Se så tokigt man numrerar husen i Geel.

Allmänheten vill veta vad jag handlar här i Belgien. Det är ack så mycket lättare att tala om vad jag inte har köpt (som t.ex. shortsen häromdagen). Jag har heller inte köpt choklad till samma kilopris som saffran, kondomer (jag vet inte varför jag lade märke till det, men de är svindyra … eller så är det jag som av naturliga skäl inte har hängt med i utvecklingen), champagne eller Birkenstocksandaler.

Men jag har faktiskt köpt en annan klänning. Det kan faktiskt vara den allra finaste klänningen i hela världen. Den hade kostat 45 € och var nedsatt till 4 €. Det skulle kunna betyda att den är ful och att jag har helt fel smak eller att den är felsydd och endast passar på en elefant.


Som jag berättade igår, är staden full av ”tokar”, som de med kärlek i rösten säger här. De är inneboende hos någon, följer varje dag samma mönster, sköter sig själva fast med mycket hjälp och är … ja, de är som de är helt enkelt. Och javisst kan man skilja dem från mängden – de har ljud för sig, de rör sig annorlunda och pratar ibland nästan lika mycket som den djefla mannen.
Igår när vi satt på restaurang och jag drack världens godaste Irish coffee (tricket är att ha skållhett kaffe), kom en kvinna gående med en liten låtsashund på hjul. Hon gullade och pratade med den medan hon på vingliga ben vaggade över torget tillsammans med sina två ”ledsagare” (skriver jag i brist på bättre ord).

Det var bara det att jag liksom såg vad jag trodde att jag såg. När de kom närmare, såg jag att det var en helt ”normal” liten hund som trippade för egen maskin och som sa iff-iff-iff som de små liven plägar göra. Och att matte bara var lite rund under fötterna. Frågan om vem som egentligen är ”normal” diskuterades sedan i en halvtimme …
Värmen här fortfarande tryckande, och vi har tagit svettbilder på varandra för att kunna bevisa hur det känns med 38 °C i sovrummet eller 52 °C i en tågkupé. Dessa bilder är dock så zombie-fula att vi bara inte vågar lägga ut dem.


Vi blev bjudna till Mol en mil från Geel, och till en studentfest med en herrans massa svenskar som jobbar i Belgien eller är barn till sina jobbande föräldrar. Barnen byter lätt och glatt och helt utan problem mellan holländska, engelska, svenska och känner sig hemma i alla läger och har dessutom förmågan att ta seden dit de kommer. Grannarna som bara kunde prata nederländska kom med hembryggt öl i literflaskor och en procent närmare tio än fem.

Psssst, finns det förresten några ölkännare i läsekretsen? (PK?) I så fall kan jag meddela att jag som pris i en tipsrunda fick en Westvleteren-flaska med mörkbrunt innehåll som jag förmodligen inte kommer att kunna uppskatta som jag bör eftersom jag nästan bara gillar lager. Synd, va? Men om jag lägger några isbitar i och dricker vatten mellan varje klunk kanske hela flaskan går ner?
Tydligen är Europa fullt av utvandrade, svenska lärare som vill vara lärare (och inte t.ex. kurator, flyttgubbe och psykolog) och som finner lyckan och paradiset vid internationellt präglade skolor. Jag vet inte riktigt hur man ska ”laga” läraryrket och låta lärarna få undervisa mer, men oj vad jag skulle vilja hjälpa till. Heja alla fröknar och magistrar: upp till kamp! Ge barnen grammatik och årtal att hänga upp resten på! Tjohej!
För att avslutningsvis återvända till vårt lidande i hettan, ska jag bara visa er hur jag låg och inte kunde sova inatt. (Det är nu det kommer nakenbild!) Vårt lilla kyffe i Geel är utspritt på två våningar, och det var helt omöjligt att komma till ro i stekhettan på ovanvåningen. Så jag tog av mig varenda litet svettigt plagg och gick ner och lade mig på soffan i vardagsrummet.

