Hoppa till innehåll

Etikett: toa

Tomma toapappersrullar

Jag har tidigare skrutit om våra toapappershållare The Älghorn & The Kastrull.

Älghornet ackompanjeras av en simpel och helt ordinär hållare med en enkel pinne (utanför bild).
Kastrullen har sällskap av en ickefungerande larmanordning (1982) som skymtar i höger bildkant.

Men nu under julen när vi har varit truttifjuttron personer i huset, varav de flesta är uppfostrade av sina i huset fortfarande boende föräldrar, har någonting hänt med nyss nämnda uppfostran.

Den funkar inte. 

Jodå, barnen håller fortfarande i besticken (några av dem dock med fel hand trots att de är högerhänta), de håller tal, hjälper varandra att gråta och torka över spilld mjölk och tar främmande människor i hand.

Men … de tomma toalettrullarna ligger kvar och skräpar.

Nu kan man förvisso i sammanhanget dra upp det faktum att det är en farlig massa rullar som har gått åt eftersom

  1. vi var många
  2. vi åt mycket
  3. topappret var av den kortfibriga, inte hårdrullade varianten.

Exhibit 1–5:

”Alla andra lämnar ju …”
”Wtf, det är ju fullt.”
”Praktiskt med hållare och papperskorg i ett.”
”Nu vet jag var den här lilla hyllan är till för.”
”Det där kastrullhandtaget har jag aldrig begripit mig på.”

Jag har ingen aning om hur man löser detta enorma problem, men jag tror att det är bra att blogga om det, att hänga ut sina barn, att skicka tillbaka dem till sina vuxenhem – och att visa den här gamla godingen:

Share
60 kommentarer

Toaletter vi minns

Det här har jag berättat förut – men oh, jag drar det gärna igen.

En höst när jag jobbade som köksa i sexmästeriet i Jesperspexarna i Lund, hade vi KTH-spexarna på besök i AF-borgen för en gästföreställning. Wow, liksom. Nasala. Stoooockhooooolmare. Som. Praaaatade. Uuuuutdraget. Ba. Lissom.

Och som de krävde service!

– Haru en bira?
– Ge hit den där stolen som du sitter på.
– Får jag den där. Och den där. Och den där. Den där också. Sen kan du gå.
– Ah stick å köp snus till mej va.
– Var har ni godiset? Vaffan har ni inge godis? Skåningar asså.

Vi som slavade i köket kokade av ilska. Jag – som räknades som stockholmare – djupandades och bad om ursäkt för mitt ursprung samt försökte lägga in extra många diftonger i mitt tal. Men till slut exploderade jag när en av de tjatigaste killarna från Stockholm stack in sitt huvud i köket och vrålade:

– Var har ni muggarna? Ööööh. MUGGARNA?
– Hörnu! sa jag. Du och dina förbannade skitstövlar till stockholmsspexare kan dra så långt pepparn växer. Plastmuggar ställer vi inte upp med, dem kunde ni ha haft med er själva, nu är det slut på vårt fjäsk! Drick direkt ur flaskan! Ni är dessutom sämre spexare än vi! GÅ, STICK, DRA! skrek jag och viftade som en väderkvarn med armarna.

– Aharu. Åkejrå. Jäla skån…

Och så vände han på klacken och började gå nedför trappan samtidigt som han ropade till sina kompisar:

– Näe, ja fattarnte varom säjer, dom har inga muggar! Vi får väl skita när vi kommer tillbaka till hotellet!

Jag vred förstås mina matkladdiga händer av förtvivlan och sprang sedan som en pudel med svansen mellan benen efter stockholmaren och bad om ursäkt samtidigt som jag pekade mot toaletterna.

En femhålare!

Detta berättar jag bara för att det ju är så väldigt roligt med toaletter. Och för att kommentatorsbåset har varit på så vansinnigt många toaletter att det förra båset håller på att spricka av toalettminnen.

Apropå spricka:

En toasits på Ikea. Den var är jättesprucken och nöp mig i låret, elakt som en full karl på krogen.
En fluffig, mjuk, vadderad amerikansk toasits som sa pffffffft! när jag satte mig ner.

