Plötsligt pratar alla (definitionsfråga förstås) om hur det kommer sig att vi går som vi går.
För så här med hälen pang i marken först, gick vi ju inte alls för 500 år sedan. Ahaaaaa, tänker ni och minns hur jag skrev om de tokiga 100 åren när vi inte hade höger- och vänsterskor; nästan alla skor var då identiska, oavsett vilken fot som skulle i.
Men njae, nu handlar det om hur vi ju inte hade hårda skor med klack förrän på 1500-talet. (Träskor fanns dock i Nederländerna på 1200-talet. I Sverige nämns tollorna inte i tryckta källor förrän 1496.)
Tänk hur ni går barfota på en grusgång. Aj, aj, aj, säger ni och minns hur ni som småbarn sprang obehindrat på allt, inklusive glödande kol. Men visst sätter ni i ert barfotaminne nu ner fotbladet före hälen? Prova!
[provpaus]
Känner ni er lite fåniga? Som balettdansöser? Yup, så är det. Sådär gick man alltså innan de hårda skorna uppfanns!
Nu kan ni – om ni är nyfikna eller inte tror mig – kolla på den här videon med kramsande grusgångar och en man iklädd mockasinmjuka skor. Det kan ni inte alls, för den videon försvann! Här kommer samma budskap på ett oerhört mycket tristare sätt utan kramsande grusgångar och med bedrövlig musik. (Stäng av ljudet.)
Och nu till mitt (jävla) knä. Jag skrev ju häromdan att det gör mer ont trots operationen. Men vet ni vad som händer om jag trippar omkring som mannen i videon?
– Det gör inte lika ont!
Trippetripp, trippar jag och kan inte fara fram som ett jehu eftersom jag
- måste koncentrera mig
- får ont om det går för snabbt
- vill försöka vara någorlunda gåkonsekvent i en vecka i alla fall
- har hört av en fysioterapeut att jag har muskelfäste- eller seninflammation och att det här inte alls är en dum idé.
Och vilka är det som du bär på ryggen?
Vad hände med pudelfrissan?
Superintressant eftersom alla snabbspringare idag gör det på främre fotbladet och att den normala förflyttningen på oskotiden troligen gjordes SPRINGANDE inte såsandes i gångtempo. Därför hann man också långt, mycket längre än en söndagspromenad idag.
Jag ska testa idag. Får se hur det går, jag kanske kan få tillbaka lite tid från Japanerna om jag springer …
Jag har missat saken om japaner.
Jag skickade genast länken till filmen till podcasten Återskapat. Det skulle vara kul att höra ett avsnitt om det här.
Hästar springer också på tårna. Men hur gör våra förfäder, aporna?
Pudel=Nudel
Nu har vi varit i Venedig. Huj, vad vi flänger och far. Jag har ju lite självlockigt hår och den fuktiga Venedig-luften gjorde att jag fick vågor i håret. Häpp!
Bara du slapp vatten i knäna.
Nä, Ninja. Knäna är Lottens grej.
Jag tycker inte alls att bilden var särskilt lik
ÖR
Venedig såg ut att vara mera varmt än blött på våra väderkartor. Men vi tror mera på dina direkta observationer än på diverse vädertjänster. De har sällan ha samma uppfattning och om framtiden verkar de inte ha en susning. Nu blire köttfärslimpa med kantarellsås och andra små tillbehör.
Varmt var det, SG, och det regnade inte, men luftfuktigheten är alltid hög där i lagunstaden.
Det översta skofotot kändes rätt så Venedig och även di små 1700-taliga dojorna passar in.
Och även jag har flängt! Jag har varit på idrottskonferens i undersköna Kungsörstorp, som serverade vidunderlig mat!
(Men som Venedig var det icke.)
MEN HAR NI TITTAT PÅ VIDEON NURÅ?
(Oj, förlåt. Jag menade inte att skrika.)
Här kommer indianer, sluga som babianer, smygande på mockasin bland skogarnas lianer.
Pip och vink från en som fortsätter att vara heeeelt utmattad. Jag är sjuk, men exakt på vilka sätt är fortfarande en smula dunkelt.
Försök att inte oroa er (sade hon liksom lite grötmyndigt. Gröt? Nej, fy blä.). Jag berättar kanske någonting när det finns någonting att berätta.
Pip pip, vink vink.
JA!
Redan i morse faktiskt.
Pip pip, vink vink!
(När Annika väl får en diagnos eller blir jättefrisk har vi bloggparty. Inbjudan kommer via båset.)
Braaaa, Cecilia N.!
Men har ni liksom jag vandrat omkring i Kungsör som änna balettdansöser?
Och har ni sedan i skymningen gått ett helt varv med tårna spretande i ett shoppingcenter?
Svaret är nej, I presume?
