Det ringde i mobilen – 076-660 09 00 visades på displayen.
– Lotten Bergman, svarade jag samtidigt som jag tänkte ”förnicklade telefonpratare som inte fattar att man vill ha sms”.
– Ja hej, det här är från Norrmalmspolisen, sa en typisk polisröst (mogen, liksom).
– Förlåt?
– Jag ringer från Norrmalmspolisen.
– Oj, jaha …?
– Vi har fått in en man som ligger här och är helt utslagen och oregerlig.
– Jaha …?
Hur många män känner jag som skulle kunna ligga och vara oregerliga på en polisstation mitt på blanka eftermiddagen? I mitt huvud dök just då INGEN upp. Broder Jakob är på jobbet vet jag, mina kusiner är bara oregerliga under ljumma sommarkvällar och slipsgubbarna som jag umgås med kan på sin höjd ta en öl i förstaklass på tåget …
Norrmalmspolisen fortsatte:
– Han säger alltså ditt namn gång på gång.
– Och vad heter jag? (Listigt, tänkte jag. Jag borde ha blivit detektiv.)
– Han är helt utslagen och ligger och vrålar ditt namn och ditt nummer! sa polisen lite mer otåligt utan att svara på min fråga.
– Han rabblar mitt nummer? (Vem kan någons nummer idag?)
– Ja!
– Men förlåt, varifrån ringer du?
– Norrmalmspolisen.
– Och d…
– Kom genast hit och hämta din polare. Vi kan inte ha honom kvar här! Han är helt utslagen.
– Förlåt, men vad heter du? sa jag.
Vid det här laget var jag faktiskt fortfarande inte misstänksam.
– KOM GENAST TILL KUNGSHOLMSGATAN 43 SÄGER JAG! TA HAND OM DIN JÄVLA POLARE! HAN ÄR JU HELT UTSLAGEN! *klick*
Vid det här laget var jag däremot väldigt misstänksam.
Efter att ha kollat med 118 118 och där fått beskedet att numret inte var listat, men att ”många har ringt och frågat oss om just detta nummer”, ringde jag 114 14 och berättade. Jag togs på fullt allvar och polisen tillsatte genast en miniutredning. Medan jag väntade kvar i luren, ringde de upp vakthavande befäl på Norrmalmspolisen som berättade att de hade fått väldigt många påringningar under helgen med exakt denna fråga.
– Tydligen handlar det om något slags prank, tjuvringning alltså, sa min polis till mig.
– Men då undrar man ju vad syftet är, sa jag.
– Ja, verkligen.
Buset busar och ställer till det. Men varför? Hur gick snacket efter samtalet med mig?
– Trist kärring. Inte ett dugg orolig.
– Bodde säkert i Kiruna eller nåt.
– Men vaff… kollade du inte först var männschan bodde?
– Eh, näe.
– Men då försvinner ju poängen helt. Dom som inte bor i Stockholm kastar sig ju inte hals över huvud till Kungsholmsgatan 43!
– Oj. Tänkte inte på det.
Men så underbart!
Någon har lyft nyllet ur mobilens blå sken, noterat en omvärld och beslutat sig för att den behöver underhållning.
Fast en stockholmare hade ju vetat att norrmalmspolisen inte huserar på Kungsholmsgatan utan på Östra Järnvägsgatan.
Norrmalmspolisen är det nya svarta efter de Indiska Microsoftsamtalen?
Ska man skriva norrmalmspolsien eller Norrmalmspolisen?
Ska man skriva?
Vafan! De har flyttat!
Då var det ju bra att det inte ringde hos mig, för jag hade virrat runt efter min polare nere vid Centralen.
Jag skriver ”Norrmalm….” . Det är ju ett namn, även på myndigheten i fråga.
Jag citerar!
Sammansättningar som inleds med namn får normalt stor bokstav och skrivs i ett ord. Detta är särskilt fallet vid mera tillfälligt bildade ord.
Stockholmslag
Kalmarfreden
Linköpingsbo
Göteborgspolisen
Oslotidning
Volvochef
Wallanderdeckare
Det var då för väl att du slapp leta efter oregerliga polare på fel adress, Ninja!
Finns det fortfarande polisstationer i Stockholm? Så bra! Jag har inte haft anledning fundera på dom sen yngste sonen och hans bästis var i tidiga tonåren. Sedan kompisen blivit rånad när gossarna kom promenerande utanför NK beslutade dom att beväpna sej. Dom skaffade – fråga mej inte hur och var – såna där butterflyknivar, flera stycken. När kompisens moder och jag hittade dom i våra söners gömmor la vi knivarna i en kartong, kompisens mor tog hand om den, steg in på närmsta polisstation, gav knivkartongen till en polis och sa:”Ta den här. Fråga ingenting.” Och så gick hon därifrån.
