Hoppa till innehåll

Snurrigt i Turkiet

Om ni läser detta, betyder det att jag har överlevt ballongturen som jag gick upp mitt i natten för att hinna med. Om ni inte läser detta … läser ni ju inte detta. Eller så är allt bara en chimär och kanske har jag inte alls åkt luftballong utan hittat på alltihop.

Men nu till gårdagens strapatser.

Vi är alltså 35 personer (där vi nu har börjat lära känna varandra) som reser tillsammans och går in och ut ur en stor turistbuss med iver, nyfikenhet och vetgirighet som inte känner några gränser.

– Åh! Stenformationer!
– Åh! En moské till!
– Åh! Fina sjalar till salu!
– Åh! Fina sjalar till salu!
– Åh! Fina sjalar till salu!
– Åh! Där inne har dom nog öl!
– Åh! Fina sjalar till salu!

Men igår nådde vi något slags gräns när det regnade småspik i femgradig luft precis som i Lund i november. Guiden försökte peppa oss, men avstigningen tog allt längre tid och vi kom allt oftare tillbaka till bussen långt före utsatt tid och gjorde åkarbrasor längs hela bussens mittgång.

Redana här har jag lessnat på det muminliknande fantasilandskapet och börjat ta tramsbilder på mig själv med det viktigaste i den suddiga bakgrunden.

Redan här har jag lessnat på fantasilandskapet och börjat ta tramsbilder på mig själv med det viktigaste i den suddiga bakgrunden.
I Kappadokien finns det alltså berg, odlingsmark, underliga bergsformationer och turistbussar. De underliga bergsformationerna är rester av tusentals vulkanutbrott genom tiderna.
I Kappadokien finns det alltså berg, odlingsmark, underliga bergsformationer och turistbussar. De underliga bergsformationerna är rester av tusentals vulkanutbrott genom tiderna.

Beroende på hur hård den stelnade askan, lavan och basalten är, har den slitits olika mycket. ”Erosion is the key word, ladies and gentlemen!” sa vår guide upphetsat.

Om det mjuka materialet finns nertill och den hårda upptill och det däremellan är jättemjukt, kan det se ut så här idag.
Om det mjuka materialet finns nertill och den hårda upptill och det däremellan är jättemjukt, kan det se ut så här idag.

Och så här ser det ut överallt i Kappadokien – vissa scener i någon av Star Wars-filmerna spelades in här. Jag misstänker att Astrid Lindgren och Tove Jansson har varit här. Och manusförfattarna till Star Trek.

Det är alldeles fantastiskt, otroligt, vackert, konstigt och intressant i en hel dag. (Sedan blir man blasé och tänker åter på granskogar och björkbackar.)
Det är alldeles fantastiskt, otroligt, vackert, konstigt och intressant i en hel dag. (Sedan blir man blasé och tänker åter på granskogar och björkbackar.)

Sinassas hette en stad (som förekommer flitigt i bibeln), och som numera heter Mustafapaşa.  (Klicka på länken: det handlar om befolkningsutväxlingen mellan Grekland och Turkiet.) Där har man sedan urminnes tider bott i grottor som man karvade ut och lät förstora och förbättra och till slut nästan gjorde om till regelrätta hus – mitt i klipporna! Vi häpnade (igen) och frös eftersom det regnade uschligt isvatten på oss.

Här borde jag ha sett till att regnet syntes bättre, för det regnade alldeles förfärligt.
Här borde jag ha sett till att regnet syntes bättre, för det regnade alldeles förfärligt.
Ett glas varmt julvin kostade 30 kr.
Ett glas varmt julvin kostade 30 kr.

Man kan köpa sig en husgrotta för bara 2 miljoner kronor, lärde vi oss innan vi rusade in i ett litet café för att värma oss med ”hot wine”. (Vår guide sa att man säger så på turkiska.) Det smakade jul och pepparkakor och var hur mysigt som helst – och rätt som det var, erbjöd sig vår guide att massera alla som ville bli masserade. Mysstämningen visste inga gränser. (Jag visslade, tittade i taket och låtsades som om tänkte på att det regnade eftersom jag inte gillar att bi masserad.) När inga fler stod på kö, attackerade han en guidekollega med massage.

