Fakta:
- Jag skulle bli skådespelerska. Detta är ett faktum eftersom jag är bäst på att stå på scen och dessutom alltid har haft osedvanligt lätt att lära mig repliker. Så det så.
- ”Lysistrate” skrevs av Aristofanes år 411 f.Kr. Jag ber att få upprepa: år 411 f.Kr. Och den handlar om en sexstrejk. År 411 f.Kr. Den är fantastisk.
- Sextonåringen har i fyra veckor intensivstuderat denna underbara pjäs och med sina finfina gener roats storligen av att den 2 juni få hålla en monolog och i toga springa omkring på en scen – om än blott i skolmiljö och alls inte på Dramaten.
Kuriosa (som lätt skulle kunna klassificeras som fakta eftersom allt är sant):

Våren 1986 läste jag drama-teater-film vid Lunds universitet. Det är den i särklass roligaste utbildning jag har gått och den som jag har haft minst nytta av senare i livet. Mot terminens slut spelade vi upp Lysistrate, där jag hade den stora äran att få överraska institutionens professor Ingvar Holm genom att dra upp honom på scen och läsa några repliker mot honom. Bland annat fick jag klappa honom på magen och påpeka att han nog var gravid.
Antiklimax
Efter intensiva veckor där Sextonåringen har spelat in motspelarnas repliker på telefonen med lagom långa pauser för sina egna repliker och verkligen gett sitt allt, kom idag själva … eh. Slutet? Sextonåringen fann att teatergruppen under gårdagen hade dragit ner föreställningen till hälften och att hennes tid på scen låg på 2 x 30 sekunder och att hon då skulle riva av helt nya repliker. Som hon i villervallan glömde bort.
Tröst!
1. Johnny Depp hade en stor roll i filmen ”Plutonen”, men när den väl kom ut var han bortklippt till en skugga som inte sa mycket mer än mummel.


2. Kevin Costner syns inte alls i en av mina favoritfilmer ”The Big Chill”, trots att han egentligen är (den döde) huvudpersonen. Alla flash-backs och närbilder på hans jättedöda ansikte klipptes bort – chop-chop, ba. Och så blev filmen jähättebra.
3. Harrison Ford var Elliots rektor i ”E.T.”, men han finns i slutversionen inte med i en enda sekund.
Asså. Det ska fan vara artist; man blir ju bara besviken …? Därför kommer den perfekta avslutningen här och nu ur en annan alldeles utmärkt film: ”A Fish Called Wanda”.
Skärmavbilder bråkar alltid med mig.
Hur bråkar skärmavbilder med mig?
De gömmer sig och låtsas att de inte finns.
Varför bråkar just skärmavbilder med mig?
Det vet jag inte.
Skärmavbildsgud, om Du funnes skulle jag vända mig till Dig med en bön.
Men eftersom Skrämavbildsguden inte finns får jag vända mig till Båsmodren i dess ställe.
Båsmoder, o Båsmoder, hör min bön, jag fattig syndig …
**äh**
Jag kan inte se den första bilden, kan jag inte, tänkte jag att jag skulle påpeka, ifall det inte framgår.
Lysistrate är jähättebra.
Men att ändra pjäsordning, -längd och repliker i sista stund är ju ett utmärkt recept på hur man får en uppsättning att stinka, hur duktiga skådespelarna än är. Stackars 16-åring!
Har jag månne lyckats fila lite på skärmavbilden så att den inte längre är så himla osynlig, Annika?
Ja! Tack, o moder!
Nu ser jag dem förete tåga och toga. De tågar i toga med tåga. Hurra!
Män wot?
Först artonåringen och nu sextonåringen! Minsann tror jag inte att det är den kungliga svenska avundsjuka som slagit till.
Inte då – det är bara slumpen och tillfälligheterna samt oturen som nafsar oss i hälarna hela tiden.
Det är nog därför har vi så ont i hälsenorna.
Och så spårar det ur igen! Den där bruttan var lite hård mot grabbar. Så ingen favorit hos mig.
Däremot har jag hittat en oväntad favorit i Knivsta! Boklossen (Nova Park) fortsätter att överraska positivt. Man anstränger sig verkligen. Ingen juice på maskin eller kanna, istället en väl fungerande apelsinpress. Den gamla Kallemangeln (att klämma kaviar ur tuben med) som havererat på alla hotell jag bott de senaste fem – tio åren, finns här i fullt fungerande skick. Det är ett mekaniskt underverk som måste ses för att tros. Bild kommer.
