Hoppa till innehåll

Knät gör ont

Det nyopererade knät (17/8) gör ont. Mer ont än för två veckor sedan, men mindre ont än före operationen. Jag gör mina fysioterapeutiska övningar som jag ska. Men vaff… jag skulle ju dunka, dansa jitterbugg och stappla upp på Himalaya redan igår, hade jag tänkt.

Så här känner jag mig.

Då kan man förstås påtala att det finns människor som det är mer synd om, vilket ju är en självklarhet som inte piggar upp alls.

Määääh.

Fly mig istället en hovnarr! Berätta en rolig historia! Öppna champagnen! Eller, vänta, här har vi sådant som är uppiggande …

Sådärja. Nu är jag inte riktigt lika bekymrad längre. Jag har nämligen kommit på att jag helt enkelt är Rom. Inte den här:

Nej, just nu är jag som Rom på 200-talet: ledsen över forna stordåd, flödande vin och vita pelare. Jag kravlar förstås i leran, men gör det som soldat Bom med ett leende.

Jag ska fortsätta simma som Doris i Hitta Nemo och tänka som Paul McCartneys pappa: ”Put it there [sträcker fram handen] if it weighs a ton.”

Mitt knä-Colosseum ligger kanske i ruiner, men är vackert i kvällsljus. (CC BY-SA 2.5)

Verkmästaren i knät har bara tappat en hammare bakom knäskålen, förlagt förstoringsglaset och råkat ta salt istället för socker i cementblandningen. 

Share
Publicerat iBloggen

30 kommentarer

  1. Olle Bergman

    Läk-smärtan är en impulsiv figur som vägrar följa raka vägar mot tillfrisknandet. När det är trasigt och illa ställt i vävnaderna, kan läksmärtan bli uttråkad mitt i alltsammans och sitta och halvsova. Den känner väl att den har en massa tid på sig. Men när vävnaderna börjar bli starka och funktionella igen så vaknar den rackaren till liv och börjar gapa efter uppmärksamhet. Nu har han fått bråttom!

    Biologiskt sett handlar det förmodligen om den aktuelle sammansättningen av den cocktail av faktorer, ligander och signalsubstanser som flödar i celler och interstitium och hur receptorer uppregleras och nedregleras och hur nervändar trevar sig fram i det som tålmodigt läker.

    Jag tittade för övrigt på en dokumentär på Vimeo förra veckan som handlar de 25 somrar som Tove Jansson och Tuulikki Pietilä tillbringade på den lilla ön Klovharun. Allt är filmat med den sistnämndas åttamillimeterskamera.

    https://vimeo.com/ondemand/haru

    Det är en underbar betraktelse över närvarons konst som rekommenderas varmt.

  2. Näe, det gör inte alls ont, för det gör det inte. Så det så. Trooooo mig.

    Nå och väl, en och en halv månad är väl inte så otroligt långt när de gäller en kroppsdel som du faktiskt använder hela tiden. Och så tycker jag att Olle just skrev ytterst poetiskt och övertygande om hur det nog i själva verket ligger till!

  3. Ja, jag har bestämt mig för att läk-smärtan inte alls gillade knäövningarna och att jag ska prata med knäna och fråga dem vilka stretchböjningar de gillar.

  4. och

    Men gillar knäna stretchövningar…? Förlåt om jag svär i körkan, men jag rekommenderades vattengympa och sjukgymnastik för min fibromyalgi, och den blev VÄRRE. Mycket värre! Sjukgymnasten sa att hon vågade överhuvudtaget inte längre röra mig.

    Nu är ju fibro något annat än nyopererade knän, men jag vill bara försynt mumla att läkare inte alltid har rätt. Vilket man förstås redan vet i gula villan.

    Kanske vill knäna vila och läsa en god bok…?