Den där vattenposten är så på håret lik någon. Jag tyckte det var Homer Simpson häromdagen, men nu blev jag osäker … Någon i StarWars eller Hitta Nemo? För jag har så svårt att se att den liknar dej, Lotten.
Starkt jobbat, Pysse!
Snygg klänning, Lotten!
Datorn på sista bilden ser ut att stå lite vanskligt till.
Heja Pysse – vilket flyt!
Och till Lotten med entourage meddelas att man rapporterar om er (och andra som befinner sig i samma trakter) på nyheterna i dag:
”I delar av Nederländerna saltar man vägarna för att asfalten inte ska smälta och från Belgien meddelas att man upplevt sin varmaste natt sedan mätningarna började 1833.”
Frågan är nu förstås hur salt hindrar asfalt att smälta.
Visst saltade man grusvägar när jag var liten? Så att dom inte skulle damma så förskräckligt på sommaren. Saltet kansle binder ”saker”?
Pyss, jodå det stämmer bra.
http://www.kunskapdirekt.se/sv/KunskapDirekt/vagar/Drift-och-underhall/Sommarunderhall/Dammbindning/Vagsalt/
Vilka rena fötter! Sådär skära är mina bara efter grundligt fotbad.
Oh, än idag. Jag är en asfaltsvuxen som bor långt från grusvägar. Tack LL99. Men det förklarar inte riktigt varför man saltar smältande asfaltsvägar. Det har aldrig hänt där jag bor.
Nyheterna (vilka?) har nog förväxlat grus och asfalt. Vad jag kan se har salt en nedbrytande effekt på asfalt. Även i Sverige har man sandat vissa asfaltvägar som har börjat ”blöda” i värmen. Särskilt nylagd asfalt gör det lätt.
Pysseliten, när min andra hälft tittade över min axel på förra vattenpostbilden utbrast han genast Bender! (Figur i Futurama, alltså.) Men det är ju också bara lite likt. Hm …
(Jag har ingen aning om hur salt beter sig på asfalt, men om det är tokigt så undrar om vägnyheten är översatt från engelska, där man verkar kunna använda ordet ”grit” om både salt och grus när man halkbekämpar vägar.)
(Den som undrar i min förra parentes är alltså jag, ifall någon undrade …)
Ja, men den figuren var ju lik, Annika!
Och här kan man läsa om Vansbrosimningen ur mitt perspektiv, illustrerat med PK’s bilder.
LarsW, ja du har helt rätt när det kommer till sandning av
vägar på sommaren. Citat från trafikverket:
”Problemet med blödande beläggning uppstår när temperaturen
i vägbanan blir för hög. Det kan orsaka halka som vi åtgärdar
genom att sanda.”
Nu har vi tagit in i en lägenhet precis mitt i Bryssel. Det är Airbnb och vår värd springer omkring i blott en liten handduk knuten runt höfterna. DDM har somnat och jag ligger så stilla jag någonsin kan i min fina, röda klänning. Snart ska vi ut och leta museer. Och mat.
Asch, jag snavar inte ens mitt eget nick rätt. Brysseliten kanske, nästa gång?
Lotten, ta med flaskan när du kommer hit på lax och krocket. Tvinga för guds skull inte i dej dem med is och vatten. Det är alkoholmissbruk å det grövsta.
Den som inte har läst Pysselitens simningsreportage anmodas att genast gå och göra det. Pliskiplaskipliskiplask, det verkar liksom kul att hålla på så där!
Bryssel. Brysselspets! Fler klänningar! Klänningar som fullkomligt dryper av spetsar! Köp!
*flämt flämt*
*pliskiplaskipliski svettstänk*
Ursäkta, jag vet inte vad som tog åt mig.
Om det vore svalare ville ock jag vara i Bryssel …
Den där spetsen ser ju ut som all spets! Åh, det är för att dom gjorde många olika spetsar i Bryssel (tydligen), men coolaste ordet i sammanhanget dök i alla fall upp. Så då är saken biff: om du ska köpa spets i Bryssel ska den vara småknittrig.
Puh, vad det är varmt och vad yr man blir av vinet i värmen. Nu ska jag få mat och underhållning. Tar sats inför sista arbetsveckan innan semester. Tjoho! Sedan ska vi dricka krocket och spela lax hela dagarne.
