Hoppa till innehåll

Månad: juni 2016

Jag packar resväskorna

Jag brukar av hävd och vana packa ungefär 20 minuter före avgång. En gång runt 1990 blev det så illa att jag ända tills det var dags att gå hemifrån letade efter flygbiljetten och därför inte hann packa mer än tandborsten när jag och en redaktörskollega åkte till Umeå för att träffa Nationalencyklopediskribenter. Kollegan diskuterade länge och väl det faktum att jag reste utan underklädesombyte och mascara, för si det hade han aldrig varit med om.

packad svensk
Avresan sker inte förrän på söndag, så ni förstår att jag har blivit en bättre människa?

Jag, Sextonåringen, Tjugotvååringen och spanjoren ska åka till Lloret de Mar strax utanför Barcelona, där vi ska delta i en basketturnering i tre olika lag:

  1. Eskilstuna Baskets elitdamlag med bl.a. Tjugotvååringen.
  2. Eskilstuna Baskets jättekonstiga gubblag med landslags- och elitinslag med bl.a. spanjoren.
  3. Eskilstuna Baskets damer B-lag med bl.a. mig och Sextonåringen.

Ja, jag ska alltså spela. Knävlarna kommer att protestera, jag kommer att bli utfoulad, vi kommer att dricka massa vatten och solen kommer att lysa över oss och allt kommer att vara så förtjusande så.

spanienresa
Ni kommer att den 20 juli vara SÅ trötta på rapporter om skavsår, hotellfrukostar och bläckfiskmåltider.
spanskfrukost
En på fibrer väldigt fattig – men typisk spansk – frukost.

Efter färdigspelad turnering åker vi till spanjorens hemstad Ferrol, där hans föräldrar (som 2012 trodde att de skickade sin 18-åring till Sverige på ett par månader) ska leka med oss i tio dagar.

ferrol
I Ferrol ser det ut så här.
Eskilstuna_ny
Fast i Eskilstuna ser det faktiskt ut så här, så det är inte så stor skillnad om man tänker efter.

Förutom allt som man av rent sunt förstånd förstår att man ska ha med sig (pass, pengar, piljetter, matchdräkt, foppatofflor, liniment, kamera och solskydd) har jag tänkt ut

  • idrottstejp
  • hatt
  • öronproppar
  • Försäkringskassans blåa plastkort
  • tvättmedel
  • spork
  • klädnypor
  • äggfodral (never leave home without it).
aggfodral
Äggfodralet from heaven (eller om det var Berlin).

Estudiado español durante tres meses con Duolingo. Ibland går det bra:

kungarike_horse
En häst, en häst, ett kungarike för en häst!

Ibland går det verkligen inte alls bra:

feloversattning
Hoppsan.
Share
91 kommentarer

Den gråtande mannen på perrongen

Man skulle ju kunna tro att Sveriges ödsligaste perrong ligger i Åmål. Eslöv. Tranås. Kymlinge.

But nooo.

Tjugofyraåringen (som vi idag kan kalla Erik) och hans flickvän (som vi idag kan kalla Frida) kom till Mälardalen från Lund i fredags. Samtidigt fastnade alla tåg i Åkarp (även det vid en rätt ödslig perrong) och alla bilar vid en bro i Södertälje pga. en olycka – den blev så sned att folk inte kom fram till små grodorna i tid utan fick hoppa omkring mellan bilarna. Erik och Frida missade tåganslutningen i Södertälje Syd med sju (7) minuter, vilket de visste redan när de satt på tåget.

– Alla som ska till Eskilstuna: kom till servicevagnen! sa högtalarna på enbart svenska eftersom alla som ska till Eskilstuna i semestertider ju kan svenska.

Erik, Frida och en annan resenär anmälde sin närvaro och behov av transport till Eskilstuna. Det här är Erik van vid eftersom han redan 2010 lärde sig vad en ersättningstaxi är för något. De kom fram till Södertälje Syd och gick mot taxibilen när Frida lade märke till en till synes förvirrad man som verkade leta efter något. Han försvann i den snabbt uttunnande folkmängden och de tre som skulle till Eskilstuna började packa in sig i taxin. En man som skulle till Strängnäs kom och frågade om han skulle kunna hänga på istället för att ta en egen taxi dit, och alla tyckte att det var en bra idé.

staljesyd_taxi
Ungefär så här såg det ut i den ljusa midsommarnatten.

