Hoppa till innehåll

Etikett: ord

The Nudge Theory är svåröversatt

Sedan två veckor håller jag på att översätta en bok som handlar om nudging, som inte har något bra namn på svenska än. Anglofilerna som bestämde att det skulle heta nudging borde ha tänkt på oss svenskar och kallat det pointing eller pushing så att jag lätt hade kunnat övertala författarna att det borde heta ”petning” … nej, fasen, det låter som petting. Puschning … nej, det låter som en berusad pussning. Ah. De skulle ha kallat det prodding!

– Till den här kampanjen föreslår vi en stillsam pråddning.

Nåväl. Nu kommer jag att kalla det växelvis nudging, puffande och knuffande och så får ni känna efter vilket som är bäst.

Nej, Monty Pythons är helt fel sorts nudging.

Olika sorters puffar som vi stöter på i olika valsituationer kan vara

  1. miljömärkning på äggkartong
  2. informativ skylt om tandborstningens fördelar
  3. i förväg ikryssat valalternativ på en sajt
  4. målade fotsteg på marken – som leder dig till en papperskorg
  5. mindre tallrikar på frukostbuffé.

Det hela går alltså ut på att lura oss människor (att puffa oss i ”rätt” riktning) och få oss att göra ett val som vi kanske inte hade tänkt göra alldeles nyss – men utan att för den skull tvinga oss. Bara puffa lite. Vi kan fortfarande välja att

  1. köpa ägg som fjäderlösa burhöns har klämt ut på löpande band
  2. inte tro på tandtroll och skratta åt tandtrådens påstått magiska kraft
  3. totalvägra alla i förhand gjorda val och konsekvent välja nåt annat – om inte på grund av övertygelse så i protest
  4. ignorera fotstegen och ta med ciggen till soptunnan hemma
  5. be om en pizzatallrik eller hämta påfyllning av bacon 317 gånger.
puffar
Fel sorts puffar.

Teorin lyder ungefär ”eftersom det bor en snål latmask i nästan alla och vi gör det som är billigast och enklast för oss, behöver vi hjälp på traven, så lyssna nu på oss”. Om man ska få familjen Bergman att köpa 13 liter ekologisk mjölk i veckan istället för den sort som just nu är billigast, måste vi knuffas till ekologiska hyllan på något sätt.

mjolk_pris
Nej, den här informationen knuffar mig ingenvart. Utom till affären med tidsmaskiner, kanske.

Nudgarna är alltså beskrivande – inte befallande. Förbud sägs göra oss alla till obstinata treåringar som vill göra tvärtom, medan information får oss att tänka efter och fatta ”rätt” beslut.

Förhoppningsvis.

godisforbidden

frukt_godis
Godisförbud eller frukt som tydligen är godis?

Men funkar det och är detta det nya svarta inom övertalningsbranschen? Nej, säger jättemånga negativa forskare (som dock är bra mycket färre än alla som har forskat fram ett helt annat och mer positivt resultat) och en av dem heter Robert Sugden. Han kritiserar nudge-branschen för att man hela tiden antar att de som designar valalternativen och informationen vill allas väl och att de är allvetande och osjälviska varelser som bara tänker på välbefinnandet hos dem de puffar. Jo tjenare.

Samtidigt så är hans namn Sugden. Som är ett anagram av nudges.

fiamedknuff
Helt fel knuff, den där Fia med.

Jag vet i alla fall vad som funkar. HUMOR! Kolla här två informativa skyltar som faktiskt förbjuder stöld och djurmatning. (Forskarna kan kanske kalla den här sortens roliga puffknuffnudgar för fungies?)

ballarbollar
Nej, den funkar inte att översätta.
please be safe
Funkar! Anamma! Ta idén!

Poke på er!

Share
104 kommentarer

Årets stumpa, Årets strumpa, Årets skumpa och Årets rumpa

Jaja. Vad gör man inte för läsekretsen (som kommer med trevliga krav i kommentatorsbåset)? I aim to please, so here it goes:

Årets stumpa
En ”stumpa” är en tjej eller liten flicka samt numera ”guss”. (Har inte riktigt vant mig trots att det ordet har funnits i SAOL sedan 2006.) Och årets är förstås Malala, som det dock är svårt att kalla stumpa eftersom stumpa enligt många nu har en negativ klang och det är synnerligen svårt att se med negativt klingande ögon på Malala. Men vänta, vad står det i SAOB?

… om liten flicka; i synnerhet såsom smeksam ofta i tilltal använd benämning även om vuxen kvinna: sötnos eller raring eller älskling …

lotten_83_alassio
Haha! Jag är en stumpa!

