Lucka fem var tydligen enkelt svår. Och fick några av kommentatorerna att gå i taket av pur chocklycka. Ingela saknar snön, men vann en t-shirt som kanske … värmer?
Vi trampar vidare mot julafton med en haltande gåta som är en sann gåta.
Lucka 7
Hejsan tjosan, hejsan gubben!
Här är brev från älsklingsbruden
Träff i hissen ’68
blev en låt så du slapp vara en kyrkråtta.
Jag är död och det är du ock
Får jag kalla detta sexchock?
Och allt håller på att barka
åt skogen för att jag vill bara knarka
Här är tråkigt vill jag lova
och så jättesvårt att sova
Jimi som har sängen över mig,
han vaknar inte han när han behöver, nej
[snyft]
Jag är hes, har tappat rösten
som när jag dog, den där hösten
Och jag sjöng åt Kristofferson –
han som inte visste vad jag sjöng eftersom
låtskapande var en hobby
om brudar som den där Bobby
Men här sitter jag med en Kurt,
han som säger att vårt öde är helt absurt
Vad kul att jag fick anledning att publicera en helt onödig bild som ser såhär trevlig ut!
| Lucka 1 och dess facit. | Lucka 13 och dess facit. |
| Lucka 3 och dess facit. | Lucka 15 och dess facit. |
| Lucka 5 och dess facit. | Lucka 17 och dess facit. |
| Lucka 7 och dess facit. | Lucka 19 och dess facit. |
| Lucka 9 och dess facit. | Lucka 21 och dess facit. |
| Lucka 11 och dess facit. | Lucka 23 och dess facit. |
Godmorgon båset. Sätter mig med en kopp kaffe och en skön känsla i halsen. Det halsonda bidde nämligen inget. Det här ser bra ut. För bra?
Klubb 27
Va f-n?
Får ta hjälp av storebror och hans företag.
Jag har INTE kört HB i min buss. Det skulle vara noblare fordon.
Allt skulle ju ha blivit så bra, om det inte gått fel den där sista gången.
Dags att låta NAH (Någon Annans Hjärnceller) jobba lite. Jag fixar frukost under tiden. I det enkla döljs det sköna.
Jahopp. Pekar åt lite olika håll det där. Som en kompassnål under en kraftledning. Inget att lita på. (Läs nu inte in nåt mer än att jag är förvirrad, i det där).
Hmm, jag får nog försöka lite hårdare idag. Jag tror jag köper mej en bil så länge . En Mercedes kanske? Eller kanske en Porsche. Jag får nog försöka få tag i den medan jag kan så kanske jag får den innan sommarn. Jag får bara inte glömma bort att berätta för mamma bara.
Nu kokar det ner till en av de Stora Frågorna:
Var bajsade de på Woodstock?
Och hej Lillasyster! Jag ska ta tag i frågan.
Jag är med idag! Guden Kurt skrevs 1968. Men det blir man ju inte gladare av att veta.
Tar läktarplats med glögg, pepparkakor och skön musik i lurarna.
Ja, jo, det kan nog ordna sej.
Jomenvisst kan jag det här. En popkung och ett nyhetsankare samt en av tre är ledtrådar.
Här blommar rosorna!
Det ser väldigt musikaliskt ut. Men den nöten har har jag gått på förr.
Jahaja. Något svävar i dimmorna. Få se om jag kan fånga in det.
OT: Ställde en fråga i gårdagens facit som någon kanske kan svara på.
Ojoj va’ mycket folk det där poemet innehåller. Båset tycks vara överens om vilken av dem det gäller, och jag lutar väl än så länge åt samma pärla.
En Entertainer, till hälften.
Har önskelistan klar för sig, jajamensan.
Stockholm ligger öde och världen håller andan.
Brid, jag har ett halvt svar på din OT-fråga i facit-båset. Den andra halvan lämnade jag åt Niklas.
Jag tror jag slår mig ner på läktarn en stund för att se hur det här fortlöper.
