Hoppa till innehåll

Stöket i Turkiet

Vi börjar väl med lite frukost även idag?

Här en turkisk pannkaka, med florsocker, farin och röd sirap. Det är helt enkelt friterad pannkakssmet – och bland det absolut godaste jag har ätit. (Sockret behövs inte ett dugg.)
Här en turkisk pannkaka, med florsocker, farin och röd sirap. Det är helt enkelt friterad pannkakssmet – och bland det absolut godaste jag har ätit. (Sockret behövs inte ett dugg.)
Trots att vi inte har sett till några amerikaner (usaingar), fanns det amerkanskinspirerade flingor. Som jag åt senast 2007.
Trots att vi inte har sett till några amerikaner (usaingar), fanns det amerikanskinspirerade flingor. Som jag åt senast 2007.

Har jag sagt att all mat ingår i respaketet men att all dryck kostar extra?

Jag ber att få upprepa detta – även kaffe på maten kostar extra. De har olika system på olika ställen, och det är mycket, mycket noggrant; betalar man inte prompt när man ska eller har glömt sitt rumsnummer och inte kan hitta sin nyckel, har man raskt någon som med rynkad panna kommer och påpekar att det är dags att betala. Så fort man har betalat eller hittat rumsnyckeln i fel ficka, är de vänliga, rara, snälla och leende. Jag dricker mest vatten och bidrar då till Turkiets petflaskeberg.

Jag undrar så vad som skulle hända om någon plötsligt bestämde att “nu, hörni, är det pant på flaskorna”. Vägrenar, floder, hav, åkrar, gathörn och trädgårdar skulle rensas på nolltid. (I mina utopier går allt som jag har planerat.)

Men nu till dagens rapport!

Vi åkte gubevars 60 mil!
Vi åkte gubevars 60 mil!
Först såg det ut så här.
Först såg det ut så här.
Sedan såg det ut så här.
Sedan såg det ut så här.
Och sedan såg det ut så här.
Och sedan såg det ut så här.
Slutligen såg det ut så här.
Slutligen såg det ut så här.

Eller … nu ljög jag. Sista timmen såg det ut så här. En resa i Norrlands inland är rena rama drömmen med olika stora granar och tallar och hus längs vägen. Jag räknade det till att jag somnade sju gånger – vilket kanske inte betyder annat än att jag var väldigt trött. Vår chaufför heter Ali, och jag begriper inte hur det gick till, men han höll sig vaken hela vägen. Ett tag andades vi så mycket när vi sov (flera av mina reskamrater snarkar, kan jag tala om) att Alis framruta immade igen.

Ali, inne i imman.
Ali, inne i imman.

Ali och jag kan inte kommunicera med annat än kroppen eftersom han inte talar något av mina språk. Därför pratar han turkiska och jag svenska medan han håller mig hårt i handen. Jag höll på att trilla baklänges under en av hans rökpauser, när han plötsligt för att ha båda händerna fria (utan att de för den skull skulle klämma mina händer) plötsligt gjorde så här coolt med ciggen:

Han bara klämde fast den på bussen, som liksom fick dra några bloss!
Han bara klämde fast den på bussen, som liksom fick dra några bloss!

Men vi åkte ju inte i ett sträck, förstås. Nej, här hades det kiss- och köppauser flera gånger!

Här någonstans i detta pryttelparadis lyckades jag hitta en varm, röd sjal att svepa om mina frusna axlar.
Här någonstans i detta pryttelparadis lyckades jag hitta en varm, röd sjal att svepa om mina frusna axlar.

Vi besökte Mevlanas museum, där man inte fick ta bilder för att alla som är där och ber inte ska störas. Vi irrade runt lite vilsna och såg vackra gobelänger, dansande dervischer, besjalade kvinnor och mustaschmän. Jag hittade det mest intressanta (förlåt Mevlana, förlåt!) inne på damernas:

Turktoa!
Turktoa!

Trots att jag visste att man inte fick ta bilder kunde jag inte låta bli. Men mobilkameran på ljudlöst och i skydd av några stora svenskar smygtog jag detta i en fönstersmyg:

Vackert slitage.
Vackert slitage.