Men i Frida gnagde det. Den förvirrade mannen … hur gick det för honom? Skulle hon strunta i honom? Bry sig om honom? Leta efter honom? Utgå från att hälsan tiger still? Försena alla taxiresenärer ytterligare? Hm.

– Ursäkta, jag måste springa och kolla en sak! sa Frida och rusade in i stationshuset.

Efter en stunds funderande sprang Erik efter och fann henne ensam i stationshuset som var tommare än en busshållplats i Österforse.

tomt
Det är så tomt i stationshuset i Södertälje Syd att inte ens det enda caféet fastnar på bild.

– Han är inte här, sa Frida bekymrat.
– Jag tar perrongerna! sa Erik. Gå tillbaka till taxin och säg att jag strax kommer!

Stationen Södertälje Syd har sex spår och alltså tre perronger. Erik är en noggrann grabb som inte lämnar något åt slumpen, så han bestämde sig för att kolla på hela perrong 1 (se längst ner på bilden). Och 2 (se i mitten på bilden). Samt 3 (se där, vid stjärnan).

perrongerLängst bort på den tredje och sista perrongen hittade Erik alltså den förvirrade mannen, storgråtande.

gratandevitnames
Ungefär så här. (Nej, Erik tog ingen bild.)

Mannen kunde ingen svenska och hade därför inte haft den blekaste aning om att han skulle ha kommit till servicevagnen eller att han skulle ta taxi och eftersom alla människor var borta och alla informationsskyltar var släckta, var han förtvivlad. Erik försökte kommunicera med honom, men inte förrän han sa ”Eskilstuna” lyste den gråtande mannen upp. Han sa:

– Trouble. Train. Eskilstuna.

Erik och den ledsne mannen gick till taxin och plockade ut Strängnäsmannen som trots allt fick skaffa egen transport hemåt och Frida lyckades få ur den snyftande att han kom från Vietnam. Väl framme i Eskilstuna en dryg timme senare, sa han ”thank you my friend” till Frida och gick med bestämda steg mot solneduppgången.

Sveriges allra ödsligaste perronger finns alltså enligt mig vid Södertälje Syd.

station
Ungefär så här.
Share
49 kommentarer

De senaste dagarna, ba

Om jag ska vara riktigt ärlig, hade jag inte koll på att Storbritanniens Brexit-omröstning skulle äga rum just i torsdags. Jag läser helt enkelt inte nyheterna som förr. Men den här spelevinken brukar ge mig klara besked.


(Jonathan Pies egen kanal. Mer info.)

När nyheten om utträdessidans vinst ramlade in på midsommarafton, var jag fullt upptagen med att leta efter folk som ville ha sill (ingen), folk som ville ha nubbe (ingen) och folk som ville ha potatisgratäng (alla).

prickigt
Och så kamouflerade jag mig.

Sedan fortsatte fopolls-EM utan Sverige. Ack. Zlatan (ergo Volvo) lade ut ännu en reklamfilm som gör att man vill råna en bank.

(Var är reklamfilmerna som handlar om bilar som funkar fastän de är 15 år gamla och kostar en spottstyver? Har jag sagt att vår näst äldsta bil är död? Inte? Saaben är död.)

Och så lade vi oss tillrätta på midsommardagen och bara njöt av stillheten, den 100-procentiga ättläggsnärvaron (fem barn, en skånsk flickvän och en spanjor), brännboll, basketspel, lättja, pizza och middagstal.

sommar

Den regniga söndagen satt vi inne och väntade på åska. Och som vi väntade – förgäves! Vi laddade kakelugnen, tog fram filtar och raggsockor, Nils Poppe-filmer och te i långa banor samt …

bubblor
… såpbubblor. (De spricker inte när de landar eftersom verandan är regnmättad.)