Den onödige söte gossen på slutet presenterar mig för en ny bekantskap. Som sjöng om rosor.
Jag är ju elektrisk till professionen. Så det här skulle ju vara enkelt. Visst.
Men det är ju aldrig lätt i den här kalendern. Så jag blev lite nedstämd i humöret.
Testballong: Stora delar av Nederländerna är ju en sån. Visst äre?
Men det ska ju vara en kvinna! Och då blir det knepigt igen. Krävs mera forskning.
embryo okcså hans kompis abuabu har bildat ett band dom hetrer äh dom där jäklarna du vet
nu ska dom ha sin förstra prästkonferens okcså i svarta solbrillor stetsonhattrar okcså poplinrokcar
när ska ni ha ett första gig det undrar jag nu yo
inga kommentarer
vilkcen slags musik spelrar ni det undrar jag nu
inga kommentarer
är det hårdrokc eller mera mjukrokc
inga kommentarer
eller är det mer åt jazzhålet eller är ni mer nere i orkestrerdiket det undrar jag nu
inga kommentarer
är det hiphop
vi spelrar vår egen musik det är allt vi kan säga okcså hör sen
hur låtrer den det undrar jag nu
det får ni höra sen
herregudrun vilkcen usel prästkonferens vad var det för några dom där i rokc okcså hatt det undrar jag nu yo
äh dom där jäklarna du vet
Av någon anledning tänker jag på blå stövlar. Men det är för att jag tänker på en minut på strömparterren. Men jag tänker också på en bön.
Verkar för enkelt. Tar mig ett glas Southern Comfort och funderar.
Mellan nätverksmöten och föräldrarlunch hoppar jag i hatten. Sången kan jag men vem är HB? Återkommer mot kvällen när det förhoppningsvis blir lugnare.
Vicken enkel förtjusning när lucklösningen uppenbarar sig helt ur min egen hjärna. Det är ju verkligen inget man kan räkna med, det gäller att tillvara på de här ögonblicken. Att det går bra i julkalendern är bra nog för mig. Fast jag borde verkligen bädda sängen, det är ingen ordning med allting här. Jag föredrar i alla fall snygga karlar, precis som HB. Grinollen på bilden var jag väldigt förtjust i när jag var lite yngre. Ibland gör gör både HB och jag undantag, förstås.
Hyttis to the rescue. Hon nynnar en melodi. Nåt (som) Cool (säkta, jag stavar ju så illa – och så gott som tondöv är jag också) kanske jobbade på?
Känns mer och mer som att vi är på väg mot en utjämning. Från tidigare 100% verkar vi nu vara nere på 75%
Försöker igen eftersom jag helt glömde bort att svara på förra luckan (kan bero på att en kattunge kommit in i mitt liv de senaste dagarna, då får man lite annat att pyssla med). Han sover just nu, så jag kan jobba (eller läsa julkalendern) Har i alla fall åkt i den där hissen, dock långt senare.
Jag bara lurar i bakgrunden idag – det behövs inte mer. Excellent.
Man läser inlägget och det känns liksom så snubblande nära, och så läser man kommentarerna och plötsligt faller allt på plats bara sådär! Jag hoppas att flickebarnet får en ordentlig barrunda med vännen Kurt, var hon nu än är. Och en TV-apparat är väl inte för mycket begärt heller?
Här i råttboet kallar vi Southern Comfort för Sudden Comfort. Nästa steg blir väl Sudden Death.
Ja ni, ska man skriva en ledtråd, eller räcker det med dem som redan står här?
Det här känns alldeles för enkelt så därför är min tanke helt fel! Jag är inte A-Klasse precis.
Valpen på bilden kände jag inte igen, men jag gillar inte grinpellar heller. Han var väl inblandad i en film om dörrar tror jag.
Var är alla glada bagarbarn
Lipsill, lipsill hela dan
Vetemjöl från livets grottekvarn
Lipsill, lipsill hela dan
Läktarplatsen lyser kall och tom
Lipsill, lipsill hela dan
Glöggen är slut nu det finns bara rom
Lipsill, lipsill hela dan
Tjo!