Ooooh! Kriminella telningar!
Min lillasyster Orangeluvan klev i fyraårsålern in i en affär i Berlin, tog en Nickel och gick ut med den gömd under tröjan.
ÖR, tack för ett underbart skratt!
Mina telningar har varit alldeles laglydiga, de brås inte på sin mor.
Från snattare på Tempo och i bokhandeln i Högdalen, till olaga affishering till diverse olagliga aktioner, jag var där!
Om man använder vattenglas som fästmedium på stora glasrutor så smälter affishen liksom in i rutan. Åhlens blev inte glada, om man så säger. De tyckte det var lite durt, liksom.
Antireklamaktionen i tunnelbanan var både rolig och spännande. Först var vi ute och samlade in reklam i tunnelbanevagnarna för att sen trycka antireklambudskap på baksidan med screentryck, för att sen sätta tillbaks plakaten i vagnarna. Mitt under rusningstid.
Inte en människa reagerade, och inte hade de mobiltelefoner heller.
Aktionen genomfördes under den tröttfnissiga parollen ’förtryckare i alla länder, förenen eder’, kläckt vid tre-fyratiden under tryckerinatten.
Sen har jag suttit i älvfåra och blockerat påsläppet vid fallens dag. Vi kilade ner igen mycket fortare än vad polisen orkade kånka opp oss.
’Snälla, snäääälla, sa en svettig konstapel med förtvivlan i rösten när vi satte oss för typ fjärde gången.
När aktionen var över fick vi skjuts till järnvägsstationen. Schysst tyckte vi.
Betydligt snällare var det när vi stoppade besprutningståg på Roslagsbanan. Vi satt ner på spåret när tåget skulle köra ut ur vagnhallen, och när det kom närmare så sprang två modiga mindre män fram och la sina plakat mot vindrutorna.
Vi stoppade faktiskt besprutningen den natten, och i samtal med nån högre hövding för tågtrafiken och ett kommunalråd från Vallentuna (vars vattentäkt riskerade kontamination) erbjöd vi oss att röja banvallen manuellt.)
Det fick vi nu inte pga säkerhetsbestämmelser, men Vallentuna kommun tog över och giftbesprutningen stoppades.
Detta hände som en efterdyning till 70-talets hormoslyrdebatt.
Idag skulle dessa aktionssätt inte funka alls, varken gentemot den stora allmänheten eller den lagförande makten. Stryk skulle vi fått.
Det är synd för idag är jag av en kaliber som gör mig väldigt orubblig.
Bokstavligen.
Go Ninja!
Alltså, det där paketet Nickel måste ju preskriberas någon gång.
Det ÄR preskriberat. Men kriminalhistoria är ju så intressant.
Jag har kastat snöbollar på ett fönster mitt i natten!
(Och … där tog det stopp. Har inte gjort så mycket mer.)
När vi passerar Siggebohyttan (känd från herr G. Knutssons djurskildringar) begår vi ett brott som består i att vi svänger in på den jättestora och tomma parkeringen där vi ställer oss på HANDIKAPPARKERINGEN och snaskar Bassets lakritssnask. Det har nu upprepats så många gånger att vi betraktar oss som seriekriminella återfallsförbrytare.
Dagens månatligen återkommande veckproblem tror vi för övrigt har lösningen ”Zofia”. Alternativet (Odödlighetsdryck) känns mindre troligt.
ÖR, jag har vid några tillfällen fått knivar av polisen. Till filminspelningar där det behövdes stiletter och annat skadligt i knivväg. Eftersom det inte går att gå till någon affär och köpa en stilett ringde jag polisen och undrade om jag kunde få låna några och viss fick jag det. De hade ett litet rum där beslagtagna olagligheter förvarades och jag valde ut några lämpliga stiletter. Undrar om jag har någon kvar, måste kolla när jag kommer hem.
Intressant busringning. Vi har mest de där vanliga som talar indisk engelska och säger att det är fel på våra fönster. Men jag hade en intressantare för ett tag sedan. Någon ringde upp och sa ”Do you speak English?” Jag svarade ”Indeed I do”. Då la han på. Jag är inte säker på om han ville ha tag i någon som talade lite lagom dålig engelska eller om han själv inte förstod vad jag sa.
En intensiv forskningsinsats har försiggått under natten. Jag har inget minne av att det fanns Nickel i Berlin under den aktuella tidsperioden. Jag frågade Malaco och fick nu på morgonen svar enligt nedan.
Det är alltså fortfarande ett mysterium som kan kräva fortsatt utredning. Men för tillfället lägger jag ner saken.
