Vilket proppfullt kommentatorsbås! Sjunde luckans lettrådar stod som spön i googlebacken och innehöll pärlor, bilar, peace & love, rosor, prästkonferens och hela Josslurens fantastiska associationskedja!
Ingela var säker på att det inte var HB:s namne:
”Är i alla fall helt på det klara med att det inte är nån som spelade käcka låtar på piano på bordellerna i missisipppitrakten kring förra sekelskiftet.”
hakke mötte Lassie:
”Det närmaste jag kommit di däringa popstjärnorna är väl att Joppe Pihlgrens mamma var kurator på mitt högstadium. Men Joppe var å andra sidan mer Docent än Död.”
Marianne tänker på en svensk hoho-fågel:
”Ibland är en svensk fågel nästan lika bra.”
AuL drabbades av en lidnersk knäpp mitt i kommenterandet:
”Jag greppar inte alls i dag – tror att jag är för gammal. Men vänta … NU kom jag på det!”
Ökenråttan var både listig och rolig:
”Här i råttboet kallar vi Southern Comfort för Sudden Comfort. Nästa steg blir väl är Sudden Death.”
Den legendomspunna Janis Joplin (1943–70) klev in i Julkalendern i Cornelis orddräkt och haltrimmade med sin hesa röst om Leonard Cohen och Kurt Cobain samt stackars Jimi som inte vaknade när han behövde, nej. Hon är inte längre bara en flowerpowertjej med cool röst och absolut gehör, utan en person som alla har hört talas om. Jag har hört att grundskolans musiklärare sätter en heder i att berätta om Janis för 2000-talsbarnen.
”Janis hade inte en sångröst, hon hade ett instrument” sa någon av alla tusen miljarder människor som sedan 1970 har gett ut böcker om henne för att de kände henne personligen och delade heroinsprutor och whiskyglas med henne. Jag förstod inte alls hennes genialitet när jag var liten och mest ville tralla med Ledin och Skifs, men idag griper sångerna tag i mig. Eller så är det kanske bara livsödet och medlemskapet i 27-klubben med bl.a. Brian Jones, Jimi Hendrix, Janis Joplin, Jim Morrison, Kurt Cobain och Amy Winehouse som jag associerar till?
Här uppträder hon i Stockholm 1969 (17 april), och recensenten i SvD är mycket förtjust i henne.
På engelska Wikipedia finns så oerhört mycket att läsa om Joplins korta karriär och supande samt knarkande samt vem som sa vad till vem och vilka som inte ringde till henne när de borde ha gjort det eftersom hon kanske var deppig och inte hade dött av en överdos om de bara hade hört av sig. Överdosen var troligtvis oavsiktlig och av den sorten som sker ett bra tag efter att heroinet injicerades. Den kompis som hittade henne städade snabbt undan alla knarkspår, men blev tillsagd att lägga tillbaka allt eftersom obduktionen med all säkerhet skulle bevisa vad som hade hänt … och så fortsätter det med detaljer, detaljer och detaljer.
Då är det ju faktiskt roligare att fokusera på vad Janis Joplin gjorde när hon levde – och några av de uppträdanden som hon mest kom att uppskatta var besöken hos en av mina favoriter under 1970: Dick Cavett.
(Dick Cavett inleder det gamla klippet och minns med värme Janis Joplin.)
Där var hon frispråkig och (sägs det) fri från heroin. (Men ganska rejält på lyset.) Hon berättade att turnén till Europa (och Sverige) samma år var bedrövliga för att folk där inte släpper loss utan är hämmade och trista. Men så sken hon upp och berättade att hon skulle vara med på sin ”high school reunion” som en liten revansch eftersom hon hade blivit så rysligt retad i skolan.
Så … hur passar Janis Joplin in bland de litterära giganterna i Julkalendern? Pfffft, här passar ju till och med C…… L…… in, så Janis behöver inte skämmas. Och så skrev hon ju låtar (både text och musik): Blindman, I Need a Man to Love, Intruder, Kozmic Blues, Mercedes Benz, Move Over, Oh, Sweet Mary, One Good Man, Turtle Blues och Women Is Losers. Nu ska vi kolla!
Blindman:
Well, the blind man, he stood on the way and cried
Blind man, he stood on the way and cried
Blind man stood on the way and cried,
Crying, ”Oh, show me the way, show me the way,
Show me the way, the way to go home.”
My daddy stood on that-a way and cried
My daddy stood on that-a way and cried
Daddy stood on the way and cried
Crying, ”Oh, show me the way, show me the way,
Show me the way, the way to go home.”
