Man skulle ju kunna tro att Sveriges ödsligaste perrong ligger i Åmål. Eslöv. Tranås. Kymlinge.
But nooo.
Tjugofyraåringen (som vi idag kan kalla Erik) och hans flickvän (som vi idag kan kalla Frida) kom till Mälardalen från Lund i fredags. Samtidigt fastnade alla tåg i Åkarp (även det vid en rätt ödslig perrong) och alla bilar vid en bro i Södertälje pga. en olycka – den blev så sned att folk inte kom fram till små grodorna i tid utan fick hoppa omkring mellan bilarna. Erik och Frida missade tåganslutningen i Södertälje Syd med sju (7) minuter, vilket de visste redan när de satt på tåget.
– Alla som ska till Eskilstuna: kom till servicevagnen! sa högtalarna på enbart svenska eftersom alla som ska till Eskilstuna i semestertider ju kan svenska.
Erik, Frida och en annan resenär anmälde sin närvaro och behov av transport till Eskilstuna. Det här är Erik van vid eftersom han redan 2010 lärde sig vad en ersättningstaxi är för något. De kom fram till Södertälje Syd och gick mot taxibilen när Frida lade märke till en till synes förvirrad man som verkade leta efter något. Han försvann i den snabbt uttunnande folkmängden och de tre som skulle till Eskilstuna började packa in sig i taxin. En man som skulle till Strängnäs kom och frågade om han skulle kunna hänga på istället för att ta en egen taxi dit, och alla tyckte att det var en bra idé.

Men i Frida gnagde det. Den förvirrade mannen … hur gick det för honom? Skulle hon strunta i honom? Bry sig om honom? Leta efter honom? Utgå från att hälsan tiger still? Försena alla taxiresenärer ytterligare? Hm.
– Ursäkta, jag måste springa och kolla en sak! sa Frida och rusade in i stationshuset.
Efter en stunds funderande sprang Erik efter och fann henne ensam i stationshuset som var tommare än en busshållplats i Österforse.

– Han är inte här, sa Frida bekymrat.
– Jag tar perrongerna! sa Erik. Gå tillbaka till taxin och säg att jag strax kommer!
Stationen Södertälje Syd har sex spår och alltså tre perronger. Erik är en noggrann grabb som inte lämnar något åt slumpen, så han bestämde sig för att kolla på hela perrong 1 (se längst ner på bilden). Och 2 (se i mitten på bilden). Samt 3 (se där, vid stjärnan).
Längst bort på den tredje och sista perrongen hittade Erik alltså den förvirrade mannen, storgråtande.

Mannen kunde ingen svenska och hade därför inte haft den blekaste aning om att han skulle ha kommit till servicevagnen eller att han skulle ta taxi och eftersom alla människor var borta och alla informationsskyltar var släckta, var han förtvivlad. Erik försökte kommunicera med honom, men inte förrän han sa ”Eskilstuna” lyste den gråtande mannen upp. Han sa:
– Trouble. Train. Eskilstuna.
Erik och den ledsne mannen gick till taxin och plockade ut Strängnäsmannen som trots allt fick skaffa egen transport hemåt och Frida lyckades få ur den snyftande att han kom från Vietnam. Väl framme i Eskilstuna en dryg timme senare, sa han ”thank you my friend” till Frida och gick med bestämda steg mot solneduppgången.
Sveriges allra ödsligaste perronger finns alltså enligt mig vid Södertälje Syd.

Underbar medkänsla från din son med flickvän.
Stackars vietnames.
Snälla Frida!
Snälla Erik!
Dagens goda gärning. Annars räcker det tydligen med en för hög långtradare och en avbitartång (till sändarmasternas stag) om man vill ge vår infrastruktur en p*ngspark. Lita på att en ev led fi inte behövde lära sig detta.
Varför byter de i Södertälje och inte i Norrköping?
Billigare att resa vi St-syd?
Nej, sista tåget från Skåne har ingen anslutning i Norrköping – då måste man åka hela vägen till Södertälje och byta där. (Helt okej, bättre tåg och inte alls långsammare.)
Veckans vackraste ros till Frida och Erik!
Jag skulle vilja ha er i närheten om/när jag blir förvirrad. Hurra för er!
Oohhh, jag står upp och applåderar Erik och Frida!
Sån medkänsla och handlingskraft. Kudos.
Bra insats av Frida! En observation bara: folk pratar för lite med varandra. Sist jag råkade ut för tågstopp evakuerade alla tåget utan att tilltala kvinnan som lugnt satt kvar. Jag gick fram och sa att alla måste ut, varpå det visade sig att hon inte pratade svanska. Att människor inte öppnar munnen och pratar med varandra ser jag ofta, snudd på dagligen. Sedan tog vi taxi till den station där tågen gick och givetvis betalade jag och givetvis ersatte SL sedan resan.