Årets Strumpa
Jädrar anåda vilka strumpor jag har hittat i år! Eftersom jag inte längre kan bära Wigwam med äran i behåll eftersom de köptes runt 1982 och är stela som änna medeltidsstrumpor som har legat i en mosse i tusen år, har jag fått ge mig ut på jakt efter nya. Här gör vi ju inte reklam (om det inte är synnerligen lukrativt, vilket det hittills inte har varit en enda gång), men N*wb*dys strumpor är toppen. Men vi tar väl och kollar in de antika istället?

wigwam_socks
Wigwamstrumpor som man nääääästan ser trycket på!

Årets Skumpa
Sorry. Ingen nominering har inkommit eftersom jag inte har druckit den äkta varan sedan Hedenhös eller nån premiärreleasefestivitet som jag har glömt bort. Det godaste bubblet drack jag däremot förra fredagen eftersom det gifte sig på ett alldeles underbart sätt med två kilo nykokta rödbetor som fick oss alla att få dåndimpen när vi tittade ner i toan dagen efter.

skumpa_rodbetor
Fredagsmys, förstår ni.

Årets Rumpa
Min. Och alla andra basketrumpor. Agnetha Fältskogs rumpa kan slänga sig i väggen – basketspelares muskelrumpor är det som gäller och inga andra. Står de ut lite mer? Ja? Hänger de lite mindre? Ja. Är detta på något sätt viktigt i det stora hela?

Eh. Nej.

Shaquille O'Neal, Kobe Bryant, Ray Allen
Shaquille O’Neals rumpa på Kobe Bryants axel. Helt normalt ju.
Share
19 kommentarer

Ordlära och matematik

Jag går ju omkring i min lilla bubbla av lycka och tror att jag frälser världen på alla de sätt – särskilt de fem barnen, som ju förstås har fått den bästa av barndomar och en allmänbildning som spretar såpass att den kan förvirra vem som helst.

Idag ska jag berätta om Fjortonåringen, vår lilla (1,77 m) konstnär som sitter och ritar mest hela dagarna. Hon är en mästare på att prokrastinera och kan sitta i morgonrock och fantisera om Pokémon fastän hon vet att det är superviktigt att hon om sju minuter ska kliva på bussen. I skolan är hon klädd i så färgglada kläder som möjligt och omaka skor. I våras sa hon lite förstrött en dag att hon var uttagen till skollaget i matte-SM (för niondeklassare!) och att finalen skulle gå i Malmö om ett par dagar. Eller en vecka. Eller kanske två.

Efter tävlingen ringde hon hem och berättade att det hade gått ganska bra för tremannalaget.

– Ja, faktiskt bättre än vi trodde, för vi vann.

moasmatte
Vi häpnade och hurrade och kan inte sluta prata om bedriften. Och detta är enda bildbeviset.

Igår var vi ute och handlade med min kusin Ann, och inne på Akademibokhandeln sa Fjortonåringen:

– Vad är en pseudonym?

Inne på Hemtex sa hon:

– Vad är en tablett? Vad är en löpare?

Inne på Cervera sa hon:

– Vad är en melitta?

Men vad gör väl det när hon utan problem kan lösa sådana här uppgifter?

Skärmavbild 2014-07-15 kl. 10.44.51

 

Share
84 kommentarer

Ett förvirrande språk med konstiga ord som inte heter som de ju borde

Häromdagen ryckte kommentatorsbåsets Hyttfogden till under läsningen av morgontidningen. I en bilaga som hette”Företagsbilen” stod det inte som det borde så här:

Nej. Ett nytt ord var uppfunnet och hela artikelns innehåll byggde på det nya ordet:

”Skönhetstaxerad. Smaka på det ordet. Skönhet, som är så fint, och sedan ordet taxerad. Det finns få folkslag som är så glada i att sänka sin taxering som vi svenskar.”

Men varför stanna där? Vi kan väl hitta på fler ord? Se på några av orden från Högskoleprovet häromdagen – om Uppdragsmedia får bestämma kan det se ut så här:

  • Blaten har nu fått konkurrens av oblaten, som fungerar likadant fast tvärt om.
  • Infria, påfria, avfria och isfria – frihet åt alla!
  • Algebra kommer förstås att ta över algeuselt nu när skolan ska ta sig i kratern.
  • Rektorn förorättade avslutningsceremonin.
  • Lågorna slukade huset som en löpeld.

Eller …?

Share
66 kommentarer

Be-toningar och torr tvätt

Jag tänkte samla ihop ord som betonas konstigt eller annorlunda eller på ett sätt som man inte förväntar sig eftersom jag tycker mig märka att betoningen är den nya särskrivningen.