Sammanfattningen lyder som följer:

  • Ingen som jag känner förstår hur Storbritannien kunde rösta nej. Fast 80 % av alla som jag känner där på andra sidan pölen är förstås skottar och Londonbor.
  • Midsommar är en synnerligen trevlig helg.
  • Sverige förlorade mot Belgien med bara ett mål och Ungern förlorade nyss mot samma lag med fyra mål. Haha: vi är bättre!
  • Åskan kom aldrig. Men såpbubblor är jätteroliga.
Share
44 kommentarer

Chipskatastrofen & toadörren

Nu ska jag rapportera om vad som sig i världen timat haver.

Det var så länge sedan jag gjorde en hotellbloggning att jag kan misstänkas ha slutat bo på hotell. Det är förvisso till viss del sant, men jag och Björn Borg anser oss fortfarande vara hotellexperter.
2bblotten

(Jag låter nu påskina att jag inatt bor på hotell med Björn Borg. Inget kunde vara mer fel, om man inte räknar kalsongerna min djefla man kanske har på sig. [Snabb kontroll. Nej, Diesel.] Men det är – vad jag vet – blott Björn Borg av våra stora idrottsstjärnor som i pressen har uttalat sig om världens hotellkvaliteter.)

DDM (den djefla mannen som jag är gift med) har idag föreläst inför ohyggligt intressanta människor medan jag bara har pratat och ätit sallad och glass med ohyggligt intressanta människor.

kreativitet
Här lägger en av dem en peng till en fattig Södermalmsbo.
glasstjorren
Och min bok ”Det var stängt” har nu utökats med ännu en bild.

Sedan sågs vi (jag och DDM, inte de intressanata människorna) i Stockholms innerstad och tog in på hotell (förtfarande jag och DDM, inte de intressanata människorna) – som vore vi Madigan och Sparre.

elvira_madigan_sixten_sparre-2
Sixten Sparre och Elvira Madigan. (Bilden lär visst vara ett montage.)

Sparre har jätteont i hälen efter en springtur som slutade med spik i foten och Madigan har slutat med en knämedicin som gjorde henne konstant lite på lyran, så vi är ett bedrövligt, haltande par som behövde tröst.

Madigan beställde på hotellvis upp ett glas öl på rummet medan nykteristen Sparre läppjade på en 50-kronorsläsk. Planen var att få upp ett glas med is så att den på Systemet inköpta champagnen skulle kunna kylas (förlåt, alla champagnekonnässörer), men ölen råkade beställas av misstag och då blev det ju på tok för mycket alkohol på rummet.

Skärmavbild 2016-06-23 kl. 22.03.53
Fri tolkning.

Enligt alla konstens regler bör man i sådana fall äta nåt; på ålagille äter man ål, på hotellrum äter man ”nibbles”. För ohyggliga summor köpte vi oss därför i runda slängar 10 g chips (som bodde i en burk!) för att få i oss lämpliga mängder fett.

13521811_10153529008606644_63012302_n
Oj oj.

Chipsen var lättsaltade, lätthärskna och mjuka – och ni som undrar vad hotellet heter för att inte hamna där, kan läsa på bilden. Vi testade vetenskapligt chipskrasigheten och fann att elaticiteten förmodligen var kusin med en Alvar Aalto-möbel.

aalto31_32
Den här från 1931, till exempel.

Så då gick vi ut på restaurang och blev instängda på en inte jätteokej toalett.

indiskrestaurangtoa
Vassego.

Uppdatering på midsommarafton – på allmän begäran!

The Bergman Midsommar Quiz

  1. Vad heter det här området i Stockholm?

1 Slusken
X Slussen
2 Hötorget

 


2. Varför är det ett lejon mitt i spanska flaggan?

1 Det finns inte ett lejon mitt i spanska flaggan
X För att Spanien första distrikts (León) stadsvapen har ett lejon
2 För att Sri Lanka har det, och Spanien ville inte vara sämre


gotakanal3. Vad heter den 190,5 km långa kanalen som sprängdes och grävdes tvärs genom Sverige 1832?

1 Svea kanal
X Göta kanal
2 Blöta kanal

 


 

pswayze4. Vem är Patrick Swayze?