Det är lätt och inte läskigt att prata med främlingar!
Exakt, Pysseliten.
Det här med att inte titta i ögonen, säga förlåt och ursäkta samt prata med främlingar sägs vara djupt rotat i den nordiska själen … men inte kan det väl vara helt hopplöst att ändra på, va …?
Jag är ju likadan när jag rör mig bland folkmassorna i Stockholm. Men då tar jag mig oftast i kragen och ett djupt andetag och gör det som bör göras. Om inte annat så att jag i alla fall kan blogga om det. Say after me:
– Förlåt.
– Oj, ursäkta!
– Får jag bara … klämma mig förb… så, hej, tack!
– Hej, letar du efter nåt?
Precis! Det är ju inte så mycket som krävs. Heja alla nordbor!
Vadå? Inte prata?
Jag får ibland bannor för att jag pratar för mycket. Ibland påstås jag vara värre än Landvik.
Finns det regler för hur man ska bete sig även i det avseendet? Hoppas att man får göra som man vill. Men det kanske man inte får i sursverige, som för övrigt inte alls är så väldigt surt.
Pyss, visst det är bra att passagerarna pratar med varandra men
samtidigt så har ju även reseföretaget ett ansvar att informera
sina passagerare. Fick ni information på engelska också
eller var det bara på Svenska?
Duktiga ungdomar. Hurra för dom!
Karin, du känner till Tanzania? Bestigning av Kilimandjaro?
Förtjänstmedaljer till Frida och Erik! Inte minst för början på insatsen, den att vara uppmärksamma nog att begripa när något är på tok.
Himla bra gjort av ungdomarna!
ÖR, mitt förhållande till Kilimanjaro – ”Den lilla vita kullen”– är ett kärleksförhållande på distans. Jag har varit halvvägs upp, men kom aldrig ända upp till toppen under de två år jag bodde i Tanzania (kring 1970). Hann inte. Inte ens när jag jobbade som turistguide i Kenya tog jag mig ditupp, trots att jag skickade iväg en och annan turist dit, med omfattande entourage. Men hursomhelst, det lär vara ganska lättpromenerat, säger de som varit där, men väldigt högt upp, så man kan lätt bli höjdsjuk. Funkar bäst om man tar det i korta etapper. Funderar du på att åka dit? Gör det innan snön smälter bort helt och hållet!
Det finns ju två Kilimanjaro. Vilken av dem är det som är aktuell?
Träffade Lotten på stan idag. Amsterdam. Men det var inte hon. Ik verstaan nit – eller nåt sånt sa hon. Jag tog en bild och sa att jag behövde den när jag kände mig ensammen och lessen. Det förstod hon.
Åh fick lust läsa lite Hemingway men var är böckerna? Jaså kvar i en flyttkartong, men var är den?
En passus i skildringarna från dådet i Istanbul grep mig. Jag kan förstå hennes känsla och berömmer Markus bemötande lika mycket som Eriks och Fridas.
Karin: Frågan har nyss dykt upp. Lättpromenerat – jag tyckte kinesiska muren var lite jobbig. Höjdsjukemedicin finns det ju. Svinkallt högst upp, förstås. Sovsäck med ärmar ska vara bra. Mmmmm …
Te zijn of niet een Lotten te zijn, dat is de vraag.
Men, när det ser ut så här så kan man inte låta bli att säga ”Hej Lotten!” Inte sant?
Och när man kollar lite närmre så är det inte alldeles fel ändå. Lite, kanske. Men för någon som är så pass ansiktsblind som undertecknad vore det direkt ohövligt att inte morsa.
Väldigt fint, Erik och Frida – vad den gråtande vietnamesen måste ha blivit lättad när ni dök upp och ordnade allt till det bästa, precis som den gamle lantbrevbäraren! (Vilken lantbrevbärare…? Fråga mamma!)
Pysse: Jag pratar med alla. Få kommer undan! 😉
Härligt, ett pratande bås! I knew it.
LL99, jag håller med om att informationen borde ges på engelska också, men just den gången gjordes det inte. Å andra sidan missar svenskar information på svenska och behöver ibland lite guidning. Det är helt ok att hjälpa varandra tillrätta.
Jag vill också bestiga Afrikas högsta berg! Och äta jordgubbar, simma över engelska kanalen (som Gertrude …) och brevväxla medelst duva.
(Hinkabstinens?)
Spagettihår och randigt! Precis som båsmor!
Nu blev det visst lite tyst igen.
Och jag har tydligen inte heller något att säga, jag bara fyller på lite i pixelbyttan.
Så att … Pysseliten, jag tycker att det är så fint när du lägger in ett alldeles enkelt och nåbart mål i dina senaste önskningar (hinkningar?).