Om man lyssnar på radions nyhetssändningar låter det ofta så här numera:

– Det är STOR brist på LÄRARvikarier i KRINGELBODAS SKOLOR. På TRULLSKOLAN fick BITRÄDANDE rektorn ULLA Jenssen hoppa IN och UNDERvisa TIDIGARE i VECKAN.

Alldeles strax ska jag prata i radio om betoningar och uttal blandat med etymologier och roliga anekdoter. (Detta skrivs i ottan.) Eftersom jag har ungefär tio minuter på mig, kommer jag att få prata med halva ord i raketfart för att få ut mig allt.

– Hej! Betona förhyrd uttal roligt ursprunget tyska 1500 och anden anden stegen stegen tomten tomten akut grav accent visst är det jättekul?

Sådär känns det. (Ni förstår att en fyratimmarsföreläsning om skrivregler känns på tok för kort?)

Har ni några exempel på ord som är svåra att säga rätt på svenska? (Svenska är ju är ett riktigt jädra krångelspråk. Tänk på franskan, där man alltid betonar sista stavelsen. Eller gör inte det – franskan som har så många onödiga bokstäver och flärpande fnuttar och som inte går att uttala om man är förkyld.)

Här är fyra ord som barnen här hemma minns – ord som de uttalade tokigt eftersom de bara hade läst dem, inte hört dem sägas (inom parentes hur de sa):

  1. väsentligt (VÄSENtligt)
  2. förbifarten (förBIfarten)
  3. tafatt (taFATT)
  4. förhyrd (eh …)

Förhyrd är ju en specialare. Inte ens vuxna vet hur man säger … och här kommer svaret: förHYRD.  Det lilla föret har just i detta ord inget med saken att göra utan är bara en tysk kvarleva som vi släpar på. (Jämför med förminska och förstärka.)

– Jamen, jamen, FÖRhyrd heter det ju för att man hyr i förväg! ropar allmänheten.
– Det ligger i sakens natur att man hyr i förväg, argumenterar språkvetenskapen. Hyra betalas i förväg. Punkt.

Själv hade jag ju problem med att säga dekolletage (ett rasande trevligt ord), som jag uttalade dekollEtage till vuxen ålder.

 Åh, vad bra, nu kan jag ju illustrera även detta inlägg på detta vis.
Åh, vad bra, nu kan jag ju illustrera även detta inlägg på detta vis.

Men först ska jag inleda med en lyssnarfråga: måste man ha superavancerade hemkunskaper för att förstå dessa inställningar på ett vrede som Lena i Katrineholm har på sin nyköpta torktumlare?

  • Torrt (ok)
  • Extra torrt
  • Skåptorrt
  • Lätt fuktigt (ok)
  • Stryktorrt
  • Mangeltorrt

Hur man än vrider och vänder på detta vrede så är väl torrt just torrt och då lika torrt som extra torrt? Och hur fuktiga kan kläder vara som man lägger in i sitt klädskåp? Stryktorrt borde rimligtvis vara detsamma som lätt fuktigt och hur stor skillnad är det egentligen på stryk- och mangeltorrt? Handlar det om fuktighetsprocent med sju decimaler här?

Share
89 kommentarer

Nyorden 2013

Varje år tar Språkrådet tillsammans med Språktidningen fram en nyordslista som brukar skapa ganska mycket uppmärksamhet eftersom någon blir arg, irriterad, upprörd eller på stämningshumör (hej Google: ogooglingsbar).

Nyorden i svenskan är lite extra roliga om man jämför med andra språk (tycker jag dårå utan att för den skull kränka andra språk som kan vara finurliga på massa andra sätt yadayada) eftersom vi gör så fina sammansättningar.

För några år sedan ingick jag i en grupp med språkråds-, språktidnings- och akademimänniskor som skulle välja ut en ”vinnare” bland föreslagna nyord. Det är ett gediget arbete där man noggrant går in på hur det svenska språket funkar och man måste ta hänsyn till traditionell ordbildning och möjlighet att böja orden.

I årets lista måste jag nog säga att det första dietordet är det som ”vinner” eftersom det används ideligen och hela tiden samt överallt. Dessutom är det lite roligt att det är pyntat med både kolon och bindestreck – lite barockkänsla får man, liksom.

Men min favorit är ändå alltid eventuella retronymer (nytt ord för en gammal företeelse, som fast telefon, isbandy, snigelpost och första världskriget).