Now now now, the blind man, he stood on the way and cried
Blind man, he stood on the way and cried
Blind man stood on the way and cried,
Crying, ”Oh, show me the way, show me the way,
Show me the way, the way to go home.”
”Show me the way, show me the way,
Show me the way, the way to go home.”
Hm. Well.
Vi tar en annan! Mercedes Benz!
Oh Lord, won’t you buy me a Mercedes Benz?
My friends all drive Porsches, I must make amends.
Worked hard all my lifetime, no help from my friends,
So Lord, won’t you buy me a Mercedes Benz?
Oh Lord, won’t you buy me a color TV?
Dialing For Dollars is trying to find me.
I wait for delivery each day until three,
So oh Lord, won’t you buy me a color TV?
Oh Lord, won’t you buy me a night on the town?
I’m counting on you, Lord, please don’t let me down.
Prove that you love me and buy the next round,
Oh Lord, won’t you buy me a night on the town?
Everybody!
Oh Lord, won’t you buy me a Mercedes Benz?
My friends all drive Porsches, I must make amends,
Worked hard all my lifetime, no help from my friends,
So oh Lord, won’t you buy me a Mercedes Benz?
That’s it!
Okej.
Nä, nu ska vi dra en vinnare ur plommonstopet, som är sprängfylld med lappar! Jag har knölat ihop era namn till små bollar för att de ska få plats! Nu drar jag och vecklar upp … Hannoia!
(T-shirten är fortfarande osynlig, men på gång … vad jag har hört …)
Lucka nio ligger i pipeline och kommer i onsdagsgryningen!
Bonus.
John Lennon mördades idag för 40 år sedan. Några dagar innan Janis dog, spelade hon in den här grattishälsningen till honom.
Grattis, Hannoia!
Jag såg dokumentären ”Janis: Little Girl Blue” när den gick på SvT. Kan verkligen rekommendera den. Finns att streama på SF Anytime. G’natt båset!
På andra eller tredje meningen stod det klart att det handlade om Janis Joplin, samtidigt som det kändes helt omöjligt att det kunde vara så lätt. Så jag vände mig om och somnade om och då stod lösningen fullständigt glasklar för mig. Coco Chanel!!
Dubbelbokstäver som initialer precis som både Jimmi Hendrix och Kurt Cobain. I drömmen formulerade jag dessutom en rasande elegant ledtråd signerad fröken Petimäter som för alla skulle peka ut CC.
Men sen när jag vaknade framåt eftermiddagen hade ju båset enhälligt bestämt sig för att det absolut var Janis Joplin, och konstigt nog kom jag inte ihåg vare sig tankekedjan eller ledtråden till Coco, så jag gav upp.
Jag var kanske tillräckligt gammal första gången någon spelade Joplin för mig, för jag blev knockad direkt. Men okej, kanske inte främst av hennes lyriska djup. Men det där andra djupet, jisses! Nu har jag (delvis med båsets eminenta hjälp) varit med i tre av fyra luckor. Misstänker att det snart kan vara risk för läktarhäng och blåsippor. I så fall hoppas jag att jag kan ta det som Janis, med attityd och hes sångröst.
Grattis Hannoia!
Vem var förrexten sötpojken på bilden??
Det går ju bra det här. Nu var jag med redan från början, igen!
Men så blev jag alldeles för sen för att lägga en sista ledtråd med en länk och en blomma i håret. En ros är en margerit är en pärla.
Grattis Hannoia!
A man gotta do what a man gotta do.
Passar samtidigt på att kolla om den gamla dängan om att gå ut i naturen (jopphejdi, jopphejda) föll på plats. Inte så säker men att gnocci på jordpärer gjorde det är jag säker på – att de inte gjorde.
I det lilla språkområde där jag växte upp hette potatis ”jopp” – och ordet förstås fortfarande i By socken. Många vallonättlingar där så det känns rimligt. Lika rimligt som att mojäng var ett samlingsnamn på olika hjälpmedel inom smidet.
Nu äre dags för bingen igen. Och det var ju skönt både att Hemingway slapp amputera benen och slapp skriva ”Farewell to legs” samt att det inte blev en Schubert.
Att han istället skrev ”Farewell to arms” är ett ouppklarat mysterium. Han ser ut att ha dem kvar på alla bilder jag sett.
Kanske båset kan förklara?
Hakke: Johnny Depp, för 30 år sedan.
Grattis Hannoia!