HEJ ANNIKA! JAG ÄR INTE HELLER HÄR! JAG STÅR OCH ROPAR TILL DIG FRÅN EN ALPTOPP!
(Det gör jag inte alls. Men håll med om att ni tänkte ”åååh fan”.)
Jodelähoho!
Jag är också på den imaginära alptoppen, kors i krösamoset vad det svalkar fint häruppe!
Mina sneda stengetsben passar utmärkt att gå på alpsluttningar med.
Karl-Oskar däremot, han går i rät vinkel mot min gångriktning. Om han får bestämma själv.
Nu har jag på fleras begäran köpt foppatofflor. De är röda. Med vita sockor i så blir det nästan som flugsvampar. Hej Tomtebobarnen!
Alptoppar i all ära, men nu snackar vi Seven summits (i alla fall några av oss…). Kilimanjaro hör dit, som Afrikas högsta berg. Det lär dessutom vara världens högsta fristående berg. Att ingå i en bergskedja – som till exempel Mont Everest – betraktas i detta sammanhang som lite fusk. Men joddlandet funkar bra från vilken bergstopp som helst. Även i foppatofflor!
Har inte foppatofflor förbjudits i sjukvården pga alstrandet av statisk elektricet som slår ut apparaturerna? Jag har iaf sett i princip all personal ha F-tofflan (utom chefsläkaren som hade seglarskor) 2007, bara för att ett par år senare se dem helt borta. Detta förstås bara på en enda vårdinrättning jag inte gärna inte vill återkomma till, men ändå.
LarsW, jo det stämmer att det har varit problem med foppatofflorna
inom vården: http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2007/04/18/krav-att-tofflor-stoppas-efter-farliga-incidenter/
Men Cecilia N ägnar sig väl bara åt själavård?
Visserligen kan väl röda foppatofflor se lite lattjo ut då, men några incidenter ska de väl inte orsaka.
Cecilia N ägnar sig nog främst åt själVvård. Egevård hetere. Fotvård. Podiatrik. Um. Efter pilgrimmeriet, alltså.
(Jag såg nyss delar av en dokumentär om folk som tävlade på så sätt att de gick tills det inte gick längre — Maratonmarschen. Då tänkte jag lite på Cecilia och hennes fötter, men jag hoppas N-fötterna är liiite bättre än några av dem som visades i programmet …)
Oj, nu blev det fopoll!
… AAaaah! Polen gör mål efter 1 minut och 42 sekunder!
Väldigt OT:
Polen-Portugal på tv. Och underdogen Polen gör mål efter blott 1 minut och 40 sekunder. Expertkommentatorn:
– Ja, det var på tiden.
Jösses! Jag var hela två minuter efter Annika!
Det beror antagligen på att jag var inne och skrev här just när det hände, så jag hade ingen startsträcka alls liksom …
Medan jag ba:
– Var är datorn? Polen gjorde … lyft på ru… Var är mobilen? Har du tagit en glass? Polen gjorde m… Nämen ta bort skorna från min tekopp!
Sedan kom jag rätt.
Ha, detta måste bevaras till eftervärlden:
Kommentatorn talade om samspelet mellan Ronaldo och Nani. Helt normalt uttal gjorde förstås att han klart, tydligt och lugnt sa ”Ronaldo Onani.”
… eller det kanske inte alls måste bevaras, förresten. Men jag har lite låg humor ibland.
Ursäkta.
Fopoll igen. Hurra. Jag håller på Polen, för dom har det inte så kul. Men min älskling finns i Portugals lag. Jag har hållit ögonen på honom tidigare men i kväll är han perfekt. Vilt svart hår, jättevida shorts och pinniga ben; shortsen är röda i dag så han ser ut exakt som ’Lille svarte Sambo’ som jag och mina systrar lästes för i vår barndom. Spännande var det, några tigrar sprang runt en palm tills dom smälte och blev tigersmör. Lille Sv. S:s mamma gräddade pannkakor med tigersmöret. Vår mamma brukade baka en kaka som var brun och gul och hette tigerkaka. Var det kanske tigersmör i den? jJa, det fanns mycket att undra över när vi var små. Också.
”Ronaldo och Nani” är härmed sparat i det ekivoka, lilla ekande tomrummet jag har i hjärnan!
Men är det Nani du tänker på, Ökenråttan?
Polen var bara nästan lika snabba med sitt mål i sin mats sin som England i sin. Ska de gå samma öde till mötes?
Itt – itt. Jahapp (jag håller på Polen för att. Att.).
Jamen, nu gjorde min lille darling mål!
Museet för er som inte har fobier för t.ex. Niklas eller Billy. 😉
Tänk, hur många fopollsmatcher jag än har sett i mitt liv blir jag varenda gång lika förvirrad under den första minuten av andra halvlek. ”Men hallå, ni springer ju åt fe- … visstja.”