Nyordslistan 2013
(där jag har krafsat jättemycket i definitionerna och ni gärna får protestera om ni vill)

5:2-diet, normalt födointag fem dagar per vecka och bra mycket mindre i två. ”Jag 5:2-bantar och har nu gått upp fyra kilo på en månad.”
[eng. 5:2 diet]

betalskugga, plats med dålig mobiltäckning och där kortbetalning inte funkar. 

bjudkaffe, en kaffe till priset av två där den andra koppen går till en ”behövande”. 

brexit, Storbritanniens eventuella utträde ur EU.
[sammandragning av British, ’brittiskt’, och exit, ’utträde’, som grexit, ’grekiskt utträde ur EMU’]

budgetstup, när statsbudgeten inte tillåter mer utgifter och staten därför tvingas lägga ner viss offentlig verksamhet – då står landet inför ett budgetstup.
[eng. fiscal cliff]

carpa, passa på att njuta medan man kan.
[carpe diem, ’fånga dagen’]

dygnis, förskola öppen dygnet runt.
[jfr dagis och nattis]

e-cigarett, elektronisk cigarett med nikotin men inte tobak.

embrejsa, omfamna eller anamma.
[embrace]

enveckasförsvar, militärt försvar som räcker i en vecka.

e-sport, tävlingsspelande med dator eller spelkonsol.

funktionell dumhet 1 okritiskt förhållningssätt, att inte reflektera över om arbetet som utförs är samhällsnyttigt 2 att godta flummigt visionsprat och ta det på allvar.

fäbodifiering, masstillverkade produkter marknadsförs som småskaliga, närproducerade och autentiska.

global hektar, mått för att beräkna naturresursutnyttjande.

gubbploga, snöröjning där plogning av bilvägar prioriteras före plogning av busshållplatser samt gång- och cykelvägar (även i överförd betydelse).

hikikomori, ung person som isolerar sig i föräldrahemmet.
[jap. hikikomori, ’dra sig undan’]

hypa, bete sig överenergiskt och smågalet. (Borde stavas hajpa i analogi med mejl, rejv och sajt.) (Uttalas tydligen ”hyyypa” och inte ”hajpa”.)
[jfr hyperaktiv] 

hämndporr, nakenbilder som publiceras på internet som hämnd.

hästlasagne, produkt som i hemlighet innehåller hästkött (även i överförd betydelse).

kjolprotest, män som klär sig i kjol när de inte har tillstånd att ta på sig shorts.

klicktivism, att t.ex. ”gilla” på Facebook. ”Att bara klicka visar inte på ett riktigt engagemang; man måste göra något på riktigt!”
[oftast med negativ klang]

köttskatt, skatt på köttprodukter (som sägs skada miljön mer än vegetabilier).

linjär tv, traditionellt tv-tittande.

läxrut, skatterabatt för läxhjälp.
[jfr rut-avdrag]

löpsedelsteater, teateruppsättningar som strävar efter att göra sensation.

mobilmissbruk, ohälsosamt beroende av mobiltelefon.

nagelprotest, att måla naglarna i symbolisk färg. 

nätvandra, söka upp unga på nätet för att kunna ge stöd.
[jfr nattvandra]

otrohetskontroll, att en kvinnas underliv undersöks för att spåra ”olämplig aktivitet”.
[Högsta Domstolen har beslutat att detta betraktas som våldtäkt.]

rutkod, maskinellt läsbar kod med tecken i form av rutmönster, t.ex. qr-kod.

satsig, ambitiös.

selfie, egobild, självis, självporträtt taget med (mobil)kamera.

sextremism, protestaktion där den kvinnliga sexualiteten är central sexfixeringen används för att väcka uppmärksamhet.

smartplåster, digitalt plåster som kan samla och skicka information om hälsotillstånd.

snippgympa, knipövningar.

spökgarn, spöknät, fisknät som driver omkring och fortsätter att fånga fisk och andra djur. 

torggängare, betalda personer som går omkring för att ge illusionen av ett folkmyller. (Inte på allvar.)

tvåhandsbeslut, tvåhandsattestbeslut i två led som skydd mot oegentligheter.

twerka, intensivt rumpskak, i bästa fall i takt till musik.
[eng. twerk från work it eller twist & jerk]

utsmarta,: överlista.
[eng. outsmart]

Några av de här orden känns faktiskt som löpsedelsord – utvalda för att skapa rubriker.

Share
79 kommentarer

– Haru käkat karbonpapper, eller?

Imorrn ska jag som vanligt prata om ordspråk, talesätt och etymologier i radion. Det är inte så att materialet börjar sina, men jag försöker variera mig lite. Jag letar än här, än där. Så hamnade jag i ett forum där man diskuterar uttryck och försöker härleda dem. En fråga löd:

– När min pappa tycker att jag upprepar mig, säger han “haru käkat karponpapper?” Vad är karpon?