(Med andra ord vinner jag.)
Har just sett silmen. Intressant. Ska strax kliva upp och se hur jag går på mina barfötter.
I eftermiddags såg vi ”Hiss till galgen”, en klassisk film vars sensmoral tycks vara att det är bättre att inte begå brott. Vackert filmad var den i varje fall.
Videon var faktiskt precis lagom krävande för en febrig hjärna, så jag har sett den. Och funderar nu över hur det är med andra s.k. hälgångare (björnar och primater) — ska de verkligen gå som de gör?
Tårna spretade i ett shoppingcenter, men var var då resten av dig?
(Just precis exakt nu är jag faktiskt närapå lite alert … trist nog går det antagligen snart över.)
Tårna spretade i ett shoppingcentrum. Själv var jag på basketmatch. (Vi vann.)
Måste nog förklara: jag var verkligen i shoppingcentret. Men närvarande var jag på distans under en match mellan Eskilstuna och Örebro, där Spanjoren (ni vet) ju spelar och ska skjuta sönder matchen med sina treor. Man följer matchen via ”live stats” på basket.se, vilket ser ut ungefär så här:
Julián López Rodríguez byter in.
(Motståndarna gör nåt som jag skiter i.)
Ramon Mirianidis missar en trepoängarne.
Pontus Lennarsston tar en retur.
(Motståndarna gör nåt som jag skiter i.)
Julián López Rodríguez missar en tvåpoängare.
Pontus Oksman byter in.
Erik Flood sätter en tvåpoängare.
Adam Friis foular.
(Motståndarna gör nåt som jag skiter i.)
Julián López Rodríguez sätter en trea.
YYYEEEEAAAAHHHHHHH!!!
Första gången som jag skulle testa att springa med tårna först började jag, helt ofrivilligt, springa baklänges. Tog en lång stund att få ordning på det.
Lite som att jag skriver spegelvänt med vänster hand när jag försöker skriva med båda händerna samtidigt.
Oj vilket praktfullt stånd jag har snickrat ihop! Våra planer att åka ner till medelhavskusten och kränga knäckemackor med vilda korvar och annat svenskt börjar ta allt fastare form. Och Hyttis är med på’t.
Man behöver inte vara helknäpp för att få såna idéer. Men visst underlättar det.
Det var när vi upptäckte att ett holländskt par gör just detta, fast holländska pannkakor, i lilla Kopparberg som vi insåg att detta är vår mission i livet. Ståndet ska krönas med banderoll enligt nedan. Så vi hoppas att Annika kryar på sig före första december, helst tidigare. Annars kan vi ju inte vara med på festligheterna.
PS Det finns en liten klurighet. Just sayin’
Jag anar klurigheten.
Annika, det gläder mig att du är grötmyndig! Det låter lovande! Ser fram fram mot ditt tillfrisknande!
Stavas suédoises med liten bokstav?
Nu var det iofs 35 år sen jag lämnade sista franskalektionen, men jag har för mig att de tänker som engländarna i den frågan.
Nej, Cecilia N, fransoserna tänker icke som engländarna ifråga om nationalitetsadjektiv. De är ungefär lika sparsamma med versaler som vi.
Skogsgurra, är det honung eller rapsolja på skeden?
Rapsolja.
Balettdansare. De går precis så där när de har tåspetsskor på sig.
Nu ska jag gå uppur sängen bort till det Londonska badrummet som dansade jag balett.
Själv går jag som en anka. Känns det som i alla fall. Efter ett extra jobbigt träningspass i lördags är jag ett riktigt fobollsproffs, åtminstone såtillvida att jag har ”känningar i ljumskarna”. Oj, vad det känns.
Nu ser vi alla framför oss hur Niklas stappl… förlåt, skriiiider ut till badrummet och hur Christer går lite vaggande, stånkande.
Gymnaster går på ett särskilt sätt. I alla fall i gymnastiksammanhang.
Filmen klarade jag inte se hela – eller rättare klarade inte tyskens äh-ande när han pratade engelska.
Efter empiriska studier runt om i huset så kan jag nu meddela att jag med vänster fot går tågång och med höger en släpande hälgång/plattfotsgång.
Käpparna går som käppar tör.
Titta vem jag träffade!
Jag går en halvimmesvända varje morgon. Den inleds med Skarabacken och kröns av Boråsvägen, en låång uppförsbacke följd av en kortare brantare. De luten tar jag på framfutterna.
Ner mot Tidaholmsplan och sedan under T-banan blir det ett märkligt tassande, för att inte säga struttande nästan på tå. Dels har jag redan blivit trött, och så har jag svårt med balansen eftersom åtta av tio tår numera saknar känsel. Jag haltar på bägge benen, kan man säga.
