Ja, ja, om bara ett eller två år kommer det att vara gammal skåpmat detta med att smälla upp datorn var som helst och surfa loss. På Medborgarplatsen hittar jag i detta nu 16 nätverk som inte är lösenordsskyddade. Här finns en miljard små barn, tuffa tonåringar som läser Bamse, reggaemusik, öl i långa banor och vilsna löpare som är nervösa inför Midnattsloppet. Jag känner mig lite hemma här eftersom jag en gång bodde på Skånegatan. Jag skulle gå hem till Anna, men jag och Tolvåringen kan inte gå mer än fem meter i taget eftersom vi har ätit för mycket mat, alldeles nyss på Pizza Hut. (Som måste ha stans fulaste heltäckningsmatta.)
Men det var ju inte det jag skulle berätta om. Jag ska berätta att jag imorrn tänker cykla ut till Bloggpicknicken. Man kan hyra cyklar och jag har skavsår, så det kommer att funka så bra så. Förra gången jag tog mig för att hyra något på Djurgården, handlade det om rullskridskor – sådana där med två hjulpar. Det slutade med att jag for med näsan före i en grusbacke inför en kille jag så hemskt gärna ville imponera på. Brallorna gick sönder, knäna såg ut som köttfärs och jag bara log.
När Bästisgrannen och jag var små, cyklade vi. Hej, vad vi cyklade. Överallt. Hela tiden. Dygnet runt och året runt. Även om det var 30 grader kallt, cyklade vi. Man cyklar inte lika mycket nu, väl?
Bästisgrannen hade en orange Crescent med en miljard växlar och extremt hög sadel. Jag hade en grön Monark utan växlar som aldrig aldrig aldrig gick sönder eller fick punka. (Jag köpte den av min mamma för 100 kronor, men efter 15 lyckliga år tillsammans blev den stulen utanför Delphi i Lund.)
Det här är de åtta barnen jag oftast cyklar med till badsjön. Och de har alls inget med Bloggpicknicken att göra utan kommer med här bara för att illustrera ordet ”cykel”.
Har de hicka allihop eller ser de något i luften?
En luftballong!
Men vänta nu — ska man stå så där när man har hicka? Jag som trodde att man skulle käka lingonsylt.
Jag hade en gul minicykel, en sån med litet framhjul som vurpade framåt när man bromsade hårt och aj vad jag har slagit mig på cykling men oj vad kul det var!
Men idag cyklar jag inte och vem skulle våga köpa en ny cykel så mycket som den kostar och sen parkera den i stan… nänä…
åh, cykla. jag cyklar fortfarande vart jag än ska. förmodligen mest för jag hatar att anpassa mina tider efter bussar, och är för snål.
Min första cykel var 20 år gammal, röd och trampade luft var fjärde varv. första gången jag cyklade själv glömde jag hur man bromsade, så det blev 24 varv runt kullen på tomten och sen rakt in i rönnbärsträdet.
Att kurera hicka är en barnlek — både bokstavligen och bildligen — i den aktuella miljön. Hela åssluttningen är full av små röda, rara lingonbär, så vackert pyntade med gröna, blanka blad.
Bara så du vet det….adressen till Anna fungerar inte. Och jag hoppas att du får en strålande picnic…..gaffel i något litet…var det så? Hälsa alla glada och förväntansfulla som kommer från Source.
Det recept mot hicka som förekom när jag var liten var att titta upp i luften och svälja tre gånger.
Knepigt eftersom ansiktet dras neråt vid sväljning…
The rain comes down but I dont care
The wind is blowing in my hair
Seagulls flying in the air
My white bicycle (Tomorrow 1968)
Bicycle races are coming your way
So forget all your duties oh yeah
Fat bottomed girls they’ll be riding today
So look out for those beauties oh yeah
On your marks get set go
Bicycle race bicycle race bicycle race
Bicycle Race (Queen 1978)
Jag cyklar utan lyse mitt i natten
så mycket jag vill!
(The Toilets, Olofström 1980)
Det var en inventering av de låtar jag känner till som handlar om cyklar.
Någon som kan fler?
”Kraftwerk: Tour de France” kom jag på ögonblicket innan jag hittade den här sidan:
http://bicycleuniverse.info/stuff/music.html
Isabella
skänk nu mitt hjärta tröst.
Låt nu gälla
kärlekens milda röst.
Vi kunna förtroligt språka
fast ej i vagn vi åka:
Ty du kan få en plats ändå,
på min bicykel gjord för två!
(wv: pjkwq, pijk-wijq på Djurgår’n?)
En röst ur det förgångna:
”På min bicycle gjord för två”
insjungen av Gösta Ekman
spelades ofta på 40-talet i radioprogrammet ”Grammofontimmen”
/artikelbiblioteket/artiklar/ekman.htm ” REL=”nofollow”>Gösta Ekman d.ä
Järnspik!
(gammaldags kraftuttryck för väluppfostrade flickor)
Jag hade sån´t besvär med länken att Du han före håkan(hakke)!
Men vår information kompletterar ju varann!
Det måste ju finnas nån Mamma Mu-sång om cyklar också…
Laste lite bakat efter semestern och sag att du hade Dumskallarnas sammansvarjning pa vantelistan…las den, jag skrattade sa jag grat..ofta.
Hej å häpp, vad kul det är att inte hinna läsa bloggkommentarer utan bara irra runt i det verkliga livet och sedan kliva in här och hitta ett bloggrum fullt med aktiviteter! Hicka, cyklar, Mamma Mu och så Dumskallar … (som fortfarande står på väntelista).
Men hörni, det är verkligen bara lingonsylt som gäller när man har hicka.
Jag börjar fundera när jag cyklade sist? Det måste ha varit evigheter sen. Jag cyklar inte sedan 1992 nånting, det gick ju inte alls med liten synfält och kass balanssine. När vi gifte oss fick vi tandemcykel, men den står och dammar!