Där gav jag mitt i läsningen upp ett flatgarv och berättade det roliga för barnens 21-åriga kusin, som är här på besök för att gå i körskola när hon inte läser till läkare i Oxford. Hon tittade på mig med förundrade ögon och försökte förtvivlat hitta fram till vad som var så roligt i min historia. Å ja ba:

– KARBONPAPPER! Hihihi … hahaaa … du … du …? Jaha, du vet inte heller vad karbonpapper är? Förlåt, när vi förr i tiden gjorde kopior, satt…
– Jaså, det där “stentsiler”?
– Nja, karbonpapper la man mellan två skrivpapper innan man tryckte ner allt i skrivmaskinen och så färgade karbonpappersfärgen av sig på baksidespapperet. Spritstenciler eller blåstenciler vevade man däremot fram ur en stencileringsapparat; skriften blev lila och när vi fick sådana papper i skolan tryckte vi dem snabbt mot ansiktet för att hinna andas in all alkohol innan den dunstade bort.

Här kan man förresten se hur vi lärde oss långa ord med bindestreck.
Här kan man förresten se hur vi lärde oss långa ord med bindestreck. (Det står “torg-stånd” och “barn-vagnar”.)

Det här med att dagens unga inte vet hur det var på 70-talet är förstås ingen ny grej. Det finns långa listor som berättar hur de inte fattar hur man kunde åka bil utan säkerhetsbälte eller springa i träskor. Precis som att vi som är födda på 60-talet inte lärde oss att spara smör genom att smörja plåten med smörpapperet eller hur vi kanske trodde att “kaffesurr” var snack runt fikabordet när det egentligen är kaffesurrogat.

Plötsligt slår det mig nu att även tipslapparna väl hade karbonpapper? Ja! Och när man betalade med kort, lades det ju i en mackapär med papper och en vals som drogs fram och tillbaka! Vad mer har jag glömt? Jo, att karbonpapper från början ju hade ett lager kol på ena sidan och att det är därför som det heter karbonpapper! (Hör ni hur det går upp talgdankar på löpande band här?)

Men inte har jag kommit ett dugg närmare morgondagens radioprat.

Uppdatering
Hur kunde jag glömma denna min nästan första Youtubefilm?

Share
97 kommentarer

Modeord – men inte A-linje, jumper och getingmidja

Implementering. Implementering. Implementering.

Implementering. Implementering.

Implementering.

Imp…

Om man säger  implementering flera gånger i rad, tappar ordet faktiskt även den lilla skärva av betydelse som det hade nyss.

Implementering. Pleminterering. Mentipletering. Plutiomentering!

Det är ett ovanligt seglivat modeord, implementering. Jag har länge försökt ta död på det som en irriterande fluga, vilket i sammanhanget är synnerligen passande jämförelse eftersom klyschor ofta valsar runt i ett par år och sedan förtvinar som modeflugor plägar göra. För modeord förlorar sin betydelse; det är det som är problemet.

Skärmavbild 2013-02-27 kl. 16.32.44

I en gammal artikel i DN hittar jag flera fantastiska exempel på meningar som egentligen bara är fluff:

  • För att vara en verkligt smart bottomliner i vår bransch måste man vara en passionerad topliner.
  • Recessionen får kännbara effekter för företaget.
  • Som den bank med flest kunder i Sverige kom vi i centrum för en omfattande medial uppmärksamhet.
  • Precis som nedgången kom hastigt, kan uppgången komma mycket snabbare än vad många idag tror.

Det är visserligen en viss skillnad mellan urblekta modeuttryck som används för ofta (men som en gång i tiden var både fräscha och upplyftande) och klyschor som inte betyder något egentligen utan bara är trötta och banala stereotyper – men en sak har de gemensamt: de är intressanta tidsdokument.

I slutet av 1890-talet sa man ofta suggerera eftersom Baudelaire tydligen gillade ordet och folk ville vara lite som Baudelaire. Man slet också (enligt Svensk uppslagsbok, Svensk etymologisk ordbok samt Nordisk familjebok) ut ord som försumpa, spröda toner, uppmarsch, tidsenlig, varsel (som i varning), uppkomling, självhävdelse och plattform (!). I början av 1900-talet sa man tipptopp så ofta att språkkonnässörerna blev alldeles knollriga. Tänk er hur Greta Garbo i baddräkt, med beslöjad röst säger:

– … tipptopp …?
– … tipptopp …?

I Svensk Tidskrift var lektor Gustaf Jacobson år 1940 oerhört putt på modeorden:

”En annan orsak till språkets utarmning är modeordens och
slagordens överhandtagande, vilket är så mycket mer ödesdigert, som
dessa ofta äro av utländsk extraktion. Alla tiders (eller ännu bättre
alla tajders), jätte-, gå in för, forma sig till, gestalta sig som, 
sports-betonad, tjusig, flott, vårt avlånga land, skallbasen, övertänd, 
spolierad, demolerad, last but not least, anno dazumal, filmfront och alla
andra fronter — vem känner icke alla dessa modeord, som plötsligt
dyka upp, intill leda upprepas, undantränga andra ord och skapa en
språklig likriktning, som verkar förtorkande.”