1 Ett spöke
X En keramiker
2 Frågan är felställd, han är död och VAR alltså ett spöke

 


5. Vem var Norma Jeane?

1 Elton Johns mamma
X Prinsessan Dianas gudmor
2 Marilyn Monroe


6. Varför heter pi inte t.ex. avocado eller kalops?

1 För att det engelska uttalet [pai] inte har med paj eller annan mat att göra, dummer.
X För att upptäckaren av pi hette Patrick Nielsen.
2 För att 3,14314 på grekiska heter pipi och man ville förkorta lite.


7. Imperativ är t.ex.

1 Ett slags injektion
X Halt! Höger om! Marsch!
2 Ett imperium som har minskat nästan till ett dimunitiv


8. I vilket av följande exempel finns en exponent? (1 – X – 2 uppifrån och ner)

exponent

 

 

 

 

 

 

 

 


9. Hur fortsätter det?

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar …
1 … då gräs och grodor snor.
X … men äsch och gräsligt stor.
2 … då gräs och gröda gror.


680@8010. Vad är detta?

1 Spanjorens flag football-boll
X bollen som användes under finalen i fotbolls-VM 1934
2 en trasig boll som har lagats med mänskliga senor i ett koncentrationsläger 1931

 


Bonusuppgift!


Traducir neste sentido eminente a outro idioma e encher cun adxectivo despois dos dous puntos:


 

Share
94 kommentarer

Hinklistan 2016

Förra sommaren överraskade barnen och spanjoren oss med en massa kraaaav på sommaren. Jag och min djefla man skakade på huvudet, lade pannan i djupa veck och armarna i kors, satte oss ner av pur förvåning och undrade hur detta kunde komma sig.

bosokna
Räcker det inte med att bara bada i sjön?

Oh, and here we go again. Utan vår vuxna inblandning, blev vi plötsligt inbjudna till att (på Google docs) kommentera och redigera ett textdokument med följande innehåll:

BERGMAN’S BUCKET LIST sommaren 2016
sov ute
släng 5 saker ur källaren
baka något nytt
besök 5 stränder
spela brännboll
läs 10 böcker
spela streetbasket
beställ 3 okända pizzor
städa skafferiet
bada 25 gånger
dyk från ett hopptorn
var ute med bilen i 9 timmar
titta inte på en skärm på ett dygn
ställ en intressant fråga till farmor/mormor/morfar
gå på café i Torshälla
se på Planet Earth i minst 2 timmar
måla trappsteg
använd Nationalencyklopedin istället för Google
skicka ett pappersbrev till en vän
utforska en övergiven byggnad
se en svartvit film
var ute 12 timmar i sträck
lära sig 10 intressanta ord (valfritt språk)
förklara imperativ och skillnaden mellan t.ex. släng, slänga, spel, spela samt dyk och dyka

Vi häpnar.

brannboll
Och tänker ”jamen brännboll är ju kul”. (Bild från efter förra sommarens brännbollskamp.)
Share
86 kommentarer

Vem var Elizabeth Cochrane?

Om man tar en nypa Phileas Fogg, en skvätt Günter Wallraff och lagom mycket Anna Odell, så har man Elizabeth Cochrane (1864–1922) eftersom hon låtsades vara galen, skrev om det och sedan åkte jorden runt. Om henne finns mycket att läsa, men årtal och detaljuppgifter varierar i alla källor – så läs med en nypa salt till hands.

Nellie_Bly_2
Och så här såg hon ut: Elizabeth Cochran(e).

Det är så trevligt med företagsamma människor. Jag samlar på dem i minnet och kan säkert räkna upp … en … eller två. Elizabeth Cochrane, som hade tio halvsyskon och ungefär fyra helditon och som var så försigkommen sååå redan som liten, borde faktiskt vara kändare än hon är.

Hennes pappa (som var far till alla ungefär 15 ungarna) dog när Elizabeth var sex år och för att kunna försörja sina barn, gifte den unga änkan om sig med en skitstövel. Tvärtemot dåtidens seder och bruk, ansökte mamman efter några år om skilsmässa och för att den skulle godkännas fick barnen vittna om skitstövelns skräckvälde.