Guidemassage män emellan.
Guidemassage män emellan.

När det hade slutat regna, råkade jag gå in i en smyckebutik och charma ihjäl ägaren så att han utan att jag sa flasklock om prutning sänkte priset på ett månadsstenshalsband och ett par onyxörhängen till drygt 100 kronor. (Från 600 kr.) Kanske var nippret bara värt 50, men strunt samma; jag fick puss på hand och kind tre gånger.

Skärmavbild 2014-03-12 kl. 08.55.13

Vår guide for under nästa färd ut i en attack på den nuvarande befolkningen i Kappadokien som han kallade ”lat”. Förut bodde man i bergen och odlade marken på slätten, men numera orkar man inte gå upp i bergen när det är dags att sova så man bygger bostäder på platten och tar då den mark som man egentligen borde odla på.

– Förr arbetade de hela dagarna och orkade ändå gå upp i bergen eftersom det var där man bodde! Nu orkar ingen någonting!

Dessutom odlas tydligen ohyggliga mängder pumpor – men bara för att ta tillvara på jättepumpornas frön. När man skördar, gröper man ur fröna och låter ”köttet” ligga kvar och ruttna bort ute på fälten. Halllå, samarbeta med USA i halloweentider, kanske? Ta fröna, skär ut vackra mönster och skicka dem med jetflyg till Amerikat!

I en liten by som heter Çavuşin, har man huggit ut ett helt jädra fort ur klippan. Det håller nu på att smulas sönder, och byn har inget annat än just detta att visa upp – så där gick vi in på Café Old Town och satte oss att dricka äppelte, vilket alla gör hela tiden.

Där inne satte vi oss bland myskuddar på golvet och … huttrade. Men så kom teet!
Där inne satte vi oss bland myskuddar på golvet och … huttrade. Men så kom teet!
Det är mycket, mycket välkommet med varmt äppelte när man går omkring i blöta skor, våtskrynkliga fötter och stora blöta fläckar på brallorna. Mys!
Det är mycket, mycket välkommet med varmt äppelte när man går omkring i blöta skor, våtskrynkliga fötter och stora blöta fläckar på brallorna. Mys!

Under promenaden efter teet (när det är meningen att man ska köpa sjalar, väskor, figuriner, smycken och mössor), såg jag den här ovanliga placeringen av en kruka. Nej, två krukor.

Ingen visste varför.
Ingen visste varför.

I Göreme åt vi samma lunch som vi har gjort hittills – en buffé. Men det gör inget att det är samma lika om och om igen: det är alltid fullständigt otroligt välsmakande soppor, fräscha grönsaker, massa grytor, smörjor och inlagda saker.

Samt efterrätter som räcker till nästa vecka. År. Århundrade!
Samt efterrätter som räcker till nästa vecka. År. Århundrade!
En av deltagarna i gruppen kom på att man ju inte behöver köpa den dyra, fina turkiska drickyoghurten. Det går lika bra att ta vanlig, turkisk fil-yoghurt och hälla vatten i och röra om.
En av deltagarna i gruppen kom på att man ju inte behöver köpa den dyra, fina turkiska drickyoghurten. Det går lika bra att ta vanlig, turkisk fil-yoghurt (som finns i buffén) och hälla i vatten och röra om.

Där, i Göreme, såg jag även dagens andra ovanliga placering av en kruka. Och några andra krukor. Var det bara reklam för krukmakeriet intill eller hade de en funktion där de  hängde över små nyplanterade rosor?

Ingen visste varför.
Ingen visste varför.