Intresseklubben antecknar, hade jag nu kunnat säga som man gjorde för 25 år sedan. Och idag hade jag naturligtvis med bekymrad panna mumlat något om utmanande marknad … turbulent år … med kunden i fokus … tills alla hade förstått allvaret i frågan.

Eller så fokuserar jag helt enkelt på helt andra modeord.

Implementering av plattityd.
Implementering av plattityd.

 

Uppdatering med modeordsbidrag från kommentatorerna:

  • evidens
  • värdegrund
  • helikopterperspektiv
  • klockrent
  • perspektiv i
  • hur landar vi i det här?
  • ligga i framkant utanför boxen
  • ta höjd för
  • legendar
  • facilitera
  • verkshöjd (fast kanske ok som fackuttryck)
  • hygienfaktor
  • hälsosam
Share
76 kommentarer

Härtill är jag nödd och tvungen …?

Tydligen är alla etymologers favoritord ”brasklapp”. Och då handlar det inte om Thorsten Flincks eventuella skamgrepp, utan om sånt där från förr i tiden.

Så här vareva.

Det var en gång en biskop i Linköping. Han hette Hans Brask (1464–1538) och var en rättskaffens man. (Att just jag kommer ihåg vem han var, kan ha att göra med att jag på högstadiet hade en SO-lärare vid namn Hans Rask.) Till yttermera visso var Brask både bildad och klok, bl.a. skissade han på något som sedermera skulle komma att heta Göta Kanal. (Och då talar vi inte om filmen.)

Den här kartan sägs Brask ha ritat runt år 1500.
Den här kartan sägs Brask ha ritat runt år 1500.

Men han var inte riktigt politiskt korrekt. Han tyckte saker som de andra grabbarna i sandlådan inte tyckte. Lite feg var han dessutom, för han dängde inte näven i bordet, satte ner foten och protesterade utan … gjorde det i smyg. Han reserverade sig i hemlighet så att ingen såg det, liksom.

För när han – och de andra i bestämmandeställning – bestämde att ärkebiskopen Gustav Trolle 1517 skulle avsättas, skrevs beslutet i ett protokoll som förseglades och sigillades av alla i tur och ordning. Man trycker ju sitt sigill i en klump av vax, lera eller  lack – och i den lilla klumpen smugglade Hans Brask in en liten lapp, på vilken det stod: ”Till denna besegling är jag nödd och tvungen.” Jag tänker mig att det såg ut så här (rätta gärna min fornsvenska):

En brasklapp, alltså. (Numera säger vi ju ”Härtill är jag nödd och tvungen” istället, eftersom vi inte längre beseglar saker till vardags.) När ungefär 82 personer avrättades under Stockholms blodbad 1520, var Hans Brask inte en av dem eftersom han pillade fram sin lilla lapp från sigillet för att bevisa att han inte hade velat avsätta Trolle egentligen och därmed  även att han var en … fegis?

Och när känner man sig föranledd att lämna brasklappar idag?

– Nä, vi har ju haft halva laget magsjukt, så det blir en tuff match.
– Med tanke på den sena timmen har jag säkert inte stavat alla ord rätt.
– Jag är ingen talare, men …
– Eftersom barnen inte tycker om stark mat, har jag inte kryddat så mycket.
– Vischerligen har ja druwkit fem öl, men jag vet faan vad jag schäjer. *hick*
– Idag bloggar jag på en höft om sådant som alla säkert redan kan, men jag är ju så upptagen med allt annat och måste dessutom hålla mig vaken trots att jag inte har sovit mer än fyra timmar inatt, och inte ser jag vad jag skriver heller för solen lyser rakt på skärmen och förresten har jag ont i höger tumme och … och … och …

Share
22 kommentarer

När jag nästan satt i Svenska Akademien

Igår stod jag här och funderade:

Svenska Akademiens framdukade mötesbord.
Svenska Akademiens framdukade mötesbord för de aderton. Som väl är sexton.

Jag tänkte att jag, som alltid snubblar och faller och tappar balansen när jag tänker med öppen mun och stirrande ögon, kanske kunde råka falla med rumpan ner mot sittdynan där. Och provsitta. Bara lite?

Sedan drogs jag som av en bokstavsmagnet mot ständige sekreterarens plats.