På Finn Malmgrans Plan –halvvägs– börjar det smärta i höfterna om det redan inte redan hade börjat. Jag är hälgångare igen.
Petrejusväjen inleds med det man i skidsammanhang kallar en ”flatmota” på ett par hundra meter. Där sätter jag ner hela blana och vet att jag inte får slappna av.
Väl uppe och förbi förskolan Skogen är det flackt. Hälgångeri. Det är där jag för det mesta brukar sacka. Sen kommer en någorlunda svag utförslöpa fram till Olaus Magnus väg, som jag kan hantera någorlunda. Trippar bara nästan.
Den sista backen upp till Sparrmansvägen är inte lång, men krävande just för att jag snart är framme. Framfutterna igen. Förbi en korsning är det något mer än svagt utför och balansproblem igen. Folk väjer och bilar håller ut från den inte allt för breda trottoaren när de ser mig.
Det hela tar runt halvtimmen, under trettio minuter en bra dag, och det gör ont uttå hälvite efteråt emellanåt. Distansen är den jag klarar.
Folk väjer där som ser dej, LarsW. Bär du vapen eller?
En och annan tror väl att jag är på lyset så här klockan nio på morgonen. Andra har lärt att känna igen mig och nickar igenkännande. De som inte drar barnvagnar kliver ut i gatan när de går om eller möter mig.
Jag är obeväpnad, ÖR. Dock inte helt kursstabil. Ordet ”hänsyn” har fortfarande sin auktalitet, och det är jag taxam för. De ser att jag kämpar.
I mitt fall vänjer dom sig. Så småningom. Men det är sällan dom väljer mig. Och sväljer mig kan jag inte tro att nån skulle göra. Säljer mig gör jag icke.
Skogsgurra, men förtäljer oss, gör du!
Jag tog en morgonpromenad för att köpa frallor och croissanter och försökte känna efter resp. träna på att gå på framfötterna . Bara lite uppför gjorde att det var mycket lättare. Ner gick det inte riktigt att nå marken med tårna. Nu går jag kanske lite som LarsW och ser full ut där jag snubblar fram. Sjukgymnasten säger att smärtreceptorerna stör de där receptorerna som ska hålla reda på var kroppen är och hur jag rör mej och då kan det bli fel från ena stunden till den andra.
Trots att stan var full av råttor, som på bilden hittade jag ett fräscht bageri med gott bröd.
HK: PM me.
Det kommer mer info om booooken, men tills vidare kan ni klicka här och kanske vinna ett gratis-ex. (Man kommer då att få mejlreklam från förlaget, men dessa kan man snabbt och lätt avregistrera sig från.)
Pip, vink (och näh, här skas inte has nån förlagsreklam, för att så det så).
Piiiiip och vink!
Pssst. Jag hade så roligt på Dramaten igår att jag inte ens har kommit ur sängen än.
Är väääldigt avundsjuk över det där språkkalaset. Fick som prenumerant inbjudan, men dessvärre är det långt till alla kalas, båsträffar och konferenser. Dessutom befinner jag mig på universitetsjukhuset för att än en gång bli alldeles strålande. Förra omgången radiojod, i maj, blev inte tillräcklig visade det sig.
Usch vad vi är skröpliga i det här båset.
Hade jag vetat att du skulle bilda lag med Staffan D hade jag förresten bett dej hälsa att diverse journalistiska haverier är helt förlåtna. Har hört honom i ett par alldeles lysande spaningar i P3 som kompenserar rätt bra.
Nu ska jag gå ut en promenad innan scintigrafin. Kommer att prova lite olika sätt att transportera mej fotledes.
Ja huuu vad skruttigt. Dock blir det bättre vad det lider, sägs det.
Men vad man lider innan det blir bättre tider.
Jag skall dock inte klaga
för glada vänner statt mig bi
mitt öde att fördraga.
Tanke: Att bo i ett lider måste väl vara rätt så jobbigt.
Jag försöker fylla det temporära tomrummet medan Annika lider i det tysta.
”Det är synd att inte klaga” heter det väl.
Har nu tittat på hela videon. Sällsam upplevelse, att se en man i medeltida dräkt redogöra för något på ett helt seriöst sätt. Absurt på något vis.
Förmodligen Monty Pythons fel.
Filmen var ju jätteintressant! Jag ska genast börja tassa på tå.
Hi Lotten,
I am studying a serie of wood engravings. I found the first image of your article largely shared on pinterest.
Would you mind sharing with me more information about it. This image is very interesting because the design of this patten is exactly the same I can see on my engraving. It would be very helful for me to sort out dates ang geographical origin of this work. If you are or know someone that is qualified in costume history, it would be very helpful too. I thank you in advance.
Have a great day
Sullivan
I am so sorry, Hismans Sullivan! I cannot help you!