SÅ JÄVLA KUL, Skogsgurra!!! Tusen tack för gapskratt!
Instämmer i asgarvet!
Du’nte klok. Men kul!
Mästerdetektiven Skogsgurra in action!
Pip och vink. Trött i dag efter besvärliga undersökningar, så jag är inget kul. Men kan pipa och vinka lite.
De ringde från Abuja och sa att om jag hämtade min oregerliga kompis så skulle jag få 20 miljoner. Fast först måste jag sätta in tiotusen på ett bankkonto så att de kan betala hans hotellkostnader medan han väntar.
Men Annika, hur mår du? Jag ser för mej Sibyl Fawlty när du säjer att du kan pipa och vinka lite. Hoppas du snart kan shout out loud och vinka som sjutton!
Jag tycker mycket om dina pipvink, Annika!
En ropande röst i luren, på en i det närmaste parodisk indisk accent:
-Your computer is at risc!
Jag:
-It’s not even turned on (Det var den)
-This is the Microsoft Computer Department.
-Oh Yeah?
-We will protect you!
-I’ve heard about you. You are not going to hijack all my files and extort me, aren’t you?
[klick]
Samtalet kom från ett icke abonnerat svenskt mobilnummer, med andra ord ”spoofat” som det heter. Med rätt teknik och kunskaper kan man tydligen fejka sitt nummer numera.
Vink, vink, Annika!!
Innan det här båset tvärdör drar jag mig till minnes en annan hågkomst i ärendet Pyttemjuk:
En arbetskamrat satt hemma och kämpade med ett fel i sin PC när h*n fick just ett sådant samtal. Hjälp! Vad ska jag tro?
Vederbörande lade ut en fråga på en intern maillista och fick samma svar från i princip alla: Don’t Touch It!
Det gjorde h*n inte heller, och efter lite pet löste sig det hela.
Annika: Jag vinkar med hjälp av Ria Wägner
(är du tillräckligt gammal för att minnas henne på TV?)
https://www.youtube.com/watch?v=XDEGrr6KORI
Länge sedan jag hörde Pyttemjuk. Men fortfarande bra omskrivning.
Annika!? Huräre?
BTW Fick första positiva reaktionen på ansökan om marknadsplats idag. Snabbt gick det, postade brev (papper) i tisdags. Känns lovande.
SG: Nordpost verkar har snabb samarbetspartner.
Här ligger jag på hotellrum i Lund!
(Jag har egentligen inte mer att säga än så, men kände att båset inte skulle tvärdö, utan mer go out with a whimper.)
Men innan båset dör vill jag berätta att jag en gång för inte så längesedan, lagligen lämnade en 9mm revolver av märket Smith & Wesson plus ammunition till polisen. Det var bara själva innehavet som var olagligt. Polisen hade en sk. amnestivecka, inga frågor ställdes (och inga kvitton gavs)
Men jag hade en fråga, för på dörren till polishuset satt ett meddelande att man inte skulle ta in vapnet, utan först lämna det i bilen medan man gick in och anmälde sitt ärende. Då skulle en polis följa med och ta emot vapnet i entrén (därav namnet vapenhuset? ) Hur skulle man göra om man kom på cykel? Hänga vapnet på styret? Eller gåendes? Eller …
— Tänkte inte på det.
Och SG, har du förlett mej i kriminalitet? För visst stannade vi till på den där handikapplatsen på rundturen i Bergslagen i somras.
Lotten: Äggrörararapport till morgonen?
PS
Klicka gärna på mitt blå HK så får ni en rapport från min resa. Den skrevs i morse så nu har jag kommit lite längre och sitter i bobilen i Eguisheim i Alsace och försöker hämta mej från en pitoreskhetschock av otrolig magnitud.
Nu är det visst fina norrskenstider. Brukar inte båsisten Beatrice Karjalainen ta vackra foton med norrskensmotiv? Var är du Béatrice?
Glömde äggrörerapport från Venedig. Det fanns ingen äggröra. Det fanns inte ens ägg på frukostbuffén och ingen bacon, men jättegod skinka. Hotellet ligger vid en liten kanal i ett antikt privathus. En brant gammal trappa till övervåningen, ingen tanke på hiss. Pausania heter hotellet.
HK
Jag är lite finkänslig. Så jag ville inte påminna dig om den där kriminella episoden. Men eftersom du nu har försagt dig så är det väl bara att tillstå.
Du är tydligen rätt nära Rixheim. Titta in på tapetmuseet. Det betydligt intressantare än man kan tro.
Elite Ideons frukost är stor och trevlig med perfekt bacon och väldigt trevliga champign… så stavar man ju inte. Champinjoner. Såja.