Toaletter är roliga för att de kan ha trassliga rör, kan vara äckliga, kan vara absurt bruna och kan ha helt omöjliga toalettpappershållare. Jag har ännu aldrig stött på sådana där som bara har fotsteg, men det ska jag tala om:

Om jag med mitt nyopererade meniskknä hamnar på en sån här toa, kommer jag inte att ha några som helst problem! Huka er, alla!
Share
51 kommentarer

Dag 3 i Belgien: Geel – tokarnas stad

Geel (på svenska alldeles för ofta stavat Gheel, vilket jag inte alls finner förnuftigt, men som i sammanhanget kanske är passande eftersom vi inte ska vara förnuftiga just här) är känd som ”de galnas stad”. Följaktligen skrev Strindberg (som även skaldade ”jag är en djefla man som kan många konster”) till Ola Hansson:

”Vi kommer alla att mötas i Geel.”

För vi är tokiga, hela bunten. Om inte annat så blir vi det vid livets skymning.

torgetigeel
Se, så tokigt; min djefla man sitter på torget i Gheel.

St_DymphnaDet hela kommer sig av kungadottern Dymphna – en martyr som sägs ha levt på 600-talet. Förutom att hon hade ett konstigt namn, var även allt annat med henne rätt skumt: hennes mamma dog när hon bara var ett litet barn, men eftersom hon var lik sin mamma blev pappan i brist på hustru förälskad i Dymphna. Hon flydde till Geel, jagad av sin pappa kungen. Det var en lyckad jakt, för efter att prinsessan hade infångats, dödades hon av sin pappa.

Precis när Dymphnas kvarlevor skulle flyttas från sin grav under 1200-talet (MEN VARFÖR?), råkade jättemånga epileptiker och sinnessjuka i området plötsligt botas – vilket ju helt enkelt måste bero på Dymphnas magiska krafter. Och sedan dess har Geel varit känt för att ta emot och vårda psykiskt sjuka, som helt fantastiskt får bo med ”vanligt” folk i staden.

– Vi borde också öppna vårt hem … till exempel för Eskilstunas alla epileptiker och OCD-tokar! sa jag.
– Har vi inte tillräckligt många epileptiker och OCD:are i huset, tycker du? svarade min djefla man med sällan skådad klarsyn.

Men jag går ju händelserna i förväg.

Dagens största och mest fantastiska upplevelse var ju tåglufferiet: vi åkte precis som för 30 år sedan i 40-gradig värme på skumptåg i ett land utan internetbiljetter, utan skyltar på engelska och helt utan möjlighet att betala med kort.

korccroissant
Fast för 30 år sedan åt vi inte korvcroissant.

Jag talar alltså om Belgien. Belgien. Fatta att man inte i Belgien kan betala med kort, att man inte kan ha biljetten i mobilen och att man inte kan hitta Wifi gratis nånstans utom på McDonald’s. Där de förresten inte pratar engelska.

traintuff
Galonsäten, små fönster, stillastående tåg och 40-gradig värme. Najs! (Blott resväskan är fel: vem tågluffar väl med en sådan?)

Och nu till klimax: toaletten på tåget. Det var fult och slitet, det var skumpigt och bedrövligt och det var på det hela taget precis som 1985. Jag svettades och skrattade och fnissade och svettades lite till.

slitethandfat
Det är så slitet!
traintoa
Det är så traaaasigt!

Nu, hörni ungdomar, ska ni få se på fan och att jag inte har hittat på att man förut kissade – och för den delen bajsade – rakt ner på spåret!

Skräckfilmernas skräckfilm!

Men nu är det sent, så nu måste vi alla gå och lägga oss. Godnatt!

kallatacken
Vi ska bara plocka ut sängkläderna ut kylskåpet först.
Share
22 kommentarer

Efterkrigstidens största toalettfråga

Det här var dagen när jag åkte tåg och någon kräktes i närheten av mig och jag såg ännu ett par gratisåkare bli hämtade från tåget av polis samt dagen när jag tog in på ett sekrutthotell. Men mer om det en annan gång, för nu måste vi fokusera på en intressant toalettincident.

Jag föreläste i eftermiddags på Järva Krog, där Scandic har en stort hotell som ligger helt åt pepparn vid en motorväg. Lokalerna är bra och Jamie Olivers mat alldeles utmärkt. Men särskilt trevliga är omgivningarna inte alls. Strunt samma.

Från hotellkorridoren fanns en toalettdörr för både män och kvinnor. Jag är inte överdrivet förtjust i det. Innanför dörren fanns fyra stängda toadörrar. Men vänta, en var visst olåst och liiiite på glänt? Bra, tänkte jag och öppnade dörren.