I Ortahisar drabbades jag av total galenskap och gjorde av med hela min ”övrigtkassa” på en gång. Jag förstår inte riktigt vad som hände – jag är ju en sansad människa i vanliga fall. Inte ruinerar jag mig på sådant som inte är fil & mjölk till barnen! Men först tittade vi på stenformationer och lyssnade på böneutroparen:


Sedan klättrade jag upp i en gigantisk stenformation som var ihålig med myshörnor på varje plan – och högst upp filmade jag min bedrift:

Därefter förvirrade jag mig ner till ”the cave man” som sålde smycken. Han ville ha 1 200 kr för två par markasitörhängen (jag tycker allra, allra mest om markasitörhängen av alla örhängen) och jag sa nejnejnejnejnej medan grottmannen tittade mig djupt i ögonen och sa att jag hade utsökt smak och att han minsann kunde sträcka sig till 800 och jag sa nejnejnejnej och han sa 700 och jag sa nejnejnej och han sa 600 och jag sa jajajajaja!

Grottmannen sa jabbadabbadoo och gömde brillorna bakom ryggen när jag tog fram kameran.
Grottmannen sa jabbadabbadoo! och gömde brillorna bakom ryggen när jag tog fram kameran.
Slutligen trippade jag med hoppsasteg ner till bussen, glömde bort det dåliga knät och solen bröt fram ur molnen och allt var underbart.
Slutligen trippade jag med hoppsasteg ner till bussen, glömde bort det dåliga knät och solen bröt fram ur molnen och allt var underbart.

Vi stannade även och tittade på klippformationer i nära Uçhisar, särskilt en plats där man odlar de bästa brevduvorna i världen. Tydligen var Prins Charles här när han var olycklig och inte visste vad han skulle göra med sitt liv. Han älskade lugnet och stillheten och åkte sedan glad i hågen hem till Storbritannien och skilde sig från Diana. Här stod han förmodligen och funderade på lifvet:

Vi 35 tyckte inte alls att det var särskilt lugnt och skönt här utan ville egentligen bara vidare – men först köptes några sjalar och jag blev kompis med sjalplejsets unge ägare (trettiåthalvt), som sprang iväg och hämtade äppelte till mig eftersom jag tydligen var ”förtjusande”.

Turkar har verkligen bra smak när det gäller blonda, blåögda turister.
Turkar har verkligen bra smak när det gäller blonda, blåögda turister.

Och nu till det mesta absurda: dervischdansen. Vår guide har förklarat för oss att det handlar om inre frid och religiositet samt Mevlana (se gårdagens inlägg) och ändå begriper vi inte. Vi blev tillsagda att vara fokuserade, visa respekt och inte filma eller fotografera förrän det hela var slut och vi lydde. Guiden berättade även om Mevlanas sju råd:

  1. Var som en flod när du visar generositet och hjälper andra.
  2. Var som solen i medkänsla och nåd
  3. Var som natten i det för att dölja andras fel.
  4. Var som de döda i ilska och raseri.
  5. Var som jorden i blygsamhet och ödmjukhet.
  6. Var som havet i tolerans.
  7. Antingen var som du är – eller var som du ser ut.

Bra, dem kan vi acceptera om vi tolkar dem rätt. De fanns även i jätteformat i presentshopen i entrén:

Jag föreslog att jag skulle redigera svenskan åt dervischerna, men möttes av huvudskakningar.
Jag föreslog att jag skulle redigera svenskan åt dervischerna, men möttes av huvudskakningar.

Vi gick nerför en lite trasig trappa och kom in i en lokal som jag vill kalla rotunda. Den runda scenen omslöts på tre sidor av åskådarläktare och där satte vi oss, kanske 100 personer. Efter fem minuter räknade jag och fann att 23 av dessa hade somnat.

Loranga?
Loranga?

Jag antecknade där vi satt i mörkret att alla hade lustiga, höga filthattar som påminde om tehuvor och att den magre flöjtistens mössa var för stor och att han inte flöjtade så bra när mössan halkade ner till näsroten. (Jo, och så var det nog inte en flöjt utan en ney, säger Christer i kommentatorsbåset som har visat sig vara något av en specialist när det gäller att tyda mina underliga instrumentchansningar.) En man spelade mandolin (Christer föreslår saz), en annan ett stränginstrument som lät som en harpa men låg i hans knä och hade knappar i överkanten (troligtvis en qanun, säger Christer) och ännu en spelade trummor och sjöng. Flöjtisten bytte till jojk och in på den runda scenen kom sex medelålders män, varav fem hade svart rock över alldeles för lång långklänning och en bara hade svart rock utan långklänning. De klänningsklädda männen påminde om luciatåg på lågstadiet, när några barn har ärvt storasyskonens linne innan det riktigt är dags.

