Jo, hrrrrm.
Det har minsann kommit klagomål på att jag inte skriver om det jag borde skriva om. Att det sedan i somras ligger en bil begravd. Och att jag flera gånger har antytt att det ska avslöjas hemligheter. Som de facto inte är särskilt spännande egentligen.
Den 14 juni efter basketträningen hamnade gamla Volvon från 1987 i diket. Så här skrev jag då:
Jag tyckte inte ens att jag antydde att det var något skumt med det hela, men konspirationsvågorna gick ändå höga i kommentatorsbåset. Motvilligt medgav jag till slut att pudelns kärna var … hemlig:
Det var ju dumt skrivet. För om något här i världen är intressant, så är det ju hemligheter. Jag skaffade mig en tidsfrist:
Och det har faktiskt inte gått ett halvår än!
Orsaken att alla blev misstänksamma var nog att jag ju inte är den som hymlar med mina egna tillkortakommanden. Vi har haft punkteringar på alla däck, jag har kört på underliga saker och pajat ett däck i taget och om jag så sneglar på en nylonstrumpa, springer maskorna kors och tvärs i ren panik. Alltså var det inte jag som var orsaken till dikeskörningen. Egentligen.
Direkt efter basketträningen åkte jag hem för att hinna övningsköra med Nittonåringen. Som inte vill ha körkort. (Vad ska man göra? Tvinga ungen?) Vi satte oss i bilen och körde ut på grusvägarna där man inte möter någon någonsin.
Jag är en väldigt avslappnad körlärare, eller handledare som det heter. Nittonåringen hade i somras av naturliga orsaker inte riktigt samma inställning till bilkörningen, utan ansåg att bilen var större än den är och att ratten inte svängde som den skulle och att det fanns för många pedaler. När vägen tog slut, sa jag med en axelryckning ”backa och vänd”. Och så väntade jag. Stackars Nittonåringen bet i underläppen, knep i ratten med vitnande knogar – och lyckades!
Vi körde än en gång till vägs ände, varpå jag med ännu en axelryckning sa ”backa och vänd”. Inte vet jag hur det gick till, men precis som när man försöker svänga med en eka och måste vrida spaken åt fel håll, vred Nittonåringen ratten åt fel håll så att vi åkte ner i diket. Jag var så avslappnad att jag varken sa stopp eller oj eller ens andra hållet – jag bara sa ”jahaja, där har vi ett dike”. (Jag har bett Nittonåringen om jättemycket ursäkt och sagt att jag i fortsättningen ska vara mycket mer nervös och på helspänn.)
Och NU började krånglet.
- Bilen hängde på vänster framhjul och höger bakhjul.
- Höger framhjul var högt uppe i luften och vänster bakhjul var nere i ett dike utan fäste.
- Vi hade ingen telefon med oss.
- Min djefla man låg hemma i ryggskottsparoxysmer.
Lösningen blev att jag sprang hem (2,5 km i basketskorna), haffade Skotten rakt över gatan, körde ner honom med gamla Toyotan och alla tillgängliga barn samt alla feta och ganska korta plankor som jag kunde hitta i källaren. Under tiden låg min djefla man och sa huff och oooh samt iiiiih i sin säng.
Jag sa till ett barn att fotografera allt, medan Skotten knöt knopar och beordrade barnen ner i diket med plankorna så att vänsterhjulet skulle få fäste, han justerade repet, knöt nya knutar, berättade hur jag skulle gasa med Toyotan … och så kröp han själv in i Volvon. Och skrek:
– KÖÖÖÖÖÖÖR!
Så var det med det: jag råkade alltså styra Nittonåringen rakt ner i diket. För det var ju mitt fel – men den stackars sonen ville inte att allmänheten skulle få veta det förrän han hade fått sitt körkort. Nu har han dock ändrat sig eftersom övningskörningen sorgligt nog ligger på is när han bor i Lund. I några år till!
Annorlunda genant (?) förklaring?
Bah!
Det kan ju hända i de bästa familjer.
Privatundervisning har tydligen sina risker.
ÄNTLIGEN!!!
Men svara nu på frågan: hur får man barn som inte vill ha körkort att ändå övningsköra? (Argumentet att hans gamla föräldrar vill använda honom som körslav biter inte.)
Alla måste inte ha körkort. Vår äldste har inget. Han har fått pengar till körkort flera gånger och börjat lite halvhjärtat men så har det kommit saker emellan … och pengarna gick åt ändå! Själv har jag ett costaricanskt körkort. Jo, det är sant. Vi bodde ju där. Det kortet gäller inte i Sverige. Så jag kan njuta av utsikter och dricka på fester och låta mej transporteras.
(Jag har hela tiden skrivit fel – körtkort – här ovan. Freudian slip of the fingers; det är ju verkligen kört kort jag talar om.)
Nä, det förstås. Och jag som inte kom till skott förrän i 25-årsåldern ska ju inte säga något.
Har jag berättat om när jag övningskörde med mina föräldrar när jag var 18? Det finns ju bildbevis också … hmmmmm.