Vår guide Eren kom efter ett pausstopp och gav oss alla varsitt blåöga.

Poängen är att man inte får köpa en till sig själv – då förstör man den tur och lycka som ögat sägs föra med sig.
Poängen är att man inte får köpa en till sig själv – då förstör man den tur och lycka som ögat sägs föra med sig.

Men nu till stöket. Varför, oh varför är det så här? Var är alla elektriker och hantverkare, plåtslagare och uppsnofsare samt nänujävlar-personer med lite driv? Jag förstår ju att Turkiets allra fattigaste och alla arbetslösa har fullt upp med att överleva – men varför är det så vansinnigt stökigt, rörigt och … oupplockat? Det kan ju inte bara vara jag som kommer här som en snorkig västerlänning och talar om hur det egentligen bör vara?

Slarvsladdar bakom dervischernas hus.
Slarvsladdar bakom dervischernas hus.
Hus som lappas med presenningar, som hålls på plats med stenar.
Hus som lappas med presenningar, som hålls på plats med stenar.
Fallfärdig mur – men huset värms upp med solcellspanel.
Fallfärdig mur – men huset värms upp med solcellspanel.

På vägen stannade vi även vid något som kallas ”underjordiska städer” och som det finns hur många som helst av i Kappadokien, som området heter. Det är gångar och rum som har grävts ut ur berget och som användes som skydd vid t.ex. vulkanutbrott. Det är alltid smockfullt med turister – när vi kom stod redan fem turistbussar utanför.

Det var otroooligt häftigt att gå omkring här. Ventilationen är perfekt och överallt finns olika finesser -- rum för boskap, vinförråd och en djuuuup brunn.
Det var otroooligt häftigt att gå omkring här. Ventilationen är perfekt och överallt finns olika finesser — rum för boskap, vinförråd och en djuuuup brunn.
Men jag (som ju är helt normal) tyckte att det var nästan lika spännande att hitta en död fluga i den dammiga souvenirshopen.
Men jag (som ju är helt normal) tyckte att det var nästan lika spännande att hitta en död fluga i den dammiga souvenirshopen.
Och så här såg det ut utanför den underjordiska (för övrigt mycket välstädade) staden.
Och så här såg det ut utanför den underjordiska (för övrigt mycket välstädade) staden.

När vi kom fram till vårt nya hotell (Otel Mustafa), klev jag in i ett brunmurrigt rum med skrynkliga, platta kuddar. Det luktade unket och utsikten (som jag aldrig bryr mig om) var en bakgård utan basketkorgar.

– Vem har sovit i min säng? Äsch, bara Guldlock.
– Vem har sovit i min säng? Jaha, bara Guldlock.

Äsch, tänkte jag och spred ut alla mina saker överallt och bytte om till träningskläder (jag provar alla gym!), tränade, kom tillbaka, duschade, spred ut ännu mera kläder och handdukar och … fann anledningen till lukten.

Jag har fått ett rökrum!
Jag har fått ett rökrum!

Eftersom folk förr i tiden till och med kunde sova i samma rum som andra rökte i och jag har överlevt en resa i rökkupé på ett tåg, bestämde jag mig för att stå ut och inte tjafsa. Jag bara svor lite för mig själv. Och stegade ner till entrén och bokade mig en luftballongresa.

Vilket är helt emot mina principer, som är

  1. man ska inte utsätta sig för livsfara
  2. man ska inte betala 1 500 kr för grisen i säcken.

Men nu ska jag göra det! Dyrt och dumt – men jag fyller 50 hela året, så det så! Och så blev jag arg igen, för det kostade plötsligt inte 1 500 som de hade sagt, utan 1 600 kr.

– Why? Why? This is cheating!
– Commission fee.
– You’re cheating. I really don’t like people who cheat.

Trots detta personpåhopp log mannen i mustasch mot mig och hälsade mig välkommen. Ja, betalningen var ju redan genomförd så vad ska man göra … tänkte jag och gick upp till mitt rökrum och lyssnade på vad mina rumsgrannar hade för sig eftersom väggarna är gjorda av silkespapper.

