Hoppa till innehåll

Jag var lite kriminell häromdagen

För en dryg vecka sedan kajkade mitt webbhotell ihop av tyngden som min blogg tydligen lider av. Jag skulle precis berätta om min senaste kriminella handling, men av det blev intet.

Så vi tar det nu istället.

Sedan jag föddes har jag bara brutit mot lagen en gång – när jag som nittonåring var med när en kille i Alassio stal en motorcykel. Till mitt försvar kan jag bara säga att det hela skedde i god tro och att jag vid tidpunkten för brottet var extremt kissnödig.

Nu ska jag citera mig själv från förra veckan:

Idag skrev lokaltidningen om Buketten-skaparen Bengt Nygren som blev miljonär, kallades samhällsfarlig av den 28-årige SSU-ordföranden Bo Ringholm, byggde lyxvilla och sedan sålde sitt imperium och flydde landet. (Läs Gits text från 1971.)

Och tänka sig – lyxvillan ligger fem minuters bilväg från mitt hus. Istället för att i eftermiddags vila/städa/jobba/handla åkte jag till det numera fallfärdiga, igenvuxna och vandaliserade huset.

Tillbaka till idag. Detta kommer jag att minnas resten av livet – känslan av att resa i tiden. Huset är igenbommat, men många av fönstren är så trasiga att man inte ens riskerar att göra sig illa när man klättrar eller kliver in. När jag gick runt det gargantuastiskt stora huset, hittade jag först två bilar.

Visst kröp jag in i bilarna och luktade på 1970-talet, pillade på växelspaken och öppnade handskfacken.

Jag fortsatte vandringen runt (och tappade då min mobiltelefon), kände på alla dörrar och kikade in i rum med blommiga tapeter och heltäckningsmattor. Längst bort hittade jag ett hål i staketet som omgärdade en tujaträdgård.
Det är så många som har smugit in i huset att det till hålet i staketet leder en stig.

Väl inne i huset pirrade det i magen som när man ska stå på scen. Jag var helt ensam, men såg spår av säkert hundratals människor på jakt efter dåtiden. Det finns inget lösöre kvar – inte ens en lös kakelplatta eller en bortglömd strumpa.

Det finns många kök i huset, men detta var det blommigaste.

Inuti kylarna och frysarna finns förstås ingenting, inte ens en unken lukt – de var förvånansvärt rena … och jag blev besviken. Jag ville hitta gamla Flora-askar, läskflaskor med riv-av-lock och ärtsoppekonserver.

Någon ville ta med sig diskbänken hem som en baguette under armen?

Det vita på golvet är förresten inte snödrivor, utan frigolit. Söndersmulad frigolit. Förmodligen är det isoleringen – alla innertak är borta. Förmodligen är huset bortom all räddning eftersom det är så fuktskadat.

I en plastig garderob anades ett glöggparty.

I alla garderober och köksskåp sitter dymolappar med sorteringsinstruktioner som undertröjor, byxor, långärmade tröjor, soppor, konserver och mjöl.

O’boy från 2000-talet. Fnys. Sådär lagom spännande.
Språkpolisens syster Orangeluvan har en frände i dymotryckarpersonen; båda vill de stava pyamas så här snålt.
I en garderob låg fula gardiner och lite några rullar med sjögrästapeter.

I en tiondels sekund tänkte jag vid åsynen av tyg och tapet att ”jahooo, här hittar jag äntligen något som jag kan ta med mig hem som minne!”. Sedan kom jag på att jag ju i så fall bara inte hade begått hemfridsbrott utan även blivit tjuv. Så jag lät allt vara. (Jag antar att ni är storligen imponerade över min ståndaktighet.)

Sällskapsrummen är stora som balsalar medan de förmodade sovrummen är normalsmå. De många badrummen och toaletterna är förutom att de har fint kakel och klinker samt mosaik helt vanliga – inga excesser som bubbelbadkar eller ens bidé anar man. Och allt, precis allt porslin är sönderslaget. Förmodligen stängdes elen och vattnet av redan för en evighet sedan, vilket irriterade någon.

