Leuven är ett ljuvligt ställe som påminner om Lund: det finns kläder på statyerna, studenter överallt, små gator i kringelikrokar och en leende Lotten.
(Förklarande parentes: när jag håller en basketboll i handen ler jag, när jag känner värkar inför en förlossning ler jag, när jag går i Lund ler jag. När U21-grabbarna spelar final i fotbolls-EM och tv-bilden ideligen stannar i ett pixelbrus, ler jag inte.)
Belgien har som land bestämt sig för att värna den äldre arkitekturen. Kanske blir det så när man har massakrerats under två världskrig; man ser det sköna i dåtiden på ett annat sätt. I Sverige skövlades under 1960-talet de vackra, men nedgångna Klarakvarteren – man gör tvärtom i Leuven och river nedgångna hus utan att förstöra fasaden.
Vi som är lite småförtjusta i gammaldags kondomautomater och varmkorvditon, njuter förstås storligen av denna anakronism: automatmat insprängd mellan fullständigt ljuvliga restauranger och krogar.
Jag och min djefla man turistade idag genom att klättra upp i tornet i Universitetsbiblioteket, som jag verkligen inte borde avfärda i en parentes. Det forna biblioteket var från 1425, men 1914 (!) brändes det ner av invaderande, tyska trupper, som verkligen inte alls hade någon som helst anledning att göra så.
Detta var så förskräckligt att världen också tog sig åt hjärtat och samman för att bygga ett nytt biblo. Häpp, så stod det 1928 ett nytt och fräscht bibliotek redo att tyst och lugnt studera i eftersom en herrans massa amerikaner slängde sina pengar över Leuven.
Well. Det var ju synd eftersom biblioteket brändes ner igen 1940. Man vet inte om det var av tyskarna eller om det var av elaka belgare som ville att man skulle tro att det var tyskar. Denna gång brann 900 000 volymer upp, vilket får oss alla att än en gång ta oss åt hjärtat och tänka på förgängligheten och eländes elände. Samt skänka en tacksamhetens tanke åt stolliga amerikaner med pengar, som än en gång slog sig samman i en Facebookgrupp (eller liknande) och samlade ihop pengar till ännu ett nytt bibliotek som stod färdigt 19 … hm. Nittonhundranånting. (Jag googlar mig blå, men hittar inget årtal.)
Allmänheten undrar tydligen hur det går med shoppandet som man ju ska ägna sig åt på sådana här resor. Well. Resekassan äts upp snabbare än jag kan svepa en öl, så här köps inget.
I morgon fredag: Geel.
36 kommentarer