Morr.

Share
Publicerat iBloggen

50 kommentarer

  1. Detta är Olles Kinderei – BÅDE test och kommentar!

    Stökigheten känns så väl igen från mina resor i Ukraina och Ryssland. Hå, hå ja ja – det är så olika attityd till det där med ordning hos olika folk. Intressantast är att se vilka det är som gjort snyggt omkring sig efter Murens fall. (Bara för att byggnader är slitna behöver det inte betyda att det ligger drivor av skräp i buskarna omkring!)

  2. Kusin Stina

    Otroligt intresserant resereportage. Du borde göra detta oftare (Jag bidrar förstås med alla kostnader).

  3. Ökenråttan

    Olle: Nu sprack vår teori om stökigheten (för att uttrycka sej milt om tillståndet i ett land där man på badstranden, i vattnet, hittar plastpåsar, kycklingskrov, plastpåsar, blöjor, plastpåsar, cigarrettfimpar, plastpåsar, brödbitar, plastpåsar …). Vi tänkte att när dom för inte jättelänge sen drog omkring i själva öknen, då föll det för det första inte av så mycket i hushållen och det lilla avfallet blåste helt behändigt bort med ökenvinden. OCH PÅ NÅT Sätt tänker dom fortfarande att det funkar så. Blowing in the wind, tralala, och så kastar man skräpet över axeln bara. Teorien sprack, sa jag. Ja, för ukrainarna och ryssarna var väl inte nomader i öknen till nyss och är ändå skräpsamma.

  4. Dervischer! Jag tänker inte på just Turkiet när jag tänker på dervischer; så intressant. Men allt är intressant som du skriver om. Kom vi någonsin fram till hur vi skulle bära oss åt för att göra Lotten till resereportagedrottning av Sverige?

    En av alla detaljer: en så ren och snygg hål-i-golvet-toalett, alldeles modern på alla vis utom att den är ett hål i golvet.

  5. Ökenråttan: jag tror att en viktig faktor är hur mycket av samhällets utkomst som kan härledas till utmarkerna. I Sverige är utmarkerna jaktmark, timmermagasin, betesmark, gruvmark etc. I öken-, stäpp- , macchia- och kärrländer är det bara wasteland. Som man kan fylla med skräp.

    Det var naturanalysen. Ett annat intressant perspektiv på nedskräpningskulturer är kristen protestantism vs annan religion. Överlåtes som övning.

  6. Intressant med stöket. Jag promenerar genom ett superstökigt Älvsjö varje dag och undrar hur det kan skilja så mycket mellan olika stadsdelar i samma kommun.
    I Danmark är bönderna mycket mer ordningsamma än dom svenska. Det är välansade gröna gräsmattor RUNT hela ladan, jämfört med vilken svensk lada som helst som har max en välskött sida medan resten är igenvuxna med en obligatorisk skräphög på baksidan.

  7. AndersGM

    Det är alltid spännande att resa i andra kulturer, upplevde just Turkiet som mitt första “icke-Västeuropa/USA -land” för många år sedan och känner igen mycket. Vi fascinerades särskilt av “the wønderful telephøne system” där man uppenbarligen bara drog en ny ledning lite härs och tvärs över de gamla när det behövdes. Liknade dina slarvsladdar.
    Hoppas natten i rökrummet överlevs, i den situationen brukar jag vakna på småtimmarna med täppt näsa och igensvullen hals.

  8. UTMÄRKT plan, kusin Stina! Jag åker gärna till N.Y. nästa gång — okej?

    Nu ska jag dra på mig träningskläderna och … sova middag.

  9. Tusen-Boel

    Mäh, Pysse, vad är stökigt i Älvsjö (annat än mitt skrivbord)?

  10. Mordet på en f.d (jag är ju pensionär) arbetskamrat borde inte spilla över hit, men det har hållit mig tillbaka både här och på Fejjan under dagen. Nu, dock, kan jag berätta att jag åt basonfläsk i Mariehamn i morse, och att Leif Kronlund och hans storband faktiskt är tunggung jmf dansbanden på Ålands Hav.