Tänk att jag inte ens tänkte tanken att slå hammaren i mitt eget huvud.
Tänk att jag inte ens tänkte tanken att slå hammaren i mitt eget huvud.

Kanske kunde jag råka skriva något på papperet under det översta? tänkte jag. Men så blev jag distraherad av fjäderpennan där på bordet – som dock stod i ett tomt bläckhorn. Precis när jag skulle ta en bild av tomheten lade en f.d. ständig sekreterare sin hand på min axel och sa:

– Du tar väl inga bilder på listor och dokument?
– Hiiihihihihih hoooohoooo, fnitter och fniss, tihi, jaaaaaaag tar aldrig bilder på annat än mögliga hotellrum! svarade jag – alldeles för snabbt.

Men vi kanske ska ta det från början nu när jag har fångat ert eventuella intresse? Sa jag något dumt till någon? Föll jag i armarna på någon? Slog jag näven i bordet och protesterade mot något? Eller var jag bara en stillsam mespropp utan stuns? (Nej, det är inget fel på mesproppar. Med eller utan stuns.)

Orsaken till gårdagens sammankomst var att jag är med i juryn för Vetenskapsfestivalens Skoltävling om nya ord. Nej, jag vet att nya, användbara ord sällan uppstår på begäran eller när de vinner priser – men det är ju jättekul att tänka ”vilka ord saknas?” och sedan komma på nya bokstavskombinationer. Fissla t.ex.!

Först kom jag för tidigt och irrade runt i Akademiens trappor så mycket jag kunde. Så trasslade jag in mig på expeditionen där jag skrämde livet ur en kvinna som inte visste vad jag talade om för möte.

– När?
– Nu klockan 12, vänta ska jag ko…
– Var?
– Här, det står Börshu…
– Med vem?
– Lennart Hellsing, Sture Allén och …
– Idag?
– Ja …
– Nej!
– Jo …
– Men jag begriper inte. Fast … Aha! Ni ska vara i källaren! Förlåt, jag ser ju här att det är … ja, källaren. Förlåt. Palmstedtsalen. Förlåt.

Jag höll sedan på att bosätta mig i denna expedition eftersom väggarna var fyllda av gamla, ljuvliga arkivkataloger – alla böcker som finns i hyllorna är förstås katalogiserade och alla nobelpristagares böcker finns på plats.

Detta är inte en dator.
Detta är inte en dator.
Jag fick öppna en låda och bläddra bland korten!
Jag fick öppna en låda och bläddra bland korten!

Men jag slet mig till slut från de fina, handskrivna katalogkorten. En liten stund senare hittade jag mitt sällskap ute på Stortorget: Katarina Schück, Anton Romanus, Ola Karlsson, Sture Allén och Lennart Hellsing.

Först åt vi strömmingslunch. Här ses framför allt min anteckningsbok, där jag skrev upp nyordet "trickla". (Och toapapper, för det behöver jag handla.)
Först åt vi strömmingslunch. Här ses framför allt min anteckningsbok, där jag skrev upp nyordet “trickla”. (Samt toapapper och koriander, för det behöver jag handla.)

Apropå anteckningsböcker, så är har jag ju en sådan där som man ”ska ha”. Fast utan fin stämpel. Uppdatering: Sigill, inte simpel stämpel.

Nu ber jag om ursäkt för mitt ständiga oooande och aaahaande, men jag är lättimponerad när det gäller t.ex. coola bokhyllor, klirr-klickande kristallkronor, snygga benmuskler och långa sammetsgardiner. (En av de fyra uppräknade parametrarna ska kanske bort ur just detta resonemang.)

I den här korridoren finns porträtt och böcker en masse. Sture försökte få oss att gå med raska steg framåt medan han berättade om allt. Men vi kom på efterkälken.
I den här korridoren finns porträtt och böcker en masse. Sture försökte få oss att gå med raska steg framåt medan han berättade om allt. Men vi kom på efterkälken eftersom vi granskade allt.

Den där korridoren på bilden hade en specialgjord matta med akademi-emblemet exakt 18 gånger. Och apropå 18, så fanns det exakt så många brevlådor i korridoren. Inte sådär pråliga, mer som tjänstemannagråa kostymer.

Men se, herr Engdahls lucka är uppbruten. Det var inte jag!
Men se, herr Engdahls lucka är uppbruten. (Det var inte jag!)

Det är böcker i alla rum och i alla vrår och i alla korridorer – och naturligtvis en läsesal. Med de där fina bokhyllestegarna. Senaste bandet av SAOB drog jag kvickt ut ur hyllan för att få läsa lite om dess första uppslagsord: ”tok”.