Armarnas positionering är väldigt viktig och symboliserande.
Armarnas positionering är väldigt viktig och symboliserande.

Så började de snurra. De snurrade i tre minuter, stod stilla i två. Snurrade i tre minuter, stod stilla i två. Och så höll de på. (Ungefär så här, fast bara män och bara vitt. Tyvärr inte alls så här.) Mannen utan klänning gick omkring i ett till synes bestämt mönster utan att krocka med snurrmännen som blundade under snurrandet. Det var så fascinerande trist och konstigt och efter 25 minuter räknade jag till 40 personer som sov och två män från Dalarna som hade drabbats av hysteriskt fnitteranfall. I bussen efteråt kände vi oss i gruppen som olydiga barn som hade busat under gudstjänsten och kastat sudd på prästen. Turkiet visar här upp bland det finaste landet har – och vi bara somnar!

Jag läser nu i NE om dervischdans:

”Dansen framkallar en känsla av att själen lämnar kroppen och förenar sig med det astrala, cirklande bland stjärnor och planeter.”

Tror jag det, som de snurrar.

Uppdatering
Tommy – en av de fnittrande männen från Dalarna – filmade en snutt:
)

Share
Publicerat iBloggen

59 kommentarer

  1. Christer

    Hm, flöjten var nog en ney (jo, det tror jag visst att det var), mandolinen kan nog ha varit en saz (som borde vara med i SAOL så att man kan lägga det i Wordfeud och som också kan heta bağlama), eller möjligtvis en oud (vårt ord ”luta” härstammar från formen ”al-oud”) och det som lät som en harpa var nog en cittra som heter qanun (vars namn har samma rot som kanon, alltså regel, princip). Knapparna var nog de små spakar som används för att snabbt stämma om vissa strängkörer.
    Det är vad jag tror i alla fall.

  2. Det är nog den bästa gissningen vi kommer att få på den här bloggen. Låter oerhört förtroendeingivande.

    Ja. Bilder från ballongfärden! Det skulle vara smaskens. Eller hittade dom på att det skulle vara fotoförbud där också? När jag tänker på det så har jag nog aldrig sett några bilder från en ballong. Och ändå görs det väldigt många ballongflygningar.

  3. Det förstår ni välan att jag inte avslöjar cliffhangern som heter luftballong förrän imorrn!

    Tack, Christer! Här ska uppdateras!

    Nu har vi +2 C°. Najs.

  4. Idag, kära Lotten och båset, har jag sett årets första fjäril fladdra runt en vit husgavel i Hölö. Ytterdörren står öppen för första gången och hundarna ligger och gonar sig i solen på altan.
    Visserligen innebär detta väder även pollenexplosion, men jag rustade mig på apoteket så bring it on bara.

    Jag vet inte om jag tycker att det är så illa att pumporna får ruttna på fälten det innebär ju att näringen går tillbaka till åkern, och då behövs det mindre konstgödsel. Vilket är miljövänligt och bra.
    Sen gillar jag också, på nåt vis, det där med avsaknaden av säkerhetsföreskrifter. Folk brukar fatta själva att man kan trilla ner och slå sig när de är högst upp i nåt högt torn. Om de inte är amerikanska turister förstås. Det är trevligt att vara betrodd. Lixom.

  5. mikaels

    I Sverige kan man (eller kunde, i början av 90-talet när jag flög ballong för första och hittills enda gången) ansöka om tillstånd att fotografera från ballongen. Det gjorde jag i vederbörlig ordning (hos någon militär myndighet, om jag minns rätt), och fick ett fint stämplat tillstånd som jag tog med mig på min ballongfärd. Sen fotade jag för glatta livet och ingen ville se mitt fina tillstånd.

  6. Idag var jag också på ett fullständigt livsfarligt ställe, men det var bara jag som höll på att trilla över kanten.

    De amerikanska turisterna som jag såg idag bar alla på en och samma sak. Och det var inte en mobil. (Har tyvärr ingen bild på det.) Guess what!