Spak? På en eka?
Lotten … ekor ror man! Med åror!
Här är sonen också förfärligt ointresserad av körkort.
Nämen ingår det i ekans definition att den inte kan ha en motor bak? (Jag är sannerligen en landkrabba, jag.)
eka, typ av mindre, klinkbyggd, öppen båt. vanl. avsedd för rodd
… säger NE.
Ös nu all er ekliga kunskap över mig!
”Spaken” heter rorkult och sitter inte på ekor, eftersom de saknar roder.
Segelbåtar kan också ha rorkultar. Om de inte har ratt.
Rorkulten för man åt ena hållet för att svänga åt andra hållet. Ratten vrider man som en bilratt, åt det håll man vill gira.
Grattis på födelsedagen, Översättar-Helena!!
Ah, du tänker på en aktersnurra, Lotten! Där kan man för all del prata om spak där gasreglaget sitter. Och där funkar det som på en segeljolle med rorkult, att man för den åt det håll som man inte ska svänga åt.
Lotten, du ska få ett tips. Om man vill dra något tungt en kort sträcka, som en bil ur ett dike, och har en framhjulsdriven bil som din Toyota, så får däcken bättre grepp om man backar. Bilarna kopplas ihop nos mot nos med bogserlinan, de flesta bilar har en dragögla gömd där fram. Nu behövdes det ju inte i det här fallet, men vem vet vad framtiden har i sitt övningskörningssköte.
Jag tror att Lotten menar att när man ska svänga en eka så drar man i fel spak. Man drar i den vänstra för att svänga höger och tvärt om. En del av oss kallar lite omotiverat spakarna för åror.
Men ska man svänga “på en femöring” med en eka så tar man tvärtomtag med årorna. Ena drar man i och den andra skjuter man från sig.
Att bara ro mycket med ena åran resulterar iofs i en kursändring, men det blir mer av en vid båge.
Tsss, sabba inte nu när jag försöker rädda Lottens ansikte.
Mitt ansikte har aldrig någonsin blivit så roligt räddat som nyss av dig, PK.
Jag upplyste tvåan om att han fick ta körkort precis när han ville, men om han inte hade tagit körkort inom sex månader från sin födelsedag så upphörde all taxiverksamhet i familjen.
Man ska aldrig underskatta vad lättjan kan få folk att göra.
Nu har han körkort och blir skjutsad så mycket han vill när han väl är hemma. För det mesta kör han naturligtvis själv när han bara får tag på nycklarna till vår skeruttbil. (Stavade jag fel på rätt sätt nu?)
Sekrutt, sekrutt, Bokfrossaren!
Jag tror också att hotmetoden hade funkat, om det nu inte var så att Nittonåringen flyttade till Lund och började på Teknis när han var nyss fyllda 18 och han dessutom aldrig någonsin har blivit körd någonstans. Jo, till studentbalen förresten.
Vi har helt enkelt inte några hållhakar på honom! Sköter sig och äter grönskaer gör han också! Nykterist som sin far är han! Förbaskade unge!
Tydligen behöver jag lära mig etymologin av det ordet. Min gissning har alltid varit att det är skrutt uttalad på parodisk sörmländska.
Sekruttens etymologi finns här:
https://www.lotten.se/2007/05/men-far-och-flyg-oktober.html
Undrar om jag ska berätta om när Skogsgurra tyckte att jag borde ta körkort och erbjöd sig att övningsköra med mig? Nej, det är nog inte lämpligt, främst med tanke på det vokabulär som brukades i sammanhanget. Vi är ju hos en visserligen skrattande, men ändock, språkpolis.
Fast en rejäl svordom eller två har jag aldrig sagt nej till.
Min pappa blev anmäld till Radionämnden av en präst en gång när han var Sommarpratare. (Alla får sommarprata utom jag.) Han filosoferade runt svordomar och avslutade med:
– Och vad kan man säga annat än JÄVLAR när man har lagt soppåsen över axeln och slängt handväskan i sopnedkastet?
Att ge pengar till körkort “flera gånger” som Gerbilen glatt berättar om och sedan se pengarna gå till annat väcker fullkomlig fasa hos mig på ett djupt moraliskt plan.
Min son är en rar och någorlunda nykter 18-åring men någon motor (sic!) att skaffa körkort tycks han inte ha. Det enda jag kan säga är att det är NU du har råd och tid och lättlärda reflexer.
Det mystiska är att vår far varken svär, har tillgång till sopnedkast eller bär handväska.
@ Karin 25 oktober 2011 kl. 15:35
“Kör för helvete inte ner i kvarndammen din jävla idiot” anser jag vara en mycket bra uppmaning till en person som just (nästan) gjort det. Vilka andra uttryck finns att tillgå?
Hälsningar från Löddeköpinge. Vi kommer att passera inköpsställen. Något aktuellt behov?