På en stol – nästan den enda möbeln som finns kvar – ligger en synnerligen lam och inte särskilt effektiv lapp från ägaren. Om den inte är fuskfabricerad, förstås.

”Huset skall renoveras. Sluta skada huset – det har redan kostat 10 000-tals kronor. Jag är förbannad och Ni kommer att tas! och det blir ej roligt för Er!!! eller era föräldrar som får betala. /Husägaren”

Så kom jag äntligen fram till det underligaste, mest imponerande och läskigaste rummet. Poolrummet.

Fylldes poolen en gång på 1980-talet med just detta vatten?

I det oljiga, svarta vattnet ligger skräp och en död katt. Det luktar inte något annat än fukt – ventilationen är ju liksom god. Fönstren och väggarna är fulla med graffiti, de enorma blomlådorna är fyllda med trasigt fönsterglas … och hur man än försöker, är det svårt att förstå hur man umgicks här.

Jag blundade och tänkte efter. Poolrummet låg ju alldeles intill det största köket och en gigantisk eldstad. Eventuella barn måste man ha haft i koppel. Var det som i gamla Bondfilmer att man ständigt gick omkring i bikini och högklackat (Britt Ekland i ”Mannen med den gyllene pistolen”) eller pågick orgier på bassängkanten (”Boogie Nights” med Mark Wahlberg) eller var poolen bara en prydnad som en tavla på en vägg?

I poolrummet finns en illa tilltygad panel med amatörmässigt fastsatta kontakter och knappar. Fly mig ett facit! Vad gjorde man här?

När det gäller husets ägare, är det tydligen en skumraskperson som använder fallfärdiga hus lite här och där i Sverige som penningplacering för vidaretransport till skatteparadis. Han må vara en omoralisk skurk som borde skämmas – men jag tackar ändå för upplevelsen.

Share
Publicerat iBloggen

23 kommentarer

  1. Men stackars katten i poolen! Är ungefär min enda reaktion efter att jag kommit så långt i texten. Jag är rätt blödig med katter.

  2. Regnvatten? Smält snö? Hur ser taket ovanför poolen ut?

    Och är du helt säker på att det inte ligger några människodöingar i vattnet?

    Ja, jag läser för många deckare.
    Fast någon borde skriva en med det där huset som utgångspunkt, me thinks.

  3. Oj, du har börjat vattenstämpla dina bilder. Det tycker jag var avancerat. Och det kanske passar extra bra efter ett besök i ett så pass vattensjukt hus? För övrigt tycker jag att tapeten runt den där elpanelen var snygg.

  4. Usch, jag hade också svårt för katten. Intressant att någon har råd att låta ett så stort hus bara stå och förfalla.

    Briljant wv: notnit

  5. Marianne: Nej, jag är inte säker. I själva verket misstänker jag att det ligger ett par stycken där i vattnet.

    Ö-helena: Ptja, särskilt mycket vattenstämpel är det junte med lite knögglig röd text på bilderna. Orsaken är inte att jag är en suverän fotograf som tar fantastiska bilder som jag vill ha cred och monetär ersätting för, utan bara att jag börjar bli irriterad på att mina bilder far omkring hej vilt i sajbern och snos av kreti och pleti som inte frågar om lov eller länkar utan bara låtsas som om det är deras verk. Frågar man, får man ju alltid ett ja!

    Dieva … sparar du de fina wv?

  6. Nu ska jag åka till Stockholm och se på inte en, utan TVÅ teaterpjäser. I den ena agerar en av mina telefoner, i den andra ett av mina släktfoton.

  7. Ica

    Va? Katten såg inte vi. Däremot erbjöd jag Heléne en hundring om hon badade där. Finast bland skyltarna tyckte jag ändå var “kalsingar”. Kom du in på framsidans byggnad?

  8. Undrar som Ica: kom du in på kontorsdelen?

    Ica: Den där hundringen hade inte ens räckt till de mediciner jag hade behövt om jag badat där.

  9. Åhhhh en Asea Skandia-diskmaskin från sjuttiotalet. Jag blir alldeles lyrisk. Tror att jag har lite reservdelar till den uppe på min vind.Det ser ut att behövas.

