Hoppa till innehåll

På sovtåg mot Luleå!

Utan internet i tre fyra fem timmar försmäktar jag på detta nattåg.

Stöklotten och Martin Ljung försöker alltid att få egen kuppe.
Stöklotten och Martin Ljung försöker alltid att få egen kuppe.

Fast det är inte alls synd om mig. Jag har ju läst en sån därn vahettere … bok. Jag har även roat mig med att fotografera inredningen och fundera över bäddning. Eller inte bäddning. Kanske bäddning senare? Eller nu? Eller bäddning innan sovkamraterna kliver på i Gävle?

Jag bäddade innan de kom och fick alldeles ensam dra i spakar och fälla britsar och peta på saker som man annars inte petar på.
Jag bäddade innan de kom och fick alldeles ensam dra i spakar och fälla britsar och peta på saker som man annars inte petar på.

Sedan öppnade jag en av vattentetrorna bara för att markera att den var min. Och en tvål, som blev min. Sedan tvättade jag näsan med det giftiga vattnet.

Varför kan man inte dricka vattnet direkt ur kranen på tåg? Var i hela Sverige kan man idag leta upp en vattencistern som innehåller odrickbart vatten? Det är väl svårare att hitta dåligt vatten än bra? (Säger jag, som bor i en stad där man sedan två veckor måste koka vattnet för att någon har läckt något någonstans.)

Men innan internet försvann hann jag leta mig fram till Trafikverkets digitala museum för att lära mig att man förr inte kunde vara enbart generaldirektör vid järnvägen utan även stationsinspektor, konduktör, lokförare, bromsare, eldare, grindvakt, banvakt, banmästare, trädgårdsdirektör, tågstäderska och stationskarl. Tågstäderskan hade ansvar för bäddningen (som jag ju numera sköter med den äran) enligt denna anvisning från 1947:

På så här många bolster och kuddar sover jag inte inatt, kan jag tala om
På så här många bolster och kuddar sover jag inte inatt, kan jag tala om

 Trädgårdsdirektören såg till att pynta stationsområdet och återställa eventuell röra som rälsläggningen medförde. Bromsaren bromsade och eldaren eldade, vilket påminner om min envisa kamp för att få internetvågorna in i kupén.

Några tips – en liten bruksanvisning – för de sovtågsovana:

1.
Man kan om man inte är alldeles noggrann i sin beskrivning säga att valet står mellan liggkupé (sex personer som inte måste enbart ligga utan även får sova), sovkupé (tre personer som alltså sover i högre utsträckning än alla som ligger), parkupé (två personer som inte måste vara ett par egentligen) och förstaklasskupé med inbyggd dusch och Duxmadrass. (Det står faktiskt ”Dux” överallt i beskrivningarna, vilket måste göra alla på Hästens galna av reklamkuppsavund.)

2.
Det funkar lite som på hotell med plastnycklar till kupédörrarna. Och en plastnyckel till duschen ute i korridoren.

"Hålkort" kan vi ju kalla dem för skojs skull.
”Hålkort” kan vi ju kalla dem för skojs skull.

Förr i tiden var det bara vanliga låsvred, så om alla i kupén skulle ut samtidigt, fick man rota fram en konduktör som fick låsa och låsa upp. (Tssssst. Vad dum jag är! Förr i tiden låste man ju inte om sig!)

3.
Pottorna är borta.

4.
Man får bädda när man vill. Om man inte kan bädda, kommer någon och hjälper till.

5.
Alla som åker sovtåg snarkar – utom jag. Men alla är samtidigt tåliga människor som inte bangar för obekväma och besvärliga resor; de är helt enkelt fördragsamma.

6.
På SJ-språket, där ”tio minuters försening” kan betyda ”tjugofem minuters försening”, säger man inte ”stäng av larmet” utan naturligtvis ”kvittering”.

Den kanske kvittrar?
Den kanske kvittrar?

Om ni mot all förmodan kan läsa detta, har jag hittat lite internet. Kanske i trakterna av Ockelbo Bollnäs JärvsöLjusdal Ånge Bräcke? (Internetvågor i småportioner.)

Share
Publicerat iBloggen

41 kommentarer

  1. Det var alltför länge sedan jag åkte långresa med tåg, det märker jag det. ”sex personer som inte måste enbart ligga utan även får sova”. Det kanske inte bara är vagnarna som kopplas?

  2. Jag bjuder dig på en relevant och fin länk:
    http://youtu.be/WjHIX7xkozU
    Hoppas att du också fått ”underslaf i livets wagon-lits”.

    Sedan en provokation: du påpekar att du måste koka vattnet hemma. Det är mycket sådant nu. Därför kör vi glatt med flaskvatten, helt riskfritt och med en extra kick av medvetenheten av att ha brutit mot det politiskt korrekta. (I Österrike får man dessutom knyckla ihop flaskan och kasta den i en särskild tunna – inget trassel med överfyllda och icke-fungerande automater här.)

    Deessutom: jag kan knappast åka tåg i Sverige eftersom SJ inte accepterar utländska kreditkort! Förståeligt, det vet man väl hur utlänningar är.

  3. Luleå-Anna

    Har du tid kan du titta in på tidningen och säga hej till Bittan och mig. Vi önskar båda att vi var läkarsekreterare om så bara för en dag, till exempel i morgon. (Eller i dag, klockan har visst passerat midnatt.)

  4. Fantastiskt informativ rapport! Som vi konstaterat tidigare, du är en hårding, Lotten. Packas in i ett utrymme, sex var det väl?* och förmodas sova. Skulle vara ett vrak efter sådan behandling.