  7. Dervischerna, ja (jag gillar själva ordet, gör jag, och kjolarna också). Om allt de gör är att virvla, vila, virvla, vila, så förstår jag att det blir trist ganska fort.

    Krukorna över rosplantorna förstår jag inte riktigt, de ser ut att sitta alldeles för högt för att vara vinterskydd.

    Krukan på trädstammen, däremot, behöver inte vara konstigare än en bottenlös hink på en gran en bit söderut härifrån. Om den senare finns klara besked — det var ett par karlar som var ute och fiskade på Vättern (eller rentav Alsen, sjösnutten i Vätterns norra ände om som Askersund ligger vid) en gång för flera årtionden sedan, som hade en plåthink med i båten att ha betesfisk i. Hinken läckte. När de kom iland slog de botten ur hinken, och satte den lite på skoj över en liten granplanta. Där blev den kvar, och granen växte och blev stor, och har en hink runt stammen. Helt enkelt.

  8. Var inte kräftor en snedfångst och ett gödslingsmedel i Turkiet innan de kom på att det lönade sig bättre att sälja till idioterna i norr?

    Gissar annars på Paddor.

  9. LupusLupus99

    Lotten, jänkarna är väl som japanerna och springer omkring
    med en kamera hängandes runt halsen?

  10. Orangeluvan

    En liten amerikansk flagga?

    En revolver?

    En ordlista?

    Ett par solglasögon?

    Ett paraply?

    En turkisk sjal?

    En dollarsedel?

    Ett munskydd?

    Astmamedicin?

    En rollator?

    Skulle bli en rolig animerad film, det här.

    Ett par foppatofflor?

    Markasitörhängen?

    Sina pass?

    Biljetten hem?

    Munkar?

  11. Så fort som vanliga människor blir turister får dom ett obetvingligt begär att dricka vatten. Ute på stan (hemmavid)=NOH2O. Turistkläder på=H2O.

  12. Glasspinne i kylan?
    Död råtta?
    Varsitt ex av franska Vogue?
    Spansk-koreansk parlör?
    Namnskylt på pinne?
    Djupfryst mac’n’cheese?
    Marguerita?
    Konsumkasse?
    Batonger?
    Ballonger?
    Gitarr?
    Bongotrummor?
    Finsk fantomentidning?
    Kemal Atatürks porträtt?
    Dadelkärnor?
    Mozarts samlade operalibretton?

  13. Jo, jätteabsurd när alla går omkring med dem. Då börjar man undra om det är:
    1. Rädsla för uttorkning
    2. Oro för att det utländska vattnet är bacillbemängt
    3. Önskan att snabbt kunna släcka små bränder
    4. Ovilja att betala en lokal näringsidkare för att sätta sig vid ett bord och bli serverad något drickbart
    5. En förhoppning att kanske kunna kränga sitt kranvatten till en desperat och törstande medturist
    6. Kanke en önskan att kunna bispringa en medturist med gratis vatten om medturisten hotas av uttorkning
    7. Akvarellmålare som behöver vatten för att utöva sin konst
    8. Önskan att ständigt se vatten varhelst man befinner sig på turistorten
    9. Ett vattenprov som man just tagit för att kunna anmäla en lokal näringsidkare som satt magsjuka på turisten
    10. Tja… absurt är det i vilket fall att se flockar med turister springa omkring med vattenflaskor.

  14. Ska inte en cliffhanger jaga på läsaren till nästa kapitel, så man inte lägger ifrån sig boken? Då måste cliffhangern finnas där! Jag vill veta hur ballongfärden gick och inte vänta ända till imorgon! Stenformationer. Jäsp. Men du, dom där örhängena och till och med hundrakronorshalsbandet var ju riktigt fina fynd!

  15. Vi har svaret! (Förlåt, var borta och åt mat.)

    Det var alltså 2 °C och svinkallt. Vi var bland stenformationerna i 90 minuter och höll på att huttra ihjäl. Ibland kom det snöflingor, oftare kom det iskalla vattendroppar. Och hela den amerikanska turistdelegationen kom gående UTOMHUS med varsin vattenflaska. Snuttefilt, hello.