  5. Vi får upprepa uppmaningen att titta på filmerna, för de är faktiskt jähätteroliga! (Ja, jag har kollat allihop.)

  6. Njae, inte av ångest. Snarare ovrider oss på grund av utmattning. Vi satsade hårt på snabb hemresa med korta 90-minuters pauser för sömn, fika, kroppens behov i övrigt (vi har börjat använda det alltför outnyttjade ordet ’defekation’) och kanske en eller annan ’övrig aktivitet’. Allt sabbat av en egensinnig GPS. Oklokt nog satte vi in en ny, med ’aktuella’ kartor som nog var aktuella under trettioåriga kriget, men inte funkade så bra på hösten 2017.
    Så vi har laga förfall. Men vi ska nog ta igen bortovaron. Med outhärdlig råge.

  7. Sannerligen, Annika. På den tiden de kunde göra musikvideor, kunde de verkligen göra musikvideor så att vi idag på riktigt kan säga ”det där med att göra musikvideor, det gjorde de faktiskt bättre förr”.

  8. Ninja i Klockrike

    Fast han var inte i Svedala. Men nu så är han död. Ehuru fortfarande inte här. Kroppsligen.

  9. Detta skulle kunna ge upphov till en intressant diskussion. Lite som den om Schrödinger och hans kissemiss. Eller om skogen med det fallande trädet. Eller kanske om det faktiskt går att förstå en ko genom att anta att den är ett klot?

    Det skulle kunna ge lite lyft och flykt åt det tämligen sovande (allt är relativt) båset.

    Men, nu ä han ju dö på riktit. Eller rör han fortfarande på sig? Så vi skippar den diskussionen. Man blir bara osams.

  10. Jag hade missat Tom Petty men har nu fått tillbörlig upplysning av groomen. Inte var han vidare gammal heller.

  11. Ökenråttan

    Jaha. Nu har även vi varit ute och rört på oss. En vecka i Skåne. Solen sken och det blåste den värsta orkan, men vi var glada ändå. Päron och äpplen hade mognat och till varje frukost åt vi knäckebrödsmacka med smör, ost och skivat päron. Mums! Lyckat museibesök i Röö. En sån sagoaktig liten ort, med riktiga fiskarebåtar i hamnen.

  12. Men hallå, Råttan!
    Ska man inte få vara ensam om nånting längre?
    Vi håller på att prova oss fram till knackamackakombinationer här i pörtet. Idag var det lunch med truckarfavoriten KB+RBS, därefter körde vi Gustafskorv (Melkers, riktig god) och MKL.
    Det hela avslutades med HO+GKA+PKA+MKL.

    Å så kommer du med PÄRON – det som är så gôtt!

    Ursäkta Niklas, det blev det hatade brödet. Vika tog slut till fika.

  13. Mandarinklyftor på ost.
    Mandarinklyftor på ost!
    Det verkar så knäppt att det kanske är gott, men som tur är har jag inga klyftor att pröva med.

  14. SG, jag hoppas verkligen du menar att Skedvi tog slut till fika. Vika finns inte längre, L*ks*ndsbr*d köpte upp det och slog sönder de gamla vedeldade när några visade sig vara intresserade av hantverksmässigt hårdbrödsgräddande. Vikabröd är numera en massproducerad industriprodukt.

  15. Vi har tänkt igenom detta ganska noga. Gustafskorven är rätt intensiv, efter halva mackan vill munnen ha lite omväxling. Och just då dyker den upp – MKL! Då blir munnen glad och vill ha mer. Och har man väl börjat slänga citrus på korv så kan man lika väl slänga på ost.

    De eviga salladsbladen, ruccolan och groddarna är inte bara tämligen smaklösa, de är svåra att bita av och stökar till knackamackakätingen. Det vill vi slippa, men ändå få lite annat än bara korv å brö.

    Vi labbar för fullt med detta. Igår testade vi Kalles med banana split. Kallefabriken försökte ju introducera den kombinationen för ett antal år sedan. Vi hånlog åt detta okritiska ’kreativitetsutbrott’. Men i vår version blev det ganska bra.

  16. […] gick allt åt helvete eftersom den bortopererade menisken (till synes) uppstod från de döda. Jag haltade och led. Men … det är inte meniskont egentligen – det är bara en jättestor […]

  17. […] nu till mitt (jävla) knä. Jag skrev ju häromdan att det gör mer ont trots operationen. Men vet ni vad som händer om jag trippar omkring som mannen i […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.