Sådär ja. Äntligen kan vi prata om bilen. Bilen! BILEN! Det är bara att gå in på valfri sökmotor och skriva in ”Janis Joplin Porsche”. Ignorera alla länkar till den fantastiska sången om att alla vänner hade Porsche. Hon hade faktiskt själv en Porsche.
Börja med att gå till Bildsökningen och njut. Själv gillar jag högersidan mer . När du avnjutit bilens bägge sidor kan du läsa historien. I kort sammanfattning köpte hon en ny Porsche 1964 och gav en roadie fria tyglar att måla den. Resten är historia och denna historia såldes för 1,76 miljoner dollar på auktion 2015. Nu är målningen efter omvägar återställd. Men den ser helt okej ut.
https://www.americanbluesscene.com/janis-joplins-porsche-1/
Grattis Hannoia!
Tänk att jag fixade ytterligare en HB på egen hand!.
När jag googlat bilden och läst på lite så upptäckte jag att Johnny Depp varit berättarröst i en dokumentär om The Doors. Jim Morrison tillhör också den grupp med de som gått bort vid 27 års ålder.
Grattis Hannoia!
Klart det var lite undrande i början om det var Allan S eller Cornelis W som var meningen men sedan fixade Janice den frågan.
Grattis och skål, Lille M! Tog också en vid lunchen och av samma anledning.
Johnny Depp i rollen som Cry-Baby i en av de konstigaste musikfilmer jag vet. Janis skrev flera av sina stora hitar själv fast inte just Cry Baby.
Jag är mycket nöjd med att jag också nån gång klarat av att förstå utan hjälp av båset. Första i år.
Att jag började med blå gummistövlar är för att Caroline af Ugglas gjorde sig känd för mig genom att sjunga Janis Joplin i ett inslag på en minut i ett underhållningsprogram på tv sänt från Strömparterren. Och CaU är ju känd från melodifestivalen iklädd blå gummistövlar.
Ytterligare en medlem i 27-klubben är Jean-Michel Basquiat (”Basket eller hur han stavar …”).
Barbican i London hade en stor utställning med hans konst för nåra år sen. Yngste sonen jobbade i London då och släpade dit oss när vi kom på besök. Basquiat målar ungefär som Joplin låter.
Men åh men åh men åh men åhhh, nu sprängs mitt huvud här av allt kul jag vill svara på!!! 🙂 Inte har jag tid heller, idag ska jag i racerfart skriva en hel hemtenta jag inte börjat på men haft tre veckor på mig att göra, prokrastination är min främsta specialitet! Till råga på allt ville först inte min dator starta alls 😮 men nu kom den igång, PUH. Men mina glasögon har jag vimsat bort … synd man inte kan ringa dem, så som man gör med sin telefon när den är undanlagd (fast telefon ftw!). Tills vidare har jag ett par suddiga och alldeles för gamla och klena läsglasögon. Får se hur detta ska gå, ibland gillar jag på nåt vis att ha oddsen emot mig.
Lotten! Tack för kul lucka igen. JJ hälsar på hos DC 1970, säger han i klippet och står det i videon.
I julklapp önskar jag mig möjlighet att direktsvara på och ge tummar upp till kommentarer här, visst skulle det vara bra, visst visst?
ÄLSKAR Porschen …!! Åh. Tack för bild, Niklas i Göteborg.
Och ”Basquiat målar ungefär som Joplin låter” — nu vill jag ju googla masssssor … som jag inte hinner alls.
Ska kasta mig över modernismen istället! Wish me luck, vi ses på andra sidan tentamensinlämningen!
Oj, tack för att du hittade ett fel, Crrly! Nu står det 1970!
(Nä, tummar får du icke. Här ska skrivas kommentarer och inte tummas! Ju krångligare och ju fler bokstäver, desto bättre!)
Det här gick ju geschwindt, bara man fick sansa sig och städa undan alla andra typer som stack upp nyllet i luckan.
När man vinglar runt och kontrollgogglar hittar man allt möjligt. I går hittade jag att den onödiga bilden var dubbel-, om inte trippelonödig. Det fanns nämligen en sångare och gitarrspelare som hette Johnny Janis, som bland annat sjöng låten ”A Rose Is A Rose”. Är han bekant?
Och så får jag avundsjukt gratulera Hannoia, då.
Nä, inga tummar önskas.
Dom drar bara till sig tumjägare och skapar tumgirighet.
Ett elände som förstört många lovande bloggar.
En alldeles egen tisha, va fint! Tack!
Det här var en kul lucka, jag kopplade allt på en gång och det händer nästan aldrig i några sammanhang.
