Hoppa till innehåll

Månad: februari 2008

Tage Danielsson, 80 år idag

… om han bara inte hade dött, förstås.

När Hasse & Tage var igång som mest, gick vi omkring och ryckte på axlarna och tyckte att det var helt normalt. Javisst, serru, en revy här, en film där och ser man på där kom en ny bok. Min favorit – ”Grallimatik – struntpratets fysiologi och teknik” – kom 1966, och den har jag citerat förut. Så nu gör jag det igen. I ämnet ”varför ska man ha gemensamma skrivregler” skriver han:

”Nu är det klart att det är mest praktiskt att vi använder orden i den betydelse som vi har kommit överens om. Det blir så besvärligt annars, och man kan lätt bli missförstådd. Å andra sidan är naturligtvis ingen tvungen att använda alla ord i överenskommen betydelse — särskilt som ju varken du eller jag har fått vara med och bestämma från början att limpa ska heta limpa och krasse krasse. Du och jag kan ju till exempel komma överens om att kalla en tur- och returbiljett Stockholm—Malmö för en åtsittande aftonklänning med svarta tofsar. Men jag lovar dig att vi får ett helvete i biljettluckan på Centralen.”

Nostalgi. Och allmänbildning. (Ibland möter jag människor som inte vet vem Tage är.)

Fotnot
Jag står i radiostudion och bloggar. Och knäppte nyss upp bh:n i direktsändning. Jahoo!
Share
38 kommentarer

Reflektion över radioprat och gåstavar

Efter en hysterisk vecka när jag enligt min djefla man betedde mig som en kung på stråtrövarresa i fyra olika städer, åkte jag hem till ett nytt jobb och en födelsedag. Detta kräver förstås några reflektioner.

  1. Knäövningarna som ska göra mina fötter brukbara igen, var svårast att utföra i båthytten på väg till Åbo. Det var lite som att spela plockepinn i en tändsticksask.
  2. Gåstavarna som jag fick istället för en cykel igår, har visserligen pulsmätare, mellantid och andra tävlingsfinesser, men kommer ändå att gå tillbaka till affären. Ska här promeneras, ska det göras snabbt, kvickt och motvilligt – utan pinnar. Om jag vill motionera spelar jag basket.
  3. Radiojobbet innebär väldigt lite prat och väldigt mycket musiklyssning och detta på alldeles för mycket musik som jag inte gillar.

– Nämen alla kan inte gilla just dina favoritlåtar, Lotten!
– Nämen ingen kan gilla den här och den här och d…
– Målgruppen tyc…
– Men målgruppen har fel!

(Här lägger jag mig ner på studiogolvet och sparkar och skriker tills någon ger mig en napp.)

En sak som jag har lärt mig är att ”lyssnarna” (citattecknen beror på att det är en oformlig grå massa med okänt innehåll och man ju omöjligtvis kan dra dem över en kam) inte gillar att få information om låtarna. I fredags skulle vi ha spelat den ständigt snuviga Kim Wilde med ”Kids in America”:

Inte ett leende. Kläder som hade passat bra idag. Inte mycket till koreografi. Men många persienner.

Då tänkte jag snabbt efter låten berätta att den är från 1981 och att det var Kim Wildes brorsa (Ricky, som syns på keyboard i videon) som 1972 fick en brottarhit med ”I am an Astronaut” och titta här finns en intervju med den då 11-årige Ricky. Men låten var tvungen att strykas för att något annat tog för lång tid. (Att jag pratade pitemål, kanske. Eller att vi utredde skillnaden på kyssar och pussar.) Därför var jag nu tvungen att pysa ut informationen här.

Men hörni, stämmer det – att man inte vill ha information som årtal och kuriosa om låtar som spelas på radio? Varför tacka nej till kunskap?

Share
41 kommentarer

Idag fyller jag år

Ja, den andre i andre är min och ingen annans dag.*)

Därför åkte min djefla man igår klockan 19:03 som vanligt (lätt överraskad av tidens snabba gång) till stadens enda ännu öppna köpcentrum. Jag har önskat mig

  • en cykel
  • ett par 501:or till
  • granatsmycken
  • en Pippi Långstrumphandväska (ni förstår när ni ser den)
  • nya knän.

Nu kom jag på att jag även vill ha en webbkamera att placera i köket, how exhibitionistic of me. Inför den ska jag laga mat, dricka vin, dansa en lustiger dans och servera en miljard måltider i veckan för att sedan inhysta lådvis med applåder.

Men förutom den dag som komma skall (med basketmatcher och pizzamiddag), vilken var min bästa födelsedag någonsin? Den där häromåret när VBK ordnade med överraskningsparty med allehanda barndomskompisar, släkt och gamla kolleger och de klädde mig i en 80-talsklänning? Eller den där när vi hade finmiddag och alla blev förfärligt berusade på stulen whisky och Bästisgrannen förförde en högst motvillig skotte? Eller nioårskalaset när jag fick ett hudfärgat pennskrin? (Kameralinsen blir suddig, jag kliar mig på hakan och tittar snett uppåt – som jag alltid gör när nostalgin attackerar.)

Hur som helst är det faktiskt himla kul att fylla år. Jag ska nu tillverka en jagfyllerår-skylt att klistra fast på min egen rygg och sedan se jätteförvånad och glad ut när alla gratulerar mig.
Uppdatering: Detta är väskan som jag ska köpa. Passar fantastiskt väl ihop med plommonstopet.

——-
*) Ok. Även hakke fyller år idag, men ingen annan, ok?

Share
34 kommentarer

Ööööörli in the måååårning

Klockan är nu 05:45 och jag ska upp och morgonprata i radio. Inte ett dugg nervös är jag, men jag har

  • sovit som en sekrutt
  • vaknat fem gånger alldeles för tidigt
  • drömt mardrömmar om att jag kom för sent och att alla skrek på mig som i amerikanska militärfilmer
  • slagit huvudet i ett bord.

Det där sista beror på att jag för att inte störa alla andra och bli väckt av den djefla snarkande mannen (ha, väckte gjorde jag ju effektivt mig själv) låg i ett chambre separet séparée på en madrass.

Nu mot havregrynsgröt, tepotta, tidningsläsning och påklädning, marsch!

Jag är helt lugn.
Share
42 kommentarer