Och, lyssen nu, de löskokta äggen är alldeles korrekt kokta.
I övrigt är urvalet rikligt och med hög kvalitet. Pysse och PK är att gratulera som har så nära till’et.
Jaha. Där i sista rutan, Wanda-länken, kommer det trista meddelandet ”Flash är för gammalt”. Nu har jag installerat en nyare version (Här var nog stavningsterroristen nåt på spåret i alla fall; han ville ha ”erosion” i stället för ”version”) sjuhundrade gånger och ÄNDÅ är ”flash för gammalt”. Skrutt.
Men jööööösses, Ökenråttan! Kan du inte se på Youtube? Skandal!
(Det är en scen där Kevin Klein öppnar ett tomt kassaskåp som alls inte ska vara tomt medan Jamie Lee Curtis står beredd att klappa till honom i bakgrunden. Besvikelsen över det tomma kassaskåpet får Kevin att så behärskat han någonsin kan vråla DISAPPOINTED! – vilket fick mig att falla i skrattkorinter när jag såg filmen första gången. Jag och Orangeluvan säger sedan dess DISAPPOINTED! precis sådär när vi känner oss lite besvikna.)
Nää, d e kört. Ja ska få en ny dator. Allafall. En som inte knarrar, å de.
Ytterligare en kulturpersonlighet har lämnat in.
http://www.svt.se/kultur/musik/freddie-wadling-dod
Jag hade verkligen sett fram emot att Wadling skulle vara med i Så mycket bättre.
Och jag undrar alltid vad det är för sjukdomar som tar kål på folk på ett par dagar bara. *ryser*
Ack, Freddie Wadling. Men han har ju haft många fysiska besvär i många år.
En enda gång har jag sett honom live, i en helknäpp uppsättning Korpen (efter Edgar Allan Poe, men bara i väldigt allmän bemärkelse) på Göteborgs stadsteater. Det var 2007, och han kunde inte gå in på scenen själv utan kördes in i rullstol. Men jösses vilken scennärvaro och karisma! Han är faktiskt nästan det enda jag minns av den föreställningen.
Lotten, DISAPPOINTED! används även här ibland. (Och ja, det är en sådan filmscen som man skrattar sig till andnöd och magvärk åt, första gången.)
Maj, cancer kan ju ibland ha ett väldigt snabbt förlopp, likaså vissa
hjärt-kärlsjukdomar. T.ex. härtinfarkter eller stroke eller liknande.
Lunginflammation, det kan gå ruskigt snabbt.
Ska bara testa några kortlänkar till Youtube. Det är dock olika videos.
http://bit.ly/1llpWA7 https://is.gd/zVPQu9
Jag använder ett tillägg i Mozilla Firefox som heter Flagfox.
Med det tillägget så kan man få snabbåtkomst till diverse
webbsidestjänster som finns på internet. Bl.a. urlförkortare.
En flaggikon visas i högerkanten av adressfältet och när man
högerklickar på den flaggikonen så man upp en massa alternativ.
Se bild.
Svettas i lundavärmen gör jag och stirrar på ett ord:
policyerna
Det ser ut som något sorts läkemedel eller någon sjukdom, men det ska heta precis så.
Och Louvren har de stängt i dag för att bära konstverk högre upp i byggnaden inför risken att Seine svämmar över. I Bryssel är vädret uselt och där ska regna hela helgen.
Ut i värmen måste jag nu för att uträtta ett ärende. Här är 29,3 °C på skuggsidan och 34,4 °C på solsidan.
Att gå från frisk till avliden på kort tid kan ju ske, men Wadling hade inte varit frisk på många år. Hans KOL var tydligen ihärdig och svår. Sen hade han cancer, lunginflammationer med mera.
Tillägg jag glömde: Vilken som helst av dessa kan ha nått en ”tipping point” och tagit hans liv på just kort tid.
AuL här regnar och åskar det för fullt även det har lugnat
ned sig lite nu.
http://www.smhi.se/vadret/nederbord-molnighet/radar-blixt-sverige
Åh vad jag önskar att det kunde regna. Inte lite utan mycket. Men då inte som åskskur, för slagregnsvattnet rinner ju bara till lägsta punkt och försvinner ner i någon spricka — jag vill ha regn i ett halvt dygn, först stilla och sedan allt envisare. Minst 20 millimeter.