– My stepfather has been generally drunk since he married my mother. When drunk he is very cross and cross when sober, förklarade Elizabeth i rätten.

blyyoung
Elizabeth i 17-årsåldern.

Efter den beviljade skilsmässan kämpade mamman för att hålla liv i sin familj och Elizabeth bestämde sig snabbt för att utbilda sig till lärare för att kunna bidra lite –för det var ett av de yrken som man som kvinna faktiskt kunde utbilda sig till. Men något annat kom i vägen: brist på pengar och en påtvingad flytt.

År 1885 publicerade en lokaltidning en artikel (”What girls are good for”) om hur kvinnans plats var i hemmet, gärna stående vid spisen födandes barn. Elizabeth Cochrane blev vansinnesarg och skrev under pseudonymen ”Lonely Orphan Girl” ett ilsket brev till tidningen – vilket förändrade hennes liv. Chefredaktören efterlyste henne med en annons i tidningen och vips, gav hon sig tillkänna och pang, fick hon pga. sin drivna stil jobb som journalist under namnet Nellie Bly (nu nickar ni kanske igenkännande). Och swooosch, så gjorde hon sig ett namn som kvinnokämpe när hon skrev om orättvisor, diskriminering och fördomar. Som av redaktören plötsligt sattes att skriva om klänningar och blommor.

På eget initiativ – så att hon skulle slippa klänningarna och blommorna – åkte hon till Mexico för att skriva om förhållandena där, vilket hon gjorde såpass effektivt att hon blev utvisad. Väl hemma igen fick hon bara skriva om blommor och klänningar igen, så hon lämnade en liten lapp på chefredaktörens skrivbord (”I’m off for New York. Look out for me. /Bly”) och inledde sitt nästa projekt: att i N.Y. spela galen för att bli arresterad och inspärrad på mentalsjukhus.

nellipractiseHon lyckades, och fick sedan skriva spaltmeter om sin upplevelse och det tio dagar långa experimentet med hårt stryk och isbad samt tvångsmatning med skämt smör, vidrig buljong, ruttet kött och bröd som var som torkad deg och vatten som luktade skunk.madgirl

På liknande sätt tog hon sig in i ett kvinnofängelse och i en textilfabrik med barnarbetare – för att skriva om det och förhoppningsvis initiera förändringstankar.

År 1872 kom Jules Vernes ”Jorden runt på 80 dagar”, och inspirerad av den gjorde Elizabeth Cochrane 1889 en jordenruntresa på 72 dagar via bl.a. båt, tåg, ballong och åsneskjuts.

Nellie_Bly_journalist
Strax före avfärden fotograferades hon. Ingen rullväska här inte.

Privat var hon tydligen impulsiv – som 30-åring träffade hon en 73-årig industriman som drev många olika företag och som gärna gifte sig med henne utan betänketid. När han dog nio år senare, drev hon företagen som ingen annan hade gjort före henne – arbetarna fick bra betalt och förmåner som utbildning, hälsovård och bibliotek på arbetsplatsen.foretag_bly
Tyvärr hjälpte det inte det minsta – några anställda försnillade pengar så att företaget gick i konkurs. Andra anställda stämde henne och hon flydde till Wien. När hon kom tillbaka till USA, hade hennes mor och syskon bosatt sig i hennes hus och vägrade flytta därifrån, så hon fick stämma dem för att få bo i sitt hem igen … 

Och så tog hela det företagsamma lifvet slut när Elizabeth som 57-åring – precis när hon hade adopterat ett barn – dog i lunginflammation.

nellie-bly-us-postal-service
Men 2002 uppmärksammades hon igen, när hon blev frimärke precis som Zlatan och Foppa.

När jag själv har varit osedvanligt företagsam, har det faktiskt skett med enorm hjälp av slumpen. Jag råkade skriva brev till Nationalencyklopedin om min egen förträfflighet och förmodad kompetens som redaktör, jag råkade träffa min blifvande djefla man och vi råkade köpa ett stort hus 60 mil från vårt hus i Skåne, jag råkade bli kåsör och sedan råkade jag föda fem barn.

Nej, förresten. Det där sista var en lögn: de fyra första barnen kom till ytterst målmedvetet. Det femte var däremot ren slump – vi misstänker att storken var inblandad.

