonåringen som bär på en jättelik byggnadsställningsbit.
– Simglasögonen hjälper inte alls, snyftar den lökhackande Tolvåringen.
– Jag är en inte-människa idag, säger Nioåringen som inte har ätit frukost, inte klätt på sig, inte hjälpt till och inte hunnit kolla vädret.
– Mamma. Kan prinsessor måla hus? undrar Sexåringen i glittriga prinsesskläder.
– Varför måste man kissa? frågar den vetenskapligt intresserade Treåringen.

Nu ska bröna in i ugnen!

Läget klockan 10.23:
Vi är igång! Men … nu måste vi zooma in här!
Finn åtminstone tre fel.

Svar: Synlig rumpa, synlig kalsong, strumpa i sandal.

Läget klockan 11.59:
Vi målar och målar. Bästisgrannen bjuder plötsligt på kaffe med äppelpaj rakt över gatan. Vi är sex vuxna och 125 barn. Färgen kommer att ta slut!

Läget 13.45:
Jag har köpt mer färg för 1 745 kronor och nu sitter alla och äter och dricker öl. Barnen vill inte ha öl.
Vi är tio vuxna, tre tonåringar och 273 barn och nu ser det ut som om regnet är på väg in.
Chilin blev utmärkt, Annas kokbok är den bästa. Olle vill inte äta förrän han har oljat allt ändträ. Nu ligger han i en myrstig och stönar.

Läget 18.34:
Oh, dear. Det här ser inte så snyggt ut. Men ingen vill måla längre. Alla har fallit ihop i små svettiga ge-upp-högar. Det dyker upp folk som säger ”va, är ni redan färdiga?” men som vill ha mat. De får överbliven chili con carne. Vi andra plockar fram bortglömd, frusen öl, skramlar ihop pengar och skickar barnen till pizzerian.

Nu undrar vi bara vem som såg Treåringen senast … och var?

Läget 20.57:
Alla börjar gäspa. Vi har inte målat på flera timmar, bara krängt pizza, ätit godis och hittat ännu mer fryst öl i frysen.
Skotten sitter och mediterar med ryggen mot kameran och en tjeckisk öl i handen. Sex- och Nioåringen vill sova hemma hos Bästisgrannen, medan hennes sjuåring vill sova hos oss. Treåringen vill sova hemma hos VBK-Kickis femåring. Vänta nu. Har någon sett Louises sexåring?

Läget klockan 23.57:
Pappa här på bilden (van målare) har fått spela två partier Scrabble och beger sig nöjd hemåt. En kusin spelar gitarr, en annan sjunger och Tolvåringen bara gäspar. Men, så skumt … någon som har sett Olle sedan niotiden?

Share
33 kommentarer

Jag har vunnit på Måltipset! (Uppdaterat.)

I kid you not! Jag har vunnit! Och jag vet precis vad jag ska göra med min vinst!

Ända sedan mina föräldrar (liksom jag idag) inte hade några pengar, har jag längtat efter och trott på den där vinsten som förändrar livet. Man står där med Lars-Gunnar Björklund och en jättelik pengacheck och grannarna kommer med blomsterkvastar. I mina drömmar skulle jag vara så klok och investera i något smart efter att först ha delat ut lite slantar här och där till släkten … och så skulle jag ha köpt en soffa till den soffsuktande VBK. Jag skulle ha köpt gummistövlar och cyklar till hela familjen och öppnat ett skokonto till lillasyster Orangeluvan.

Men nu när vinsten väl är här, reagerar jag på ett för mig ovanligt ogint sätt. Jag vill ha allt för mig själv. Jag vill ha varenda litet öre i en säck och doppa huvudet i lite sådär Joakim von Anka:igt.

(Elefantskinnet sitter på min tumme, ja.)

Nu ska vi se. ”Posten” ska ha 30 kronor för att förvandla lappen till slantar. Med resterande peng kan jag köpa dagens mjölkbehov. Hurra!

Fotnot: Egentligen kanske detta inte är mina pengar. Jag har nämligen inget minne av att jag har spelat. Jag äger ett sådant där kort som kontrollerar eventuell vinst, men … när i hela friden vann jag?

Vad tänker ni göra när ni vinner pengar?

Uppdatering: Blev just påmind om när vi lärde känna en f.d. schlagerartist. Han hade blivit målare och satt i målarpauserna hemma hos oss och berättade om hur han hade avslöjat travbranschen och genomskådat systemet för hur man vinner. Han hade vunnit en miljon flera gånger och bjudit hela släkten på resa och investerat i diverse företag som alla hade gått i konkurs. Inga pengar fanns kvar ”för man ska ju ha kul medan de finns” sa han komplett ologiskt.

Share
20 kommentarer