Jag ägnar mej mest åt annan musik nu men känner igen gamla skivbekanta när de passerar, och inte är det halvmåne heller.
Om dagens lucka är så enkel som ovanstående lettrådar antyder behöver jag inte titta här mer i dag utan kan ägna mej åt kakbak och sånt.
Ibland är en svensk fågel nästan lika bra.
Hm. Bibliskt, bitvis. Klingar vackert.
TuuuuuT!
TUUUT!
Ja. Jo. På det viset.
Peace and love, everyhopa!
Musikaliskt minsann. Det närmaste jag kommit di däringa popstjärnorna är väl att Joppe Pihlgrens mamma var kurator på mitt högstadium. Men Joppe var å andra sidan mer Docent än Död.
Alla behöver inte vara popstjärnor. Det finns en till, den där Basket nånting va han heter … med i samma klubb.
Hoppar i hatten och tror jag vet men kan inte hitta på nån hint som inte redan är skriven 🙂
Här hördes ingen tuta idag.
Kolakakor någon?
Brid, rävhistorien är ett äkta citat av en femåring. Tyvärr hörde jag den inte själv utan fick den berättad för mig av Lillasyster. Min närmaste t-banestation är en av de där det varnas för avståndet mellan vagn och plattform så jag har ofta anledning att tänka på en räv.
Jag tänker så här. Få verkar tveka. Men en ska aldrig säga för mycket, och så fall har alldeles för mycket redan sagts. Men bilen alltså. Bilen. BILEN! Kärlek, sommar och så vidare. Vrom.
Lyriken – check
Sångerskan – check
Men vad är kopplingen?
Sitter på läktaren och fryser. Kanske för att jag är barfota?
Här tutas inte! Och inte heller ovanpå Gula Huset.
För grannen har kompressorn. Och han har den till mutterknack och andra nyttigheter.
Höllt på att ändra åsikt när ÖR pratade om Southern Comfort, som var en favorit hos författaren till ”Farväl till benen”, som det höllt på att bli. Men nu är vi ändå överens i Pörtet om att det fortfarande är 75% som gäller.
Vi övar julvisor i Pörtet. Såna där obegripliga saker som ”Ut i skogen ska vi gå”, ”Vi går över slaggstänkta berg, fallera”, ”I naturen ut vi gå…” och andra reminiscenser från vår muntra barndom.
För att vara alldeles extra tydliga nämner vi också att det blir gnocci till aftonvarden. Varianten med jordpärer.
Läser luckan först nu. Ja, 1968 då hände det mycket. Club 27 låter som ett tjusigt disco på Ibiza. Men verkligheten var långt från tjusig.
Så härligt avslappnande det är med VAB, tycker jag hör ungarna ropa mamma, mamma, mamma hela tiden. Hade varit skönt om det var pappa de ropade på någon gång. Jaja någon gång innan midsommar är vi väl tillbaka i vardagen igen.
Ja, jo, jag fattar!
Oj vad dagarna går och jag kommer på varje jämn dag att jag ska kolla kalendern och först idag blev jag påmind i tid när det är ojämnt datum.
Jag kan inte sia om jag har rätt eller inte men nu har jag i alla fall landat i något.
Gökuret har slagit så dags att ta hand om disken innan någon ska börja med maten.
Tur det finns båsledtrådar som kan hjälpa ens sega tankar in på rätt spår.
Ja. Så är det. Utan båskommentarerna hade vi kört fast på Hemingway. Vilket nu känns alldeles obegripligt.
Hoppas att detta inte blir en Schubert.
Hjärtan i signaturen – på riktigt? Kändes inte som HB men det är väl bara mina fördomar om hur hen var.
Åh minnen bubblar upp. Jag minns en blöt helg på Janstock 1998. Det var tider, det. Bosse Lidén var dock inte med.
Heja båset!
Ni är fantastiskt fantasiska och fantasirika!