Jag får trösta mig med att här har sjunkit från närmare 30 ° på eftermiddagen till **tittar på termometern** 24 °.
Vänta, vad nu? Det är fortfarande 24 ° fast klockan är halv åtta och det är molnigt. Och temperatursänkningen skedde på fem minuter, medan vi åkte hem från Askersund där vi var och åt finglass samt handlade på sena eftermiddagen. Vi såg ju så mörka moln och började hoppas. Men nähä.
Sluta nu, vädret!
Ursäkta, jag är verkligen, verkligen inte värmetålig.
För övrigt betraktar jag Agnetas ”policyerna” och håller helt med — om man nu tänker sig en policy, och bredvid den en annan policy, så behöver man kanske behandla ordet som räknebart. Men herreminjemine så fult!
Vad är det för fel på ”riktlinjer”?
Jag har också blivit bortklippt. Som statist i Potatishandlaren sitter jag precis bakom en av huvudpersonerna i kyrkan, men inte hjälpte det!
Men fin i håret blev jag, med miljoner hårnålar.
Åh!
**Blir Maj Korner-fan.**
** Men oj så den där konstruktionen ser ut, då …**
**Det närmaste jag personligen har kommit en statist i ett verkligt coolt sammanhang, är en kompis som var danstillställningsdansör i Hedebyborna. Han var mycket ung då, men han kunde dansa foxtrot och slowfox och sånt.**
Men vad i … det här året, alltså.
Jag vet inte om det är någon mer än jag här som vet vem han är — var — men apropå kulturpersonligheter så har folkrockmusikviolinisten Dave Swarwick dött — han lirade med Fairport Convention. Och när man lirar fiol med Fairport Convention (inte minst med den gudabenådade Sandy Denny) så är man, som en av twittarna twittrade, ”the best English fiddler of his generation”.
Suck.
Annik nä och Muhammed Ali verkar inte ha långt kvar hellerm
http://www.svt.se/sport/boxning/uppgift-muhammad-ali-nara-doden
Vi kanske skulle vänta med sådana rapporter här till dess att de är definitiva. Det här båset är ingen kvällstidningslöpsedel, och framförallt inte den enda nyhetskällan för en majoritet av läsarna.
Och igår förlorade min kusin kampen mot sin cancer. Fast han ju ingen kändis.
Du kan allt du också, LW.
Instämmer helt i detta. Framför allt att vi faktiskt har tillgång till en hel del information via andra kanaler. Dött har folk alltid gjort, och om man letar så hittar man döingar som kan vara lite kända eller halvkända. Trist tema, för övrigt.
Tråkigt att läsa, PK. När min bror gick bort i sin cancer 1993 var hans änka bestört över att dagens största händelse inte var med i nyheterna.
När jag fyllde år senast, möttes vi i middagsmatsalen på vårt Rhodoshotell av beskedet från kvinnan i ett par vi hade umgåtts och haft trevligt med att hennes make hade avlidit under natten. En minut senare kom personalen och sjöng och grattade mig. Kvinnan sjöng förstås inte, men väl grattade. Det var en vecka kvar på vistelsen. Den blev tung för henne, men hotellet och researrangören ställde upp i 180. Sonen kom ner inom ett par dar och han fick den avlidnes plats på hemresan så att han kunde resa med morsan hem.
Chock i bägge fallen, men cudos till personalen på hotellet och arrangören som ställde upp och gjorde vad de gjorde.
För egen del vill jag inte ha fler födelsedagar som den här, om jag får önska.
För den som gillar åska kan jag rekommendera den här länken. Just nu verkar det mullra mest i Belgien och västra Tyskland.
Jösses, jag visste inte att någon annan hade tagit hand om riktlinjerna för båset.
Annika, vi åkte förbi Askersund i dag. Hade jag vetat att det fanns finglass där hade vi stannat en liten stund och fyllt magarna med svalkande glass.
Feruketansvärt varmt att sitta i bil idag, men sonen hade avslutning på folkhögskolan och hade allt från vinterjacka till cykel som behövde transporteras hem.
Skinnfåtöljen han fick ärva av en lärare fick på nåder stå kvar på skolan. Tack för det.
Vi välkomnade regnet som nådde oss i trakten av strax efter Läppe hamn. Pollen, fågelskit och savstänk från äppelträden hemmavid, tvättades bort. Så skönt.