Men äggröran var som urvattnat äggblask. Och temuggarna were nowhere to be found. (Se bild: filskålarna är min räddning på tefronten.)
Kan ännu pipa och vinka.
Vi hade för lite tinat bröd till frukost och fyllde på med grekisk yoghurt med honung.
Vink vink, Annika!
Jag bodde på hotell Royal i Härnösand härförleden. Jag tyckte de såg ut som att de hade rejäla temuggar (tänkte på Lotten),men jag tror inte de riktigt klarar av att tävla med filtallrikar dock.
Det var lite knasigt att bo på hotell där, i staden som jag bott 20 år i, men det gick bra det med.
I slutet av september var familjen på träningsvecka till Playitas en vecka. Kan verkligen rekommenderas, oavsett nivå av träningsvana!
Jag började dagarna med en liten frukost, följt av ett crossfit-pass och en jättestor andrafrukost. Har aldrig ätit så god äggröra, men är osäker på om det var själva röran eller träningen dessförinnan som gjorde det.
Vinkelivink, Annika, men jag tyckte inte om det där ’än’. Går det åt nåt håll och åt rätt håll?
@HK 22.00
Angående din reserapport.
Örjan, mellanbrodern och jag lyckades inte med mer än 20 – 25 km per dag när vi cyklade i Moseldalen kring 1980 – det fanns alldeles för många vinkällare, barer och vinbutiker att besöka (och reka för inköpsrundan med bil som följde efter cykelturen). Att vi dessutom bara lyckades hyra oväxlade cyklar från Bundesbahn hjälpte naturligvis inte framförselhastighet.
Å andra sidan, 10-växlade cyklar i Bourgogne veckan innan hjälpte inte speciellt mycket med dagsetappslängd – i genomsnitt endast 25 km. Vi lyckades dock förbruka mer än 1-1.5 flaska vin per person och dag: in i en by, köp lokala vinet samt delikatesser och ut till aktuell vingård för pick-nick, sedan vidare till nästa by, repetera. Byarna låg ganska tätt.
För övrigt sätter jag mig på flyget i morgon eftermiddag (lokal tid) för vidare befordran till Arlanda – hembesök i ett par veckor.
I går var vi på Skansen.Det var helt förtjusande. Husen i stadskvarteren var öppna och beman- och kvinnade. Där fanns en positivhalare och en polis i kask och små höns knallade fritt omkring, bageriet var öppet och alla barn fick en gratis bulle (själva köpte vi en skräddkaka och två äppelgömmor – mums), skomakarn och alla andra hantverkare var i full sving. Gå till Skansen, hörrni!
Hallå kommentatorsbåset! Jag flänger omkring som en toka, men lovar att inkomma med rapport!
Australien-broder; Minns speciellt när vi satt på ”typ” mjölkpall i Mornay, med flaska och vinkarta tillgänglig.(+tilltugget). Med hjälp av etikettinformationen kunde vi peka på vingårdsområdet där druvorna växt
Den varianten av navigation låter som forntidens seglares besök i land på okända öar. Det var lite skämmigt att fråga var man befann sig. Men att köpa en påse skorpor eller bullar på det lokala bageriet var OK. Då kunde man läsa på påsen var man befann sig.
Kom inte så långt i dag, fastnade delvis i tapetklistret. Fantastiska saker på det museet. Tack SG för tips. Ska köpa bröd imorron så jag vet var jag är.
Ang. cyklingen Tomas, så är också min cykel elektrifierad.
Nickel minns jag inte, men Werther’s orginal och en färgglad fruktvariant fanns att köpa staplade i paket som liknar Nickel.
Annars är jag mest bedrövad över att leveransen av String-paket (bokhylla i sektioer) innehåller både svarta och vita gavlar, vita hyllplan och restnoterade valnötsfärgade hyllplan, medan Post Nord har levererat klanderfritt. Hur tänkte jag?
Jag fick just ett identiskt telefonsamtal från olistat nummer. Blev också misstänksam, delvis för att jag inte känner någon som skulle supa sig redlös kl 16 på en onsdag, men framför allt då jag bor i Göteborg och alltså inte i en handvändning kan ”ta [mig] ner(?) till Kungsholmsgatan 43!!!” En snabb googling gav svar; det här bekräftade min misstanke. Tack 🙂
Tänk det här båset alltså. Nu blev jag på nytt påmind om Ninjas fantastiska förflutna.
Och om fina Annika, som jag tror alltid vinkar till oss nånstansifrån.
Och Daniel fick sitt mysterium förklarat.
Och här sitter jag och är jättenöjd över att ha blivit framgooglad! Hej Daniel!
(Och hej Anna!)