Jaja. Vad gör man inte för läsekretsen (som kommer med trevliga krav i kommentatorsbåset)? I aim to please, so here it goes:
Årets stumpa
En ”stumpa” är en tjej eller liten flicka samt numera ”guss”. (Har inte riktigt vant mig trots att det ordet har funnits i SAOL sedan 2006.) Och årets är förstås Malala, som det dock är svårt att kalla stumpa eftersom stumpa enligt många nu har en negativ klang och det är synnerligen svårt att se med negativt klingande ögon på Malala. Men vänta, vad står det i SAOB?
… om liten flicka; i synnerhet såsom smeksam ofta i tilltal använd benämning även om vuxen kvinna: sötnos eller raring eller älskling …
Årets Strumpa
Jädrar anåda vilka strumpor jag har hittat i år! Eftersom jag inte längre kan bära Wigwam med äran i behåll eftersom de köptes runt 1982 och är stela som änna medeltidsstrumpor som har legat i en mosse i tusen år, har jag fått ge mig ut på jakt efter nya. Här gör vi ju inte reklam (om det inte är synnerligen lukrativt, vilket det hittills inte har varit en enda gång), men N*wb*dys strumpor är toppen. Men vi tar väl och kollar in de antika istället?
Årets Skumpa
Sorry. Ingen nominering har inkommit eftersom jag inte har druckit den äkta varan sedan Hedenhös eller nån premiärreleasefestivitet som jag har glömt bort. Det godaste bubblet drack jag däremot förra fredagen eftersom det gifte sig på ett alldeles underbart sätt med två kilo nykokta rödbetor som fick oss alla att få dåndimpen när vi tittade ner i toan dagen efter.
Årets Rumpa
Min. Och alla andra basketrumpor. Agnetha Fältskogs rumpa kan slänga sig i väggen – basketspelares muskelrumpor är det som gäller och inga andra. Står de ut lite mer? Ja? Hänger de lite mindre? Ja. Är detta på något sätt viktigt i det stora hela?
Eh. Nej.
Som Basmas kan jag inte förhålla mig alldeles neutral till temat. Men var övertygad om att jag försöker…
Så fint!
Tänk, Wigwam som strumpmärke tror jag inte att jag känner till, ens. Men det finns så mycket jag inte känner till, särskilt vad gäller kläder, så det är kanske inget att förvånas av.
Samma här, aldrig hööört talas om Wigwamstrumpor.
Och var får man tag på de däringa N*wb*dys då?
Modevärlden är ett stort töcken för mig.
Kära gamla google. Vi får starta ett båslag så vi får hyfsade fotbeklädnader allibody.
Krav är väl att ta i Lotten, önskemål eller bloggtips låter bättre.
Fast jag ska nog vara artig nog att säga tack.
Elis i Taserud* sa, när polisen påpekade att han cyklade olagligt och borde skaffa belysning på cykeln: ”Det är mycket en skulle ha. En skulle allt behöva ett par vantar ôg”.
Eftersom den där historien är fruktansvärt utnött i Taserud med omnejd, ja ända till Karlskoga norra utmarker, ser jag en lysande framtid som underhållare med den nya versionen ”… en skulle allt behöva ett par Wigwamsockor ôg”.
*Bror till Christian Eriksson.
SG, får man fråga hur det går med skbaslevern? Överlevde du sommarens coctailpartyn?
SG, Elis Eriksson är förvirrande nog far till Elis Eriksson som dog för några år sedan. Jag har en ”tavla” av honom (Jag vägrar använda det förskräckliga ordet *lst*r även om jag just höll på att skriva det eftersom det inte handlar om en traditionell tavla.) (Den måste vara från samma period som den här men inte lika komplex. En underbar lite instruktion om hur man bygger en pappersindian med alla delar i tavlan tydligt [inte] numrerade. Instruktionen börjar ”ta sakksen 6 å klipp till 4 å tre å ett…” och slutar ”p.s. ja ser siffror å beskrivning inte klaffar.”) som kan beskådas vid tillfälle.
Jorå, Pysse. Det har gått mycket bra. Jag ha blivit kännare av nollpromillepilsner och kan rekommendera både Jever Fun (Friesisch herb, men svår att hitta i Sveriges glesbygd) och Klausthaler, som är mindre rar. Falken har också en trevlig brygd och Lidl har en väsentligt billigare produkt – Finkbräu – som inte kan drickas annat än kyld. Men då är den passabel.
Jag fick beröm av doktorn vid förra kontrollen och vid nästa veckas kontroll väntar jag mig en liten medalj.
Niklas: DEN MÅSTE JAG SE!!! Precis vad man kan vänta sig från den delen av Värmland…
”stumpa enligt många har en negativ klang”
När jag var ung(=trettiotalet) var det det mest använda positiva förstärkningsordet till en kvinnlig varelse > 10! – var förbehållet den trängre familjkekretsen.
När det vankades ”Lilla stumpan” hade man uträttat STORVERK!
Jag kunde säga ”Hejsan, Stumpan” till i princip alla mina kvinnliga arbetskamrater utan att tappa poäng. De känner mig. I princip? En tjej, knappa 30, blev lika sur varje gång jag glömde att hon var undantagen.
Hallå i båset. När man är mitt i Årets snuva, fnasig som en ödla runt näsan, har lock i öronen och huvudet känns fullt av bomull, då är det en lisa att läsa här i båset och få träffa både konstnärliga pumpakarvare och ordvrängare i den högre skolan. Så uppiggande!! Tack.
Även i min språkvärld är stumpan/lilla stumpan ord med positiv betydelse, för såväl små som större (äldre) flickor. Det är inte förklenande utan har något glatt och vänligt och uppmuntrande över sig.
Snart, Ökenråttan, är din förkylning ett minne blott! Tro det eller ej!
Lotten du har väl inte glömt detta?
Nej, LL99 – det står till och med inskrivet i almanackan eftersom jag ska föreläsa i Stockholm den 11/11. (Tack!)
Och krya nu på sig, Ökenråttan!
LarsW – hej på dej, lilla stumpen! 🙂
Lilla stumpan säger man till en liten, liten tjej man gillar mycket, mycket. Eller någon enstaka gång till närstående vuxen kvinna som behöver få känna sig omkramad och så.
Inte bara basketspelare, utan även jag har minsann en rumpa som står ut!
Jag kom alltså undan med det och gjorde dem glada. Jag tilltalade alltså bara de som kände mig på det viset, vilket nog hade sin betydelse.