DING DÅNG, så slog klockan midnatt och jösses vad jag inte hann hänga i båset!
Men allt är Ninja-Malins fel. Bara så att ni vet.
**Blir även jag Maj Korner-fan.**
Allt är alltid mitt fel. Av princip.
Ninja, den allra bästa finglass-serveringen i Askersund är tyvärr havererad och sjunken, nämligen Snäckbåten.
Det hela är en lång och sorglig historia. Hon (heh, båten hette Oden, men en båt är trots allt alltid femininum) låg vid kajen närmast bron i många många år, och hade snäck- och souvenirbutik nere i skrovet, samt servering av glass och kaffe på övre däck. Och glassen kom från Hjortkvarn (Go’glass, obeskrivligt fantastiska glassentreprenörer). Trist nog söndermaldes båten av is (och dåligt underhåll) vintern 2015 och fick svår slagsida, och sedan … lyftes hon upp lite och funkade ett tag till, men till slut gick allt åt helsike. Jag, vi, alla vi känner, är helt övertygade om att hon ”sjönk” för att det är mycket billigare än att skrota henne.
Nå.
Hamnkontoret, som dels hanterar marinan och dels husbilsplatserna, har också servering. Och de håller sig faktiskt med anständig glass. Man kan få melonglass (som min andra hälft valde i dag) och citronsorbet med små kanderade citronskalbitar i (som jag valde).
Och sedan tänker jag att det kunde vara roligt att veta när du rejsar förbi någon gång, för det är bara tretton kilometer mellan Askersund och mig.
Men det ska du veta, Annika, att då hinner du inte hänga i båset; Ninja-Malin siter vid ens köksbord och berättar saker så att man inte ens hinner fundera på kvällsmat utan bara tömmer den ena ostbågepåsen efter den andra.
Sedan distraheras man förstås också av hennes slipsknytande son. Bedrövligt, va?
Ostbågar är ju inge’ gott, så där har jag inga problem. Slipsknytande släktingar kan däremot fördriva timmar, vet jag, så …
… hahaaaa, folk som kan prata, och babbla, och berätta, är preciiiiis min sorts folk så bring it on säger jag!
Sonen gick och hämtade den halva bärkassen med tjugefem schlipsar och lärde sextonåringen knyta fiskbensknut. Schnyggt.
Jag hade trevligt, men lämnade en öronlös familj efter mig, när jag for.
Sög i mig en chokelakaka under hemfärden. Bokstavligen.
Va! Äter du chokeladkaker med pappr… flåt plasten på!
Ja, min liv och in kniv, så gör jag så!
Chokeladen i Askersund, hos Venus Choklad, är otroligt läcker. Tunna chokladplattor med kanderad syrén, till exempel; knastrigt och roligt och GOTT.
På temat gå i graven.
http://ekuriren.se/kulturnoje/1.4113263-sporthallens-historia-nu-tar-den-slut
Lyssnade på Freddy Wadlings tolkningar av Bondteman igår. Han var i sanning unik och hans Bondtolkningar är toppenbra.
Askersund låter som ett givet utflyktsmål. Båsträff!!!!!
Men nu är han död.
https://www.youtube.com/watch?v=gsDHi-vJCYs
ALLVARLIGT Skogsgurra! Stryker du runt i våra hoods utan att höra av dej!? Jag stod senast igår på Nova Parks parkering och gjorde nytt vägval – sprang ut till dotterns stall för att få skjuts hem.
Nova Park får gott omdöme av alla jag hört som varit där, för egen del har det inte blivit av. Än.
Jaaa, Ninja! Vi kan äta stekt strömming med potatismos på en trevlig brygga vid floden (ån?) och köpa chokelad på andra sidan vattendraget, hos Venus. När?
Nu måste vi störta ut och heja på yngste sonen som springer marathon.
Ja, Pysse. det var ju sent när jag kom. Och sedan skulle jag upp till Ångan (annat problem denna gång). Så det blev ingen tid över. Men jag kom ju i alla fall ihåg att komma ihåg er. Det är jag rätt så impad av själv. Du vet – det är tanken som räknas. Framför allt när man fått soppatorsk.
Nu officiellt. Mohammed Ali död.
Gossen springer nu på Norr Mälarstrand. Heja heja!