    Nu måste jag iväg och dansa på ”turkisk afton”.

  16. Bakläxa på Sinassas! Nån stad med sådant namn finns inte i Bibeln. Heter den nåt annat? Eller går det att få reda på sammanhanget?

  17. Örjan

    Smyckeförsäljaren.
    ”Han ville ha 1 200 kr för två markasitörhängen”.

    Bilden visar två par. Är det underförstått i din text?

  18. Svd säger att jag läst deras tidning alldeles för mycket redan den här månaden.
    Skönt att inte Lotten har såna dumheter för sig.

  19. Det säger de till mig med, men jag orkar baske mig inte leta fram nån gammal faktura med kod och doningar….

  20. Samma här. Men Hyttis har lydigt knappat in alla nuffrorna. Så jag läser hos henne. Eller, fasa, drar jag snabbt igenom Aftonbladet när ingen ser.

  21. Vattenflaska, i strax över frystemp. Ja, kära nån.

    Lotten, alla köper sjalar och sånt för det är kallt, men köps yllestrumpor? Finns yllestrumpor, förresten?

  22. Finns yllestrumpor gör det icke. Finns sjalar, väskor, pryttlar och mojänger, ja.

    Ja, förlåt, Örjan: två PAR örhängen. Jag ändrar!

    Äsch tusan. Här försöker man tillfredsställa Cecilia N. med lite Bibelprat och så blir det fel. Kan det vara en alternativ stavning? Jag har redan kollat med guiden, som säger Siiinasssssååååssssss samtidigt som han slår ut med armarna på ett extremt självklart sätt. (Huruvida grekerna flyttade frivilligt eller tvingades bort är ett mindre självklart ämne som vi inte tar upp just nu.)

  23. Jag undrar om inte de där krukorna över de små planterade växterna, vaddetnuvarförnåt, är ett fiffigt sätt att se till att plantorna får lite vatten?
    Luften värms upp inne i krukan under dagen och den varma luften kan innehålla mycket fukt som inte kondenserar förrän temperaturen sjunker på natten. Då rinner den ner längs krukans innerväggar och blomstret får sig en vattenskvätt. Bonus att vattnet inte dunstar direkt i värmen och att trädgårdsmästaren får sova på söta örat missinassen.
    Att det sen inte är så varmt som planen föreskriver är ju inte konstruktörens fel….

  24. Mustafapasa hette förut Sinasos, vilket ska betyda Solstaden, och är det grekiska namnet på staden.
    Nån biblisk referens har jag inte hittat.

  25. Då kan vi enas om att ännu en sak är snurrig i Turkiet: Sinasos finns INTE med i bibeln, vad än guiden min säger. (Kan inte fråga honom nu. Det är bara jag och alla som lyssnar på amerikanens snarkningar som är vakna.)

  26. Däremot var det även karamanlider, alltså turkisktalande kristna som fick hänga med grekerna till Neo Sinesos vid befolkningsutbytet mellan Grekland och Turkiet 1924. Det kan ju vara det han försöker få fram. Eller så vill han bara hålla låda.
    Jag som hade femma i kristendomskunskap på lågstadiet får inga som helst vibbar av namnet, och det står inget på de sajter jag googlat fram.
    Du kan ju väcka guiden om du är verkligt nyfiken.

  27. Ninja ska ha en guldstjärna för sina efterforskningar, säger guiden nu.

    (Om jag får tillåtelse att hitta på vad guiden säger när han sover.)

  28. Dieva

    Och nu är du också väl förtrogen med definitionen på turistfälla. Man släpper in dem i ena ändan under någon, gärna kulturell, anledning och låter dem sedan gå ut genom en lång labyrint av varor till försäljning.

  29. Ja, sannerligen, Dieva! Det är nästintill fånigt hur vi tar 20 (TJUGO) minuters paus på ett ställe för att ta bilder på stenformationer när det blåser ishavsvindar, snöar och alla som har varit uppe sedan halv fem bara vill hem och sova och alls inte råka köpa ännu en sjal.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.