Jo det där med Skogsgurras försök att lära mig köra bil. Jag nöjer mig med att visa den miljö som vi (dvs jag, för jag satt faktiskt på förarplatsen) lyckades undvika med någon nanosekund och mikromillimeter. http://www.karinenglund.com/wp-content/uploads/2011/10/Elfströms2.jpg Och låt mig passa på att fråga något som jag undrat över ända sedan dess: Kan det inte vara en bra idé att inleda körskollärandet med begrepp som bromsar, dragläge, krypkörning och liknande? Hursomhelst var Skogsgurras ordförråd långt rikhaltigare än jag dittills insett.
Just i Löddeköpinge finns ju allt, Skogsgurra. Då kommer du snart till Glumslövs backar (som är så praktiskt för att det finns mack på båda sidor om vägen), men kan ju inte se ut över Hven eftersom det är nattsvart.
Åh. Syskonkärlek. Karin och Skogsgurra i samma bås som jag och Orangeluvan. Har vi fler syskonpar här?
Akut fråga:
Kommer de och bäddar på sovtåg som förr eller ska man bädda själv?
Måste lära mig det där med länkar. Den här kanske funkar? http://www.karinenglund.com/artiklar-och-annat/bilder/
Hallå, nattuggla, du ska väl inte sova redan?
Nattugglan får sällskap av två okända från och med nu (Gävle) och vet inte om det ska bäddas eller ej och känner sig alldeles förvirrad! (Jag VILL bädda! Jag vill dra i spakar och knäppa på knappar och leta efter kuddar!)
Karin + Skogsgurra. Är broder-halvan lika bra på svordomar som på busvisslingar?
Löddeköpinge har numera tagits över av den mycket kompetenta familjen Dahl. Bland annat har de satt fart på det gamla nerkörda Scandichotellet och serverar en av de bästa wienerschnitzlarna norr om Donau.
Rimliga priser och fri parkering. Vad mer kan man begära?
Syskonpar?
Minns jag rätt. ”Lottens julkalender” för några år sedan.
Med specificering släktförhållanden mellan kommentatorer?
Nu har jag bäddat, bloggat, druckit te, spillt te, hört “Helan går” från en annan kupé och tappat en termos på höger stortå.
(Hm ska man hoppas att det var en ståltermos så att den höll men gjorde mos av din tå eller ska man hoppas att det var en klassisk termos med glasinsats och plasthölje som skonar tår men i gengäld gärna går sönder så att man skållar tån med het dryck? )
Hoppas att det gick bra för både tå och termos. Du kan ju inte spela basket med bruten och/eller skållad tå.
Du kan använda mitt liv som argument. Visst 19åringen vill inte ha körkort. Det ville inte jag heller.
Men sedan kommer den tid då man kanske måste ta körkort. Problemet är att då kanske man har flyttat ut och bor i en annan kommun. Då finns det inga släktingar att övningsköra med. Å man kan inte säga till arbetsgivaren att nu tar ja ledigt i en månad för ja ska åka hem å ta körkort. Eller till hyresvärden å andra fodringsägare att de kan väl passa en månad för man bor ändå inte i lägenheten i en månad.
Vilket betyder att man måste ta alla lektioner på bilskola. Det blir genast jävligt mkt dyrare. JÄVLIGT #¤%&@ dyrare.
Det är bättre å ta det nu när det blir billigt än sen när det blir dyrt. Å de idiotiska idiotpolitikerna tror ju att de ska få mindre bilköer när de åker till riksdagen genom att göra det svårare och svårare att ta körkort.
Så vem vet vad de hittat på för jävelskaper när man ska körkort om fem/tio år.
Otacksam unge du har. Jaga han med bilen från mig. Asså dessa ¤%#& 18-25 åringar. De tror de vet allt. #¤%&@£ ungar.
Tja, det var inte så svårt att räkna ut hur bilen hamnade i diket faktiskt. *skryt?*
Men jag hade hoppats hitta bra argument i bådet att använda på sönerna för att de ska ta körkort men inte då. Vi kan inte använda utpressningsargumentet eftersom sönerna tar sig hem själva i de flesta väder trots flera km genom mörk skog till fots eller per cykel. Möjligen kan det ekonomiska argumentet bita.
Cykel funkar utmärkt – Lund är ju en stad där cyklisterna har makt över bilförarna. Alla bilister är alltid jättesnälla (dvs skräckslagna) och saktar in när man närmar sig ett övergångsställe med cykeln.
Ah. Den där tiden minns jag med ett sött leende och gnistrande ögon. Tänk att vara en lundacyklist som har makt över allt. Utom de blå bussarna dårå.
[…] nog inte är min grej, även om jag kör bil som en kung. Förra året styrde jag ner Tjugoåringen i ett dike. Han har fortfarande inte körkort. Än slank den hit, än slank den dit […]
[…] som har varit med om så mycket, är på väg mot […]
[…] av mig med de tre yngsta barnen i, sovande som gamla potatissäckar. Den andra kördes ibland av Tjugotreåringen, ibland av Tjugoettåringen, och med min djefla man och Spanjoren som underhållning i baksätet. […]