Hej kära slumpen! Jag skulle vilja åka runt utomlands och hålla en herrans massa föreläsningar inför utlandssvenskar. Eller åka jorden runt på 180 dagar (varför hasta?). Eller bli basketproffs i en pensionärsliga. Okej?

Share
15 kommentarer

Champagnedrejning och ålderdomen

När jag kom tillbaka till Sverige efter ett år på high school i Dallas, hade min familj flyttat till Täby utanför Stockholm. Jag hamnade i en klass som var uppdelad i smågrupper med nästan vattentäta skott och vi var dumt nog otroligt dåliga på att umgås mellan grupperna.

student_tibble_1984
Men på studentbilden från 1984 (som jag har visat upp tidigare) ser vi väldigt trevliga ut allihop.

Under 2015 fyllde alla i mitt gamla Täbygäng 50 år, och oj vad de hade kalas! Det var reunion på reunion och även kompisarna i parallellklasserna bjöd på fest och det spillde över även på 2016, så igår var vi ett gäng som champagnedrejade.

forkladen_dreja
Konstnärlig förklädesbild.

Vi drejade under ledning av en riktig konstnär som 1985 råkade sadla om från läraryrket och sedan dess har försörjt sig som keramiker. Han var så pedagogisk och metodisk att vi allihop lyckades skapa skålar, muggar och krukor trots att vi skvimpade champagne ner på drejskivorna och mot slutet inte riktigt kunde se skillnad på tomater och jordgubbar.

Det var egentligen bara det jag skulle berätta i väntan på att fotbolls-EM sätter igång på riktigt med Sveriges match mot Wales Irland, men jag antar att ni vill veta om det var kul att klegga med lera?

Det var jättekul! När jag blir gammal, ska jag köpa en drejskiva och en brännugn och en helskottas massa champagne!

lera_dreja
Jag gick omkring som Cameron Diaz med lera i håret

Men keramikern hade svårt att vara keramiker nu när hans mamma hade drabbats av alzheimers och hans pappa (båda två över 80 år gamla) inte klarade av att ta hand om henne. Keramikersonen hade helt enkelt fått lägga sitt eget liv på is sedan ett par år. Och nej, det gick inte att få hjälp med ”boende”, för köerna i Stockholm är ohemult långa.

Vilket påminde mig om en dialog jag hade med en italienare. Han hade hört talas om våra ”ålderdomshem”. (Vi pratade engelska, men han sa ”ålderdomshem” på italienskbruten svenskengelska. Liksom [alldereseheeme] ungefär.)

– Varför har ni inte dom gamla hemma? sa italienaren.
– Nämen, dom … dom har de bra på sina ålderdomshem, försäkrade jag.
– Men varför tar ni inte hand om era föräldrar?
– Alltså … vi har ju annat att göra. Jobba och så.
– Men VARFÖR skickar ni bort era gamla föräldrar?
– Dom behöver så mycket hjälp och v…
– Om dom behöver mycket hjälp måste ni ju hjälpa till – inte lämna bort sin mamma och sin pappa!
– Fast …

Jag hade inte fler argument. Men jag kommer säkerligen inte att låta mina föräldrar flytta in hos mig när den dagen kommer, vi har ju … eh … för … Nej, som sagt: jag har inga argument. Italienaren gav sig inte:

– Det är ju lika vansinnigt som att man inte skulle ta hand om sina barn utan skicka iväg dom!
– Eh. Jamen alltså, vi har ju dagis …
– Svenskarna är galna! Komplett galna!

Fast nu kan jag ju berätta för honom om en keramiker, vars mamma …

Share
17 kommentarer

Psalmsång, religiositet och konstiga ord

Så okyrklig och ickereligiös som jag är, borde jag ju inte bry mig särskilt mycket om psalmsång på skolavslutningar. Men tjosan, så tvärtom jag känner!

skolslut1977
Broder Jakob, Orangeluvan och jag 1977. Jag hade designat min outfit helt själv, tryckt mönstret och sytt på förlängningen på jeansen. Och jag ansåg mig vara vansinnigt flott! I träskor.