  11. Agneta uti Lund

    Aha, stökskillnad mellan protestantism och katolisism. Det upplevde jag häromåret i Apulien i synnerhet ända nere i klacken, dvs Salento. Vägarna, i synnerhet utmed kusten mot Adriatiska havet, var kantade av allsköns bråte. Men när jag traskade runt i stora olivlundar fanns inte minsta lilla skräp att skåda.

  12. Ökenråttan

    Åh, Apulien finns med i en limerick av Hasse och Tage. Nu går jag och letar fram den. – En stund senare. Nej, i Svea Hunds limericka har vi Anvers och sen kommer Ararat. Däremellan skulle ju Apulien ha kommit … Skumt. Men nu hojtar Lille Maken att det var Tompa Jahn som hade Apulien. Det vill säja, det var inte Apulien utan Getapulien! Va?
    Det var en snubbe från Getapulien
    och han må ni tro var en kuli en
    Han sprang genom stan
    på midsommardan
    och ropade “Nu ere jul igen”.

  13. Tusen-Boel, det är väl allt skräp som ligger utmed min promenadväg till jobbet (i Västberga) … Mest tomma påsar, förpackningar av olika slag och lite av varje. Stökigt bara. Mitt skrivbord är förstås inte heller en vacker syn, men det är lika illa hos “grannen”.

  14. Och i Kampanien stod soppåsar överallt utmed vägarna. I övrigt ett trevligt område att turista i! Bussarna och tågen kommer och går, antagligen som dom ska, men det är svårt att kontrollera. Funkar gör det ändå på något mysko sätt.

  15. Agneta uti Lund

    Själv är jag faktiskt från Getapulien! Åtminstone vistades jag där under somrar, jular och andra skollov. Och där höll man rent, precis som i övriga delar av landet.

  16. OT, jätteOT. Tänk, så ofta jag associerar sidlängs och går vilse i snårskog. Den här gången hittade jag i alla fall något intressant, en “falsk vän” som jag inte var medveten om.

    Getapulien fick mig att tänka på en växt som heter getapel. Så jag tittade lite på den. Och fann att den heter “buckthorn” på engelska. Vilket ju låter som bocktörne. Men bocktörne är en helt annan växt på svenska. Det är den som producerar de på senare år som superbär hyllade goji-bären, men det är aldrig någon som säger bocktörnebär för det låter ju inte kinesiskt och därför inte lika hälsosamt (för övrigt är blåbär ungefär fem gånger nyttigare). Bocktörne på engelska heter “boxthorn”, vilket närmast blir buxbomstörne. Och bären heter wolfberries när de inte heter goji berries.

    Vilket bara var ett oerhört omständligt sätt att säga att jag just fått veta att buckthorn och bocktörne inte är samma sak, vilket jag nog hade trott. Tack för Getapulien!

  17. Nu har vi fått höra om skräp och sladdar och frukost och rökrum och obasketbollar och vägar och topografi. Men vart tog Paulus vägen?

  18. Finns det karga delar i Småland? Fint är det i alla fall! Jag stötte på ordet “kulturreservat” när jag bodde i det här! När jag nu googlar ser jag att det infördes 1999 och finns en hel rad med kulturreservat i Sverige!

  19. För han kostar väl inte extra?

  20. Paulus? Var det inte han som blev däggdjursmat?

    Nej, så dum jag är. Det var ju Jona.

  21. Inte en enda Paulus än, Cecilia N!

    Men idag har jag varit på nåt så obegripligt som dervischdans. Bilderna blev urdåliga, men jag ska försöka rapportera om det ändå.

    Ökenråttans teori om “Blowing in the wind, tralala” om skräpsamma människor tyckte jag för övrigt om som förklaring till stökiometrin här.

    (Beklagar Nils Horners synnerligen onödiga död, Lars W.)