Nämen, jag hade rätt! Detta har aldrig hänt tidigare! År 2007 gav Caroline af Ugglas ut albumet ”Joplin på svenska”. Det har jag inte hemma. Jag vill en T-shirt hemma, snälla båsmor.
Grattis Hannoia! Hej alla!
Måste komma ikapp med lite saker. Ses imorgon.
Nackdelen med att köra Julkalendern: jag hinner inte rapportera om annat. Som att spanjoren är sjuk i corona (kontaterad idag, men han mår relativt bra) och att mina Zoomföreläsningar är galna på alla sätt och vis.
Oj! Hoppas han tillfrisknar snabbt.
Han är ju inte medlem i någon riskgrupp. Och om jag förstått det rätt så är han riskfri i god tid till jul.
Själva är vi i högsta grad medlemmar i riskgrupp XXXL, så vi är ganska isolerade. Det börjar framstå som ganska acceptabelt att vara ”Pysslingar i Hemmet/Pörtet”. Finns alltid en massa saker att pyssla med. Men tight på udda datum blir det.
Jag skulle älska att läsa uttrycket ”skar hon många lagrar” i en recension av en nutida påppkonsert. Fast heter det inte ”skörda lagrar”?
Yngre män och covid, vår erfarenhet. Yngste sonen (han med Babar) stack i väg till Skåne med 10 kompisar för att jaga härförleden. Dom åkte ner i bil i olika konstellationer, bodde tillsammans, åt tillsammans och hasade omkring i jaktmarken tillsammans (mer eller mindre) en hel veckända. En i gänget var smittad, två smittades, vårt lilla gull (1.86) och en gosse till. Åldersgrupp 35-40. Nästan inga symtom men testade sej sen dom fått veta om den smittade deltagaren. Positivt men sen negativt och enligt test har dom nu antikroppar. – Spanjoren kommet att klara sej galant!
”Vila på sina lagrar” tror jag det kan heta.
Grattis Hannoia!
Stackars Spanjoren.
Och hurra till mig som klarade luckan igen. Då nöjd för jag har noll relation till JJ.
Vad fint: grattis – stackars – hurra! I en enda kommentar!
Nu ska här ätas köttfärssås i långa banor. Sedan ska jag skicka ett ilsket mejl till DN.
Agneta uti Lund: Ja, fast det betyder väl tvärtom? Att inte söka framgång alltså.
Jag tror att man menar att i efterhand glädjas åt sina tidigare framgångar, men inte söka nya. Så där på sin ålders höst eller så.
Un abrazo virtual al’hombre, eller hur man uttrycker det. Men vad har (just denna gång) DN gjort för ont? Det undrar jag nu, jo.
Dagens Drygheter
Tja, kan nog vara lite av varje, det. Men förstås också nyfiken.
Hos oss är det den inlagda sillen som vilar på sina lagerblad.
Äsch, DN debiterar mig för TVÅ digitala prenumerationer med TVÅ olika inloggningar, vilket beror på mig och mitt eget jädra slarv. Men när jag säger att jag ju bara behöver en, säger de att jag ju ”använder båda två”.
DN:s kundtjänstavdelning måste vara bemannad av människor befordrade till sin inkompetensnivå. För ungefär ett år sedan gick vi över till ett helt digitalt abonnemang från att ha haft papperstidning på helgerna. Ungefär en gång i månaden har abonnemanget plötsligt upphört och inloggningen dött. Då har jag ringt upp DN och det har fixats och personen i andra änden har LOVAT att DEN HÄR GÅNGEN SKA DET FUNKA OCH DU FÅR EN EXTRA MÅNAD GRATIS SOM PLÅSTER PÅ SÅREN. Pytsan. En månad senare är det samma visa igen. Och igen. Och igen. Tills den här hösten då vi inte får några fakturor men kan läsa tidningen obehindrat. Äntligen har det blivit fel åt rätt håll!
Eller är det din andra prenumeration vi har tagit hand om?
Grattis Hannoia!
Kul lucka, den knep vi, men nu måste jag kolla vilken dag det är? Serverades facit igår? Kommer det en ny lucka idag?! 45 kommentarer 05:45 tyder på att jag är veckovill Godmorgon!
Och visst såg jag att det tillkommit en ny båsbebis? En kattunge! Grattis Katt!
Men ansökan kom in i tid …
Så här två dagar senare måste jag bidra med ännu en liten videosnutt: Tom Jones sjunger med Janis Joplin – och dansarna är helt sanslösa i bakgrunden!
https://youtu.be/mZmiefQ5y4U