Fly mig genast en kyrka och en falsksjungande församling så att jag får ta i från tårna i:

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.
––
De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.

I denna ljuva sommartid
Gå ut, min själ, och gläd dig vid
Den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
Se, hur för dig och mig hon får
Så underbara håvor.
––
Av rika löv är grenen full,
Och jorden täckt sin svarta mull
Med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
Med större prakt och härlighet
Än Salomos dig gläder.

Nu ser ni framför er hur jag när jag sjunger, rynkar pannan vid orden som jag inte riktigt förstår – jag är ju liksom bara åtta år här, på min första skolavslutning:

Värmaaa? Ah, det måste vara felstavat.
SIG solens strålar närma … vem närmar sig och hur? För om det är solens strålar som närmar sig är det ju felskrivet.
Fagrrra? (Med skånskt uttal, för detta var i Lund.) Faaaagrrrra?
Lunden? Hm, då sjunger man förstås ”luleåt” i Luleå.
Håvor? Hallå, nu har de skrivit fel igen.
Salomon, det är ju skidor. Jättekonstigt.

Med detta vill jag egentligen bara ha sagt att jag inte alls är särskilt irriterad över de små religiösa inslagen som vi stöter på vid jultid och skolavslutningarna. Äsch, se det som lite allmänbildning bara!

skolslut1980
Jag, Broder Jakob och Orangeluvan på skolavslutningen 1981. Våra tröjor (inklusive pappas röda som skymtar i höger bildkant) hade jag köpt på JC, där jag helgjobbade och lärde mig att med en snabb blick bedöma storleken på folks rumpor.
Share
69 kommentarer

Min moster Kickan

Jag borde egentligen skriva om det underliga i att Björn Borg som nyss var 17 år idag fyller 60 eller att nationaldagen i gulblåa kläder avlöpte utan problem samt att jag fortfarande gläder mig åt gårdagens vinst i träningsmatchen mot Wales (herrfopoll). Men istället tänker jag berätta att min moster Kickan är död, vilket är helt naturligt eftersom hon var gammal och skruttig på slutet – men hon gjorde ett stort intryck på mig. Hon var så raaaasande rolig, nämligen.

Nu ska ni få se på Kickan! (Som egentligen hette Dagmar, men det struntade jag blankt i.)

kickan1956
Kickan spisar musik och röker pipa i jungfrukammaren i mormors lägenhet 1956.

Kickan var en jäkel på att ge födelsedagspresenter. Så här står det allra först i min allra första dagbok:

”Denna dagbok fick jag av Kickan fredagen den andra februari 1973 då mitt kalas blev förstört av Martin Davidson som är den sötaste killen i min klass och min lillebror Jakob. Dom slängde Jakobs jättestora nalle som han fick av moster Kickan upp i luften och till varandra tills den tappade huvudet. Det var halm inuti.”

Ni ser – två av hennes presenter till oss nämns direkt.

Jag åkte ofta till Kickan i Stockholm – både när vi bodde i Lund och när vi bodde i Luleå. Mamma och pappa satte mig helt sonika på tåget, and off I went. Ingen oro där, inte!

kickancigg
Kickan med cigg.

Kickan serverade aldrig hemgjord mat utan blott färdigköpt, fryst och uppvärmd – en som hette persiljehjärpar var min favorit. Och så rökte hon. Jösses vad hon rökte – när jag nu tänker på henne ser jag henne framför mig i ett rökmoln. Grönsaker var det aldrig tal om att ställa fram, och allt hemma hos Kickan var så annorlunda jämfört med hemma hos mina föräldrar att jag häpnade. Och skrattade. Och skrattade. Och skrattade lite till.

Så mycket skrattade jag åt allt hon sa, att jag när hon skulle gifta sig 1971 krävde att få vara med. Neeej, sa mina föräldrar och lämnade mig kvar hemma i Lund. Detta accepterade jag inte (förmodligen tjatade jag hål i huvudet på någon), så vips hade jag övertalat den som bestämde så att jag fick ta tåget åka upp till Stockholm och vara med på bröllopet.

lottensmormor
Lilla Lotten och mormor Birgit på Kickans bröllop 1971. Klänningen var av ett märke som hette “Hans & Greta” och jag hade flera stycken i samma design.