Jaaa, ÖR, nån dag i rappet när vädret är nådigt och vi kan våldgästa båsmor efteråt?`
Om hon inte hörsammar inbjudan och kommer till Askersund, hon med.
Idag har jag hört ett radioreportage om självständighetsrörelsen i Katalonien, där reportern sa ”så tar polisen antalet människor per kvadratmeter och storleken på ytan och GÅNGRAR för att få antalet människor”. ”Detta för att få en uppfattning om NUMRET av deltagare”.
Uppmostring behövs!!
Något sorts språktest innan anställning, kanske?
DISAPPOINTED!!! kan man se hur många gånger som helst.
Trösta 16-åringen med att alla stora skådespelare bara blir större av att LIDA. I ”Funny Girl” klagar en ung Barbra Streisands huvudrollsfigur på att hon slår igenom så snabbt, hon har ju inte LIDIT! Varpå någon svarar att hon kanske får lida senare?
Vilken tur att ovan nämnda skådisar inte blev KRÄNKTA och gav upp för att de hade blivit bortklippta.
På tal om gångra och nummer: Varför har folk avskaffat ”att”?
”Jag kommer göra det”. Huh?
Ninja: På ”den gamla goda tiden” (när det gick åt dubbelt så mycket folk för att göra radio) hade detta knappast passerat. Hade inte teknikern i kontrollrummet reagerat, så hade producenten. Nu spelas mycket in i ”bås”, där reportern står ensam och gör pratorna. Sedan går h*n till sitt skrivbord, sätter på sig lurarna och totar ihop repet.
Detta kan mycket väl komma i sändning utan att någon annan har lyssnat på det innan. Ansvarig producent för sändningen borde förstås göra detta, men om reportern har gjort helg när fadäserna upptäcks är det inte mycket att göra.
Sakfel kan tvinga att inslag ställs och görs om, men ytterst få verkar bry sig om språkfel. Möjligen kan just detta leda till en syrlig passning vid nästa redaktionsmöte eller fikapaus.
Gossen på Strandvägen med kramp i låren. Modren masserade och fadren talade uppmuntrande och gossen iväg till skolan, nej, mot Stadion. Fast först Västerbron igen … Förra året gjorde han tiden 3.54. 48.
Nu är råttbarnet på Västerbron. I den himmelska ron. Skulle inte tro det. Hoppas intresseklubben antecknar här …
Först nu fattade jag: Ökenråttans ättelägg springer Stockholm maraton i detta nu!!!
Heja, heja Ökenråttans yngste son!
Heja heja i dagens ratrace!
Över Västerbron, innan Monika Z sjöng Beppes text, svävade jag i någon form av himmelsk ro sedan vi hade köpt väldigt roliga cigaretter av ett par personer som sedan var försvunna och ersatta av två poliser som undrade vad vi var ute efter. ”Roliga cigaretter” svarade vi alldeles sanningsenligt och oskuldsfullt. Det var 1957 och vi hade ingen aning. Det insåg lagens väktare och tillhöll oss att kontakta dem om liknande tillfälle bjöds.
Det var i tretiden på morgonen ungefär vid denna årstid som den himmelska ron inträffade. Alltid fint på Västerbron vid den tiden.
Nu är han vid Odenplan! Hans moster och morbror i Vasastan har mobiliserats att gå ut för att clap and chear, som lille gossen i den gulliga historien, ni vet.
Tack på påhejningar å gossens vägnar, AuL och HK.
Nu är råttungen i mål!
Om man har startnumret kan man följa sin löpare på nätet. Himla roligt. Jag fick nerverna alldeles i kors när jag följde den lille blå figuren som knatade på där och föreställde min yngste. Husch.
Härom dagen sa en reporter i radion att hen trodde att personalen i en viss situation nog behövde bli avsanerade efter avslutad insats. Hur blir man avsanerad?
Ökenråttan: Jag var också där och hejade men inte såg jag dig trots att det var ovanligt lite folk. Eller kanske var det du som stod bredvid mig i röda brallor och stampade takten medan jag högljutt sjöng med i ”Just idag är jag stark”? Vi borde varit där ungefär samtidigt, min förstföddes sluttid var runt 3.50.
Maj K.: Nej, nåra röda brallor har jag inte och sjunga kan jag inte och sonens tid blev mer än 4 timmar, till hans besvikelse. Men makalöst är det, att dom bara orkar komma i mål!
Tack för tipset om Flagfox LL99!