    Lite intressant att vi migrerat i så olika riktningar. Man kan säga att vi nu täcker landet. HF och jag från söder och du och Lule-Anna från norr.

    I dag ska jag hälsa på Flygfältsbyrån i Malmö. Man fattade liksom vad dom gör. Allt var frid. Men sedan bytte dom namn till COWI – så nu fattar man ingenting.

    *Antalet personer, kanske det är bäst att tillägga.

  5. Luleå-Anna! Jag kommer! (Vi kan gå in på Kurirens databas och ta fram ”Lotten Stenson” och se hur jag såg ut 1981.)

    Anta Snaque: Vars i stan är du? Det sägs att vi är framme kl 08, och jag måste då omedelbart bege mig till en tekopp nånstans. Men vi åkte ju precis från Sunderbyn – tar det 40 minuter därifrån? Hm.

  6. Bengt O. Karlsson: Säg det inte till någon, men jag följer inte alls direktiven med kokning utan dricker det förorenade vattnet hej vilt. Inte för att provocera vara på tvärsen, utan bara för att jag hela tiden glömmer bort att det är smutsvatten. Än så länge har jag inte mått konstigt …

    Att SJ inte tar utrikiska kreditkort är inte klokt.

  7. ”Nu rullar vi strax in i Luleå.” Iiiiiiih!

    Alla lulebor som vill ha kontakt med mig: 070-888 55 42!

    Over and out! (Out, är int’ det samma sak som in, dä?”)

  8. Jisses. Oj vad Luleå är … välvårdat. Allt ser uttänkt och planerat ut. Jag sitter nu ett JÄTTEMEGAHUS som heter Kulturens hus och förbereder mig. Gamm-gubbarnas ljugarbänk har flyttat hit in till tidningshyllorna.

  9. Sarvi

    Det är nog inget större fel på det kommunala vatten som pumpas över till tågvagnarnas cisterner. Men eftersom vattnet inte kylförvaras och ledningsnätet i vagnarna är ganska långt och komplicerat kan man inte garantera att antalet bakterier håller sig inom de stränga krav som gäller för dricksvatten, åtminstone inte under långa resor under heta somrar. I bistrovagnen kan man dock erhålla dricksvatten ur cistern, men där har man också en speciell UV-reningsapparat som ser till att man inte blir syg. Alternativet är att tillsätta klor, men det krävs ganska mycket och blir inte så drickbart.

  10. Att hitta internetvågor just i Bräcke, denna ärans håla som vi från metropolen Brunflo överlägset hånade när vi äntligen fick chansen, det vill säga när de stackars satarna äntligen fick börja gymnasiet i Östersund och åka buss 15 mil per dag, det måste anses som dagens mest oväntade fullträff!

  11. Lotten befinner sig sannerligen i infrastrukturernas periferi, där vägar slutar i barkflisiga vändplatser av makadam, järnvägsspåren slukas av myrarna och radiovågorna förvillar sig ut i världsrymden. SMS är för närvarande det enda som går fram.

  12. Hon låter hälsa att hennes lilla tågtvål halkar ner på golvet i kurvorna och att grannkupéns galgar knackar i väggen. På morse blir det ”dkjavfiguhfssozghsfohoucfx”, typ.

  13. Till yttermera visso har ett norrbottniskt mutantvirus invaderat Lottens näsa vilket har haft till följd att hon har nyst 23 gånger. We’re doomed! Smittskyddsinstitutet och nationella insatsstyrkan kommer att slå in tåget i gladpack!

  14. Hörrudu cruella din sakramentskade sopprot – skaru ha en tjottablängare, eller?!? Här talas ICKE illa om platser som båset befolkar. Lite hyfs, om jag får be.

    Däremot går det alldeles bra att kasta skit på SJ och människor som slavrar med språket. Och sådana som inte sopsorterar, i alla fall skulle jag vilja det. Opinions, anyone?

  15. Ja, se slavra med språket skulle jag aldrig kunna tänka mig. Kanske slavra lite med soporna. Dom är ju ändå bara sopor. Från ett imponerande Wismar där jag på grund av filminspelning inte kunde bo på billiga pensionatet utan tvingades till dyraste hotellet med dubbelt så dyr restaurang. Mecklenburgs anka med fyllning av plommon, druvor och nånting annat. Ödet och ändringskommittén styr mitt liv.

  16. Mecklenburgs anka låter som ett komplicerat filosofiskt teorem. Ungefär som någons katt. Eller Ockhams vad-det-nu-var.

  17. Undertecknad (fast övertecknad är väl mer korrekt här) har samtidigt utnyttjat SJ för att ta sig Sveriges andra framsida, Ö-helenas hemtrakter.

    Det gick ganska bra, bara ett litet indiskt inslag som gjorde att vi var ca 20 min sena. Gissa vad?

  18. Har försovit mig grundligt. Väcktes av förvånande telefon i natt. Med besked om stupiditet så stor att det tog tre timmar att somna om. Nära-missa-frukostläge.

    @Luna: Schrödingers katt och Occam’s Razor. Vi kan slänga in Broarna i Königsberg också.

    @Örjan: Ja, exakt så. Men min serverades med Apfelrotkohl i stället för Semmelknödel. Och en välbehövlig Kümmel för att återställa magen till någotsånär brukbart skick.

  19. Hemma. Framme. Hjälp, 148 olästa mejl. Nej, nu ska jag fortsätta att skratta åt ”Madras på spåret”.

    (Det här med att inte ha tillgång till dator och telefon känns värre än en bruten tå.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.