  10. Lotta

    Underbart fint. Jag tänker på två saker – huset i Monika Fagerholms “Den amerikanska flickan” och ett hus i Mölle som jag ritat en tillbyggnad på. Båda hyser inomhuspooler, dock utan döda katter. Eller vatten, för den delen.
    Eller tre, förresten – jag vill också ha ett blommigt kylskåp!

  11. Men självklart! sparar jag alla fina wv (och några till).

    Du ska snart få en ny laddning från min privata dator. Den har f.n. problem med antivirusprogrammet som anser att jag inte bör surfa på webben (men e-post går bra). Alltid är det något.

  12. Nej, jag kom inte in i kontorsdelen. Däremot bröt jag mig in i garaget, som hyrdes av en stilig grabb som hjälpte mig att hitta den tappade mobilen.

    Det händer så mycket överallt!

    (Nu sitter jag på Centralen efter att ha träffat Jonas Hallberg igen och ha fått en överdos teater.)

  13. vajlan

    äschan päsch, hade jag vetat du var i stan hade jag åkt in med din mugg istället för att skicka den! nu vet jag inte ens om den kommer fram hel ju! 🙁

    gör den det och du vill använda det till annat än att ha pennor i, som minne av trogna läsare, så måste den diskas mit vorsicht bitte.

    blir alldeles till mig av det övergivna huset, men kommer inte på nåt att säga mer. jo, äckligt med katten. har de inte rätt till griftefrid eller nåt? kan man inte fiska upp den o begrava den?

  14. Verkar varit en häftig expedition du varit ute på! Tur du inte badade i poolen 🙂 uuurk.

  15. Glömde ju att svara på Mariannes fråga: taket ovanför poolen är alldeles helt och otrasigt.

    Nu sitter jag på tåget med en miljard lindrigt nyktra Hammarbysupportrar. Vi teaaaatersupportrar är dock nyktra men fulla av kultur.

  16. Ica

    Hälsa bajenfansen att blåvitt regerar och att hammarbys måltorka gott kan fortsätta.
    Men var katten låg katten?

  17. Agneta

    Tack för inblicken i blomsterkonungens forna boning.

    En par grejer med din nya sida:

    1. Jag har för ovana att klicka med musen så där lite hipp som happ på vitt utan någon avsikt alls. När jag gör så på din nya blogg hamnar jag en vecka bak ungefär. Min avsikt är ingen och jag har nog klickat på detta viset länge utan att hamna där jag inte vill.

    2. Om jag vill klicka på någon av länkarna i högerspalten går inte det för alla länkar blir aktiverade samtidigt.

    Sitter med Mac OS 10.3.9 och den Safari som kom med denna dator för några år sedan.

    Kollade med såväl Firefox som IE och där tycks inte dessa problem finnas, men jag har inte lust att använda dem. Något i ditt nya webbhotell gillar tydligen inte en äldre Safari.

  18. Vilket coolt klickmönster du har, Agneta! Mindre coolt är det ju att sajten liksom inte funkar som den ska.

    Jag hör med verkmästarn mesamma!

  19. ab

    Det fascinerande med Det Övergivna Huset – förutom att det är ett förfallet lyxbygge där drömmarna ekar som i palatset i Knossos – är att när arkeologerna gräver fram det om två tusen år, kommer de att fnysa:

    “Utgrävningsplatsen utsatt för plundrare av snikna urtidstjuvar, antagligen redan i samma århundrade det byggdes. Fan också. Men vi hittade i alla fall en primitiv kattgrav, vilket bevisar att svenskarna liksom de tidigare egyptierna dyrkade katter. Katten fick med sig mystiska tomma metallburkar på resan hinsides.”

  20. Jag har också – redan tidigare haft dessa problem med SAFARI. Jag gav upp för 1 1/2 år sedan och surfar nu med Firefox.
    Safari använder jag parallellt som informationskälla – tidningsläsning, googlesökning etc.

  21. Hihi, “mystiska tomma metallburkar på resan hinsides” — det tyckte jag var kul!

  22. Måste bara tillägga att jag blir alldeles glad av Moster Mjölgumpas diskmaskinsnostalgi.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.