Dagboken igen, när vi bodde i Luleå och jag fick åka liggvagn med fem främmande personer i kupén:

”Fredag 24 oktober 1975. Nu sitter jag på tåget till Stockholm till moster Kickan. Jag ska bo hos dom i nästan en vecka. Mamma har gjort en stor matsäck till mig, fast inte i en säck utan i en påse.”

Jag har kvar alla Kickans fiffiga födelsedagspresenter och en farlig massa vackra, svartvita foton … men jag minns inte vad vi skrattade åt. Inte en enda replik kan jag komma på!

– Rätt åt dig! hade Kickan kunnat säga åt mig just nu, och så hade hon blåst rök i ansiktet på mig och så hade hon skrattat ett rått, hest, mörkt, bullrande skratt och så hade vi skrattat på det sättet åt varandra i säkert en kvart.

Share
82 kommentarer

Det här med Muhammad Ali …

Jag gillar som bekant the bad boys inom idrott. Frank Andersson som varvade nacksving med nattklubbsdans, Patrik Sjöberg som rökte och drack öl, Zlatan som säger vad han vill (oh vad vi kommer att sakna honom). Men jösses vad de ligger i lä bakom Muhammad Ali (1942–2016).

ap-ali-birthday-boxing-beatles
Han var faktiskt 191 cm lång, Muhammad Ali. Beatlarna var lite mindre.

Muhammad Ali sa bland annat:

– I’m young; I’m handsome; I’m fast. I can’t possibly be beat.

– It’s hard to be humble when you’re as great as I am.

– If you even dream of beating me you’d better wake up and apologize.

– I’m so mean, I make medicine sick.

– How tall are you? So I can know in advance how far to step back when you fall down!

Muhammad Ali har som bekant inte varit sig själv på många år. Kanske hade han drabbats av Parkinson även utan sin boxningskarriär, kanske inte. Hur som helst är han faktiskt den enda boxare som jag kan titta på in action utan att må illa av våldet – han dansade och duckade och dängde sedan endast till motståndarna när han var säker på att träffa. Hårt.

Kolla här (stäng av ljudet, musiken i klippet är helt onödig):

Mina egna erfarenheter av boxning är oerhört begränsade. Rocky och andra filmer har jag förstås sett, men när de ska till att slåss, blundar jag. Det närmaste en boxningsring jag har kommit var när jag var redaktör på Nationalencyklopedin och fick ansvar för ämnet ”idrott” (jag hade geografi, drama, dans, teater och litteratur sedan tidigare). Plötsligt kom ett brev från den jättearge boxningsexperten O. Johansson, som hade hittat en massa fel i en artikel som han hade skrivit och en tidigare reaktör redigerat. Han skrev ord som ”klåpare” och ”skandal” samt ”okunnig” och ”idioter”. Jag skrev ett svar (på korrespondenskort av hård papp med ”Nationalecyklopedin” i relieftryck):

Hej!

Det här måste förstås utredas. När jag hittar den skyldige, är det bara helt sonika en rak höger från mig som gäller.

/Lotten Bergman, nypåstigen redaktör

Det fick ett par dagar (postgången, ni vet). Så kom ett kort svar:

Vasst och juste svar. I like.

/O.J.

I mina Aktuellt-årsböcker står det spaltmeter om Ali, och de är särskilt intressanta eftersom artiklarna är från den tiden. Han var i början av 1960-talet inte alls särskilt populär, bl.a. eftersom han bara babblade om hur fantastisk han var och inte skrädde orden och alltid (på gott och ont) sa precis vad han tyckte. Hans namnbyte (från Cassius Clay 1964) förvirrade journalisterna i flera år.

mohammed clay
Artikel från 1965.

claytyst

Men all heder åt Muhammad Ali, som hårdnackat vägrade åka till Vietnam. Hans straff blev bl.a. avstängning från boxningen och utfrysning från alla medier, vilket hade kunnat vara slutet på karriären … Men kolla här hur han uttrycker sig – han är jättearg:

(Spola till 1:54 om ni är stressade.)

Share
58 kommentarer