  22. Agneta uti Lund

    Åsens by var det första kulturreservatet i landet. Ligger i Haurida socken och på en gård vid en sjökant med bauerskogar* runt om i den socknen har jag tillbringat mer än 50 somrar och nästan lika många julferier. Haft förmånen att se de egna ätteläggarna och deras kusiner leka samma sorts lekar och i mycket syssla med samma saker som jag och syskonen gjorde en gång.

    *John Bauer bodde på sin tid vid samma sjö och inspirerades av skogarna runt sjön.

  23. Aha, där nere i krokarna är det väl vi brukar köpa isterband tror jag. Småland känns lite som hemma för en Östgöte, speciellt om hon är gift med en Karlslok som har släkt i halva Småland.

  24. Ni pratar isterband och Småland medan jag precis har fått veta att jag ska gå upp halv fem (04:30) inatt för att åka luftballong. (Svensk tid 03:30.)

    Det kommer att kännas som fågelskådningsutflykterna i högstadiet!

  25. PK

    Min mormors släkt kommer från Haurida. Tror jag. Har bara hört det uttalas med diftonger, vet inte hur det stavas.

  26. Agneta uti Lund

    Bocktörne kan på engelska också kallas »Duke of Argyll’s Teaplant«. Jag vet hur såväl bocktörne som getapel ser ut. En annan buskväxt fick vi som barn order om att alltid spana efter då vi gav oss ut i gårdens skogar, nämligen berberisbuske. Den var mellanvärd för svartrost som kunde drabba sädesodlingar och därför skulle den utrotas.

    Goda isterband finns till salu i Örserum tror jag, som ligger vid sjön Ören, som är en parallellsjö till Bunnsjön som »min« sjö heter. Bunnsjön är cirka 15 km lång och vi höll till i dess södra del. Norra delen går nästan upp till Gränna.

  27. Men Lotten, ljuset är som bäst i gryningen, det kommer vara så fint! Vilken kul grej att flyga ballong i Turkiet! Hoppas ni får en fin tur!

  28. Horners död gjorde mig arg och ledsen. Man vet aldrig när det är dags. Men det var ju inte en helt ofarlig plats att vistas på. Och inte en ofarlig syssla heller.

    I Örserum har jag vistats på en gul kuranstalt. Det var en minnesvärd upplevelse. Avsikten var att lära ut servoteknik. Men det var en stökig skara och jag tror inte att resultatet blev så bra. Men Bolaget i Gränna tror jag fick en viss oväntad försäljningspuckel.

    Bästa isterbanden hittills fick jag i Mariannelund. Rätt på alla vis. Det är hungerframkallande.

  29. hyttfogden

    Getapulien får mig att tänka på en bok som jag läste för länge sedan.
    “Hos morfar i Getapulien” av Bengt Ek.

  30. Men du slipper blöt sovsäck den här gången hoppas jag.
    (Eller har jag blandat ihop dina historier från tonåren nu?)

  31. Agneta uti Lund

    Haurida uttalas som det skrivs med diftong på au. Det finns nog också andra småländska orter med liknande namn som Hagreda, Hagrida med flera.

  32. Nej, ja, du har helt rätt, Cecilia N! Det var på fågelskådningen i gymnasiet!

    En hund skäller sedan 90 minuter helt hysteriskt utanför mitt fönster. I rummet till vänster samtalar ett franskt par så lågt de kan och i rummet till höger pratar en amerikan i telefon (?) om ett möte han ska ha nästa vecka.

  33. Här har du lite moteld Lotten!

  34. Agneta uti Lund

    Var det relativt nyligen Skogsgurra? Bolaget i Gränna har inte funnits väldigt länge. Men när systembolag etablerades förlades det i gamla Postens lokaler och kallades i folkmun för »Flaskposten«. Dessförinnan hämtade man ut sina beställda varor i Kalles Tobak. På tal om Gränna och Postkontor så finns det en historia om förhållandet innan sådant fanns på orten: Gränna är staden utan Postkontor men med sju stycken ditflyttade pensionerade postmästare.

  35. Det var nog på åttiotalet. Är inte ens säker på att det var Bolaget eller något annat ställe som man hämtade ut varorna på. Kurhotellet/pensionatet var i alla fall gult. Och maten var riktigt bra. Vissa saker är lättare att minnas än andra.