(Och jag måste lägga ner nya lappar i plommonstopet!)
En liten bit av hjärtat satt utanpå bröstet.
Hej, och tack! Jo nog värmer tröjan, kanske inte fysiskt precis men en liten mental fotogenkamin var den vinsten. Nu kan jag kalendra bara för nöjes skull resten av december. Hinner dock inte riktigt med som jag skulle önska när det är arbetsvecka och är för trött för att stiga upp i ottan och påbörja gissandet. Har inte läst några ledtrådar än, för jag får en stark känsla av vem HB är. Är i alla fall helt på det klara med att det inte är nån som spelade käcka låtar på piano på bordellerna i missisipppitrakten kring förra sekelskiftet.
Tror du har rätt där Ingela, den entertainern har nog bara enstaka likheter med vår HB.
Jag greppar inte alls i dag – tror att jag är för gammal.
Men vänta … NU kom jag på det! Så då har jag tre rätt av fyra!
Missade gårdagens. Trots att jag har boken.
När Ninja förstår luckan redan vid tredje meningen så beror det inte på att det är lätt utan att det är lurt.
Nånstans är det fanimej lurt.
Jag kunde igår och jag kunde idag.
Jag går liksom inte med på’t.
Trött, ledd och ledsen och sen kan man luckan på det.
Näe’ru, nu osar det katt i mossen så det hoar.
Det kan ju inte vara den där namnen till han som kliade
elfenben i rasande snabb baktakt, för det vore så
simpelt, helt enkelt.
Ni ska inte tro att ni har att göra med höns, inte!!
Kalleponkens lilla svarta äre frågan om,
som man kan känna en lukt ifrån ibland.
Tre äpplen hög, med välsvarvade knän.
För det drömde jag vara det rätta svaret,
när jag hade läst och löst luckan och sen
somnade om.
Sörru.
För den som vill knyta an till förra luckan så kan jag nämna att Kris Kristofferson spelade Billy the Kid i filmen Pat Garret och Billy the Kid, från 1973 och att i samma film spelade Bob Dylan, Alias. Det här knyter ju inte på något sätt an till förra luckan lika mycket som till min kommentar under nämnda lucka, men iallafall.
Kris var vid inspelningen 37 bast och Billy själv blev inte mer än 21 år, så alla var helt skeptiska till att Kris var såååå gammal, nästan lite fööör gammal för rollen.
Nåväl, i filmen One-Trick Pony kan vi däremot höra Kris i soundtracket, om vi vill.
Filmen, som kom 1980, handlar om hur Paul Simon är en avdankad rockstjärna som försöker få ihop ett nytt album samtidigt som massa andra knasiga saker sker. Bland annat (och det här är förvisso inte knasigt alls, men…) så tar Pauls karaktär med sig sin son på bio för att se filmen The Empire Strikes Back och i verkligheten, utanför filmen, så är ju Paul Simon och Carrie Fisher (Prinsessan Leia) ett par.
Rockstjärnan som Paul spelar heter Jonah. Nån som nästan heter Jonah på riktigt är ju Joan Hackett, som spelar Lonnie Fox i samma film. Hackett får ju oss givetvis att tänka på ’Hatchet-Face’, karaktären i filmen Cry-Baby i vilken, inte helt otippat, Johnny Depp har huvudrollen.
I filmen kan vi ju förövrigt se en annan rockstjärna agera, nämligen Iggy Pop.
Inför inspelningen så klippte Iggy av sig håret och ryktet säger att filmens regissör, John Waters, fortfarande har Iggys hårlock i en scrapbook där hemma.
Filmens titel kommer förresten från låten Cry Baby, som var en låt med The Bonnie Sisters, en amerikansk popgrupp bestående av 3 sjuksköterskor från Bellevue sjukhuset. Från början kallade de sig för The Belle Aimes. Ja, men vi kan gå ännu längre in i den här malströmmen innan vi kommer till poängen och konstatera att The Bonnies Sisters hit var en cover på en b-sida inspelad av gruppen The Scarlets.