Tyvärr stod det en karl där och skvalade. Han vände sig mot mig och såg varken förvånad, skamsen eller skärrad ut utan snarare komplett och alldeles lugn. Min reaktion var allt annat än lugn; jag sa HUUUUUUUUHHH! och slängde igen dörren som vore jag en ilsken tonåring. Förmodligen ryckte karln till, eftersom … ja, vi kommer till det snart. Själv backade jag in i ett hörn – mellan två handfat. Jag tänkte medan jag tittade på de fyra stängda dörrarna, varav tre var låsta:

– Måtte det komma någon ur de låsta toaletterna. Måtte någon bli färdig nu. NU! Jag vill inte prata med honom igen. Snälla nån, kom ut och släpp in mig!

Det är faktiskt inte första gången jag kliver in i toaletter där män håller på att lätta på trycket för fullt. En gång när jag var sju år glömde min bästa kompis pappa låsa och en gång var det en annan kompis storebror som visade upp sig nästan mangrann.

Tyvärr gick inte mina önskningar i uppfyllelse idag. Mannen kom ut och började tvätta händerna medan han tittade på mig där jag stod upptryckt mot väggen som ett litet barn.

– Jaaha. [… mummel … mummel … mummel …]

Jag hörde alltså inte vad han sa. Som ett fån stod jag kvar i mitt hörn och tänkte på hur mannen väldigt noggrant tvättade händerna. Tvättade och tvättade. Så tittade han på mig igen och sa:

– Ja, det är ledigt nu. Du kan gå in.
– Huuh. Ihi. Ehu. Hrmha … sa jag och gick in på toan.

Jag måste ha skrämt honom med mitt dörrslängande. Ja, det måste jag verkligen ha gjort. Han måste ha ryckt till som en skrämd kanin. Han måste ha svängt åt än det ena, än det andra hållet – fram och tillbaka som en vajande tulpan.

För det var kissdroppar precis överallt. Kiss, kiss, kiss, överallt kiss. Inte pölar, nej. Bara droppar – men jättemånga droppar.

Det var nu två minuter tills min föreläsning skulle börja. Jag hörde hur mannen tvättade och tvättade sina händer utanför min låsta dörr. Och de andra toaletterna var som bekant också låsta. Men man kan inte föreläsa kissnödig, det kan man inte. Jag drog ett djupt andetag och rev ut miljöfarligt mycket toapapper och torkade  mig fram till toan och på toasitsen och kände mig som småbarnsmor på nytt. Det luktade surt, som sparriskiss. Sedan gjorde jag vad jag skulle, tvättade händerna och rusade uppför trappan mot föreläsningslokalen – där jag mötte kissgubben med fru och dotter. Jag slog ner blicken och rusade vidare.

Det första jag gjorde på föreläsningen var förstås att berätta om min upplevelse inne på toan. En dam längst fram räckte då upp handen och sa:

– Men! Men! Jag gjorde ju precis likadant! Hur länge stod han egentligen där och kissade? Och jag slängde också igen dörren sådär hårt! Kan det vara en toalettinstinkt?

Kanske var han inte riktigt navlad, den där kissgubben. Kanske åker han runt och kissar in revir med sin lilla familj lite här och där? Men nu till den brännande frågan: varför, ooh varför vill en del män stå upp och kissa? Är det månne för att den där erbarmliga sittringen alltid är full av kiss eller sparar man tid och kraft på något sätt?

(Om bilderna ovan: det finns massa samlingssajter som dyker upp om man googlar på “toilet sign”.)

Share
36 kommentarer

Läslektyr på toa

Jag är en snabbsittare. Skvätt, kläm, tork och färdigt.

Bästisgrannen sitter i evigheter på toa, den djefla mannen läser hela avhandlingar på toa och Nioåringen sitter så länge att fötterna somnar och han inte vågar hoppa ner på golvet igen.

Men igår när jag kom in på toan, såg det ut så här.

Jag hade inget med älgens död att göra.

Jag ansåg mig förorättad! Här har man städat och fejat och donat och så drälls det med toarullar och tröjor och böcker på detta vis!

– Hallååå hela familjen! Vad är det här för ordning? Vem har stökat till inne på toan?
– Jamen det är ju du, sa den förbipasserande Femtonåringen.

Ok, mattorna drog jag undan när jag skulle torka på golvet och hippietröjan hamnade där på väg någon annanstans, men böckerna! Böckern… hm. Jo, dem har jag ju läst. Och tydligen sittandes på toaletten.