    Hette dom Brunander? Allihopa?

  36. Agneta uti Lund

    Insterbandstillverkaren heter Hugander och har en bror som är kirurg. Några Brunanders känner jag inte till. Stället du var på heter nog
    Örensbaden .

    På åttiotalet var det Kalles Tobak som svarade för dryckeutlämning i Gränna. Vilket ju var rätt praktiskt för det gick att hämta beställda varor där även på lördagar, vilket ju då inte gick i Bolagets butiker. Tror att Systemet kom dit en bra bit in på 2000-talet.

  37. Visst! Men det verkar lite tillbyggt sedan förra gången. Ser fortfarande trivligt ut.

  38. Adjö, värld! Nu ska jag åka luftballong!

  39. Motelden funkade, Niklas! Han i rummet intill slutade snarka nu!

  40. Du vet, Brunander är ju en ganska känd postmästare. Det var ett dåligt försök.

  41. Jag läste en fundering som vill ha ett svar i en annan blogg och tänkte att det finns kanske någon här i båset som har koll. Eller teorier.

  42. Jag citerade Ne för henne: “Vispgrädde användes redan i antikens Rom. Äldre tiders handskummade grädde var svår att vispa till skum och kallas i 1800-talets kokböcker “gräddskum”. När det i äldre tiders kökslitteratur talas om “gräddkakor” och “gräddbakelser” avses inte vår tids bakverk med vispgrädde på utan bakverk av en smet i vilken det ingick grädde. Ett ymnigare bruk av vispad grädde infördes från 1800-talets mitt av schweizerier och konditorier.”

  43. Ökenråttan

    Luftballong och våta sovsäckar för tankarna till polexpeditioner åt olika håll. Han där Andrée for i ballong och Schackletons gäng sov i våta sovsäckar i veckor, läser vi just. För att pigga upp oss i vårt svaghetstillstånd efter vinterkr-sjuka och varsin efterföljande jätteförkylning läser vi nu om dom som hade det värre och då ligger ju polarresenärerna nära till hans.
    På Flaskposten i Gränna köpte vi Chianti i klassiska bastomspunna flaskor när vi sist for ned till vårt Skåne-viste. Vi trodde entusiastiskt att vi hittat nåt gammalt unikt restlager, men man kan beställa såna där flaskor i vilken systembutik som helst, har det visat sej.
    Och nu när vi är inne på Gränna måstE jag ju påminna om Andrée-museet därstädes. Så där – det blev ju ett snyggt slut här!

  44. Ökenråttan

    LarsW: Men vad var “vattenbakelser”?

  45. PGW

    Jag vill få fler tips på de perfekta isterbanden, det verkar finnas kunskap om dylika här i båset?

    Som smålänning i exil konstaterade jag upprört att jag helt glömt fössta tossdan i mass. Jag tror jag borde ha ätit ostkaka eller så då.

    (Här finns förresten kunskap om allt har jag förtjust konstaterat!)

  46. Agneta uti Lund

    Självfallet postmästarna Brunander! Jag kopplade namnet till Örensbaden och Öresrum och kom bara på isterbandstillverkaren
    Hugander.

    Sveriges godaste isterband, sägs det. Trots att jag är både född och uppvuxen i Småland så är jag ingen expert på småländsk föda eftersom föräldrarna mina var skåningar och inte kände till eller godtog de småländska specialiteterna. Vi doppade inte i grytan till jul, det gjorde inte skåningar. Vi åt gås och jag har mer än en gång skickats till charkuteriet och hämtat blod till svartsoppan. Kavring importerades från Skåne, kaffe likaså. Smålänningar kokte sitt kaffe, vi bryggde det med hjälp av tygpåse för bönorna. En period i tidiga tonåren påstod jag mig vara skåning född i exil …

  47. […] Vår guide har förklarat för oss att det handlar om inre frid och religiositet samt Mevlana (se gårdagens inlägg) och ändå begriper vi inte. Vi blev tillsagda att vara fokuserade, visa respekt och inte filma […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.