Poängen är ändå att skivan med The Bonnie Sisters var John Waters allra första vinylskiva.
Kris Kristoffersons farfar är förresten ifrån Nås i Dalarna, emedan Johnny Depp har engelskt, irländskt, Ulster-skotskt, skotskt, walesiskt, franskt, fransk-kanadensiskt, holländskt, flamländskt, tyskt och afroamerikanskt påbrå.
Lite kuriosa är att Christopher är ett av Johnnys mellannamn.
Johnny Depps plastpappa var förresten Robert Palmer (19 Januari 1949 – 26 September 2003) och nu skulle man nästan kunna tro att det är Johnny Depp som är dagens HB, men då har ni glömt bort det där lilla att Johnny spelar i bandet Hollywood Vampires och vem mer gör inte det om inte Aerosmithgitarristen Joe Perry! Och jepp, vem är tillsammans med en helt annan Perry om inte – just det, dagens HB är ingen mindre än Orlando Bloom
Ibland är det skönt att veta att man inte har en chans att få vara med i klubben. Men vilken medlem är det vi letar efter? Jag gissar nog ändå på den som heter lite som det hen dog av.
Jomemvisst, inget går upp mot lite ragtime!
En riktig pärla det där.
Jag är inne på samma spår, Marianne. Därav stövlarna. De hör till kopian.
Ja, ja. Ja, jo. Get it.
SG: ”Mina trådar” är en annan obegriplig julvisa.
Här kunde man ju tro att det nästan var ärkeskurken i “The Magician’s Nephew” klädd i en rock av tuskaftsvävt tyg med varp av silke och väft ullgarn – ja, på ett par bokstäver när, då – men så enkelt är det kanske inte.
Säger nog nej tack till den klubben eller det är ju ialla fall ändå försent för att hamna där. Är så nöjd med glögg och pepparkakor på läktaren här.
Tja det här är nog ändå den första tanken som kom .
Jag ska bara meddela att facit kommer till alla på läktarn vid midnatt!
(Och väl där kommer ni att påminnas om en dum årsdag.)
I dag var det handboll igen. Men det verkar ingen i båset bry sig om, och i dag kan jag inte hitta på nån ledtråd i det sammanhanget. Eller – det skulle väl i så fall vara att man kan få uppleva billig spänning av sport på teve.
När jag nu för första gången i år kommer mig för med att julkalendra blir jag alldeles nostalgisk. Tänker mest på tv-program från förr: Jalle, Julle & Hjulius, Rädda Joppe – död eller levande, Linus på linjen för att nämna några.
Ja, se det är en dum årsdag.
Jag letade förresten fram en dammig flaska Southern Comfort längst bak i skåpet. Varför har den stått där och blivit bortglömd?
(Det är tillåtet att ta en rackare så här på en måndag för det är Herr M:s födelsedag så det så.)
Arghhh, nu har december redan blivit sådär tidsförvirrad att jag kommer på kalendern först kring kvart i midnatt, hur blir det så här varje år? För en gångs skull är jag säker på HBs identitet redan på första genomläsningen, vilken pärla! (Fast det har säkert påpekats här i båset med virtuosa variationer och svindlande ordvighet) Slänger in den här kommentaren innan plommonstopet stänger, så jag kan läsa dagens båskommentarer i lugn och ro.
Oj, jag missade nästan! När man är så här sen och inte hinner läsa ledtrådar får man gissa rakt ut, va? Jag gissar Janis Joplin!
Eller är ett flera hb idag och en tidig Schubert?
Nej. En genomläsning till. Det är bara hon. Fast i gott sällskap.
[…] Lucka 7 var simpel och positiv fast svår och sorglig. Hannoia vann i facitet en tischöt (ny stavning) – förmodligen för att hon ju nämnde för plommonstopet att killen på bilden var en favorit då, för länge sedan. […]
[…] Lucka 7 och dess facit. […]
[…] Lucka 7 och dess facit. […]