På bordet ligger nya böcker med tidningarnas recensioner instoppade. Jaaaa, jag tog en närbild också.
På bordet ligger nya böcker med tidningarnas recensioner instoppade. Javisst, jag tog en närbild också. Jaså, vill ni veta vilka böcker som man tydligen ska läsa? Mjaaa …

Börssalen – där Vargas Llosa i december 2010 höll sitt timslånga tal och fick alla att gråta när han berättade att han älskade sin fru – var länge Stockholms enda stora lokal som hade resurser att värmas upp vintertid. En av kakelugnarna:

Ni ser spegeln? Liakdana speglar, fast måttanpassade att täcka fönstren finns på vinden.
Ni ser spegeln? Likadana speglar, fast måttanpassade, finns att täcka alla fönster! De står på vinden och är jättetunga, sa Sture.

Orsaken till att Svenska Akademien faktiskt huserar just här, beror på en donation. Ur Nordisk Familjebok:

Den största donation Akademien emottagit var den af fröken Magna Sunnerdahl 1913 till förfogande ställda summan af närmare l mill. kr., hvarigenom afsågs, att Akademien skulle kunna förvärfva som sin egendom och i arkitektoniskt oförändradt skick bevara Stockholms börshas börshus. Akadademien hade nämligen funnit sig föranlåten att afyttra det Beskowska huset, som vid undersökning visat sig i hög grad behöfva ombyggnad. Något köp af Börsen ville emellertid ej stadsmyndigheterna medge; för 600,000 kr., hvaraf 500,000 voro gåfvomedel af fröken Sunnerdahl, upplät Stockholms stad åt Akademien Börshusets öfre våning och Stora börssalen för all framtid.

Men jag blir bekymrad över kandelabrarna, som ser sköra ut.

Jamen se, en ståltråd är så arrangerad att mittendelen inte ska trilla av.
Jamen se, en ståltråd är så arrangerad att mittendelen inte ska trilla av.
Här äger högtidssammankomsterna rum – efter ommöblering förstås.
Här äger alltså högtidssammankomsterna rum – efter ommöblering förstås.

Börssalen var faktiskt bland det mäktigaste jag har sett. Här hålls årsavslutningen för ledamöterna med ett högtidligt, offentligt möte den 20 december klockan 17:00.

Det här är Stora Börssalen 1922. Men vilka är de? Vad är det för sammankomst?
Det här är Börssalen 1922. Men vilka är de? Vad är det för sammankomst?

Sture Allén förde oss milt vidare mot en av de minsta hissarna jag har sett – som var den enda vägen ner i källaren. Vi fick åka tre och tre med hjälp av en specialnyckel, men lyckades bara ta oss ner, inte ut ur hissen.

– Man måste vänta i ett par sekunder innan dörren öppnas, förklarade Sture och hann knappt vända sig mot dörren innan hissen for upp till andra våningen igen.

Sture Allén, jag och Anton Romanus åker här ner i källaren för tredje gången.
Sture Allén, jag och Anton Romanus åker här ner i källaren för tredje gången.

Så hade vi till slut vårt möte och sållade bland ett 30-tal olika nyord (som från början var 700). Tyvärr och naturligtvis är resultatet och resonemanget hemligt till prisutdelningen den 11 maj. Men jag berättade förstås för alla om fissla – alltså ”ta-leken” med snöre som Översättarhelena namngav.

– Snörlek? Ni vet? sa jag. Fissla ska det ju heta! Snöre … på franska … ni vet väl vad jag menar ..?
– Och dom som håller på med det är förstås snördar, sa Lennart Hellsing stillsamt.

Runt oss fanns dyrbara böcker bakom lås och bom.
Runt oss fanns dyrbara böcker bakom lås och bom.

Efter mötet klättrade jag omkring i branta trappor i kulvertliknande gångar med Lennart Hellsing och Språkrådets Ola Karlsson. Endast i Gamla Stans underjordiska gångar stöter man på dubbla dörrlås från olika sekel:

Har vi någon låsexpert här? Hur gammalt är det nedre?
Har vi någon låsnörd här? Hur gammalt är det nedre?

Och endast i Svenska Akademiens källargångar trillar man över en sådan här låda:

Åh! Anteckningsböcker! Säkert sådana med stämplar!
Åh! Anteckningsböcker! Säkert sådana med stämplar!

Ni kommer väl ihåg mina raggningsrepliker häromdagen? Jag får lägga ännu en till samlingarna, tror jag. För det första jag hasplade ur mig till Sture Allén var:

– Ja, vi träffades ju för 23 år sedan. Eh, Nationalencyklopedin. Men jag ser på din blick att jag inte gjorde något vidare intryck, nähej.

Tack, Sture, för att du bara skrattade åt mig och min stora fot i munnen.

Share
43 kommentarer