OT: Sharkonados av olika slag har varit på tapeten i denna kulturens högborg tidigare. I kväll gläds jag åt Snow Shark på en av de mer obskyra kanalerna i mitt paket. Hajfenor finns inte enbart på surfbrädor…
Anna: Det finns en (trist) anledning till mina rena fötter: pga. hälkuddetrassel (som jag har glömt att blogga om!) måste jag hela tiden ha skor på mig. Skor med extra spoilers, hälskålar, extralysen och superdämpning. Mina fötter är lena som små barnrumpor.
Jag hade lite bråttom där. Wikipedia kan vara lite påvert ibland. Kvällens kulturella höjdpunkt var alltså denna. (Kanal 95 i mitt utbud om jag minns rätt).
@LarsW
Säg inte att de finns på hajar också?!
Träd icke i badet i South Carolina, eller för den delen inte heller där snödjupet är mer än meter eller så om livet är dig järt.
Kultur och väsentligheter – då måste jag fråga om någon vet vad Trolljägaren (den heter ungefär så) är för slags alster?
Värmen väckte mig tidigt och jag drog igång teven. Hamnade i en så otroligt dåligt spelad film att jag trodde jag drömde. John Bauerska troll i storformat besköts med Carl Gustaf (eller annat pansarbrytande vapen) och sedan dök norske Stoltenberg upp och förklarade att det behövs kraftledningar.
Hajar i moln eller i snö är högkultur i jämförelse med detta.
Min man har också varit i Mol! På kurs.
Själv gick jag och dottern omkring i Duisburg med trasig barnvagn och ganska inga pengar under tiden.
PK: Jag lovar att spara finölen till ett tillfälle när du är med. Jag måste ju lära mig vad jag ska tycka!
”Ganska inga pengar” var ett bra uttryck, det ska jag säga imorrn!
Nu kommer ett nytt inlägg!
Skogsgurra, den här?
Den tyckte vi var skitrolig. Med lika stor tyngd på bägge stavelserna, alltså. (Det hör förstås till saken att vi gillar knasfilmer, vi som njutningsfullt skrattade oss halvt fördärvade åt Död snö och dessutom Död snö II, om nazizombier som vaknar ur evig snö nånstans i norska fjällen … fullkomligt barocka, men på ett ärligt vis! På tal om Norge, då.)
Exakt den, Annika!
Jag såg bara slutscenen. Den där ett stort lurvigt troll med trollnäsa under eeööörr-uäär-oooi-vrål dör lite à la Lindfors medan kamerakillen har sina problem. Ovisst vari de består. Men problem, definitivt.
Och sedan denna avslutning med Stoltenberg som försöker sopa trollproblemet under mattan utan att stöta sig med någon. Det var kanske där kvalitén låg?
Skulle nog kunna älska den om jag fått uppleva okvalitén från början. Men att yrvaken försöka förstå varför detta producerats – det övergick min förmåga i den tidiga morgonväkten.
Helt säkert riktigt — filmer av den här typen ska man nog vara med i från början för att kunna uppskatta dem rätt. Yrvaken och oförberedd skulle nog icke heller jag glädjas om jag bara såg slutet …
(Förresten ser jag nu att det står ”ärligt” där jag trodde att jag skrev ”härligt” — men ärligt är inte så dumt heller, för det här är filmer som inte gör sig till och försöker vara något annat än det vildsinta trams de är!)
Trolljägarna är en av ena dotterns absoluta favoritfilmer, som hon har betjatat mig att se mer än en gång. Jag tycker kanske inte att den är fullt så underbar som hon, men håller med Annika om att den är knasig och rolig!
Trolljägarna är en av ena dotterns absoluta favoritfilmer, som hon har betjatat mig att se mer än en gång. Jag tycker kanske inte att den är fullt så underbar som hon, men håller med Annika om att den är knasig och rolig!
/Anna som har semester men är uppe med en gullig bebis
Dan Brown!
Hjälp, jag har bregott ett bloggbregottbrott. Min kommentar inväntar moder Ering! Gulp.