”How I Overcame Shyness: 100 Celebreties Share Their Secrets”
”Quiet Places: How to Create Peaceful Havens in Your Home and Garden”
”Mera ordbruk. Lärt och lättsamt om språk”
”Ett svårskött pastorat och andra historier av Falstaff, Fakir”

Vad säger detta om mig? Jo, att boken om blygsel hade en hel sida om Michel Jordan och om jag läste om hur han slutade vara blyg, skulle jag säkert förstå hur man spelar basket som han. Någon gav mig ännu en bok om hur jag borde fixa trägården och jag läser den pliktfullt pliktskyldigt. Boken om språk och den av Fakiren … ja, de behöver inte förklaras.

Men … jag läser väl inte på toa? Jag är ju höjden av effektivitet! Jag springer än hit, än dit, jag sitter väl inte och läser på toa? På toa sitter jag väl dessutom väldigt sällan eftersom jag har en festblåsa?

Inte? Jaså. Är det kanske som att snarka? Man vet inte att man gör det och tror inte riktigt på det trots de tydliga bevisen. Tänk om jag inte är den jag tror att jag är. Huga.

Share
31 kommentarer

Den stora (fula) toa- och badrumsdagen (uppdat.)

Här tror man att man ska publicera ett seriöst inlägg om dagens politiska samhälle och avge sina bestämda åsikter vad gäller genteknik och … nej, jag skriver ju inte om sådant. Kom jag just på. Äsch. Petra och Lotta utamnar mig på badrumsspecial – vem har det fulaste? Hurra!

Men när vi köpte vårt hus, stod ett perfekt badrum redan på plats. Lejontassar, kakel och golvvärme. Sedan dess har alla kranar gått sönder (”italiensk kvalitet!” fnös rörmokarn) och badkaret håller verkligen på att tappa varenda emaljflaga som finns på insidan. Men man halkar inte!

Så finns det då ett sorgebarn. Duschrummet. Tills för ett år sedan fanns det där

  • en brun plastmatta från 1984
  • gula knotterväggar utan tillstymmelse till fuktspärr
  • ingen dusch
  • en handikappanpassad toalett som man behöver en stege för att komma upp till.

(Huset var förut ett församlingshem och handikappanpassat med ramper och handtag överallt.) Nu finns det

  • en brun plastmatta från 1984
  • ingen fuktspärr
  • en dusch
  • en handikappanpassad toalett som man behöver en stege för att komma upp till.

Jag har tapetserat med en motsträvig tjockistapet som tar bort alla knottror … men (som vanligt) inte avslutat med ett lager målarfärg eller ens golvlister som trollar bort de ojämnt avskurna tapetvåderna. Duschen är en sådan som säger kadoooinck *eko* kadoooinck när man ställer sig i den och på insidan växer det något rosa i skarvarna om man inte skurar ofta. Man måste vinkla duschen på ett visst sätt, annars läcker vatten ut underifrån. (Vi har letat efter läckan! Den är osynlig! Vette tusan hur det kan läcka utan hål. Förmodligen är det något elektroniskt.)

Men jag har hängt upp en perfekt handdukshylla, som nyss var en bäddsoffa från 1942. (När jag nu tittar på den, ser jag att handdukshögarna är färgmatchade. Måste vara en gäst som har fixat.)

Spegeln är 40-tal och ljushållarna från Indiska. Äsch, det här blev ju inte alls trashbloggaraktigt, det ser ju nästan bra ut. Ska vi krypa ner under handfatet?
Yes! Jag tänkte alltså sätta upp golvlister här, därför brydde jag inte ett dugg om att skära tapeten rak. Och hallå, alla uppfinnare: hitta på något som döljer fula gamla rör i gamla hus och lägenheter!

Men vi har två toaletter till.

I den ena har jag hängt upp ett distraktionsmoment i form av älghorn. I den andra … i den andra … bor det spöken och monster. Nej, den finns i källaren, och dit ner har jag ju lovat mig att inte gå förrän jag verkligen måste eftersom den hela tiden attackerar mig med snubbel, trill, panelbrädor och filmjölk. Men ok! Inte är den mycket att se heller. Spegeln är fin – 30-tal. Toaborsten bryter intressant av och matchar lite grann med den svarta toasitsen på ett sätt som för tankarna till en bordell. Den där Ikeapallen har vi framför varenda toalett. Dem måste man tvätta av. Ofta. Orienteringskartan som skymtar från under pallen skulle jag inte vilja veckla upp.

Meddela gärna i kommentarerna om ni lägger ut bilder på era (fula) badrum!

Share
34 kommentarer